Etikettarkiv: personalfest

Socialisera med alkohol

Det är samma sak varje år. Den här årstiden får all energi att försvinna. Att fylla på är stört omöjligt och jag blir både låg och ångestriden.

160920 Undersvik Jerry

20 september 2016: Utsikt över Ljusnan från altanen på stiftsgården i Undersvik

Drömmer mig bort från allt. Nätterna blandas med det verkliga och det drömlika, som ibland nästan känns lika verkligt som det verkliga. Som om det bara är en förlängning av det där andra.

111118 Personalfest Jerry

18 november 2011: Personalfest på kansliet.

Att socialisera med alkohol var lätt. För stunden. Ibland blev jag för gränslös och ångrade mig senare. När jag ser på bilden från 2011 ovan kan jag sakna själva modet att våga, även om det var med alkoholens hjälp. Att visa mig och inte backa en stund i ruset av vinet som gjorde mig öppnare.

Idag har jag svårt med för stora grupper av människor. Drar mig istället undan och struntar i försöken till förändring, är nästan folkskygg i perioder. Klarar liksom inte av livet med andra på ett bra sätt. Nykterheten är bra på alla sätt och vis och är absolut att föredra för en sådan som mig, men ändå får bilden mig att minnas de korta men okomplicerade stunderna av lugn och ro och utan ångest alkoholen gav mig.

Det tog mig många år att i djupet komma till slutsatsen att livet är bättre utan alkohol, att jag inte ”missar någonting” en helg om jag inte dricker, och idag vet jag att priset inte är värt det. Inte på långa vägar.

Jag ljög för mig själv länge och ville inte se hur illa alkoholen gjorde både mig själv, min familj och de relationer jag då hade. Tyvärr har jag inte sedan jag slutat dricka, för 4 år och 7 månader sedan, klarat av att reparera eller odla nya privata kontakter eller relationer, utan jag har istället dragit mig tillbaka av olika anledningar och då främst efter den där dagen i december 2016 då allt rämnade.

160512 Israel Jerry

12 maj 2016: Fantastisk målning i Beit Sahour ”Shepherds Field” kyrkan i Israel.

Det drömska och att längta efter det oidentifierbara präglar mig. Det fantastiska i någonting jag inte förstår, men anar finns där. När ska jag våga lita på min intuition och det som finns i det outtryckbara. Våga stanna kvar även i vilan och låta mig mötas av tankarna, fantasin eller vad det nu är.

Kanske är det årstiden som förstärker det hela, men just modet sviker mig just nu på flera plan. Har stora problem med att stå kvar och inte gömma mig.  Livet är just nu och inte i morgon. Även en mörk dag i november.

Annonser

Tjugo år på samma ställe

Huset har fyllt 20 år! På jobbet så ville en del av oss fira detta och så blev det igår.

2014-04-04

Det började med tårta på eftermiddagsfikat. En specialgjord tårta just för firandet av en 20-åring…

2014-04-04

Lokalblaskan skrev lite om huset 1994 och det har jag sparat. Satte upp det i vår kafeteria inför jubileet.

Vi började med att titta på en film som jag hade filmat. Vår sista personalfest på det gamla stället 1993 samt bilder från när vi i januari 1994 gick runt i vårt nya hus hade jag fångat upp på filmen. Den sista snutten hade jag själv glömt bort och det var när vi packade själva på gamla stället och hade gravöl tillsammans.

Många minnen, många tankar for igenom mig.

2014-04-04

N hade fixat mat till minglet med bravur. Hon är otrolig på att ordna och få till så att människor mår bra.

2014-04-04

Gott var det.

2014-04-04

Mitt initiativ var att jag visade filmen uppe i Mariasalen och sen hängde några medarbetare på, vilket var roligt.

2014-04-04

Efter maten så samlades de som ville prata lite mer. Det var för mig en mycket bra kväll och jag fick delta i flera fina samtal.

2014-04-04

Kvällen avslutade jag tillsammans med Bria och Claes på Buddys. Alltid när jag går dit så dricker jag en Guinness först. Även så denna afton.

En fin kväll blev det.

Tack!

Middag på Wiks slott

2013-10-07
Del av Wiks slott klädd i mörkröda löv.

Wiks slott är en konferensanläggning i landstingets regi där SLOTTET är i centrum. Det pratas mycket om spöken och dess historia är fascinerande.

Själv så var det minst 10 år sedan jag besökte anläggningen och vore det inte för att vår biskop tvingats lämna återbud så hade jag inte övernattat. Men nu blev det så när hans plats blev ledig.

2013-10-07

Hotell Ramborg. Ett fint rum med både hall och ett fräscht duschrum. Dessutom så fungerar internetuppkopplingen utmärkt, därav denna post redan i afton.

2013-10-07

Själv bor jag alltså i Hotell Ramborg men jag kunde inte låta bli att notera Hotell Anna. Ett litet hotell med mycket hög kvalité. (;-)

Mycket träd och löv ivägen för bilden på slottet.

2013-10-07

Hösten är fin just nu.

2013-10-07

2013-10-07

Stenhuset från 1751.

2013-10-07

Slottsfrun på slottet påminner om svunna tider. Sabel och svärd på väggarna och rejäla lädersoffor.

2013-10-07

Huvudföreställningen var ju middagen. Förrätt var laxbakelse på kavring, huvudrätten bestod av kryddbakad högrev med pumpapuré, stjärnanissky samt örtbakad potatis. Efterrätt var passionsfrukttart.

