Etikettarkiv: öppenhet

Matt & kluven

gdpr hat

Blir alldeles matt av GDPR. Försöker verkligen inte att bry mig om vad som händer och sker, hur tokigt jag än tycker att det är, utan bara tugga i mig det som kommer emot mig, men det är svårt. Lite som att börja gräva i någonting som legat still under årtionden, bara för att GDPR nu tolkas på ett sätt som jag ibland inte riktigt förstår av dem som tolkar detta. Det yr och far över så mycket som ingen brytt sig om under årtionden!

Blir alldeles matt som sagt. Huvudvärk som tilltog ju längre förmiddagen fortskred och dekreten staplades upp. Vet att jag överdriver en aning, men för en som jobbat på ett sätt nu i 35 år blir dessa förordningar in i minsta detalj så svårförståeliga vad i som förändrats helt plötsligt i tänket på att skydda den enskilde medborgaren. Epitetet ”känsliga personuppgifter” har dragits åt pepparn för långt i vissa avseenden. Min tolkning av det hela som sagt.

181029 lunch thai

Blev bjuden på lunch idag av två arbetskamrater. Så fina och gulliga emot mig. De fick mig att ”öppna mig” och jag är lite kluven till det nu i efterhand. För när vi satt där och pratade om mina 35 år på stiftet (som var anledningen till att de ville bjuda mig på lunch) kom vi in på lite djupare grejor och jag bara pratade på.

Berättade om mammas självmord, pappas ondska, fosterhem, alla ständiga flyttar, mitt drickande och min sexualitet på ett sätt som jag efteråt inte riktigt förstår att jag vågade. Det liksom bara rann ur mig. Känslan var inte odelat positiv, utan jag kände mig ångestfylld och undrande om jag hade sagt för mycket om vissa saker.

Det här med att förlåta sig själv kom vi också in på och jag vet att där är nyckeln. Både för mig och alla som slåss med sig själva och försöken att gilla sig själv. Det gav mig ångest i hur jag fastnat, hur jag hör mig själv och inte riktigt är rotad i det jag säger. Svamlar och gör mig till, inkapslad och ganska svårfångad i känslorna. Försöker skoja bort, men känner då hur fel allting blir.

De vill mig väl och det vet jag. De var trevligt att umgås på annat sätt än på jobbet. Inte tu tal om annat. Det paradoxala är att ju ärligare vi blev, ju mer tog den där jävla knuten av ångest tag i mig. När människor vill mitt väl, så har jag så svårt att stå kvar.

Annonser

Sexprat är tabu

Många tror att jag är väldigt öppen och skriver om det mesta på min blogg. Ingenting kunde vara mer fel. Visst, jag berättar mycket om mitt mående, alkoholen och min skilsmässa för över 10 år sedan. Vissa saker har jag inga problem att skriva om och då är det konstigt egentligen att ämnet sex är så svårt för mig.

Det lite roliga är att jag en gång gjorde ett undantag och det intresserade folk så till den milda grad att den posten är en av de mest lästa hos mig. Sexiga frågor – jag vågar skrev jag den 31 oktober 2008 och fortfarande kan jag ha svårt att själv gå in och läsa det jag skrev. Sex är tabu allt som oftast på min blogg och ju mer detaljerat det blir, ju mer sällan finns det här hos mig.

För många år sedan umgicks jag med en person som är min totala motsats. Kanske drogs jag till henne just för detta och att hon var så befriande gällande ämnet sex. Suzann Larsdotter har en blogg med namnet Suzann Sexeducator och den läser jag ibland och då med en skräckblandad förtjusning över orden. En del av mig tycker det hon tar upp är väldigt viktigt och befriande samtidigt som en annan del av mig värjer sig och till och med ibland har svårt med vissa formuleringar.

Egentligen ser jag mig inte som pryd, men kanske är jag det ändå? Har väldigt svårt att med vänner och även familj ta upp ämnet om det liksom inte faller sig in naturligt i samtalet. Men att säga vissa ord, det klarar jag bara inte av. Pryd på ett sätt som är helt onödigt egentligen. För vem skulle bry sig om jag var lite mer vågad och öppen även med formuleringarna?

