Etikettarkiv: Oxfilé

Nyårsafton 2018

Raketer under tolvslaget.

En blomma med röda rosor köptes in eftersom det är Fridas favorit. En ganska fin nyårsaftonsdag, där jag verkligen kämpade med att bara vara. Fan vad svårt det är alltså och då speciellt när jag är medveten om det och kommer på mig själv med att hela tiden rusa in i något, även om det är litet, måste liksom ha något för tanken eller händerna. Hela tiden…

Oxfilé, hasselbackspotatis och bearnaisesås. Till det lite blader och ett glas Pepsi Max. Lyckades igen med käket enligt kidsen, så det är bara att pusta ut. Sista köttet för mig… …känner mig taggad att förändra mina kostvanor.

Två marschaller och ett par lyktor för att mysa till det på nyårskvällen.
Vi kollade Grevinnan & betjänten och sen körde vi en lite annorlunda nyårskväll genom att spela bingolotto. Ingen vinst, men det var ganska trevligt ändå att skippa det sedvanliga med nyårsklockor och allt vad det heter från SVT.

Frida och jag gick ut en sväng under tolvslaget och sen skålade vi i Pommac.

Marilyn och tre vita ljus får avsluta bild och ord från nyårsafton 2018.

God fortsättning!

Annonser

Gott Nytt 2019!

Har sammanställt mitt 2018 i en egen bloggpost, men kan ändå inte låta bli att nämna en sak. Jag har inte varit ensam sedan i slutet på februari och i det har jag blivit bönhörd. Ju mer jag tänker på det, ju mer kommer jag fram till den slutsatsen.

Gott nytt 2019!

Frivillig ensamhet är fint medan ofrivillig tär hårt. Först var det en utmaning att leva tillsammans med Johan (sonen), men det vände till någonting bra och vi kom närmare varandra. När han sedan flyttade och Frida (dottern) efter sin separation kom till mig kanske det hade varit skönt med en liten period av egentid. Men situationen gjorde att så inte blev fallet. Men det har gått bra och idag när jag tänker tillbaka på 2018 är det en välsignelse för mig att under nästan hela året alltid ha haft minst ett barn hemma.

Har inte kunnat hemfalla åt ältande på heltid, utan tankarna har varit i vardagen och de rutiner som krävs när man inte är själv. Det har varit bra för mig och det kan jag se idag när jag som sagt tänker tillbaka. Att aldrig fått ha varit helt själv är en välsignelse även om det ibland under året varit andra tankar inom mig. Jag har inte kunnat dra mig tillbaka och tyckt synd om mig själv helt enkelt. Det har inte funnits tid för det.

Vinsten är att jag kommit närmare mina barn och det är värt allt.

Hur jag ser på 2019?
Fortsatt terapi med A som ska förlösa mig i det inre. Det är mitt mål och det är med skräckblandat förtjusning som jag ser på detta. Jag vet, ett stort mål men jag måste tro så för att orka vidare. Att jag ska våga möta mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Är jag äntligen mogen för detta steg?

Ett helt köttfritt år. Måste tackla mina viktproblem på ett annat sätt eftersom jag inte klarar av att sluta med sötsaker bara så där. Under två år i början på 2000-talet levde jag ett helt vegetariskt liv och var dessutom helnykterist. Målet är att komma dit igen, eftersom jag mådde bra i kroppen av detta. Jag kände mig ”lättare” och hade mer energi. Miljöaspekten är icke heller att förglömma!

Den största anledningen är dock hur vi behandlar våra djur. Köttfabriker med dagligt dödande plågar mig och kan jag dra ett litet strå till stacken att inte vara en del av detta, genom att skippa kött fullt ut, så är nu tiden mogen för mig att göra det. När fan blir gammal eller vad man säger…

Så ikväll blir det sista gången på minst ett år som jag äter kött. Vi brukar på nyårsmiddagsbordet nämligen ha oxfilé och hasselbackspotatis. Väldigt dyrt, men blir det rätt stekt så smakar det väldigt gott, det måste jag erkänna. En gång om året, denna lyxiga middag.

Vi har sedan ett par år slutat med fyrverkerier också det för att jag vet hur många djur som lider. Vill inte vara en del av det helt enkelt. Förra året köpte vi lyktor som vi skulle ersätta raketerna med, men det regnade så det blev inget av med det. I år har jag inte hittat några lyktor, så det skippar vi också detta år.

Ett helt nytt nyårsfirande blir det med Bingolotto ända fram till 00.15. Vi skålar i Pommac och önskar varandra ett Gott Nytt 2019! Två av mina guldklimpar är hemma med mig, så det går ingen nöd på gubben över tolvslaget.

Ett Gott Nytt 2019 till alla er som följer mig på bloggen!

Ett lugnt nyår

Nyårsafton 2015

Nyårsmiddag med Ellet. Vi åt oxfilé med hasselbackspotatis. I efterrätt glass med lite choklad.

