Nu gäller det att fokusera på det positiva. Ändra tankar till att se det fina. Det handlar inte om att undvika de svarta hålen, men inte åka ner i dem och fastna gagnar mig inte alls längre. Fokusera på det fina som sagt och det som gör att jag orkar lite till. Den här jobbiga oadresserade sorgen och även ilskan emellanåt måste jag få ordning på. Det är oerhört obehagligt att ens försöka… …och det känns så utdraget och smärtsamt vissa dagar.

Har berättat om det tidigare, ni som följer mig vet vad det handlar om. En härligt positiv sak som jag ser framemot väldigt mycket är en resa!

Två nätter tillsammans med stortjejen och hennes kille i Edinburgh är bokat i slutet på maj. Det känns väldigt spännande. Ett besök på slottet, en vandring upp i bergen samt ett besök i gamla staden vore också väldigt roligt att få till. Äventyret börjar dock några dagar tidigare med att jag tar mig till min dotter och hennes kille i England. Sen tar vi oss till Skottlands näst största stad ett par dagar senare.

Saknar England väldigt mycket. Atmosfären och sen att få vara med dottern och hennes kille är liksom det jag längtar efter. Besöket i maj förra året var fantastiskt välgörande för mig.

Edinburgh är huvudstad i Skottland och där bor ca en halv miljon människor. Många turister väljer att gå The Royal Mile i Old town, besöka The Royal Yacht Britannia samt slottet Edinburgh Castle. Det finns en del att göra i staden. Det jag mest fiskar efter är att få vandra och se den skotska naturen.

Nu gäller det innan resan som sagt var att adressera en del känslor och sen låta dem få komma på det sätt som är menat.

Tror mamma är nära nu. Varför? Har fått sådan lust att lyssna på Elvis. Bara sådär. När mamma levde var hon tokig i Elvis. Den dagen han dog sörjde hon. Sen tog hennes köp av LP-skivor fart… …men det är en helt annan bloggpost.