Etikettarkiv: positiv

Fokus på det fina

Får direkt dåligt samvete när jag skriver om det som tynger mig. För andras skull och för de nära och kära, när det precis är tvärtom. Det är ju de som håller upp mig. Vet att fokusering på det fina gör att det går ett tag till.

Någonting som jag just nu njuter av är min rosenbuske. Det har aldrig varit så fin som den är i år. Så många rosor och för varje dag blir den allt vackrare och allt fler rosor slår ut.

Kolla själv:

180611 Rosor 00

180611 Rosor 03180611 Rosor 02180611 Rosor 01

Förutom mina barn och min syster är rosor en del av det fina i livet.

1806 blommor 01

Blommor överhuvudtaget får tankarna att bli ljusare. Att också gå tillbaka och titta på bilderna från England värmer i mig.

Pionerna är ju också ett glädjeämne.

1806 blommor 031806 blommor 02

Fokus, fokus… idag är det skolavslutning för E. Då träffas familjen och fokuserar på att sonen nu bara har ett år kvar i grundskolan. De få traditioner vi har kommer också att bevaras genom jordgubbstårtan. Att familjen håller ihop oavsett är också en del av det fina.

Sen väntar sommarlov får E. Det är det fina för honom. (;-)

Annonser

Framåt jag gå

31 maj 2017 Syrener

Det är härligt grönt ute nu! Dofterna av både hägg och syren är påtagliga och liljekonvaljerna står bara där och väntar på att bli plockade. Igår regnade det hela dagen, men det tror jag bara var bra.

Mår bättre när det gäller utmattningen. Det gäller att se det positiva och den där akuta tröttheten känner jag inte av på samma sätt idag som för en månad sedan! Det går visserligen i perioder men det känns som om djupen i tröttheten minskat. Ett tag trodde jag att det var kört och att jag aldrig skulle orka som förr…

Förstående arbetskamrater som bryr sig lyfter också. Fokuserar på det positiva i att utmattningen känns bättre idag. Depressionen är desto tuffare och i det finns inte mycket att säga eftersom det innefattar andra själar mestadels i de försök jag gör gällande interaktion och förståelse. Krigar vidare med tankarna och det som möter mig, både inom och utanför mig själv.

170531_gront

Idag kommer Elias! Dessa skiften i umgängesfabriken åt mitt håll så att säga får mig ljusare i tankarna. Han har varit hos Anna nu i 2 1/2 vecka och det har varit så tyst i huset. Katterna gör sitt bästa för att liva upp mig, men det är bra mycket bättre när grabben är här också. Mina katter är dock helt underbara och hjälper mig bara genom att existera. Tre olika personligheter och ibland känns det som om jag förstår dem bättre än människor.

När jag skrivit ovanstående ringde telefonen. Det var min handläggare på försäkringskassan. Hon var ganska tuff emot mig och berättade om att efter 180 dagar (ett halvår) görs andra bedömningar av arbetsförmågan och det pressade mig det hon tyckte skulle vara min plan under sommaren och fram till min semester i slutet på juli.

Nästa vecka ska jag träffa en helt ny husläkare eftersom min ordinarie är sjukskriven. Från en som vet hela historien till en som bara tittat i mina journaler (förhoppningsvis). Inför detta känner jag lite oro men jag försöker nollställa mig och hoppas på att synen hos denna läkare någotsånär är samma som hos min ordinarie. Orden från försäkringskassan oroar också även om jag försöker se positivt på det. Men det blir lätt en press när man får ett preliminärt schema på hur tillfrisknandet ska gå till flera månader framåt. Tacka fan då för att jag blir än räddare för ett bakslag och att jag inte pallar såsom förväntat.

MEN…

…framåt jag gå eftersom inga andra alternativ finns. Vissa framsteg har gjorts och det är på detta mitt fokus ligger. Är jag på väg bakåt bromsar jag mig själv och står stilla istället för att falla. Visst är det kämpigt ibland och det tar, men när jag rett ut sådana saker lyfter jag. Belöningen finns där och den tanken hjälper mig.

Bra dagar genom vägledning

25 april 2017 Kaffe, ljus och datorKaffe, ett ljus och en dator. Mer behövs inte för att kicka igång dagen. Känner att kraften sakta men säkert återkommer. Öppnar upp mig mer och vågar lite till, vilket i sin tur ger positiv energi.

Men det får inte gå för fort, balansen är oerhört viktig för mig att tänka på och i det finns en oerhörd utmaning och lärdom.