Det var en lugn kväll. Vi gick till Anna för att vänta in tolvslaget. Vi resonerade som så att det är ju roligare att fira tillsammans än att vi sitter ensamma på varsitt håll.

151231_02

Vi kollade in filmen Minioner samt en konsertfilm med Gyllene Tider från 2013 innan det nya året kom. Givetvis så såg vi betjänten som svansade efter grevinnan också… (;-)

Nyårsafton 2015

Anna och Elias busar lite. Det bjöds på hallon och blåbär med grädde samt en del nötter. Anna hade laddat upp med ostar också, men vi orkade helt enkelt inte med det.

Nyårsafton 2015

Kvart i tolv så gick vi till samma plats som förra året. Det var inte riktigt samma drag i år på raketerna. Men helt ok för att ändå få känslan av att vi gick från 2015 till 2016.

2016-01-01 Nyårsdagen

Nyårsafton 2015 blev lugn och harmonisk. Kändes bra efteråt.

God fortsättning på 2016!

Gott nytt 2016!

I år så ändrar vi traditionen lite på nyårsafton, jag och Elias. Vi byter ut laxen mot oxfile som blir middagen tillsammans med hasselbackspotatisen. För övrigt står ett besök hos Anna på programmet med utgång kring tolvslaget för att se på vad himlen har att erbjuda.

Tittar tillbaka hur det var i tidigare poster i slutet av åren. En del känns igen, eller hur? Ville ju så gärna att jag skulle gå framåt, men nu i backspegeln så ser jag ju vilken tid saker och ting tagit med mitt mående. Det är ju tur att man i stunden inte är medveten om detta.

29 december 2007
Sen är det ju detta med ensamheten och saknaden. Det går upp och ner. Just nu känns det en del och jag längtar efter min familj så mycket. Det blir en lugn kväll. Orkar ingenting just nu.

Nyårsafton 2008
Känner att jag blivit lugnare på något vis. Inte lika orolig. Trots allt. Men det går sakta framåt. Det är precis som om jobbigheterna skall nötas bort. Sakta, sakta. Att acceptansen och balansen kommer lite lite för varje månad som går.

12 december 2009
Ökenvandring. Medveten och med egenvald sand. Då får jag skylla mig själv. Ja, det rinner och kladdar, jag vet. Jag vill inte betraktas och utforskas av nya människor. Känner mig skräckslagen för att ta nya kontakter.

Nyårsafton 2010
När jag tänker tillbaka så känns året bättre för mig än 2009. Känner mig mer grundad på något vis och mer trygg i mig själv. Detta har inneburit en del förändringar i mitt liv och till största del så har det varit positivt för mig.

30 december 2011
Personligt för mig så står allt stilla ytterligare ett år och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Och det ger ångest… inför 2012 så har jag inga förhoppningar om någonting.

30 december 2012
Lite jobbigare är det faktum att ytterligare ett år gick och jag fortfarande är ensam, nu över fem år sedan mitt äktenskap kraschade. Det tär en del och när jag inte hittar verktygen trots en del åtgärder så tar det ibland emot väldeliga.

Nyårsafton 2013
När jag tänker tillbaka på 2013 så blir jag glad. Ett år som varit bra för mig. Jag ser ljuset allt oftare och för det är jag så tacksam.

Nyårsafton 2014
Har svårt att se framåt. 2015 känns inte lockande. Kanske är det sifferbytet som skrämmer i november? Kanske uppgivenheten inför saknaden av en livspartner i mitt liv? Kanske för att vissa saker bara känns så fastlåsta och omöjliga att ändra på?

När jag läser igenom dessa ord i slutet av åren mellan 2007-2014 så ser jag ju att det först släppte för mig när jag tog mig själv på allvar och tog bort de destruktiva sakerna som gjorde att min personliga utveckling stod stilla i princip. Det var först då, som det sakta men säkert faktiskt blev riktig skillnad i mitt liv. April och augusti 2014 var två viktiga månader för mig, först alkoholstoppet och sen att börja med LCHF-kosten.

Idag på nyårsafton 2015 så ser jag det klart. Då vände det på riktigt eller hur jag ska uttrycka det. Att jag sedan fortsatt med att motionera regelbundet, först med promenader (sen januari 2015)  och nu även löprundor (juni 2015), gör saker och ting än bättre för mig. Jag har kämpat för detta och verkligen bitit i vissa dagar då det varit tufft samtidigt som jag någonstans djupt inom mig känt att alternativen inte finns längre. Leva eller dö. Låter drastiskt, men den känslan har varit stark inom mig. Leva eller dö.

Det enda som gnager och skaver idag är detta med kärlek och livspartner. Idag vet jag att kommer det så kommer det, det går inte att grubbla fram sådant. Det blir som det blir. Det jag kan göra är att må så bra som möjligt både fysiskt och psykiskt. Ta hand om mig själv och förstå att jag är värd det. Då blir det kanske lättare med självförtroende och mod att våga söka mer aktivt efter en man att älska. Så känns det i alla fall. Men som sagt, det blir som det blir med den saken.

