You are currently browsing the tag archive for the ‘påsklilja’ tag.

19 maj 2017 Självbilden

Oerhört snabbt tecknat. Knappt utan att tänka ett dugg. Självbilden.

Har alltid haft problem med min egen självbild. Som vanligt tror jag det bottnar i hur jag blev bemött som barn. Tryggheten och orden jag fick till mig under de åren.

Många tycker jag tragglar och borde släppa sargen nu. Kom in i nuet och strunta att se tillbaka. För din egen skull!

Till dem kan jag bara säga att JAG FÖRSÖKER och har så gjort med olika metoder länge nu. Svälja, ignorera och motsatsen prata, skriva och vädra men lik förbannat återkommer vissa saker till mig.

En del annat flyter då samtidigt upp och ibland känns det som om det är som att skala en lök detta. Det är nya lager som vill fram! Varför tror ni att jag har denna blogg?

I perioder under min skoltid kallades jag för badbollen för att några i klassen tyckte att jag hade för stort huvud. Det kan man skratta åt idag, men vad det satte sig i mig! Vad jag avskydde det öknamnet! Sen när jag hade ett stort födelsemärke på hakan (som togs bort när jag var 15 år, tack Sven!) som ett snille i klassen kallade för pyshålet i badbollen. Man tror kanske inte att sådana ord fastnar, de må vara oskyldigt och så, men hos mig fastnade detta.

Bögjävel, överkänslig, fjant och till och med psykopat är också ord som fastnat hos mig. Pappa hånade under perioder och då främst när han var berusad. Jag var ju inte den som var ihop med tjejer utan för mig var de kompisar. Det fick jag nog höra att det var bögigt och inte alls någonting att förvänta sig av en pojke. Om man nu då inte var bög…

Det fastnar. Så till den milda grad att det psykiska var helt övertygad om att huvudet växte. Endast en datortomografi kunde övertyga om motsatsen och då brast det för att inte kunna “skylla på” detta mer. Alltid en katastrof för att ens överleva. Sjukligt och paradoxalt, men så var det.

Mycket av den negativa känslan kring orden sitter kvar, även om åren gör att det bleknar och tunnas ut. Men nog finns synen på mig själv kvar och hur människor såg på mig. Hur jag trodde att de såg på mig.

Det är nog främst pappas ord som varit svårast att “komma förbi” eftersom jag själv under åren och då speciellt tidigt trott att det varit på det viset. Fel att känna som jag gjorde. Att som 6-åring bli helt osynliggjord med bara negativa ord och i princip ett samstämmigt kvitto från båda mina föräldrar över hur fel det var. Det fastnar och formade min självbild under många år.

Har skämts och gjort allt för att inte känna vissa känslor. Tillintetgjort mig så till den milda grad att jag tappat bort mig helt över vem jag egentligen är. En stark bild som funnits där i alla år är bilden jag har inom mig där jag som pojke står rak i ryggen som en liten tennsoldat i en trappuppgång som vi bodde i. Folk slår mig och jag gungar fram och tillbaka, men jag står kvar. Minns inte ens tårar utan bara en stenhård mur inom mig. Ingen jävel ska få komma nära och ingen jävel ska få veta någonting! Det är en bild som förföljt mig under åren.

Pojken som står där stenhård och inte låter sig beröras av någon. På sista tiden har jag blivit väldigt känslosam när jag ser pojkar i den åldern och det hänt dem någonting hemskt. Påminner de dessutom om hur jag såg ut…

Såg en film där en pojke farit illa och då bara flödade mina tårar. Tyckte så synd om honom och ville bara skydda. Såg en grabb på bussen häromdagen som påminde om den självbild jag har. Tankarna for i mig och jag kände sympati för honom samtidigt som jag ville honom väl. Log för mig själv. Så någonting har hänt med självbilden. Kanske var det mig själv jag såg och ville väl?

Men det har tagit många år och fortfarande gör jag mig själv illa. Det är som om jag alltid måste ha någonting att “skylla på” eller hur jag ska förklara det. Att må bra till 100%, det går ju inte för sig, eller?