Återigen ser jag spåren tillbaka i mitt liv. Ingen pratade om sex och då speciellt inte homosexualitet som var aktuellt i mitt fall. Det var locket på och kanske fick jag också nog av farsans raljerande på fyllan och det sätt han hade gentemot mig så fort detta kom upp. Har nog blivit präglad mycket av att inte ha pratat om sex överhuvudtaget under min uppväxt och sen har jag varit lättpåverkad över att så här ska det vara och detta är fult och fel. Då gick jag nog inåt och var tyst om det jag kände inom mig. Inget fick veta och det tog många många år innan jag kunde vara ens i närheten av att vara mig själv, om jag någonsin helt har kunnat det…

Här på bloggen har jag fortfarande väldigt svårt att skriva om min längtan efter en man. Det har blivit bättre med åren, men att direkt uttrycka den längtan jag bär på, är så mycket svårare än att skriva om ämnet i mer generella termer. Då handlar det liksom inte direkt om mig, utan mer om min åsikt kring homosexualiteten. Att till exempel nämna vilka kända män som jag tycker är sexiga är oerhört svårt för mig.

colton-haynes

Roy Fares, Sakis Rouvas, Ricky Martin, Colton Haynes (bilden ovan) och Jared Padalecki är fem exempel på sexiga män. Så, nu är det gjort.. sen har vi ju de som både ser bra ut och som jag gillar för det de gör… Peter Jöback, Kim Amb och som avslutning en kvinna som jag beundrar och som även tilltalar mig fysiskt Sofia Helin.

Får man prata på det här viset? Spontant känner jag hur prydheten i mig vill radera och ta bort. Fy och ve… egenhatet och föraktet jobbar hårt medan fingrarna dansar fram på tangentbordet eftersom den andra delen av mig kämpar på lika mycket med öppenheten och att jag får väl skriva vad jag vill på min blogg! Ja, jag jag gillar snygga killar, so what?

Förstår ni nu bättre varför jag är som jag är eller? (;-)

Har inte ens nämnt den största i min värld. Själen som har allt och som är så nära idol för mig som man kan komma. Den själen har betytt oerhört mycket för mig och skulle jag träffa henne skulle jag tappa allt och inte få fram ett ord. Jag skulle vilja tacka henne för ALLT!

Madonna 201805

Madonna på MET-galan 9 maj 2018.

MadonnaThe Queen of Pop eller i min värld The Queen of Everything. Älskar, älskar och återigen älskar henne för att hon är den hon är. Om henne har jag skrivit så många gånger och uttryckt min beundran och kärlek till. Det finns bara en som henne!

Har roat mig med att göra en googling på bloggens namn samt ordet sex och resultatet är ganska talande. Sju inlägg handlar om homosexualitet mer generellt, ett inlägg om sexuella trakasserier på kyrkokansliet 2010 samt det jag pratade om tidigare om att svara på sexiga frågor från 2008.

Pryd eller inte, men ämnet är svårt för mig. Åtminstone när det handlar om mig själv och hur jag ser på mig själv som en sexuell varelse. Vet att många är som jag och inte alls tycker att man ska prata högt om vad man gör i sängkammaren. Det är liksom en privatsak. Så är det och mina sexuella fantasier tar mig emot att ens antyda eftersom det känns väldigt nära och privat.

Har dock funderat på vad jag kan berätta mer om hur jag ser på mig själv idag. Min längtan, min sexualitet och vad jag funderar på. Om man skulle gradera sin sexualitet på en 100% skala så fastnar jag för att jag är 65% homosexuell och 35% heterosexuell. De känns bra de siffrorna för mig. Nästa steg i tanken blir då, kan man gradera sig själv på det viset? Vad är jag då egentligen? Ser mig själv som en ”blandras” men med en klar dragning åt killar. Att som vissa känna 100% åt något håll, så har jag aldrig känt även om jag försökt. Det går bara inte och det visar väl hur mitt liv sett ut hittills.