Det man ger ut, det får man tillbaka. Så är det ju bara och det visar gårdagen på jobbet. Det var den hittills “bästa” dagen sedan jag blev sjuk och fick diagnosen depression med utmattningssyndrom för snart 5 månader sedan.

Redan på morgonen kändes allt bättre. Att på kvällen innan sitta ner och verkligen försöka slappna av och be om vägledning vill jag tro var med mig på jobbet. Var med i början på kommunikationsfunktionens måndagsmöte vilket kändes bra. Första gången på nästan 5 månader! Bättre blev det av att C berättade om planen för vår interna webbplats. Vilket fint arbete hon gjort och jag var inkluderad i arbetet! Blev sugen att hugga tag i detta direkt…

Men det är lugn och fin som gäller. Inte gå för fort fram nu. Hade fått en skrivuppgift av HR som slutfördes igår och bara den grejen (och att jag klarade av att skriva nästan som förr) lyfte mig. Det var riktigt stimulerande och sådant är någonting jag kan tänka mig mer av i framtiden. Sekreterare Olsson (;-)

Vet ju att tillhöra ett sammanhang och få bekräftelser är någonting som är viktigt. Har ibland inte försökt att låtsas om det, men gårdagen gav mig fina ord och att jag var saknad från arbetskamrater som normalt inte “pratar” på det viset med mig, lyfte mig ännu lite till. Bästa dagen på jobbet igår och jag fortsätter att försöka se möjligheterna istället för hindren, utgå från en positiv synvinkel istället för tvärtom och be mina skyddsänglar om kraft och vägledning.

Är medveten om att det kan svänga fort och försöker vila i det jag känner just nu. Försöker inte tänka för mycket när ensamheten drar in, utan då göra saker som gör mig gott istället för att grubbla en massa. Det har jag sagt tusen gånger tidigare och sedan fallit tillbaka, men nötning och åter nötning är det som gäller.

Be om vägledning, andas och en dag i taget.

Andra teamdagen

Det blev inte mycket arbete med processer idag utan vi fortsatte med uppdragsdialogen och samtidigt jämkade oss samman i kommunikationsfunktionen på ett överraskande positivt sätt.

Teamdag 2 Breidagård 19 maj 2016

Breidagård som byggdes redan 1916 var platsen för våra två teamdagar.

Teamdag 2 Breidagård 19 maj 2016

Det är en gammal klyscha men att prata, prata och åter prata kan lösa upp många knutar. Man behöver inte vara ense om någonting, utan det viktiga är att man har ett ärligt uppsåt och vill komma framåt.

Teamdag 2 Breidagård 19 maj 2016

Är som sagt väldigt positiv till utfallet och känner efter dessa två dagar en optimism som jag inte känt tidigare. Sänkt gard, sårbarhet och att faktiskt våga stanna kvar i känslan. Det skapar förståelse och en starkare gemenskap.

Teamdag 2 Breidagård 19 maj 2016

Vet också att det beror mycket på min egen inställning. Är jag negativ och bara ser hindren, då blir resultatet därefter men försöker jag vara positiv och se möjligheterna, så kan det faktiskt hända någonting bra.

Teamdag 2 Breidagård 19 maj 2016

Våra tankar betyder mycket mer än vi tror. Vi kan påverka skeenden och vårt mående beroende på hur vi tänker. Nu vet jag att ibland funkar det inte, men är man långsiktig och verkligen försöker bryta de negativa tankemönstren, så ger det tillslut resultat.

Men då blir man samtidigt känsligare för människor som fastnat i en negativ grundinställning till livet. Man vill helt enkelt inte dras tillbaka in i ett sådant mönster igen, utan söker sig till motsatsen och de som kan tänka på ett annat mer positivt sätt.

Teamdag 2 Breidagård 19 maj 2016

Visst sjuttsingen faller jag tillbaka och är gringubbe ibland, men jag tycker faktiskt att jag är mer medveten idag och att jag allt oftare försöker vända från negativt till positivt. Men som sagt, ibland funkar det inte oavsett.

Riktigt bra teamdagar har det varit gällande gemenskapsbygge med de jag jobbar närmast. Känns riktigt positivt inför framtiden.

Aktiv deltagare i det sociala spelet

Den här veckan har varit intensiv ur ett jobbhänseende. Faktiskt mest roligt och stimulerande. Tänker på om det är “bubblan” som räddat mig eller om jag faktiskt blivit mer “öppen” till sinnet? Jag vill ju tro på det senare…

Saker som ett litet enminutssnack, en handskakning eller en positiv blick betyder kanske inte mycket för andra vana minglare, men för mig är det stora segrar att bli sedd och att jag liksom själv kan ta emot det utan att titta ner i backen och verka sur och grinig.

