Etikettarkiv: ödet

Det ”guldiga” i livet

Känner mig ur kurs på något vis. Allt är trögare och jobbigare än vanligt och egentligen har jag ingen anledning till det. Öppnade upp mig en aning idag, men klarade inte riktigt av det fullt ut. Vet inte riktigt varför.

10 april 2018 Gathörn i Uppsala

Satt och fikade ute för första gången i år på lunchen. Kyligt men i solen gick det riktigt bra. På väg hem, tittade upp och för första gången såg jag det ”guldiga” på byggnaden. Tala om att gå i månader och missa det ”guldiga”. Vad missar jag mer? Det ”guldiga” i livet?

Kommer på mig själv att säga saker till andra som att vara i nuet, inte ta ut allt på en gång och det ordnar sig. Exakt samma saker som jag själv så väl behöver ta till mig. Det är hela tiden lättare att säga till andra hur man ska komma vidare, men sen när orden når mig själv studsar de bara iväg. Märkligt är det.

I natt var jag vaken länge och kunde inte somna om. Den existentiella ensamheten slog till och tanken på att dö ensam. Att aldrig få vara nära någon igen. Jag vet, samma gamla känslor som jag aldrig kommer att kunna göra upp med. Min lott. Mitt öde känns det som.

Har nu testas idealmodellen i tre versioner. Den för jobbet, den för arbetet och den för vännerna. Lika ångestriden av dem alla tre. Klarar liksom inte av att vara kvar i mig själv och känna allting. Flyktkänslorna som hela tiden kommer tillbaka. Så att vara i nuet, inte ta ut allt på en gång och ha visshet i att det alltid ordnar sig, det är någonting jag själv måste få in i mitt egna system. Om det så sker på min dödsdag.

Annonser

Olika falla ödets lott

Olika falla ödets lott
Bara för att jag gillar tulpaner…

Olika falla ödets lott. Att fråga sig varför försvårar bara vägen fram. Lotten man får är resultatet av hur man har agerat tidigare. Ju snabbare man kan inse och även vågar inse att man inte kan klara allt själv, ju fortare så blir det vinstchans i livslotteriet.

Olika falla ödets lott. Allt ligger inte synligt för oss just nu. Den vetskapen kan vara jobbig att ha. Men hellre det än att bara tro på det man ser och hör. Så begränsande och sådana omvägar för de som är fast i den föreställningen. För allt ligger inte synligt för oss just nu.

Det finns en motsättning inom mig att se detta. Intellektet vet i stora drag hur det ligger till, men mitt ego, det sätter käppar i hjulet för mig. Ensam är inte stark. Att våga ta hjälp är styrka och inte en svaghet. Ord som jag vet är sanna, men som egot vägrar att ta del av. Åtminstone om det finns en risk för att tappa kontrollen. I detta är jag inte ensam. Vi är så många som styrs av egot.

Olika falla ödets lott. Vi skapar oss själva. Det finns ingen slump. Det finns ingenting som bara sker utan mening. Karmalagen är mer verklig än vad många tror. Vill tro. Det är så lätt att bara tro att allt inte har någon betydelse. Att det man gör inte har någon mening. Min egen vandring med självömkan, låsningar och oförmåga att släppa taget visar just detta. Ändå tar det en sådan tid för mig.

Inre strider. Frågan är när det klingar av. Rädslan, oron att vara liten. Att visa sig helt och fullt. Utan skydd och oro för vad “någon” ska tycka. Inre jävla strider hela tiden.

Musik är så befriande. Gråt, rysningar och glädje. Olika falla ödets lott.

 

Syftet med vår jordevandring är att expandera vårt medvetande. Detta gör vi genom att eliminera rädsla och praktisera kravlös kärlek. Detta är ett livslångt arbete utan slut. Det är många livstiders arbete. Men det måste inte vara jobbigt och smärtsamt. Det kan göras mera medvetet och kärleksfullt. Då infinner sig den förut avsaknade arbetsglädjen. Då infinner sig också livsglädje och entusiasm inför livet. Ingenting stort har någonsin uppnåtts utan detta.
Ur boken VISHETSREGLER av Kristina Wennergren