Mitt intag av onyttigheter är just nu och idag ett kvitto på att min självbild fortfarande inte är helt positiv. En del av smärtan som finns kvar sitter i varje sked glass jag trycker i mig. För mig står min tjockhet för det jag inte kan prata om. Svagheten jag inte har kontroll över. Döljer smärtan i det tjocka. Istället för att släppa ut allt. Det sitter hårt åt och det finns fortfarande saker som är väldigt svåra att dela med andra. Vissa saker (som en del anser djupa och att jag är väldigt öppen med) har jag inte haft problem med.

Som sagt, varför tror ni jag bloggar?

Självbilden gjuts fast hårt till stora delar under uppväxten och är väldigt svår att ändra. Det tar tid och ibland stora delar av ett liv! Men det går att få en positivare bild av sig själv. För mig har det dock suttit väldigt hårt åt och jag är fortfarande kritisk till mig själv och fortfarande destruktiv även om de allra värsta metoderna numera inte används såsom alkohol och droger. Överkonsumtion och missbruk av sådant har i alla fall hos mig berott på att jag på något undermedveten plan velat göra mig själv illa.

Balansen har helt saknats under många år och det enda jag kunde göra var att sluta helt. Beroendet och vetskapen hur illa det gjorde mig och andra har äntligen fastnat i mig. Men det tog tid och satt hårt åt. Att lura sig själv och tro att det beror på andra saker och inte var alkoholen som var problemet, det tog många år för mig att begripa. Det var ju en tröst! Dessa vägar är stängda även om jag inte till 100% vågar säga aldrig mer. Men det ska väldigt mycket till om jag ska gå tillbaka och förstöra mig själv mer med dessa gifter.

Självbilden. Innan jag började skriva detta var det helt andra ord jag ville förmedla, men när jag väl började skriva blev det något helt annat. Ibland känns det som om jag inte är riktigt medveten om vad jag skriver, även om stolparna finns där. Det liksom bara kommer.

18 maj 2017 Gömda påskliljor

Igår när jag var ute och gick en sväng såg jag dessa påskliljor gömda i buskaget. För mig blev det så symboliskt gällande mitt eget liv just nu.

Kom fram, visa dig! Vad kan hända? Vad är det värsta som kan hända?

Det är fantastiskt hur symboliskt vissa saker kan bli. Dessa påskliljor är vackra och varför ska de gömma sig? Nu säger jag inte att vackert är någonting som är en framträdande egenskap hos mig… (;-) Ni ser… självbilden. Den där komplicerade självbilden.

Måste bara börja med en bild från igår kväll:

2015-04-03 Månen

Fotade flera bilder efter det att jag “upptäckte” månen i högra hörnet. Det blir ju så läckert med dess sken tillsammans med den höga påskliljan och stearinljuset med sin låga. Härlig blandning i bilden som jag gillar.

Idag på påskaftonen så åkte jag och Linn till Anna på eftermiddagen. Carro skjutsade oss och samtidigt så passade vi på att umgås en stund. Det var trevligt och jag är så glad för henne och pojkvännens skull eftersom de ska bli föräldrar i oktober.

Anna hade förberett det mesta. Skalning av räkor och potatis hjälpte jag dock till med under tiden jag fikade och pratade med Linn och Carro. Multitasking är mitt förnamn. Carro drog efter en liten stund till sitt jobb.

Påskafton 2015

Linn och Elias väntar på mat. Själv så springer jag omkring och dokumenterar som vanligt. Men det är så roligt att ha lite bilder tycker jag för arkivet och bloggens skull. Johan var också med och åt tillsammans med oss andra.

Påskafton 2015

En finncrisp med en god moja som Anna gjort samt flera ägghalvor med rom och räkor på fanns bland annat på tallriken. [Instagram]

Påskafton 2015

Lax i ett par varianter med goda såser bjöds det också på, men min favorit på påskbordet var den broccoligratäng på ost som Anna hade gjort. Det var så god och jag fick med mig en liten bit hem att mumsa på i afton.