Grubblar och funderar på varför jag alltid fungerat på det sättet, att jag liksom satt upp en mur som uppfattas som arrogant och avståndstagande?

Men som sagt, lite framåt har jag nog gått och det handlar mer om att jag är tryggare i mig själv i agerande och tron på mig själv. Vill tro att jag vågar öppna upp mer för samtal och sådant. Det sociala spelet fascinerar mig utifrån många olika utgångspunkter. Att vara en del i det har alltid varit svårt för mig, men kanske är det så att jag har blivit modigare med åren?

Tror faktiskt också att det är en av få saker som är positivt med att åldras. Att markörerna för att duga, visa upp hur “bra” man är och sådant, det klingar av och folk får ta en för den man är. Inre föreställningar och tankar om hur andra ser på en minskar också och faktiskt vågar jag tro på att en del accepterar mig för den jag är. Det finns liksom ingenting att försvara ju äldre man blir och jag ser sådant som positivt. Revirpinkandet minskar.

Tyvärr så har både kost och motion de sista två veckorna inte fungerat på ett bra sätt (eller på det sätt som JAG vill att det alltid ska fungera (;-)), men där försöker jag inte att döma mig själv. Det är inte så att jag har spårat ut totalt, men jag känner mig inte nöjd med mig själv helt enkelt. Det är också en bra träning för mig att inte vara stenhård mot mig själv, utan acceptera att det ibland inte fungerar att träna 3 gånger i veckan och springa en mil eller att vara hård och bara äta mat utan kolhydrater. Det kan faktiskt vara ok med en gång i veckan och att det slinker ner lite för många chokladöverdragna nötter i påsen då och då…

Ibland är det svårt att vara den människa som jag vill vara. Och det är bra eftersom livet handlar om acceptans och att man inte är perfekt. Det är främst inför mig själv jag tänker så, men jag vet också att jag speglar mig i andra för att kunna reta upp mig och tycka att va fan sysslar den där personen med, när det egentligen är mig själv som jag är arg på.

Men det händer saker inom mig, det känner jag. Både i det jordiska men främst i mitt medvetande och hur jag ser på varat. Det är nästan lite övermäktigt vissa dagar, men jag försöker vara cool och bara fokusera på det jordiska då när jag är på väg att tappa fotfästet.

Jobb med nya webben 160422

Samarbetet med C på jobbet är väldigt bra. Vi förstår varandra på ett sätt, utan att behöva säga det. Det flyter på och vi ger varandra utrymme att tycka saker och ting, utan att döma varandra. Nyanserna och blicken kan ibland räcka för att en stämning ska förändras, men det upplever jag inte negativt med C när vi nu suttit intensivt i två dagar med den nya webben.

Viss irritation blir det ibland när man ska enas, men det har vi liksom kryssat förbi utan att vi fastnat och sen kör vi vidare. Det har känts lika bra efteråt tycker jag. Vi förstår varandra utan att behöva säga det och den känslan är fin och det är inte med många jag känner så faktiskt.

Hon har min respekt. När man ger mig utrymme utan baktankar och sen är rak och ärlig emot mig, då blir jag likadan. Visst, jag försöker alltid att möta människor på samma sätt även om jag inte direkt känner ett förtroende, men om det finns dolda agendor så känner jag det ganska tidigt i en relation och då backar jag direkt. Tyvärr så har jag många gånger svårt att “spela spelet” och det tror jag en del märker på mig. Men är man sig själv gentemot mig, då blir jag faktiskt likadan tillbaka.

Det går att reparera relationer bara man är raka emot varandra. Jag har inga baktankar medvetet gentemot människor för att genera eller göra dem illa. Det jobbar jag stenhårt med inom mig att komma bort ifrån. Vad vinner jag på att ha det? Vad vinner jag på att utgå från det negativa och inte se det positiva?

Jag har lärt mig så pass mycket av livet idag att jag nu börjat att upptäcka de som är negativa och som jag tidigare inte ens tänkte om i de banorna. Det är utveckling anser jag att kunna se det positiva FÖRE det negativa. Försöka utgå från det positiva FÖRST innan man blir negativ. Om man nu ens måste bli det? Det handlar inte om att gömma undan de som är jobbigt och gör ont. För mig handlar det om att försöka vända något negativt till positivt. Ibland så går det inte, men man måste åtminstone försöka först.

Jag vet hur jag har varit och jag vet hur jag vill bli.

