Etikettarkiv: nyårsafton

Nyårsafton 2018

Raketer under tolvslaget.

En blomma med röda rosor köptes in eftersom det är Fridas favorit. En ganska fin nyårsaftonsdag, där jag verkligen kämpade med att bara vara. Fan vad svårt det är alltså och då speciellt när jag är medveten om det och kommer på mig själv med att hela tiden rusa in i något, även om det är litet, måste liksom ha något för tanken eller händerna. Hela tiden…

Oxfilé, hasselbackspotatis och bearnaisesås. Till det lite blader och ett glas Pepsi Max. Lyckades igen med käket enligt kidsen, så det är bara att pusta ut. Sista köttet för mig… …känner mig taggad att förändra mina kostvanor.

Två marschaller och ett par lyktor för att mysa till det på nyårskvällen.
Vi kollade Grevinnan & betjänten och sen körde vi en lite annorlunda nyårskväll genom att spela bingolotto. Ingen vinst, men det var ganska trevligt ändå att skippa det sedvanliga med nyårsklockor och allt vad det heter från SVT.

Frida och jag gick ut en sväng under tolvslaget och sen skålade vi i Pommac.

Marilyn och tre vita ljus får avsluta bild och ord från nyårsafton 2018.

God fortsättning!

Gott Nytt 2019!

Har sammanställt mitt 2018 i en egen bloggpost, men kan ändå inte låta bli att nämna en sak. Jag har inte varit ensam sedan i slutet på februari och i det har jag blivit bönhörd. Ju mer jag tänker på det, ju mer kommer jag fram till den slutsatsen.

Gott nytt 2019!

Frivillig ensamhet är fint medan ofrivillig tär hårt. Först var det en utmaning att leva tillsammans med Johan (sonen), men det vände till någonting bra och vi kom närmare varandra. När han sedan flyttade och Frida (dottern) efter sin separation kom till mig kanske det hade varit skönt med en liten period av egentid. Men situationen gjorde att så inte blev fallet. Men det har gått bra och idag när jag tänker tillbaka på 2018 är det en välsignelse för mig att under nästan hela året alltid ha haft minst ett barn hemma.

Har inte kunnat hemfalla åt ältande på heltid, utan tankarna har varit i vardagen och de rutiner som krävs när man inte är själv. Det har varit bra för mig och det kan jag se idag när jag som sagt tänker tillbaka. Att aldrig fått ha varit helt själv är en välsignelse även om det ibland under året varit andra tankar inom mig. Jag har inte kunnat dra mig tillbaka och tyckt synd om mig själv helt enkelt. Det har inte funnits tid för det.

Vinsten är att jag kommit närmare mina barn och det är värt allt.

Hur jag ser på 2019?
Fortsatt terapi med A som ska förlösa mig i det inre. Det är mitt mål och det är med skräckblandat förtjusning som jag ser på detta. Jag vet, ett stort mål men jag måste tro så för att orka vidare. Att jag ska våga möta mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Är jag äntligen mogen för detta steg?

Ett helt köttfritt år. Måste tackla mina viktproblem på ett annat sätt eftersom jag inte klarar av att sluta med sötsaker bara så där. Under två år i början på 2000-talet levde jag ett helt vegetariskt liv och var dessutom helnykterist. Målet är att komma dit igen, eftersom jag mådde bra i kroppen av detta. Jag kände mig ”lättare” och hade mer energi. Miljöaspekten är icke heller att förglömma!

Den största anledningen är dock hur vi behandlar våra djur. Köttfabriker med dagligt dödande plågar mig och kan jag dra ett litet strå till stacken att inte vara en del av detta, genom att skippa kött fullt ut, så är nu tiden mogen för mig att göra det. När fan blir gammal eller vad man säger…

Så ikväll blir det sista gången på minst ett år som jag äter kött. Vi brukar på nyårsmiddagsbordet nämligen ha oxfilé och hasselbackspotatis. Väldigt dyrt, men blir det rätt stekt så smakar det väldigt gott, det måste jag erkänna. En gång om året, denna lyxiga middag.

Vi har sedan ett par år slutat med fyrverkerier också det för att jag vet hur många djur som lider. Vill inte vara en del av det helt enkelt. Förra året köpte vi lyktor som vi skulle ersätta raketerna med, men det regnade så det blev inget av med det. I år har jag inte hittat några lyktor, så det skippar vi också detta år.