Anna hade också gjort egna köttbullar, utan ströbröd. De smakade väldigt gott och några sådana gick också ner i den allt mindre kistan. Gott!

Påskafton 2015

Anna spelar hejdej vid påskbordet eller vad det nu heter. Ladan var visst full…(;-)

Påskafton 2015

Efterrätt som var så god så. Vipsgrädde, hallon och en kopp kaffe. En perfekt påskmiddag och en generös värdinna om någon nu skulle fråga mig om hur jag upplevde påskafton 2015.

Påskafton 2015

Osttallriken orkade vi helt enkelt inte med, så jag fick med mig en liten bit av varje del och det ska jag goffa på lite senare när 60-årsfirande av Eurovision drar igång…

Påskafton 2015

Till och med jag fick ett litet påskägg som jag inte alls hade räknat med. En trisslott med massa skrap på. Ingen vinst, men en fin gest av Anna. De andra “barnen” fick påskägg som hon hade fixat på förmiddagen…

Påskafton 2015

Vi fikade och skrattade ihop. Vad vi skrattade åt?

Morran och Tobias
Helt galen serie som du själv kan se på YouTube. Vissa scener alltså… (;-)

Morran. Skärmdump från SVT.
Morran, spelad av Johan Rehborg.

Påskafton 2015

Tiden gick så fort och helt plötsligt så var det kväller. Hälsade på påskkärringen i dörren och drog sedan hem till katterna…

Nu sitter jag här och undrar vart dagarna tar vägen. Det snurrar på rätt bra numera.

2014-05-14

2014-05-14

2014-05-14

Idag så hade jag ro att ta några bilder på de fantastiska rabatter som finns vid resecentrum och centralstationen i Uppsala.

Påskliljor blandat med pingstliljor och några fina tulpaner. Det är en fröjd för ögat med färgerna och humöret stiger alltid när jag passerar här, på min väg mot jobbet.

Det som påminner om påsk i mitt hus detta år 2014:

Två påskliljor i köksfönstret.

Självklart så tar jag fram Elias fantastiska påskkärring som han gjort i skolan för ett par år sedan.

Gula tulpaner som förgyller vardagsrummet.

Inga andra påsksaker tar jag fram i år. Det är jag och Elias under hela påsken. Frida är hos sin kille och Linn är hos Anna där hon numera bor för det mesta.

Idag så ska jag och Elias gå till den lokala butiken. Han får välja eget godis och sen så gör jag något som påminner om en påskmiddag med prinskorv, köttbullar, lax och ägghalvor i alla fall. Det blir vi två vid middagen och jag tar nog fram en sillburk med lite potatis innan vi äter tillsammans.

Det är så att påsk och sådana här högtider inte betytt så mycket för mig tidigare. Men jag vet inte riktigt vad det är, för den här gången så känns det väldigt mycket att vara helt ensam vuxen. Det måste jag erkänna och jag har svårt att ens tänka på detta. Men det är bara som det är numera, jag måste ju hitta mina egna vänner, bekanta eller vad jag vill om jag ska undvika detta i framtiden. Den jag tycker mest synd om är min son, som ska behöva sitta ensam med mig i påsk. Det är den värsta känslan faktiskt.

Som jag sagt tidigare, så är jag nog i en väldigt känslig fas i mitt liv just nu. Vill inte gå djupare in på känslorna och vad de gör med mig, men det finns två vägar att välja. Kanske är denna påsk en stark indikation på vad jag måste göra i framtiden. Så känns det nu i alla fall. Inom mig så är jag väldigt ledsen och trött på det mesta just nu. Men som sagt, jag tror jag måste göra ganska radikala saker för att komma vidare.


Figurerna i filmen Frozen.

Vi hade så mysigt som det går när vi tittade på Frost igår, jag och Elias. För mig var det stort att han var med mig en sådan lång stund i vardagsrummet. Han börjar ju själv bli stor och vill göra sina egna saker, främst framför datorn där han byggt upp ett eget socialt liv. Så känns det i alla fall eftersom han skrattar och stojar där en hel del. Så att fadern fick plats på ett hörn, det kändes bra.