Stark dröm ger tankar

Inte sover jag något längre på helgen inte. Vaknar vid 05.20 och kan inte somna om. Katterna är ju också inställda på att få käk tidigt och Maja traskar fram och tillbaka i sängen. Hon är ju så mysig att gosa med en stund.

I natt hade jag två märkliga drömmar. Den ena handlade om en vän och mående och den andra handlade om mig själv. Den var lite creepy faktiskt. Satt framför mig själv runt ett bord och satt och tittade på mig själv! Väldigt klara konturer och väldigt trovärdigt var det. Vad vill jag säga med detta då?

Jo, jag såg på mig själv med positiva tankar! Starka färger och klart “budskap” eller hur jag ska uttrycka det… Det har aldrig hänt tidigare och inte på det sättet. Klara, rena konturer och med en slags kärlek såg och kände jag gentemot mig själv. Jag satt och diskuterade med någon och jag tittade alltså på mig själv med de godaste avsikterna.

Självdestruktiviteten och hatet mot min person fanns inte där. Många gånger, trots att jag säger och försöker göra sken av annat, så har jag fortfarande haft väldigt svårt för mig själv och den jag är,  och att ta mig själv på allvar eller hur jag ska förklara det är väldigt svårt vissa dagar. Visst, jag försöker med att lägga ut selfies och skriva drapor om ditten och datten för att tro att jag vet mer än någon annan. Ni ser, jag lägger alltid in en negativ brasklapp i vad jag än gör när det handlar om mig själv. Så har det varit ofta i mitt liv.

Nä, jag bara skojade var ett uttryck jag använde mycket när jag var yngre. Som om jag var tvungen att ha utväg i det jag tyckte. I fall någon skulle ta illa upp, nä jag bara skojade. Numera så använder jag mig inte så ofta av det uttrycket. Det måste ju ses som ett steg i rätt rikning.

Man kan ju lätt bli uppfattad som svår och arrogant om man inte reagerar positivt eller direkt ger respons till andra människor. Att avvakta och känna in får många att tro att man är märkvärdig helt enkelt. Tror mig att jag kan uppfattas på det sättet, åtminstone i de perioder då jag är lite låg, men ingenting kunde vara mer fel. Det är ett sätt att inte visa sig och ta plats och att liksom skydda sig själv. För mig betyder det inget annat.

En seger för mig var ju de två dagarna då jag visade upp mig inför andra människor och pratade med dem. Visst, jag hade glasbubblan på under de jobbiga stunderna, men jag gjorde det i alla fall. Ibland så vågade jag lyfta på glasbubblan.. totalt otänkbart för några år sedan. Flydde inte som tidigare…

Det var jävligt skönt faktiskt att få den här drömmen om mig själv i det läge jag är idag. Kanske kan den ge mig mod att vara än mer klar i budskapen och tro på det som kommer till mig? Att också ta mig själv mer på allvar och inte vara rädd med utvägar i fall någon inte tycker om mig. Alla kan inte tycka om mig, så är det ju bara.

Sen att jag sitter och skriver dessa rader i ottan en lördagsmorgon, det kan man ju tolka som man vill. Jag försöker se det positivt att gubben har mycket energi och inte behöver så mycket sömn numera. Ska också vara snäll emot mig och ta mig ut och springa en timme så fort det ljusnat! Det är att vara snäll emot mig idag och inte att låta latmasken eller de negativa handlingarna vinna. Då hade jag gått och lagt mig igen och när det var som värst tagit ett glas vin till nyhetsmorgon och sen tramsat runt i social media med ord som jag sen ångrade. Det trodde jag var att vara snäll emot mig själv?! Tala om märklig självbild… längtan efter helgen och den där dunken med vin… så pass illa var det en period. Alkoholen var liksom svaren på allt, när det var precis tvärtom! Alkoholen förljög tillvaron för mig, glasade in de äkta känslorna och fick mig bara att må dåligt och få ångest över allt i livet.

Gud ske lov så är den tiden förbi! Då trodde jag att det var mitt sätt att slappna av och vara snäll emot mig själv. Att komma bort lite och slippa verkligheten. Tala om att vara ur kurs och göra sig själv illa! Långt inne så kände jag dock att detta var inte jag, inte mitt liv och min tacksamhet för vändningen är oändlig! Att löpträna, det är att vara snäll emot herr Olsson och hans kropp, sanna mina ord! Mitt största problem är idag att jag överkonsumerar nötter… ….så att det har hänt saker med gubben i positiv inriktning, det måste jag också få in i mitt eget system på allvar. Kanske var drömmen i natt ett steg i den riktningen?

Vill önska alla mina läsare en fin lördag! Det ska jag ha tillsammans med min syster.