Etikettarkiv: pollen

Björkpollen överallt

180507_bjorkpollen2

Än mer slut i morse. Skyller på pollen. Björkpollen överallt. Pillertrillaren har tvingats lägga till ytterligare en morgontablett tack vare detta. Hade ett helsike att ens göra morgonrutinerna för att jag var helt väck i flera minuter. Men det gick tillslut och de 45 minuter jag har på mig (går upp senast 05.15) utnyttjades till fullo. Bussen går vid 06.00 och då är jag på jobbet ca 06.35.

180507_bjorkpollen

Det är de första två timmarna på jobbet som jag är effektivast. Då får jag undan saker och ting och sen går det sakta men säkert utför…

Vissa dagar orkar jag inte till 15.00 utan åker hem tidigare. Men när jag ”misslyckas” och tvingas åka hem tidigare tänker jag genast på hur det såg ut förra året. Då känns det genast bättre eftersom jag då inte var i närheten av den arbetsmängd som jag idag orkar med.

Känner mig väldig privilegierad i mitt jobb. Sitter bland så fina själar och känner mig bland dem väldigt trygg. Tackar den finaste stjärnan däruppe i det eviga för att situationen på jobbet utvecklats så positivt de sista månaderna. Så tacksam för detta eftersom det i andra delar inte riktigt fungerar just nu. Frustration och en sorgsenhet som sticker fram sitt fula tryne så fort tankarna blir lite djupare.

När knoppar brister gör det ont. Ibland tar det oerhört lång tid innan de slår ut, om de ens gör det. I vissa fall vissnar de. Alla knoppar orkar inte med att utvecklas när näringen är fel.

Men jag försöker se framåt. Glädjas åt resan som jag snart gör med Frida. Har idag köpt en ny resväska för reducerat pris. Den duger gott åt mig. Tre veckor kvar innan vi är i England.

Annonser

Fullerö handel, punktering & röda ögon

Våren fortskrider i en jädra fart vilket nu har gjort att gubben drabbats av röda ögon. Inte beror det på något krökande eller dåliga dryckesvanor utan det är nog pollenallergin som ”slår igenom” i år. Har klarat mig nästan helt utan besvär de sista åren, men idag måste björken har kommit starkt. Idag funkar det att ta en allergitablett så försvinner det mesta.

Tog cykeln till Fullerö handel idag. Idag blåste det mer men det gick ok ändå och jag måste säga att en del av grundkonditionen som jag byggde på mig tidigare år fortfarande finns kvar. Nu hetsar jag inte och kör på som en galning, men det känns bra hela vägen att cykla.

180506_penseer

Hade precis synen klar för mig vad jag ville handla. En blomma för att hänga upp på baksidan och tre penséer för att stoppa i en av de krukor som stått tom i evigheter.

180506_superkruka

Innan jag cyklade hem från handeln satte jag mig med en mineralvatten och bara njöt i solen på deras servering. [Instagram]

Ringde till syrran men hon befann sig på Kreta med en kompis. En resa i hälsans tecken men på ett lite ovanligt sätt berättade hon för mig. De hade precis tränat i högklackat, boa och glitter. Hon var på språng och vi kunde inte prata något längre. Får ta det samtalet på lördag istället då hon är hemma igen.

180506_penseerhemma

Försökte mig som sagt på att sätta några blomster i en kruka. En av dem höll jag på att bryta av rötterna på. Lite typiskt mig när jag för en gång skull försöker att piffa lite.

180506_prastkrage

Nån variant på prästkrage måste det ju vara, eller hur? Tanken var att jag skulle hänga upp den, men det gick inte med befintlig kruka på det sätt som jag hade önskat, så den hamnade tillslut bredvid den stora krukan på stenplattorna.

180506_maja

Underbara Maja har fått varit ute en sväng idag också. Vill att hon ska få njuta och må bra, även om ”risken” ökar att hon tillslut blir en utekatt på samma sätt som Felix är idag.