Min tacksamhet finner inga gränser över att han finns i mitt liv. Det finns inte ord för hur mycket han betyder för mig. Att då ens tänka tillbaka på min egen far och hur han varit mot mig, det går liksom bara inte ihop. Hur resonerade han och då speciellt i början av mitt liv, då jag rimligen inte kunnat gjort honom besviken. Nej, det blir tilt i hela mig då jag tänker på min egen far och hans agerande gentemot mig.

Vill bara att dessa helger ska vara över. Så att jag får försöka med vardagslivet och rutinerna igen. Men det skrämmer mig en del hur jag känner även inför detta just nu.

Det är långfredag och idag firade vi påsken på allvar hos mig. Anna, Linn, Frida, Ellet och jag var på plats.

2013-03-29

Jag hade förberett potatis och ägg, men sen så hjälpte Anna till i köket.

Ägghalvor alltid oavsett högtid. Det kan aldrig gå fel då. Jag har komponerat ihop den själv dessutom med både majonnäs, rom samt räkor i olika blandningar. Även lite skagenröra på ett par. Det är ju bara så mumsigt med dessa ägghalvor.

2013-03-29

Fina Felix ville vara med i förberedelserna.

2013-03-29

Det är ju så att påskmaten påminner väldigt mycket om julmaten – skinkan. Men annars så är det mesta med även denna högtid.

En hungrig gosse sitter vid bordet och väntar på läckerheterna.

2013-03-29

Min förrättstallrik. Ja, jag älskar matbilder men denna påsk så får ni bara se det jag åt i förrätt. Sillar, ansjovis, två laxsorter och gräddfil. Givetvis med potatis och ägghalvor till. Mumsigt!

Revbensspjäll, köttbullar och prinskorv med mer potatis vad huvudmålet. Gott!

Igår när jag var på den lokala butiken så köpte jag en liten påsklilja som inte var utslagen. Så idag så har jag vattnat på utav sjuttsingen för att den skulle slå ut lite, och se… det har den gjort… visst det är ju gult men det får gå ändå. Det finns ju inte påskliljor i andra färger… (;-)

Maxi + Anna = kärlek!

Titta vad jag fick av Anna! Ett eget ägg med massor av snarre… vilken god och snäll exkrok jag har alltså. Det värmde mitt hjärta.

2013-03-29

Mycket ligger nu och gosar till sig i kistan på mig. Men det var riktigt gott att få goffa rejält…

Ellets fantastiska häxa hade Anna med sig och nu hänger den så fint i hallen.

Ja, det var min påsk detta och jag kan inte vara mer än nöjd. Så trevligt var det att träffa barnen och Anna.

När man kommer in i Storvreta via infarten från rondellen vid länsväg 290 så ser man denna långa rad av påsk- och pingstliljor just nu.

Det är givetvis omöjligt att få med känslan på bild, men det är en härlig syn att se alla blommorna på rad. Om du tittar riktigt noga så ser du hur lång raddan är av blommor verkligen är! Helhäftigt att skåda. Det är andra året som detta härliga skådespel kan skådas och det måste nog ses live för att förstås fullt ut!

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

Uppe på balkongen våning 5! Vädret!! #stiftetshus Solen är med denna fredag. Lugnt och fint på Kungsgatan och vid resecentrum denna tidiga morgon. #uppsala Idag fick jag en affisch med @marilynmonroe som jag trånat efter. Inte nog med det så fick jag ytterligare en som också den är cool. Så glad och tacksam för den snälla Anders som gav dem till mig. Tack! #marilynmonroe Fabian vad gott det var med RIKTIGT morgonkaffe när jag kom till jobbet. Ordningen återställd med @biggan59 i huset! 👍☕️ Vandraren kom hem efter 2 dygn! Vete fåglarna vart han tar vägen? Dubbla boenden? #katt #catlover Satt i knä en liten stund och gosade. Morris levererar. #katt #catlover

Twitter

Tweets jag gillar