En sak i taget. Sanningen gör oss fria. Bemöt människor såsom du själv vill bli bemött.

Nyårsafton 2015

GOTT NYTT 2016 vill jag önska er alla som läser på min blogg!

Aprilskämt, köttgåva & långpromenad

Första april är ju en dag av skämterier. På jobbet så fick de till det riktigt bra i år, de måste jag ge dem, de som kom på detta skämt.

2015-04-01 Matta

Vid ingången så låg det plötsligt en stor skrikig röd matta när jag kom i morse.

2015-04-01

När jag tittade lite närmare på den så läser jag “OBS! Beträd ej mattan. Luggen kan bli platt”. Rent instinktivt så gick jag åt sidan förstås och påtalade sedan vart kommer denna skrikiga matta ifrån? Läste inte ordentligt på lappen faktiskt, men gick ändå åt sidan eftersom jag ändå noterade att det nog betydde att jag inte skulle gå på mattan… Det jag hakade upp mig på var mattan i sig…hahaha…

De i receptionen berättade att fler gick runt mattan och det var ju lite roligt faktiskt. Annars så tycker jag ofta att många aprilskämt är ganska förutsägbara och tråkiga. Ett annat som var lite småroligt var också det från Luleå domkyrkoförsamling där kyrktuppen ska ersättas av en kyrkhöna…

2015-04-01

Långpromenad på lunchen. Välkända vyer vid Fyrisån.

2015-04-01

Idag tog det emot att traska ut i det gråa vädret. Men jag är numera begåvad med kraft och styrka som hjälper mig att trotsa latmasken. Han vinner sällan numera…

2015-04-01

Tre båtar på plats.

2015-04-01

Bäverns gränd.

2015-04-01

Oxfilé eller vattenbuffel? Oavsett så är jag tacksam för gåvan. Tack E!

Fem lediga dagar. Här ska njutas! (;-)

 

Glad påsk till alla mina läsare!

Teamhalvdag & mera steg

Visst ser det fantastiskt gott ut? Nej, det är ingen reklambild utan det är från vår teamdag och den stora frukttallrik som Nada hade fixat till oss under första delen av vår teamdag. Då hade vi “vanligt” teammöte.

När vi hade haft den mer formella delen så var det dags för det lite mer roliga.

2013-05-15

Det blev minigolf vid KAP Studenternas!

130515_03

Vi valde klubbor och körde igång.

2013-05-15

Med mina 47 slag så vann jag faktiskt det hela och mitt lag kom etta. Jag gillar minigolf och även om jag inte spelat på många år, så är det någonting som passar mig. Det är kul!

Vi avslutade teamhalvadagen med gemensam middag på Riverside.

En stabbig och rejäl Toast Skagen. Den smakade bra och fick godkänt av de allra flesta.

Huvudrätten var inget annat en en katastrof. Det skulle vara en oxfilé, men jag tyckte det smakade som någonting helt annat. Inte alls gott och jag lämnade en stor köttbit. Jag som ALDRIG brukar lämna mat… det var fler kring bordet som hade problem med köttet och köket blev varskodda av de som hade mer mål i mun än vad jag hade. Inte gott!

130515_10

Efterrätten var någon chokladtjosan som fick knappt godkänt av mig. Den var stenhård och svår att ta sig igenom.

De två glas vin jag drack var dock ok. Vi fick också vänta lite väl länge på bland annat efterrätten och helhetsbetyget kan inte annat än bli underkänt. Inget ställe jag kommer att gå till i alla fall.

2013-05-15

Trots maten så var vi glada i alla fall…

I väntan på efterrätten så tog sig några friheter… (;-)

2013-05-15

På slutet av kvällen så var det vara vi kvar… en trevlig teamhalvdag med minigolf som topp och den falska oxfilén som botten.

Hem i god tid och snabbt i säng. Trötter var jag.

Idag så kände jag mig ganska ok i benet och tog mig en långpromenad på lunchen för att samla steg.

2013-05-16

Uppsala visar sig från sin bästa sida just nu. Fyrisån och bilden är tagen från den nya bron Hamnspången som invigdes i höstas.

Den förfallna ingången till Studenternas IP i Uppsala. Tragiskt att se faktiskt…

2013-05-16

Fin gång- och cykelbana vid Fyrisån.

Det finns några permanenta flytande bostäder i Fyrisån.

2013-05-16

Det märks att jag är i Stadsparken alltför sällan. Denna installation har jag inte sett tidigare. Är det en katt eller ett lodjur?

Mitt högerben klarar alltmer och jag har idag gått mer än 12 000 steg sammanlagt utan att för den skull ha ont. Det känns väldigt bra och jag ska öka på lite nu, sakta men säkert, varje dag som går. Tävlingens slut närmar sig ju och jag vill ju ge så mycket jag kan, både för min egen skull och för vårt lag i stegtävlingen.