You are currently browsing the tag archive for the ‘personlighet’ tag.

Igår var det teamdag. Dynamiken och engagemanget är helt annorlunda mot tidigare och min förklaring är nya chefens sätt och inställning. Nu vet jag att det fanns orsaker under sista året med den förra chefen och säkert påverkar det en del, men igår kändes det positivt och inbjudande att själv delta i skeendet, vilket jag sällan känt tidigare.

Vi hade samma tjej som tidigare där vi bland annat gick igenom de personlighetstester som vi tidigare hade gjort, dels teoretiskt men också med praktiska övningar. Jag som normalt sätt brukar ha svårt för sådant och då speciellt de praktiska delarna, tyckte att det var helt ok den här gången. Det gav mervärde och fick en att tänka efter både en och två gånger över ens eget kroppsspråk, tonläge och ord. Intressant.

På lunchen tog jag mig en promenad i det ganska gråa och kalla vädret.

17 maj 2017 Tulpaner

Tulpaner är på gång trots det ganska sjaskiga vädret. Huvudet behövde rensas och tröttheten slog till, dock inte alls i närheten av hur det kändes förra teamdagen i april.

17 maj 2017 Det byggs och görs om

Häromdagen åkte jag bil med syrran. Vi åkte förbi områden där jag inte varit på flera år och jag kände inte igen mig. I Gränby byggs det på många ställen och där jag bodde som barn, där såg det helt annorlunda ut nu. Fascinerande är det och Uppsala växer som bara sjuttsingen.

Denna fina cykelväg ovan hade jag inte sett tidigare. Det visar väl att jag inte varit ute och gått kring jobbet på länge. Men det ser fint ut och den tidigare smala vägen är nu breddad så att det passar både cyklar och gående.

Ska in på jobbet en sväng i morgon för ett möte. Chefen inspirerar, lyssnar och också agerar, vilket gör att jag själv blir motiverad och kämpar vidare. Det är ett växelverkande i allt man företar sig. Positivt ger positivt, negativt ger negativt osv. Tänk att detta glömmer jag titt som tätt, men nu ska jag försöka påminna mig om detta när det i “verkligheten” just nu ger mig positiva dagar.

Förhoppningsvis går jag inte över gränsen, men just genom att chefen är så transparant i min väg tillbaka så känns det bara bra. Är väldigt glad över den tillåtande och positiva attityd som jag möts av från både henne och mina arbetskamrater på jobbet. Det ger mig energi och mer ork, vilket i sin tur gör att mitt tillfrisknande fortgår utan några större bakslag just nu. Men jag vet mycket väl att det kan ändras snabbt, så naiv är jag inte utan förvissningen om steg tillbaka finns där.

Men det är lovande, den saken är klar.

Tog mig till Gamla Uppsala och dess högar…

Gräshopporna blandat med syrsor pratar till mig. Utsikten är magnifik över Uppsalaslätten. Det finns en ro i att sitta mitt i gräset och kolla ut på det öppna landskapet. Varför gör jag inte detta oftare?

2011-08-12

Ute i det fria. Försöker skingra mina tankar, men inte är det lätt. Så mycket svek bubblar upp i mig och när jag försöker rensa och få ordning på dem så kommer bara tårarna. Det är en salig blandning men mönstret är detsamma, jag är själv och har nog så varit lång tid egentligen, ja faktiskt ända sen 1981 då morsan valde att fly jordelivet. Det sveket har jag blundat för länge. Jag har försökt genom åren att hitta sammanhang och ställen där jag passar in. Men det slutar alltid på ett och samma sätt hela tiden.

Beror säkert på stor del till min egen personlighet. Jag är svår att vara nära för länge. För när till och med jag har problem med det, hur ska det då vara för andra? Det är svårt att skriva om detta utan att låta ömkande och martyriskt. Men när känslan ständigt är där och är en stor del i mitt liv, så måste jag få ut det någonstans.

Har läst tillbaka lite i min blogg när jag rensade ur svikande så kallade vänner och känner faktiskt stor avsky mot en del jag har skrivit genom åren. Så patetiskt och självcentrerat. Idag känner jag inte för att ta många av de ord som jag då använde om mig själv i min mun när jag bloggar. Kanske är det ett framsteg eller så är det bara så att jag är så förbenat trött på mig själv.

Efter 2 starköl så försvinner all ångest! All!

Ja. jag har med mig en kasse öl uti det fria. Jag försöker inte att skämmas för att jag dricker ibland. Varför ska jag skämmas? Inför er som läser här? Eller för att jag inte kan vara 100%? Så länge jag följer mina egna krav på om och när jag kan dricka och lyckas följa det så har ingen med att göra när jag dricker. Jag är trött på att ljuga för mig själv och er, jag är inte 100% (sen vet jag att så fort jag nämner detta så ökar besöksantalet dramatiskt). Varför ökar intresset när jag dricker egentligen? Jag vet vad jag gjort på fyllan och kanske är det sådant som lockar.. ska Jerry skriva något tokigt nu osv osv.. Men jag vet ju hur statistiken ser ut… och ja jag dricker alkohol ikväll…sen är det ju också så att jag måste få skriva om min egen historia hur jävlig den än ser ut på min egna blogg. Inte en historia som andra tvingar på mig. Jag vet att jag har mycket att bevisa just nu för vissa, men det är MIN historia och MITT liv. För jag känner mig inte som en fullblodsalkoholist och jag har aldrig levt på det viset, faktiskt. Jag vet, det går inte att försvara sig mot er som har bilden klar… men låt mig för guds skull få leva som jag vill…ok?

Det springer förbi joggare hela tiden där jag sitter. Stön och stånk. Till vilken nytta då? Att förlänga livet med några år? För att se fräschare ut och visa att man inte tacklar av? Jag tror att mycket är förutbestämt innan och då handlar det inte så mycket om hur duktig man är i motionsspåret.

Hör en flicka som gråter förtvivlat. Ser ingen flicka, men kan lätt applicera gråten på mig själv. Förtvivlat, mångårigt och starkt. Nu sprang en joggare till förbi…

Förresten, Sickan Carlsson fyller 96 år idag. Grattis!

Ricky Bruch Han blev nästan 65 år men idag så tog cancern Ricky Bruch liv. Han var en stor profil och färgstark både i diskusringen och vid sidan omtävlandet.Mina starkaste minnen av honom är i slutet av hans karriär år 1984 när han gav sig sjuttsingen på att höja sitt svenska rekord och dessutom komma över 70 meter. Han var 38 år och nådde som högst 71,26 meter. Det är fortfarande svenskt rekord.

Mellan åren 1972-1975 så hade Bruch världsrekordet i diskus på 68,40. Bronspengen i OS i München är en av hans största meriter genom åren. 11 SM-guld, EM-silver och brons är också några av meriterna.

Han var verkligen en personlighet och det känns tråkigt att han nu gått ur tiden. Vila i frid, Ricky Bruch!

Läs även andra bloggares åsikter om Ricky Bruch, diskus, friidrott, diskuskastare, kändisar, intressant?

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

Första stapplande försök att "komma tillbaka" med löpningen. Så lugnt och försiktigt men ändå. #jogging söndags #selfie När hon börjar andas som "en hund" då får hon gå in. Blir orolig och undrar om någonting är fel? #catlovers #katt Det klart att Maja ska få vara ute i det fantastiska vädret! #sommarkänsla #katt #catlovers Maja är ute!! #catlovers #katt Maja ligger på soffans armstöd. #snuslass #catlovers #katt Påven och Trump! Hahaha.. 🌈

Twitter

Tweets jag gillar