Etikettarkiv: positiva

Refuserad, luftslott & värdighetsproblem

Första refuseringsmejlet anlände idag, 7 mars 2018

Först det negativa. Ett refurseringsmejl kom idag gällande min livsbok. Två chanser kvar.
Sen kan jag inte sluta äta choklad, glass och nötter i mängder. Det går inte att sluta att döva det jag nu inte mäktar med i tankarna. Fast de tankarna är ljusare än för några dagar sedan. Men fortfarande dövar jag mig. Ni kan ju tänka er vad det gör med mig… förhoppnignsvis går ljuset in i mig alltmer att detta döveri upphör. Kan alltid hoppas på det.

Det positiva händer på jobbet. Trots att vi blivit färre känner jag en tillförsikt framåt som jag inte gjort på länge. Det hänger mer på mig nu vad det ska bli av de möjligheter som nu kommit. Problemet tidigare har varit att jag fastnat vid det negativa och sen byggt luftslott av mörker. Men det är inte mörker utan ljus! Förstår inte varför jag först ser hindren och sen möjligheten? Det ska ju för bövelen vara tvärtom! För detta som nu kommer är en stor möjlighet för mig. Inte tu tal om annat.

När jag får sådana här fina möjligheter har jag väldigt svårt att våga ta till mig dem. Känner mig inte värdig på något vis, att jag inte är värd att få det bra och kanske dessutom våga visa den jag verkligen är, den glada, positiva och den som vill. Förhoppningsvis släpper detta nu när det faktiskt blir riktigt bra för mig på jobbet. Den sitter hårt, den där rösten som hela tiden vill förstöra och behålla status q i måendet.

Annonser

Tankarna betyder mycket

2016-01-02

När Linn var och hälsade på mig, då tände jag finljusen. Det kändes rätt att tända dem då. Hon skapade tankar, min äldsta dotter. Mycket vill ut känner jag…

Allt är så förgängligt. Det går så fort. Flyger förbi och kan man fånga någonting av det, så får man vara tacksam. Tacksamheten är nog den känslan som hela tiden återkommer till mig. När det gäller barnen, katterna, min löpning och att jag har ett ok jobb. Tacksamhet.

Vet ju av livserfarenhet (låter som jag är väldigt gammal nu) genom praktiskt tvingande genomgångar att hur vi tänker påverkar väldigt mycket. Även om man inte kan tro det. I det lilla och hur vi väljer att tackla dagen. Våra tankar är de vapen som vi har och de kan förändra en. Inte på en gång, men över tid.

Någonting jag tror påverkar en också, mer än vad vi vill tänka på, är tankar kopplat till sjukdomar. Visst, att röka och supa aktivt under många år, det gör oddsen större att förkorta och göra vistelsen på jorden räknat  i år mindre, men jag tror också att går vi igenom hela liv med att vara negativa och bara se hindren, då kommer det förr eller senare att sätta sig i kroppen på en.

Nu säger jag inte att det alltid är så, absolut inte, men förutsättningarna för att må bra och få ett bättre liv hänger ihop på hur vi väljer att tänka. För det finns ett val i detta. Allt är inte kört och förutbestämt, även om jag tror på att de stora målen finns där i ett liv. Dit vi ska och kommer att nå, men hur vi gör det kan vi faktiskt påverka en hel del.

Marginalerna till ett långt och ok liv ökar om vi försöker välja det positiva och möjligheterna istället. Sen kanske det ändå blir så att man drabbas av diverse svårigheter på vägen, men det handlar om prövningar och sådant som man måste igenom och att då göra det genom att ändå försöka kämpa och vara positiv förstärker ens möjligheter till att få det liv man vill ha.

Det finns så mycket mer än vad vi kan se i ett liv. I det vi är med om här och nu. Det finns en större karta eller hur jag ska uttrycka det. Vi är i en liten del av den kartan just nu. Min känsla kring detta är stark och givetvis så baserar jag detta på mina egna erfarenheter och det som mött mig i liven. Ibland så stöter jag på själar som delar min bild och det förstärker känslan men lika ofta så kommer människor i min väg som inte alls ser den stora kartan. Det är deras verklighet och den försöker jag förstå och ta in också. För det finns ingenting som är rätt eller fel. Den som hävdar det, den tror jag har en ännu större karta i sitt liv att vandra igenom.

