Etikettarkiv: positivt

Allt går åt rätt håll

Min tandläkarhistoria är numera ett glatt kapitel i livet. Där har det gått framåt på ett positivt sätt som fått min tandstatus att höja sig flera snäpp de senaste två åren. Idag togs ytterligare ett sådant steg när jag tog bort amalgam från tre tänder i höger underkäke på grund av att det var sprickor i dem.

Började först med att jag bara skulle kolla mina tänder och ta bort tandsten. Allt såg bra ut, även om jag slarvat med mellanrumsborsten mellan tänderna. Men skillnaden mot hur det såg ut för två år sedan är ändå enorm. Då var det ständigt blodbad i munnen på mig när de gjorde något och allt gjorde ont.

Idag blöder jag ingenting och att ta bort tandsten fungerar bra. Min underbara tandhygienist C har gjort stordåd med mig. Genom sitt lugna sätt och att hon alltid pushar mig framåt, så ser min tänder idag helt ok ut. Hon var så noga och gjorde så fint i underkäken. Frågade henne också om skillnaden mellan henne och en tandläkare och det var att hon inte får borra i tandvävnaden, utan det måste en tandläkare göra. För övrigt så gör hon allt annat.

Hon är verkligen en inspiration för mig och tala om att jag själv blev förvånad när jag gav henne en kram efteråt! Jag som har svårt för kontakt överhuvudtaget, kände att jag var så glad efteråt att kramen bara kom. Ingen smärta, ingen ångest, ingenting längre när jag har med tandläkaren att göra, helt otroligt! Tack C!

180927 tandis

Dômentandläkarna har hjälpt mig med finare tänder samt tandläkarskräcken.

Nya borstar att testa samt lite annat fick jag av henne efteråt. Jag tror jag satt sammanlagt i nästan två timmar i stolen och även om det kostade en redig slant var det värt varenda krona! Dômentandläkarna is da shit!

Allt går åt rätt håll för mig just nu.

Måste berätta om en annan positiv sak. Var till min husläkare för ett par dagar sedan för att få svar på mina prover och allt såg bra ut. Inga problem med några värden och det gjorde mig väldigt glad och tacksam. Egentligen märkligt eftersom jag numera inte skött kosten alls och tappat stora delar av motionen. Men det kanske handlar om att annat inom mig blivit bättre? Ibland vet man inte vad saker och ting står för och varför.

Det blir fortsatt halv dos till åtminstone november gällande mina antidepressiva. Det är positivt allting och jag känner att jag har fått mycket mer energi sedan vi ändrade detta.

Just nu i en bra period i mitt liv. Orkar mer, vill mer och känner mig nyfiken.

Annonser

Allt har verkligen sin tid

Allt har sin tid. Allt har verkligen sin tid. Ingenting varar för evigt. Förutom vårt medvetande då, men för övrigt ingenting. Allt förändras och ingenting står still. För mig ofta en svår tanke att ta till sig emellanåt, men jag lär mig jag också.

180731 Packning Johan

Packning hos mig. Tofflan ställde upp med bil, så grejorna kom till den nya lyan.

Lite positiv över mig själv är jag kring dessa drygt fem månader som nu gått. Känner också att mitt dåliga samvete för saker som hände förr, har minskat. Den känslan måste jag ta vara på och förstå att den gör mig gott.

Det var 31 grader idag när vi höll på som mest. Jag orkade inte som jag brukar. Blev helt färdig och var tvungen att ta det lugnt. Två unga krafter fanns med som tog de två tunga pjäserna. Det var tur det.

180801 Möbler Johan

Två unga krafter bar säng och soffa som stod hemma hos modern.

Bar ändå upp en del kartonger och det jag orkade med och sen körde jag den hyrda lastbilen också. Den hade en underbar AC som tur var. Fick se lyan och det blir bra det här. Är så glad för allt som hänt sista halvåret därav denna positiva utveckling. Det värmer i mitt hjärta att styvsonen är där han är idag. Nu är det bara att köra på och fortsätta på den inslagna vägen.

