You are currently browsing the tag archive for the ‘pärmar’ tag.

Är inte i kontakt med mig själv. Ställer frågan vem är jag då i kontakt med? Någon ytlig räddhågsen hybrid med övervägande jordisk egoistiska handlingar som bromsar upp? Ett samtal som gav mig gåshud flera gånger, men samtidigt drar det igång en del ångest. Det ska inte förnekas.

15 maj 2017 Rensa ur

Detta är bara dagens utrensningar från mitt arbetsrum. Medger att det skapar en del känslor i mig som inte bara är positiva. Vill gå igenom allt och hittar många saker som gör mig nostalgisk och faktiskt lite nedstämd emellanåt. Tiden flyr och kastar man blir det liksom väldigt definitivt.

Har sparat saker från 1983. Väldigt duktig på att inte kasta informationsbrev, listor på datorer och vad folk hade och en massa lathundar, licenspapper och fakturakopior. Vet egentligen inte varför allt sparats, men det är väl någon form av trygghet att ha kvar, i fall att. I fall att… som aldrig inträffar!

Men det är tid nu för förändring. Det känns i hela mitt väsen, även om det känns om om hela mitt arbetsliv går på tippen.

15 maj 2017 Licensavtal för registerprogrammet Ordo

Registerprogrammet Ordo var en tidig favorit på Stiftsbyrån som det hette på 80-talet. Idag håller det inte långt, men att kasta dokumentation och disketter rörande det programmet var svårt. Nostalgi lång väg. Vet att det låter larvigt, men det är som en del av arbetslivet tas ifrån en när det kastas och vissa saker sitter hårdare åt än andra att kasta. Symboliskt och mycket fungerar ju inte idag, men ändå. Den känslomässiga aspekten är mycket starkare än vad jag trodde från början.

170515_02

Kasta alla gamla visitkort gav många minnen på försäljare och människor som passerat genom åren. Nu åkte alla kort i återvinningslådan. Som sagt, många tankar och händelser passerade revy.

En del ångest bråkar med mig just nu. Det är som om hela systemet vet om vad som är på gång. Som om det gått i beredskapsläge. Är orolig för att gå för fort fram och kanske är det detta som skapar denna ångest i mig? För tvivlet finns där och de gamla tankemönstren om kapitulation och flykt är ständigt närvarande. Inbillar mig dock att de senaste månadernas process har lärt mig någonting om att inte åka in i virveln en gång till.

Nu blir det ett sånt där gnälligt och lite mörkare inlägg igen. Pratade om två steg fram och ett steg tillbaka tidigare. Steget tillbaka verkar vara lite djupare den här gången. Men jag vet att det kan ändras om några dagar. Igen.

Egentligen ska jag inte behöva förtydliga vissa saker, men jag gör det främst för den där som sitter på min axel och försöker rubba mitt mående. Detta är min blogg och här skriver jag om det som finns inom mig. Är det mycket mörker och upprepningar får det vara så. Denna blogg är verkligen mitt vattenhål och mitt tjatande är kanske bättre att det kommer här än hos människor som finns i min närhet. Ok?

Tröttheten

Mitt liv är verkligen en berg- och dalbana. Upp och ner hela tiden och bara tanken hur det skulle vara utan de antidepressiva tabletterna jag nu äter, det kan jag inte ens föreställa mig. Vet inte om det hade funkat överhuvudtaget utan dem, så viktiga känns de just nu för mig.

Den här tröttheten som kommer emellanåt är så tung. Försöker stå emot, men någonstans vet jag att det är meningslöst. Det är liksom bara att vila och inte ens försöka. När jag sedan är känslig för människors tankar till och om mig gör det saken både bättre och sämre i de möten jag nu tvingar mig till. Detta givetvis beroende på hur jag mår just då.

Jobbade igår och det var väldigt påfrestande. Orken tog slut, men jag ville inte erkänna det för mig själv. Försökte och försökte, men när även den mest positiva på jobbet säger till mig att jag inte ser ut att må bra, då förstår jag att det även syntes utanpå.