180505_cykel

Det var knappt jag hann med en jungfrutur med cykeln förrän det blev punktering på den. Att åka fram och tillbaka till Fullerö Handel gick bra, men när jag skulle ut på en ny sväng på eftermiddagen fanns det ingen luft i bakdäcket. Så tråkigt, men också lite typiskt för mig och cyklar. Förra gången jag försökte bli med cykel smällde ett av däcken under pågående färd och då fick jag bara nog av cyklar. Nu, några år senare så händer detta. Blir så trött…

Den här tröttheten…

Nu blir det ett sånt där gnälligt och lite mörkare inlägg igen. Pratade om två steg fram och ett steg tillbaka tidigare. Steget tillbaka verkar vara lite djupare den här gången. Men jag vet att det kan ändras om några dagar. Igen.

Egentligen ska jag inte behöva förtydliga vissa saker, men jag gör det främst för den där som sitter på min axel och försöker rubba mitt mående. Detta är min blogg och här skriver jag om det som finns inom mig. Är det mycket mörker och upprepningar får det vara så. Denna blogg är verkligen mitt vattenhål och mitt tjatande är kanske bättre att det kommer här än hos människor som finns i min närhet. Ok?

Tröttheten

Mitt liv är verkligen en berg- och dalbana. Upp och ner hela tiden och bara tanken hur det skulle vara utan de antidepressiva tabletterna jag nu äter, det kan jag inte ens föreställa mig. Vet inte om det hade funkat överhuvudtaget utan dem, så viktiga känns de just nu för mig.

Den här tröttheten som kommer emellanåt är så tung. Försöker stå emot, men någonstans vet jag att det är meningslöst. Det är liksom bara att vila och inte ens försöka. När jag sedan är känslig för människors tankar till och om mig gör det saken både bättre och sämre i de möten jag nu tvingar mig till. Detta givetvis beroende på hur jag mår just då.

Jobbade igår och det var väldigt påfrestande. Orken tog slut, men jag ville inte erkänna det för mig själv. Försökte och försökte, men när även den mest positiva på jobbet säger till mig att jag inte ser ut att må bra, då förstår jag att det även syntes utanpå.

Egentligen har jag ingen anledning till detta mående just nu. Men jag är otroligt känslig för stämningar, förnimmelser och blickar. Det har inte förändrats så mycket sedan kraschen i december. Människors tystnad som kanske är helt befogad påverkar mig också, trots att jag försöker se klart på situationen.

Mina katter känner hur jag mår. I natt sov Maxi hos mig hela natten och Maja låg på en stol bredvid. Det händer sällan, men kanske kände de att jag återigen är låg och orolig. Skyddsänglar i förklädnad av katter.

Börjar fundera på om jag återigen är pollenkänslig och att det också gör mig trött? Har ätit allergimedicin i några dagar och det kanske också sänker mig? Vet inte vad som är vad längre. Kampen och kämpaglöden som vissa dagar är så stark är andra dagar helt borta. Vill liksom bara lägga mig ner och inte göra någonting. Denna berg- och dalbana alltså…

Elias hade kräkts i skolan igår. Magsjuka och idag blir han hemma. Ingen middag och han gick och lade sig före klockan åtta. Datorn avstängd och då är grabben verkligen dålig. Vi får se hur han mår idag.

Livet, detta livet testar och försöker få mig mer modig och att våga. Men jag är livrädd, ja nästan skräckslagen, inför framtiden. När måendet är bättre kommer tankarna om framtiden och då kommer oron.

Igår började jag att rensa ur i mitt rum på jobbet och kasta gamla saker och tömma pärmar. Det var svårt och jag kände mig som en samlare som inte ens kunde kasta fakturakopior från 1996 utan att fundera både en och två gånger. Kanske någon vill se på detta i framtiden… så tänkte jag men tillslut, med stigande ångestklump i magen, kastade jag. Men det satt hårt åt. Röjde nog ur en 8-10 pärmar i alla fall och det var jobbigt. Vissa nostalgiska saker kunde jag bara inte kasta, utan de fick följa med mig hem i en kasse.