180801 Köket Johan

Köket som mormor och modern fixade i ordning.

Vi drog alla våra strån till stacken så att detta gick så smidigt som det bara kunde gå det här. Mina tankar är hos grabben nu och jag kan tänka mig hur känslan är första natten i ett helt nytt hem. Både glädje och nervigt kan jag tänka mig. Men läget är kanon och det såg så fint ut. [Instagram]

Kommer bjuda in mig själv när det blivit ordning, så jag får se hur det ser ut när allt är möblerat och höra hur det går med allt.

Livsbok, pappa & bloggpost

Nu när jag är klar med min “livsbok” är det svårt detta med att inte skriva någonstans. Det är som om jag har ett behov i mig att skriva. Ibland om djupare saker och ibland om söta grodor och dess utbredning. Att blogga har inte känts frestande när jag höll på min bok under hösten 2017, men nu när det är klart kliar det i fingrarna alltmer. Så den sista bloggposten från sista juli förra året bär en titel som inte riktigt överensstämmer med verkligheten.

Får se om jag kan få det där otvingade och sköna förhållande till bloggen som jag hade i början av mitt skrivande på nätet? Det handlar också om dagsform och mottagande av orden. I perioder har det varit elaka människor kring det jag skrivit, både i kommentarerna och mejlen. Det har gjort att min lust avtagit alltmer till att skriva om mig själv och mitt liv öppet på bloggen. Nu efter några månaders vila känns lusten alltmer och om sanningen ska fram känner jag mig halv om jag inte får skriva på min blogg, åtminstone då och då. Har ju faktiskt hållit på med detta nu sedan 2002 i olika former.

Är alltså klar med min “livsbok”. I mig finns en stolthet att ha allt samlat om min uppväxt och det jag varit med om. Lång tvekan och viss tandagnisslan gjorde att jag ändå tillslut skickade iväg orden till tre förlag.

Nils-Åke Olsson 1938-2018Bara någon timme senare stod det två poliser utanför min dörr och lämnade dödsbudet att min pappa hade avlidit. Detta var den 6 januari och enligt dem hade han somnat in i sin egen säng dagen innan. Min pappa blev 79 år gammal och efter ett hårt liv på många sätt har han nu äntligen fått frid och ro. Det är vad jag tror i alla fall eftersom vår kontakt var obefintlig under de senaste åren och jag inte riktigt vet hur han levde. Sista gången jag såg honom minns jag inte ens. Detta var ett besked som var väntat, men det tog flera år längre än vad jag och min syster trodde just för hans hårda leverne. Det finns mycket sorg i detta. Må själen som gav mig livet få vila i frid nu.

Under hösten har jag förutom att skriva försökt att rehabilitera mig till att klara av jobbet och få en fungerande vardag igen. I det stora hela har det gått bra men några få bakslag. Dock inser jag att det aldrig blir som tidigare. Men jag kämpar på och har fått mycket stöttning från min chef och flera arbetskamrater vilket gjort vägen lite lättare för mig. Familjen, barnen och katterna är ljusbärare som lyft mig, för att inte tala om min kära syster där kontakten blivit allt mer djuplodat och fin de sista året.

2018 är ett år där det för mig handlar om att fortsätta acceptera och inte tänka för mycket på sidovägar och ingångar som är stängda. Vara i nuet som jag kämpat med så länge, se möjligheterna istället för hindren, försöka sända ut positivitet istället för motsatsen och fokusera på ljuset och inte mörkret efter alla år av famlande.

Sista sjukskrivningsdagen

En skugga av mitt forna jag?
En skugga av mitt forna jag?

Nästan 7 månader senare sitter jag här. Trots allt. Vad är lärdomarna?