Finns det överhuvudtaget människor som är 100% säkra om de är uppriktigt ärliga emot sig själva?

Tänker också på den kvinna som ”förvred” huvudet på mig för ett par år sedan. Blev själv paff över mina sexuella känslor för henne. Den dörren trodde jag faktiskt inte existerade på det viset, men så fel jag hade. Ska dock erkänna att de sexuella tankarna främst varit hos killar i mitt liv. (Bara att skriva det tar emot och det är inget koketterande från min sida, jag lovar). Fantiserat och drömt i alla år, men aldrig klarat av att ta steget med hela mig med. Med det menar jag att de upplevelser jag har haft, men när det väl har blivit skarpt läge så att säga har jag backat och inte klarat av att fortsätta relationen.

I ett fall ångrar jag det väldigt mycket fortfarande eftersom den killen var fin på alla sätt och vis. Det sumpade jag bort för att jag var rädd och inte vågade vara den jag egentligen är. F är saknad. Sen har jag faktiskt träffat fyra killar ytterligare under åren, där jag i två fall försökte även sexuellt men där det återigen var den självpåtagna skammen och känslan av äckel som fanns i mig, trots att en annan del längtade efter det. Det blev fullständig katastrof och jag slog hårt på mig i år efteråt.

Couple

Så här öppet har jag aldrig berättat om mina relationer med killar genom åren och det har berott på att jag inte riktigt kan stå för den jag är hela vägen, även om jag idag på ett plan struntar i hur folk ser på mig. Sex har varit tabu för mig att skriva om. Klarar inte av det. Skulle du som läser detta ställa en direkt fråga till mig, då är det en annan sak. Men att själv ta upp vissa saker kring detta grejar jag inte så bra.

Efter erfarenheten med F och den här kvinnan häromåret har jag slutit mig helt gällande relationer med människor oavsett kön. Har genom min terapi försökt igen via match.com men inte lyckats. Vet ni vad jag faller på? Jo, att beskriva mig själv och den jag är idag. Vad jag vill och vad jag gör i mitt liv. Då tar det stopp och jag bara känner, vad fan sysslar jag med och vem fan bryr sig…!

Tala om att stå och stampa! Så är känslan i alla fall. Flyaren vill dra ifrån allt… fast nu är han alltmer lik en Michelingubbe och skulle nog rulla fram istället.

Sexprat är tabu och denna bloggpost är nog ett undantag eftersom den varit väldigt jobbig för mig att skriva. Har sparat den länge och inte tänkt publicera, men jag vet att det bara är mina egna inre förvridna tankar om mig själv som spökar. Den största homofoben är nog jag själv…

Prata eller vara tyst?

Det är så dubbelt för mig att skriva om mitt liv just nu. Ska jag prata eller vara tyst? Bloggen har ju alltid tidigare varit min ventil, även om jag efteråt när jag går tillbaka (vilket jag sällan gör) kan tycka att jag blottat mig lite väl mycket i perioder.

20 januari 2017 Vägen är isig

Det kan pendla från timme till timme detta och det speglar väl mitt mående ganska bra. Å ena sidan öppen och så ärlig som det bara går och å andra sidan sluten och tyst om det som är jobbigt inom mig.

Jag vet inte jag vad jag egentligen vill och så är det ju med hela mitt liv. Vad fan vill jag egentligen och vad har jag velat? Det är dubbelt det med när jag tänker tillbaka. Vad jag gjort och hur jag ser på det idag. Fortsättningen ska vi bara inte tala om… veligheten personifierad.

20 januari 2017 Vägval hela tiden.

Är jag snäll emot mig själv när jag berättar det jag gör här på bloggen? Ibland undrar jag faktiskt och det är när detaljerna blir alldeles för specifika, men som sagt å andra sidan vill jag prata om BÅDE det goda och det dåliga med att vara den jag är i det här livet. Inte bara framhäva det som fungerar bra utan även i tider av motstånd och kamp kunna skriva och berätta även om detta.