Det var inget fel på denna mat, det var gott och smakade bra. Numera så är det mineralvatten som gäller för mig men de andra fick ett glas vitt och ett glas rött till maten.

Men inte blev jag mätt inte! Det är ju ganska små portioner ju finare det är så att säga och detta var inga portioner för en som vill äta en rejäl middag. Fantiserade om en korvmoj i slottsträdgården, men icke… (;-)

2013-10-07

Svårt med bra bilder när man sitter nere i underjorden. Sällskapet kring bordet var bra och trevligt. Tyvärr så gick ljudet runt runt så det var så svårt att höra ens vad bordsgrannen sa. Fast helt plötsligt så kunde jag höra vad en arbetskamrat sa glasklart men problemet var bara att hon satt två bord bort.

Inte nådigt för skallen kan jag säga och när underhållningen drog igång så hade både jag och mitt pall fått nog.

2013-10-07

Försökte ge det en chans, men att imitera ABBA och sjunga allsång där de ibland sticker mikrofonen under hakan på en för ett röstprov, då kände jag bara att det fick vara bra för min del. Den typen av underhållning har jag så svårt för så jag gick upp till Slottsfrun en stund och läste dagens UNT istället.

Årets personalfest är nu alltså avklarad. Den tidigare traditionella i november blir inte av längre. Nya vindar blåser och det är bara att tugga i sig det faktumet. Visst, jag har inte gått så frekvent på dessa novemberfester de senaste åren, men de är ju tradition långt tillbaka och nog kommer jag att sakna det trots allt.

I morgon så ska vi jobba och bland annat sitta i Riddarsalen. Kanske kommer det fler bilder och lite andra ord då. Vem vet?

Mina tankar är främst hos mina barn. Linn tar hand om allt hemma ikväll och det gör mig så glad att vi kan göra på det här sättet numera. Tiden går…

Det bästa året

Läser om bästa året i historien. 1978 ska ha varit bäst för en mängd länder om man utgår från sociala faktorer och miljökostnader. Detta får mig ju att tänka på mitt eget liv och på vilket år som varit bäst för mig.

Det minns jag utan tvekan. Glömmer aldrig hur jag satt på en personalfest i november 1993 och då pratade med min chef om hur bra livet var just då. Att detta var den bästa tiden i mitt liv. Det var som om jag visste om det och fortfarande än idag, så känner jag känslan av att det var DÅ som jag verkligen skulle ta vara på det som var. Att höjdpunkten var just då. Svårt att förklara, utan att det låter konstigt.

1993

Det går att säga så mycket om det som sen hände. Nu blev det som det blev och ur den aspekten så var 1993 det bästa året för mig. Jag satsade och försökte verkligen och jag trodde då att det var rätt för mig det hela. Att det fanns andra själar inblandade i min egoistiska gärning, det slog mig inte en sekund. Då. Idag ångrar jag många saker, det gör jag. Samtidigt så tittar jag på barnen och då känner jag bara att allt var precis såsom det skulle vara. För ett liv utan dem, det hade för mig inte varit värt ett skit!

1993 så hade jag också ett relativt lugn i min själ. Nygift, pappa till Johan och Linn och ett jobb som var ok. Det är konstigt men jag minns det så klart, den dagen i november när jag bedyrade, både för mig själv och min chef att allt var så bra. För det kändes så bra JUST DÅ allting. Men som sagt, minnet och synen lever alltid kvar inom mig. Den dagen i november 1993.

Många skulle kanske säga att jag ljög för mig själv. På ett plan så var det väl så, men som sagt, det finns så mycket att säga om detta, så många nyanser och aspekter. Det är historia nu och idag sitter jag där jag är värd att sitta. Den anledningen finns det också mycket att säga om, men det är något jag numera inte diskuterar här på min blogg. Tycker det är meningslöst efter år av ömkanden och tycka-synd-om-mig poster. Jag är där jag är av olika anledningar och jag är så förtjänt av det.

Men jag tillåter mig att tänka tillbaka och den här artikeln fick mig att ta fram mitt bästa år i mitt liv. 1993 minns jag med glädje och jag var så inne i rollen då som familjefar och jag försökte verkligen, även om det tillslut inte gick längre.

Katalin, Vibafemba & buffé

vibafemba

I morgon kväll så ska jag gå på Katalin och titta på Vibafemba. Det är dags för den årliga personalfesten på jobbet och jag har tackat ja för första gången på många år. Måste verkligen försöka komma ut lite mer och socialisera mig med människor. Våga lite mer, ta risker och inte sitta hemma och tycka synd om mig själv.

Vibafemba är ju från Uppsala och jag vet inte så mycket mer om dem än att de är fem stycken killar som sjunger och att de har hållit på ganska länge. Vi får väl se om det faller mig på läppen.

Men först så äter vi en fantastisk höst- och viltbuffé på kansliet och umgås ett par timmar innan det är utgång.

De senaste åren har jag nästan per automatik sagt nej till personalfesten, just för att jag inte vill visa upp mig. Har liksom bara känts jobbigt att vara bland många människor även om jag känner många av dem sedan flera år. Fast i år så känns det annorlunda. Kan inte riktigt peka på vad det är, men så är det och glad är jag för det.

En bra vecka har det varit. Kraftfull har jag känt mig och energin har funnits där. Det är också så häftigt att det kommer i mörkaste och drygaste november. En tid som jag annars fruktat mer än något annat tidigare. Det är historia nu och nu ska jag komma ihåg att även november kan vara bra. (;-)