Egentligen har jag ingen anledning till detta mående just nu. Men jag är otroligt känslig för stämningar, förnimmelser och blickar. Det har inte förändrats så mycket sedan kraschen i december. Människors tystnad som kanske är helt befogad påverkar mig också, trots att jag försöker se klart på situationen.

Mina katter känner hur jag mår. I natt sov Maxi hos mig hela natten och Maja låg på en stol bredvid. Det händer sällan, men kanske kände de att jag återigen är låg och orolig. Skyddsänglar i förklädnad av katter.

Börjar fundera på om jag återigen är pollenkänslig och att det också gör mig trött? Har ätit allergimedicin i några dagar och det kanske också sänker mig? Vet inte vad som är vad längre. Kampen och kämpaglöden som vissa dagar är så stark är andra dagar helt borta. Vill liksom bara lägga mig ner och inte göra någonting. Denna berg- och dalbana alltså…

Elias hade kräkts i skolan igår. Magsjuka och idag blir han hemma. Ingen middag och han gick och lade sig före klockan åtta. Datorn avstängd och då är grabben verkligen dålig. Vi får se hur han mår idag.

Livet, detta livet testar och försöker få mig mer modig och att våga. Men jag är livrädd, ja nästan skräckslagen, inför framtiden. När måendet är bättre kommer tankarna om framtiden och då kommer oron.

Igår började jag att rensa ur i mitt rum på jobbet och kasta gamla saker och tömma pärmar. Det var svårt och jag kände mig som en samlare som inte ens kunde kasta fakturakopior från 1996 utan att fundera både en och två gånger. Kanske någon vill se på detta i framtiden… så tänkte jag men tillslut, med stigande ångestklump i magen, kastade jag. Men det satt hårt åt. Röjde nog ur en 8-10 pärmar i alla fall och det var jobbigt. Vissa nostalgiska saker kunde jag bara inte kasta, utan de fick följa med mig hem i en kasse.

Att inte jobba med IT i framtiden, åtminstone operativt, känns märkligt även om det också är skönt på ett annat plan. Att hela tiden vilja att saker och ting ska vara på topp och fungera hela tiden och jämt, ha koll på listor och inköp, hänga med i det senaste, att människor ska vara nöjda med sin utrustning och ständigt vara i beredskapsläge, det har tärt på mig. Jag har ju ändå hållit på med detta i 20 år och det tar på en. Men är man som jag en trygghetsjunkie så sitter man still i båten, oavsett vad det handlar om och oavsett vartåt mående barkar. För det är kanske sämre på andra sidan s a s. Det är alltid yttre omständigheter som tvingar mig att agera i mitt liv.

Det är sorgligt kan tyckas, men så har och så fungerar jag. Försöker förändras, men jag är en gammal hund som knappt kan sitta och har jag väl fått ner baken då sitter jag kvar. Ni hör, tankarna är inte särskilt ljusa denna dag, även om vi är i min favoritmånad maj. Men var lugna, rätt som det är, så strålar gubben igen. Ibland är det skönt att bara få skriva av sig skiten och visa upp byken för den som bryr sig.

Annandagen 2015

Frida gav mig dessa underbara kattavlor i julklapp. Nu sitter katterna på plats i vardagsrummet.

Annandag jul 2015 började med en joggingrunda. Det känns så skönt att nu kunna springa utan smärta. Känner mig inte alls begränsad i vänsterbenet längre. De skor jag nu har är perfekta för mig. Det är inte alls att överdriva att just den här aktiviteten håller saker och ting i schack

Annandagen 2015

Delar av familjen kom sedan på eftermiddagsfika. Det var mysigt att träffa Linn och Anna igen. Ellet kom till mig igår så han var redan på plats. Maja ville också vara med i gemenskapen.

Annandagen 2015 Groupies

Försökte mig på en så kallad groupies, men det vete fan om det blev någon succé…hehehe

Annandagen 2015

När jag och Anna gick skilda vägar så sparade jag en massa gamla pärmar. Många var det och den äldsta var ända från 1997. Vi gick tillsammans igenom de pärmar som var 10 år eller äldre.