20 januari 2017 Ljuset

Ändå är jag inte totalt öppen med allt. Det skulle liksom inte fungera. Det finns saker inom mig som ska just vara inom mig. Men min gräns är väldigt lös om jag jämför med andra människor, det tror jag. Jag är väldigt öppen om mitt mående oavsett om det är positivt eller negativt för mig.

Tycker faktiskt jag är mindre öppen den här vändan av negativt mående, just för att det helt enkelt inte funnits någon marginal att berätta och för att det gjort så ont och varit så smärtsamt för mig. Det är först nu när jag mår lite bättre som den finns där. Lusten att vara öppen och berätta.

Prata eller vara tyst? Det är frågan det…

Kristians kamp är över

kristiansbok_2013

Kristian Gidlund är död. Författaren, journalisten och musikern dog bara några dagar innan sin 30-årsdag. Cancer i magsäcken fick han 2011 och i och med den kampen så började han att blogga i kroppen min.

Tidigare i år så gav han ut en bok som delvis bygger på bloggen och i somras så var han värd för Sommar och pratade om sin kamp mot cancern.

Hans kamp var helt öppen, vilket är mycket ovanligt. Han berättade och skrev om sin kamp. Jag följde inte bloggen och har inte läst boken, men sommarprogrammet lyssnade jag på. Det var starkt och jag förundrades över hans sätt och inställning till det han drabbats av. Han gömde sig aldrig utan fortsatte in i det sista med att vara öppen och dela med sig av det som många väjer inför.

I natt så låg jag och grubblade på vilken mat vi ska ha och verkligen hade ångest över det. Att jag liksom inte räcker till och inte varierar mig tillräckligt. I morse när jag läste om Kristian så nästan skämdes jag. Skämdes över mina fjantiga lyxproblem och de idiotiska grubblerier som jag sysslar med. Kontrasten blev så stor på något vis. Han gav mig perspektiv och påminde mig helt enkelt om vad som är viktigt.

Kristian Gidlunds öppenhet och förmåga att uttrycka det svåra tror jag har varit till hjälp för många som har svårt att prata om just döden. Jag tror ju på reinkarnation och att vi alla har ett syfte med våra vandringar på jorden. Att kunna beröra många människor är en gåva man fått och ett resultat av den man är och har varit tidigare. Att beröra utan baktankar och egoistiska planer är en av livets gåvor, långt före pengar, saker och det som är flyktigt och försvinner efter en tid.


TV4 intervjuade Kristian Gidlund den 13 april 2013.

På galleriet Vasli Souza i Malmö visas nu fotoutställningen ”I kroppen min” om Kristian Gidlund till den 29 september. TV4 gjorde en intervju med Kristian den 13 april 2013 som är väldigt stark och tankeväckande. Se och lyssna! Kristian Gidlund gjorde intryck på många människor.

Vila i frid!

Homofrågan skiljer kyrkor åt


Den etiopiska regeringen måste straffa dem som befinns infekterade med sodomitiska aktiviteter.

Abune Paulos 1925-2012 – fd patriark i den etiopisk-ortodoxa kyrkan.

Svenska kyrkans syn på homosexualitet är felaktig, därför har vi brutit relationen. Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien skräder inte orden. De vill dessutom, tillsammans med andra kyrkor i Etiopien att ett förbud mot homosexualitet ska skrivas in i grundlagen. Idag så är homosexuella förhandlingar redan förbjudna och kan ge upp till fem års fängelse men kyrkans folk vill alltså gå längre än så. Historien går igen alltså, även om det är många år senare i detta land…

De säger vidare att samkönade äktenskap är en svår synd, i strid mot Bibelns lära och Guds plan. Mekane Yesus-kyrkan avskyr sådant och har därför begärt att kyrkor som viger par av samma kön och inte nog med det utan även prästviger homosexuella ska ompröva sina beslut. Svenska kyrkan vill inte ändra sina beslut och därför så bryter de samarbetet.

Men de vill gärna fortsätta att få pengar av Svenska kyrkan, trots de hårda orden mot densamma och intoleransen mot den väg som den kyrkan väljer. Pengar luktar ju som bekant inte och tyvärr blir det ju vanligt folk som drabbas av hur deras ledare agerar.