  • Lyssna på sin kropp och hjärna i tid
  • Förstå att det inte går att forcera fram saker och ting.
  • Tålamod, tålamod och TÅLAMOD
  • Det finns ingen “quick-fix”
  • Våga be om hjälp (även om det satt hårt inne även den här gången)
  • Tacka Gud för att det finns mediciner när det är akutläge

På måndag börjar jag att jobba 100%. Jag vet att det inte kommer att gå. Det är kört att ens försöka.

Så igår hade jag ett långt och väldigt bra samtal med min chef. Hon är inlyssnande, pragmatisk och väldigt förstående när jag berättar om hur jag mår idag. Min respekt för henne har stigit under hela min sjukskrivning.

Ibland har jag lite svårt att ta till mig det hon säger till mig. Men jag vet att hon menar det och jag försöker verkligen när hon säger att hon tror på mig. Mötet lyfte mig och mitt förslag om att jag skulle ta ut en semesterdag i veckan tyckte hon var bra. En ledig dag i veckan ett tag framåt för att helt enkelt ha en chans att orka med detta.

Har problem med att orka såsom det är idag när jag “bara” jobbat 75%, men jag ska försöka. Skillnaden blir att de dagar jag jobbar blir ett par timmar längre. Två dagar och sen vila, två dagar och sen helg. Ska försöka och hoppas på att orken sakta men säkert blir bättre, även om det på sista tiden varit tuffare än för ett tag sedan. Har också min usla ekonomi och trycket från Försäkringskassan att komma tillbaka på 100% i tankarna ständigt.

Tänker också på mina närmaste arbetskamrater på jobbet och blir alldeles varm i hjärtat. Sådan generositet och välvilja gentemot mig gör att det går så mycket lättare för mig att jobba. Har också fått ägna mig åt en total renovering av vår internwebb de sista veckorna och det är så roligt. Jag hittar verkligen inspiration och kraft i det. Vågar mer och mer och får positiv respons. Det trodde jag aldrig i början på året att jag skulle vara där jag är idag.

Jobbet underlättar verkligen för mig för att kunna komma tillbaka. Den inre rösten vet vad som måste till, men den fysiska kroppen orkar helt enkelt inte idag. Har mål och förhoppningar. Måste tro på att viljan snart igen kan lyfta mig.

Det är inget liv att sova middagar, ibland två gånger och ändå känna sig trött. Tålamod och tänka positivt och försöka. Mycket är ändå positivt om jag tänker tillbaka ett halvår, men jag är också väldigt trött på att vara så trött om ni förstår vad jag menar?

Vill inte vara en gnällgubbe. Vill vara en glad gubbe, så trevlig helg till alla mina läsare. Det ska jag ha, med den årliga “gubbröran” i morgon att se fram emot…

Ljudkänsligt & gnäll

28 juni 2017 Pioner i full blom
Blandar den negativa texten med positiva härlig bilder på pionerna som nu blommar för fullt på baksidan.

Vissa ljud klarar jag inte av längre. På jobbet borrar de utav helsike nu under ombyggnationen och utanför körs det gräsklippare och maskiner med ibland otroligt höga ljud. När jag kommer hem håller en av grannarna på med att lägga om golvet. Höga ljud och slipningar fram till 20.15 och nu på morgonen går de djävulska maskinerna för högtryck igen. Fan vad folk donar och fixar i sina trädgårdar!!

Det är tur att jag då kan sätta på mig hörlurarna och lyssna på musik som fungerar för mig att spela. Mina favoriter!

Ljudkänsligheten har blivit mycket värre sista halvåret. Ibland går det bra med vissa ljud, men ibland står jag bara inte ut. Blir det för tjattrigt på jobbet vid fikabordet med flera olika samtal igång samtidigt så krockar det i mitt huvud. Då måste jag gå, det fungerar bara inte.

Nu håller någon utanför på att köra någon maskin som gör att jag inte står ut! Ljudet är ihållande och så hårt.

28 juni 2017 Prästkragar i full blom
Blandar den negativa texten med en positiv härlig bild på prästkragarna som också nu blommar för fullt på baksidan.