Minnenas allé och en del tankar blev det. Det var skönt att vi kunde göra detta tillsammans så att ingenting viktigt kastades. Nu har jag “bara” kvar pärmar från de sista åren i vårt äktenskap som inte är äldre än 10 år. De får vi gå igenom en annan gång eftersom detta tog sin lilla tid.

Annandagen 2015 Maja

Skämmer bort Maja? Inte jag inte… (;-)

Idag står besök hos syster på programmet. I morgon kommer Clabbe. Att göra saker är viktigt. Umgås och försöka vara så social som det bara går. Motsatsen får mig bara in i ett passivt hörn, där jag inte hör hemma längre.

En liten fin tradition får man väl kalla detta för som vi gör på jobbet en dag varje år. Vi röjer på våra rum, i våra datorer och i vissa gemensamma utrymmen och sen avslutar vi allt med att grilla tillsammans.

2013-06-04

En del plockar med pärmar, själv så skruvade jag ner två mindre bokhyllor som stod i vårt gamla serverrum. Vi har ju numera inga egna servrar på jobbet så det var på tiden att dessa bokhyllor monterades ner.

Nada hade förberett allt på ett suveränt vis. Lite tilltugg ingick också innan grillarna drog igång.

2013-06-04

Clabbe och Kristin tog initiativet och tände grillarna tillsammans med Magdalena.

2013-06-04

Vi var ett fåtal som trotsade det ganska kyliga vädret och valde att sitta ute. De allra flesta satt inomhus. De smakade väldigt gott.

Vi hade dock öppna dörrar ut mot grillarna. Eftersom en student ska firas i morgon så valde jag att åka hem direkt efter maten. Ett helt lagom röj 2013 för mig.

Kasta saker är bra härligt. I början av eftermiddagens röjning på jobbet (den första i sitt slag) så var jag väl inte helt på G. Jag började lite lamt med att “röja” på kansliets servrar och fick bort några GB i ett nafs. Inspirerande faktiskt och sakta började jag snegla mot de gamla dammiga pärmarna i arbetsrummet.

Fem pärmar tömdes fort. Sen kastade jag kansliets gamla modem, som jag sparat “i fall att” nu under många år. De åkte allihopa idag. Var väl en 10-12 st. Sen när jag ändå var i stöten så rensade jag ur muslådan. I botten så fanns det några riktigt gamla rariteter, men jag visade ingen pardon, då åkte ut de också. Blev säkert av med en 20 möss i alla fall. Och då sparade jag ändå några äldre i rent nostalgisyfte.

Tog mig sedan in i serverrummet och monterade ner två avsomnade servrar som suttit i vårt serverrack alltför länge. Tunga stora pjäser som nu vilar lugnt och tryggt i “datakyrkogården”. Där är det mycket skit kan jag säga… … och just i datavärlden så blir saker och ting gamla väldigt fort. Jag har till exempel stora problem att idag bli av med 17-19 tums platta skärmar. För ett par år sedan så var de hett villebråd, men idag får man nästan kasta dem efter folk eller välja att skrota dem. Verkligen slit-och-släng på grejor som fungerar alldeles utmärkt.

Gamla manualer sen hedenhös, disketter och CD-skivor de åkte också all världens väg. Klockan gick fort och helt plötsligt så var det dags att dra sig hemåt. Till min lilla fina familj.

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

Första stapplande försök att "komma tillbaka" med löpningen. Så lugnt och försiktigt men ändå. #jogging söndags #selfie När hon börjar andas som "en hund" då får hon gå in. Blir orolig och undrar om någonting är fel? #catlovers #katt Det klart att Maja ska få vara ute i det fantastiska vädret! #sommarkänsla #katt #catlovers Maja är ute!! #catlovers #katt Maja ligger på soffans armstöd. #snuslass #catlovers #katt Påven och Trump! Hahaha.. 🌈

Twitter

Tweets jag gillar