Att inte jobba med IT i framtiden, åtminstone operativt, känns märkligt även om det också är skönt på ett annat plan. Att hela tiden vilja att saker och ting ska vara på topp och fungera hela tiden och jämt, ha koll på listor och inköp, hänga med i det senaste, att människor ska vara nöjda med sin utrustning och ständigt vara i beredskapsläge, det har tärt på mig. Jag har ju ändå hållit på med detta i 20 år och det tar på en. Men är man som jag en trygghetsjunkie så sitter man still i båten, oavsett vad det handlar om och oavsett vartåt mående barkar. För det är kanske sämre på andra sidan s a s. Det är alltid yttre omständigheter som tvingar mig att agera i mitt liv.

Det är sorgligt kan tyckas, men så har och så fungerar jag. Försöker förändras, men jag är en gammal hund som knappt kan sitta och har jag väl fått ner baken då sitter jag kvar. Ni hör, tankarna är inte särskilt ljusa denna dag, även om vi är i min favoritmånad maj. Men var lugna, rätt som det är, så strålar gubben igen. Ibland är det skönt att bara få skriva av sig skiten och visa upp byken för den som bryr sig.

Första utefikat

2014-04-23

Första utefikat för säsongen på jobbet! Ljuvligt!

Den gamla kavajen har kommit fram igen eftersom graderna stigit en hel del nu. Men det blir kortvarigt för så fort jag fått lön så kommer jag att köpa en ny. Är spytrött på denna jag har nu, så den ska kastas.

Annars en ganska händelserik dag igen. Tårfyllt och en del djupa tankar och jag måste säga att vad skulle jag vara utan mitt jobb? Det finns ett gäng underbara själar där, den saken är helt klar!

Är nog lite pollenstinn trots att jag medicinerar. Sen resten av måendet som jag bara vägrar låta ta över mig gör ju att en del skumma saker känns inom mig, men jag låter det bara vara som det är nu. Har nu utmaningar som börjar på lördag och avslutas på tisdag. Min första tanke är ju bara att ställa in allt, gömma mig och som vanligt ta den lätta vägen. Men se, så blir det inte den här gången. Jag går emot mig själv och ska göra precis tvärtom!

För vad är det värsta som kan hända?

Det kan fanimej inte bli värre än vad det har varit ett tag nu, så nu är det all-in som gäller…

Jobbardag & gångdomningar

Idag var det klämdag för en del, men inte för mig. En helt vanlig arbetsdag.

2013-05-10

På väg till bussen så ser jag björkarna och att en del av dem börjar bli gröna och fina. Underbart att skåda!

De gröna tar över alltmer. Värmen kommer alltmer och jag njuter trots vissa kroppsliga problem, som dock inte har med pollen att göra längre. Att det har försvunnit är något som känns så oerhört skönt för mig. Sen att jag nu fått ett benhelvete som bråkar med mig är ju liksom bara såsom det ska vara. Alltid någonting att yvas över.

2013-05-10

En normal arbetsdag så hade det stått många själar här, men idag så var jag själv…

På jobbet så var det några som trotsade detta med klämdag. Tog mig en lunchpromenad (som gick bra) och satte mig sedan där jag många år tidigare suttit med min lunch. Ett ställe där många tankar farit i mig och då speciellt sensommaren 2007 och dess paniktankar finns för alltid kvar i mitt minne.

Hur jag tänkte, hur jag agerade och hur jag mådde? Platser har ju en tendens att ge minnen och för mig är vissa platser väldigt starka. Detta är en av dem.

Åkte hem med bussen och tog mig en promenad för att nå mina 10 000 steg. Ja, jag är ju med i en stegtävling och jag vill inte bryta på grund av mitt högerben. Promenaden gick bra till stora delar, men på slutet så kom skiten tillbaka… domningarna i låret i kombination med stickningar som kändes som eldpilar. Jag kunde ändå ta mig hem genom att gå som en åldring, men det gick i alla fall.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta? Jag fick mina 10 000 steg, men samtidigt så kände jag av skiten ganska rejält och då speciellt på slutet. Det gör mig nedstämd att kroppen reagerar och inte vill nu när jag verkligen är motiverad. Frågan är ju om jag ska ta kontakt med min distriktsläkare på måndag och få benet undersökt eller ska jag bara köra på… ?

Jag kommer i alla fall att gå vidare (även om det inte går fort) eftersom detta på andra sätt ger mig energi och kraft att orka vidare.