Etikettarkiv: offerroll

Dörrar, blommor & film som berör

Detta bildspel kräver JavaScript.

Blommor fotade i England. Det kanske var bästa tiden att åka dit nu om man tänker på grönska och blommor. I parkerna var det full fart.

Engelska dörrar av olika slag. De signalerar välkommen för mig. Vid en av dörrarna var ägaren hemma, men hon gjorde tummen upp när jag fotograferade hennes dörr.

Veckan har ägnats åt återhämtning. Kan ju låta konstigt att behöva det efter en sådan fantastisk vecka i England, men det ligger mer på det fysiska planet. Mitt högra ben orkade inte med de långa promenaderna och en visst känselbortfall finns fortfarande kvar. Men den där brännande och outhärdliga känslan kommer bara när jag går för mycket och då främst i uppförsbackar.

Att gå ”slingan” hemmavid fungerar bra och just för att det ändå inte blivit värre så avvaktar jag med läkarbesök. Misstänker att det är någon nerv som inte ligger som den ska alternativt Meralgia paresthetica som drabbar just höger lårs ytliga nerver. Ytterligare en anledning att gå ner i vikt eftersom besvären blir värre ju fetare man är.

Det är lite som om luften har gått ur mig efter resan. Orkar inte så mycket och känner mig avtrubbad att ens ta tag i det grundliga. Situationen på hemmaplan är oförändrade, vilket gör mig frustrerad och lite uppgiven. Vet inte riktigt hur jag ska agera för att få till en förändring.

Idag kommer sonen till mig efter att ha varit hos sin mor i fjorton dagar. Ska bli roligt att få träffa honom igen. Han går på sommarlov nu på måndag. Sen inleder han i höst sitt sista år i grundskolan.

Ska träffa syrran i morgon eftersom jag ska hjälpa henne med flera saker de närmaste veckorna. Har viss oro inför vissa uppgifter, men försöker som vanligt att tänka ”Vad är det värsta som kan hända?” och då känns det bättre.

timothee-chalamet

Timothée Chalamet spelar Elio i filmen” Call Me by Your Name från 2017.

Såg en film igår som heter Call Me by Your Name (2017) som var riktigt gripande. Det handlade om 17-årige Elio (Timothée Chalamet) som blir förälskad i den 15 år äldre Oliver (Armie Hammer). Den börjar lite trögt för att de sista 45 minuterna vara i världsklass. Känslorna mellan de båda visas på ett ömsint och mycket rörande sätt. När kärlek ”slår till” blint och vilka konsekvenser det får för de båda.

Självklart gjorde deras kärlekshistoria mig både sorgsen och gråtmild. För min egen oförmåga att klara av mina egna känslor inför andra män och hur jag hamnat där jag är idag i både offerroll och ältande som imploderar på ett sätt som inte gör mig något gott. Både längtar och föraktar det jag känner. Men också för hur Elios pappa Mr. Perlman (Michael Stuhlbarg) reagerade inför sonens homosexuella relation med Oliver. Då svallade känslorna inom mig rejält på det sätt som pappan pratade med sin son.

Annonser

De små kornen av hopp

2013-10-10
Vädret ger mig ingen energi, däremot mitt jobb.

Åhh, vad jag har haft energi idag. Att få ägna sig åt att webba en hel dag, då stiger min kreativitet och lusta direkt. För mig har det varit lite för mycket resor, möten och teori den senaste tiden, så att bara få vara helt praktiskt en hel dag, det gjorde gott för mig.

Det är ju så att när man börjar med att gå igenom webben så blir det ju oftast som så att man hittar än mer och så blir det många sidor att hålla i skallen och ändringar att fixa. Men jag gillar det! Det är för mig utmanande och roligt. Sen att det strulade lite med en högtalare hos en, det gjorde liksom inget. Det blev ett lagom avbrott i webbgrottandet. Hoppas att morgondagen också ger tid till webben.

För det är ju så i mitt jobb att det ibland kommer oväntade saker som kan ta lång tid. En dag kan bli helt annorlunda, mot vad jag tänkt innan. Visst, jag är van vid att jobba på det sättet, men som idag, när det blir precis som jag vill, då får jag en otrolig energi och lust. För de dagarna är inte så vanliga. Försöker ju numera att ha fredagen som en uppsamlingsdag, då jag verkligen går igenom nuläge och liksom försöker göra avslut eller åtminstone sortera upp ärenden inför helgen. Ibland så går det och ibland så hinner jag inte alls med det… det akuta kommer liksom alltid i första hand.

2013-10-10
Sorglig syn utomhus just nu. Men i det inre går det åt andra hållet.

Faktiskt så tror jag att mitt sätt att kunna fokusera har förändrats sedan tidigare. För jag skulle kunna gå ner mig i de mörka moln som finns där som jag varit så bra på, men jag vägrar att låta sådant regera över mig och mitt liv idag. Jag ignorerar inte problemen, inte alls, men jag låter inte de ta över allt och få mig förlamad. Så har det varit i perioder tidigare och jag har liksom fastnat i offerroller. Kanske lite av att bita ihop lite mer istället för att bryta ihop.

För saker är ibland väldigt jobbiga och jag undrar många gånger hur det ska gå med vissa saker. Men vem hjälper det om jag som person bara ser hindren och inte det positiva? Det är ju det positiva som gör att jag pallar med. De små kornen av hopp.

Negativitet, grinighet och ren dumhet orkar jag bara inte med längre!