Det svåra för mig är att acceptera varats gång. Att liksom vila i vissa saker. Vara här och nu och förstå att det jag kan påverka handlar om mig själv i första hand och inte andra genom mitt sätt att vara. Finnas här och ge det jag kan till andra fine, men att döma och försöka hetsa fram förändringar, det funkar aldrig. Detta är för mig ett av detta livs prövningar. En annan handlar om min rädsla. Rädslan för det okända. Rädsla för det jag inte känner igen. Det jag inte känner igen, det motar jag bort. Förutfattade meningar.

Det är min sanning detta och mina tankar. Du är säkert någon helt annanstans i ditt liv?

Helande blomster

150303

Blommor är helande. Dessa tulpaner köpte jag i söndags och de har gjort stor nytta för mig. Nu är de som finast och jag njuter.

En bra dag. Ett fint möte på eftermiddagen med arbetskamrater som bryr sig. De är jordade och jag känner mig sedd av dem. Det är så skönt att få den känslan just nu. Det får mig också att våga lite till och utmana mig själv och de saker som jag har så svårt för.

Sen så kom Clabbe på ett besök och en annan arbetskamrat som inte varit i tjänst på ett tag är igång igen. Så roligt och hoppfullt.

Fokusera på det positiva. Det är så jag kommer framåt just nu.

En form av inre ro

Det är bra just nu. Jobbet flyter på och det fungerar allt bättre i arbetslaget. Dagarna utan mina änglar, de funkar också och är helt möjliga utan ångest och oro. Har någon form av inre ro just nu. Inte så där överdrivet så att jag flyger, utan det är helt ok. Det räcker långt det.

Sen är det ju detta också med min vikt. Helt plötsligt så har det tagit fart igen. Så känns det i alla fall. Tycker att mina byxor som jag köpte förra månaden redan börjar kännas stora. Det är positivt, även om inköp av ännu mindre brallor snart blir ett måste. Skärpets nya hål räcker snart inte heller till. Tala om härliga problem.

Försöker fokusera på det positiva och inte tänka på det som är negativt kring mig. Lyckas ganska bra och faktiskt även med mina egna tankar. Märker ju att ibland så intar jag en negativ hållning från början, utan att ha reflekterat. Gamla vanor och ett sätt som jag nu är mera medveten om. Ännu lite till. Bara det gör saker och ting bättre.

Pratar lite mer, stannar kvar en stund längre och är intresserad. Positivt dras ju till positivt och lite så är det just nu. Har lite svårt för negativt och sådant som fastnat. Drar mig nog undan omedvetet och dras till positiva saker istället. För det är ju så och det har sagts så många gånger på min blogg och nu känner jag verkligen av det i realiteten, att det man sänder ut, det får man tillbaka.

Har åtagit mig en grej som blir en prövning. Under två dagar dessutom, men jag måste försöka att socialisera mera och jag känner att den vänliga sidan av mig vill utvecklas. Vad kan gå fel egentligen? Att jag gör bort mig och inte klarar av uppdraget, men vad då då? Vad gör det? Ger jag mitt bästa så har jag gjort det jag kan s a s. En ledtråd: Teologifestivalen!

121212

Numerologi kan jag ingenting om, men det är lite coolt att vi skriver 121212 idag. Det är sista gången på ett bra tag sådana här nummerkombinationer kommer att finnas i våra datum. Nästa gång så har kistlocket för länge sedan slagit igen för mig och kanske är ju igång med nya livsutmaningar och lärdomar, vem vet?

Dagen började tungt. När barnen inte mår så bra så blir jag så påverkad själv. Var orolig under stor del av dagen men allt har gått bra. Skönt! Många tankar far igenom mitt huvud och känslan av otillräcklighet och icke-förmåga kom och gick hela tiden. Ibland önskar jag så att jag kunde ta över barnens smärta så att de fick må bra.

2012-12-12
Adventsstaken på jobbet.

En glad nyhet är att jag kan kalla mig redaktör från nyåret. Jag ska få huvudansvaret för våra interna webbsidor och det är väldigt roligt för mig. Känner mig hedrad av att ledningen tror på mig. Jag kommer att göra allt för att de ska bli nöjda. Grejen är att jag verkligen gillar att webba och då blir också resultatet bra. En väldigt viktig kick för mig att få just nu.

