Etikettarkiv: proppen

Medvetenheten är garanten

blue bubble calamity clean

Photo by Daniel Frank on Pexels.com

Har ställt in hotellvistelsen i Sala nästa vecka. Orkar inte med allt det praktiska kring det hela. När jag hade lämnat över bilen till syrran i fredags efter att ha hämtat dem på Arlanda och grillningen var klar, gick luften ur mig. Tom, orkeslös och helt nollad.

Fick senare höra att de haft inbrott i huset. Någon eller några hade varit inne i huset och snott dator, mobiltelefon och sprit. Ingenting är heligt och fredat nuförtiden.

Igår fanns inget kvar i tanken. Tänker på barnen, men kanske är det jag som förstorar upp och tror att de vill göra en massa saker hela tiden? Mina få förslag intresserar dem föga. Men det spelar ingen roll nu eftersom jag inte orkar. Planera det dagliga, hålla ihop och ta ansvar för det basala måste klaras av just nu.

Ur djupet rör sig det opratbara fram och tillbaka. Får en obehaglig känsla av att ”proppen” är lös och stor del av energin finns liksom inte där för att hålla emot. Svårt att fylla på någonstans. Glömmer bort mig själv och klarar liksom inte av att balansera detta. Fortfarande är medvetenheten garanten för det minimala, att någonting finns kvar.

Överdriver jag? Tycker jag bara synd om mig själv och återigen drar på mig det stora offertältet? Rakt över förmågan att tänka klart?

engswe2-0

England-Sverige 2-0 i kvartsfinalen, fotbolls-VM 2018.

Syrran ringde mig igår morse och jag fick ur mig något av det jag kände långt därnere. Bara det en seger. Vet inte om hon blev orolig, men hon och hennes M kom och tittade på fotbollen. De hade med sig hämtmat och det var riktigt trevligt. Tyvärr var matchen inte lika rolig, det var liksom inget snack, England var bättre än Sverige. Sverige var aldrig riktigt nära så att säga. Men att vinna sin grupp, slå ut flera topplag och ta sig till kvartsfinal är stort. Mycket bra gjort av Sverige!

Just nu måste jag bita ihop. Så gott det går där konsekvenserna är okända om bettet går för djupt. Lyssnar på de förtröstansfullaste låtarna, försöker andas djupt och nollställa och gosa med katterna. Pratar med de som vill prata, fördröjer, skjuter upp och bloggar om ynkligheten. Det känns som om allt går mig ur händerna, även denna sommar.

Annonser

Proppen gick…

…när den nya webben hade lanserats!

På mötet efteråt kände jag hur energin alltmer försvann ifrån mig. Sen var det liksom bara att försöka hålla ihop och göra så gott det bara gick med den nästan tomma tanken under resten av dagen.

2016-04-25 Den nya webben

Men tidigt i morse så var tanken full och jag och C ordnade en liten presentation inför de andra på kansliet vid förmiddagsfikat. Den lilla datorn till vänster visade vår webbplats och på den stora duken skulle sändningen från kyrkokansliet visas.

2016-04-25 Den nya webben

Kommunikationsfunktionen på Uppsala stift bjöd personalen på en lanseringstårta en halvtimme innan skiftet gick av stapeln.

2016-04-25 Den nya webben

Personalen lät sig väl smakas av tårtan.

2016-04-25 Den nya webben

Exakt klockan 10.00 så tryckte kommunikationschefen vid kyrkokansliet Gunnar Sjöberg på knappen…

160425_05

…och vips så hade Svenska kyrkan och dess stift och församlingar nya funktioner och nytt utseende på alla sina webbplatser som sammanlagt är ca 550 stycken.

Titta på hur vår sida ser ut efter förändringen idag.

Men alla funktioner fungerade inte som de skulle efter klockan 10:00. Jag var ju tvungen att testa sökfunktionen.

2016-04-25 Den nya webben

Serra Oddson? Låter kanske käckt faktiskt… (;-)

Energin tog slut och jag släpade mig nästan hem. Det är precis som en propp har dragits ur och jag är ganska slut som webbadministratör och människa överhuvudtaget. Energinivån är på det röda…

Tänk då hur det ska vara för de ansvarig på nationell nivå.. de måste verkligen ha varit på helspänn idag och det verkar ju ha gått bra med det mesta som det verkar.

Det är skönt att vara över i det nya. Nu är det bara ett administrationsverktyg som gäller och inte två som tidigare när vi dels hade det gamla och dels det nya att administrera. Bara det ska väl göra att det kommer att lätta lite framöver. Fast jag tror att de närmaste två månaderna blir intensiva med efterarbete och rättningar eftersom många först nu på allvar börjar att granska de sidor som berör dem.

En medarbetare hade skickat in 10 olika ärenden rörande den nya webben och då hade det bara gått ett par timmar efter att den hade lanserats… Men lugn och fin och en sak i taget. Det gäller även jobbet.

Känner just nu en tomhet, men det kanske släpper vad det lider…

Söndagstankar vecka 13

Tränar på uppriktighet. Må låta banalt i mångas öron. Men att säga som det är och kanske inte ha någon annan anledning till att man inte orkar träffas just nu. Sådana saker.

Halvsanningar om varför man inte orkar försöker jag undvika. Orkar själv inte med människor ju som inte är uppriktiga emot mig. Så idag sa jag som det var och jag struntar i om det faller i god jord eller inte. Jag orkade helt enkelt inte att sätta mig på bussen. Så är det.

2014-03-29

Vi firade Earth Hour igår på vårt eget vis, jag och Ellet. Numera så är det än mer en familjestund och lite mys istället för det egentliga syftet att spara el och prata om varför. Det är gott så. Vi körde Diamanten och gottade lite.

2014-03-29

Ett litet stråk av vemod passerade mig dock när jag tänker på hur det varit tidigare år. Men jag är så glad att jag och sonen kunde göra detta tillsammans. Det betyder mycket för mig. En dag så är jag kanske själv, även på Earth Hour.

Att flytta fram klockan en timme är inga problem när man jobbar enbart på vardagarna. Det märks knappt faktiskt. Lite ljusare på kvällen blir det, vilket jag gillar.

Söndagar är ingen favorit för mig, även om barnen är här. Ja, nu är det ju bara Ellet eftersom Frida sover borta för andra helgen i rad. Kärleken kan slå till, fort och snabbt. För en del i alla fall och jag kan bara som pappa glädjas över detta. Att få krama någon, vara nära och känna kärleken, det är ett av livets höjdpunkter. Min dotter har haft det så tufft i perioder, så jag är så glad över att hon nu får uppleva det som är en stor del av livet. I alla fall meningen med livet, att få känna kärlek och vara omtyckt av någon.


Mitt inre rum när det är perfekt.

Vet inte, men jag mår lite konstigt i mitt inre rum. Svårt att sätta ord på vad det är. Uppgivenhet, “ta det för vad det är” eller bara noll förväntningar på jag vet inte vad, kanske?

Försöker inte att se för långt framåt. Den tanken skrämmer mig en del faktiskt utan att jag rent konkret kan säga varför. Men ett från femtio och vara där jag är så att säga kanske kan få vem som helst att bli orolig. Som om proppen redan gått och det liksom får bli som det blir i fortsättningen.

Nu ska jag fokusera på det positiva istället. Det jag har och det som gör mig gott. Saker som faktiskt får mig att fungera en dag till. Jag har fått leva i många år och jag är så tacksam över det, trots att vägen ibland inte varit rak. Men jag har fått uppleva och känna och jag är kvar fortfarande.

Tacksamhet!