Det som återigen slår mig är hur oförsonlig och hur stor plats just detta med homosexualitet får i vissa kyrkliga sammanhang. Svenska kyrkan har ju på ett mycket bra sätt kommit förbi detta och jag är säker på att om några hundra år så kommer de att ses som en ledstjärna för öppenhet och tolerans, även mot de som är intoleranta och inte vill ha med dem att göra längre. Att tron och tolkningarna får vara så pass vida så att människor känner sig välkomna och inkluderade och inte tvärtom, det som den etiopiska kyrkan sysslar med och det som den svenska höll på med för hundra år sedan.

Pride ska vara öppet

stockholmpride_logga Med rubriken Gratis Pride kan bli ett zoo för hbt skriver bloggaren Micke Kazarnowicz en del saker som jag reagerar på.

Jag förstår faktiskt inte problemet med den öppenhet som festivalen nu visar upp. Jag anser att han har direkt fel när han skriver:

När andelen heteropersoner blir för hög jämfört med hbt-personer upphör frizonen att existera – hur välvilligt inställda heteropersonerna än är.

I min värld så handlar det inte om läggning utan om en acceptans och det tror jag att man kan ha oavsett vem man är och vilken läggning man har. Resonemanget som Kazarnowicz för blir ju rentav kontraproduktivt. För var det inte hit gayvärlden ville komma? Att vara en del av samhället och dela upplevelser med alla andra? Att ens tänka tanken att stänga in sig igen med markeringar att man är en av de där som är på Pride och har tillgång till området, det anser jag att gå tillbaka till något som inte gagnar homo- och bisexuella.

prideflagga Pride ska vara öppet. Så öppet som det bara går. Nu har jag inte varit på Pride i år och vet inte riktigt hur det har fungerat rent praktiskt med årets upplägg. Men jag har inte läst ännu om bråk och negativa saker, så det verkar ju vara en succé. En frizon även om man inte sätter upp murar, eller? Det måste ju vara bättre att vara öppen och välkomnande än tvärtom oavsett vad det handlar om?

Kazarnowicz fortsätter:

Men Pride är inte till för heteropersoner. Pride handlar inte om att visa­ hur vanliga och normala bögar, flator, bin och transpersoner är, och att vi därför förtjänar tolerans. Tolerans som är villkorad med ”så länge du beter dig som vi vill” är inte mycket till tolerans.

Här gör Kazarnowicz till talesperson för alla heteros anser jag. Vad vet han vad de som kommer till Pride tycker och anser? Detta är ju hans egna slutsatser och tankar och inte något jag tror representerar en stor del av den heterosexuella majoriteten som besöker Pride. Många är säkert nyfikna och tar sig dit för att titta och jag tror istället att det kan öka acceptansen när de ser att de allra flesta är som de själva. Är det något fel med att vara så kallad vanlig och normal även som bög eller flata?

Min inställning är helt klar och det är att Pride ska vara öppet för ALLA. Det gagnar utvecklingen för toleransen för HBTQ i Sverige. Skulle Pride nu bestämma sig för att gå tillbaka till stängda ytor och dyra inträden så anser jag att det är ett steg tillbaka. Sen kan Kazarnowicz kalla det vattenfestival, heterofestival eller vad han vill. Människor ska samlas och vara tillsammans, oavsett läggning och i det är Stockholm Pride nu på rätt väg.

Sen får väl de som anser att det blir urvattnat och negativt starta något eget. Där de stänger dörren för de som inte platsar eller som Menlo Park uttrycker det i en kommentar efter debattartikeln:

Allt för många heterobesökare kan förstöra “frizonen" Intressant att de homosexuella som strävat efter jämlikhet nu vill diskriminera. Men det var väl inte förvånande. De är lika toleranta som alla andra.

Uppdaterat:
Precis när jag skickade upp denna post så svarar Stockholm Pride på Kazarnowicz debattinlägg:
Stockholm Pride måste fortsätta att förändras

Rent spontant så tycker jag att svaret var bra från ledningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm Pride, pridefestivalen, tolerans, frizon, hbt, intressant?