Två paket skulle hämtas ut på Coop i förorten. När jag kommer dit så är det endast en kassa öppen och kön är väldigt lång. Jag passade på att handla lite också. Efter en stund så kom det en tjej till och expedierade men det var verkligen kaos och det gick så sakta. Coop är ju också utlämningsställe för paket och i dessa tider så är det väldigt många som hämtar ut paket. Två unga tjejer ska alltså sköta två kassor och en kassa för post. Det gick ju inte alls och frustrationen steg hos oss kunder. Jag förstår inte hur de ansvariga i värsta rusningstiden bara har två stycken personal när det är sådant tryck i affären?! Dåligt, Coop Konsum Storvreta!


Att slå ihop post med mat kräver fler anställda, vilket dagens lilla äventyr med all tydlighet visade.

Så jag sa till ena tjejen när det äntligen var min tur, att jag bara handlar nu så kommer jag tillbaka och hämtar mina paket senare. Allt för att försöka lätta lite för dem. Jag bor ju ganska nära så för mig var det inget problem. Tyvärr så tänkte ingen annan så, men de kanske bor ångt från butiken, vad vet jag?

Nu ska jag alltså gå tillbaka till affären och jag hoppas att det är mindre folk där nu…

Jag vill avsluta med att skicka alla mina positiva energier och tankar till en kär vän som i morgon ska genomgå en stor sak. En jobbig sak och jag hoppas så att allt går bra!

Drömmar som skrämmer

Vaknar alltid minst tre gånger varje natt. Tror rekordet var sju en gång. Jo, jag räknade. En orsak är ju sämre blåsa med stigande ålder men en annan är också den oroliga och känsliga själ jag faktiskt är. Tycker det har blivit värre de sista halvåret. Svårt att somna in och sen vaknar jag hela tiden.

Bearbetar mycket i sömnen. Är med i världar och saker som flätas ihop. Människor från olika tidsepokrar möts och gör saker tillsammans. Det är som om tiden inte existerar i drömvärlden.

I natt så vaknade jag först av att jag var livrädd och kände en enorm ledsenhet och saknad. Mina två familjer möttes tillsammans och var på fest. Katastrofen lurade givetvis bakom hörnet och dödsfall inträffade. Hos nära och kära. Så realistiskt och trovärdigt att jag snörvlar och verkligen i hela mig känner den ångest det är att mista någonting och sen inte kunna få tillbaka det. Överjävulskt helt enkelt.

Somnar om och tror ni inte att jag “åker in” i samma dröm ännu en gång. Saknaden, ledsenheten och konstaterandet. Letandet efter något som inte fanns och som hade råkat ut för någonting hemskt. Ser mig själv ligga i familjemedlemmens säng och lukta på kudden, krama om filten och bara vara så liten och ledsen. Fruktansvärt att drömma om och återigen så vaknar jag med ett ryck. Nu rinner tårarna ned för mina kinder och en kort stund så är jag övertygad om att det faktiskt har hänt.

Vågar inte somna om utan går upp. Sitter omskakad en bra stund och fortfarande, flera timmar senare, så lever drömmen så starkt i mig.

Givetvis så måste jag ju googla lite på vad detta kan betyda. Hittar några förklaringar:

Drömtydning:
Drömmar om död och döende är inte på långa vägar så dystra som de låter, utan förutsäger vanligen att stora förändringar håller på att ske i ens liv.

Sjunde himlen:
En släktings: arv.

Drömmar!
Att drömmar om död skulle ha en dålig innebörd som många tror är helt fel. Det är snarare ett sätt för människan att gå vidare. Visst kan det betyda att man känner saknad och sorg men det kan även betyda att man är på väg in i en annan fas i livet. Det kan betyda att man är på en ny väg i sitt liv. En dröm om död kan tolkas som aggressiva eller kanske till och med hatiska känslor mot den döda personen i drömmen. Att drömma om död kan även vara så att en del av sin personlighet är på väg att försvinna. Det kan även vara så att man vill ta död på en av sina dåliga sidor!

En del skriver också om att vänner ska vända sig emot en och att svåra motgångar väntar. Så tolkningarna är som vanligt väldigt vida men det allra flesta är faktiskt positiva, precis tvärtemot drömmen. Men långt inom mig så tror jag mer på att det är en del av mig själv som är på väg att dö, en negativ aspekt av mig är på väg att lämna. Så vill jag tolka det i alla fall.

Hjärnan jobbar ju på högvarv även när vi sover och försöker då sortera och få ordning på de intryck som kommer in hela tiden.

Läskigt som sjuttsingen var det i alla fall och när jag vaknade i morse, så var jag så tacksam, så tacksam över att ingenting hade hänt. I det här livet…