Idag har jag ledigt. Sjukskrivningen på 25% gör att jag kan ta en dag ledigt i veckan. Det kommer bara att vara så nästa vecka sen är det 100% som gäller. Bävar och fruktar återgång till 100%. Men vad är alternativet när ekonomin denna månad definitivt kollapsat?! Det ger än mer ångest och att låna pengar av någon gör ju att problemen bara skjuts upp. Det är fan att inte vara fullt arbetsför och kunna jobba 100%?!! I min lilla värld är detta jobbigt och jag vet att många därute har det mycket jävligare, jag vet men vad hjälper det mig när jag sitter där jag sitter idag med mina problem som rör ekonomin min?!

Trött på att vara i det här läget. Trött på att vara trött och inte kunna styra vissa saker som förr. Nu blev det en sådan här positiv bloggpost igen… vet att jag gnäller som fan, men jag måste få ur mig skiten här på min egna plats på nätet…

28 juni 2017 Pioner i full blom
Pioner i full blom, tyvärr endast en kort tid. Tycker de är så fina.

Måste avsluta med någonting positivt… tänker och tänker… solen skiner och det är en ganska blå himmel. 14 grader utanför. Pioner och prästkragar blommar för fullt i min vilda trädgård. Härligt!

Positiv teamdag

Igår var det teamdag. Dynamiken och engagemanget är helt annorlunda mot tidigare och min förklaring är nya chefens sätt och inställning. Nu vet jag att det fanns orsaker under sista året med den förra chefen och säkert påverkar det en del, men igår kändes det positivt och inbjudande att själv delta i skeendet, vilket jag sällan känt tidigare.

Vi hade samma tjej som tidigare där vi bland annat gick igenom de personlighetstester som vi tidigare hade gjort, dels teoretiskt men också med praktiska övningar. Jag som normalt sätt brukar ha svårt för sådant och då speciellt de praktiska delarna, tyckte att det var helt ok den här gången. Det gav mervärde och fick en att tänka efter både en och två gånger över ens eget kroppsspråk, tonläge och ord. Intressant.

På lunchen tog jag mig en promenad i det ganska gråa och kalla vädret.

17 maj 2017 Tulpaner

Tulpaner är på gång trots det ganska sjaskiga vädret. Huvudet behövde rensas och tröttheten slog till, dock inte alls i närheten av hur det kändes förra teamdagen i april.

17 maj 2017 Det byggs och görs om

Häromdagen åkte jag bil med syrran. Vi åkte förbi områden där jag inte varit på flera år och jag kände inte igen mig. I Gränby byggs det på många ställen och där jag bodde som barn, där såg det helt annorlunda ut nu. Fascinerande är det och Uppsala växer som bara sjuttsingen.

Denna fina cykelväg ovan hade jag inte sett tidigare. Det visar väl att jag inte varit ute och gått kring jobbet på länge. Men det ser fint ut och den tidigare smala vägen är nu breddad så att det passar både cyklar och gående.

Ska in på jobbet en sväng i morgon för ett möte. Chefen inspirerar, lyssnar och också agerar, vilket gör att jag själv blir motiverad och kämpar vidare. Det är ett växelverkande i allt man företar sig. Positivt ger positivt, negativt ger negativt osv. Tänk att detta glömmer jag titt som tätt, men nu ska jag försöka påminna mig om detta när det i “verkligheten” just nu ger mig positiva dagar.

Förhoppningsvis går jag inte över gränsen, men just genom att chefen är så transparant i min väg tillbaka så känns det bara bra. Är väldigt glad över den tillåtande och positiva attityd som jag möts av från både henne och mina arbetskamrater på jobbet. Det ger mig energi och mer ork, vilket i sin tur gör att mitt tillfrisknande fortgår utan några större bakslag just nu. Men jag vet mycket väl att det kan ändras snabbt, så naiv är jag inte utan förvissningen om steg tillbaka finns där.

Men det är lovande, den saken är klar.