Ett helt nytt nyårsfirande blir det med Bingolotto ända fram till 00.15. Vi skålar i Pommac och önskar varandra ett Gott Nytt 2019! Två av mina guldklimpar är hemma med mig, så det går ingen nöd på gubben över tolvslaget.

Ett Gott Nytt 2019 till alla er som följer mig på bloggen!

Ett lugnt nyår

Nyårsafton 2015

Nyårsmiddag med Ellet. Vi åt oxfilé med hasselbackspotatis. I efterrätt glass med lite choklad.

Det var en lugn kväll. Vi gick till Anna för att vänta in tolvslaget. Vi resonerade som så att det är ju roligare att fira tillsammans än att vi sitter ensamma på varsitt håll.

151231_02

Vi kollade in filmen Minioner samt en konsertfilm med Gyllene Tider från 2013 innan det nya året kom. Givetvis så såg vi betjänten som svansade efter grevinnan också… (;-)

Nyårsafton 2015

Anna och Elias busar lite. Det bjöds på hallon och blåbär med grädde samt en del nötter. Anna hade laddat upp med ostar också, men vi orkade helt enkelt inte med det.

Nyårsafton 2015

Kvart i tolv så gick vi till samma plats som förra året. Det var inte riktigt samma drag i år på raketerna. Men helt ok för att ändå få känslan av att vi gick från 2015 till 2016.

2016-01-01 Nyårsdagen

Nyårsafton 2015 blev lugn och harmonisk. Kändes bra efteråt.

God fortsättning på 2016!

Gott nytt 2016!

I år så ändrar vi traditionen lite på nyårsafton, jag och Elias. Vi byter ut laxen mot oxfile som blir middagen tillsammans med hasselbackspotatisen. För övrigt står ett besök hos Anna på programmet med utgång kring tolvslaget för att se på vad himlen har att erbjuda.

Tittar tillbaka hur det var i tidigare poster i slutet av åren. En del känns igen, eller hur? Ville ju så gärna att jag skulle gå framåt, men nu i backspegeln så ser jag ju vilken tid saker och ting tagit med mitt mående. Det är ju tur att man i stunden inte är medveten om detta.

29 december 2007
Sen är det ju detta med ensamheten och saknaden. Det går upp och ner. Just nu känns det en del och jag längtar efter min familj så mycket. Det blir en lugn kväll. Orkar ingenting just nu.

Nyårsafton 2008
Känner att jag blivit lugnare på något vis. Inte lika orolig. Trots allt. Men det går sakta framåt. Det är precis som om jobbigheterna skall nötas bort. Sakta, sakta. Att acceptansen och balansen kommer lite lite för varje månad som går.

12 december 2009
Ökenvandring. Medveten och med egenvald sand. Då får jag skylla mig själv. Ja, det rinner och kladdar, jag vet. Jag vill inte betraktas och utforskas av nya människor. Känner mig skräckslagen för att ta nya kontakter.

Nyårsafton 2010
När jag tänker tillbaka så känns året bättre för mig än 2009. Känner mig mer grundad på något vis och mer trygg i mig själv. Detta har inneburit en del förändringar i mitt liv och till största del så har det varit positivt för mig.

30 december 2011
Personligt för mig så står allt stilla ytterligare ett år och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Och det ger ångest… inför 2012 så har jag inga förhoppningar om någonting.

30 december 2012
Lite jobbigare är det faktum att ytterligare ett år gick och jag fortfarande är ensam, nu över fem år sedan mitt äktenskap kraschade. Det tär en del och när jag inte hittar verktygen trots en del åtgärder så tar det ibland emot väldeliga.

Nyårsafton 2013
När jag tänker tillbaka på 2013 så blir jag glad. Ett år som varit bra för mig. Jag ser ljuset allt oftare och för det är jag så tacksam.

Nyårsafton 2014
Har svårt att se framåt. 2015 känns inte lockande. Kanske är det sifferbytet som skrämmer i november? Kanske uppgivenheten inför saknaden av en livspartner i mitt liv? Kanske för att vissa saker bara känns så fastlåsta och omöjliga att ändra på?

När jag läser igenom dessa ord i slutet av åren mellan 2007-2014 så ser jag ju att det först släppte för mig när jag tog mig själv på allvar och tog bort de destruktiva sakerna som gjorde att min personliga utveckling stod stilla i princip. Det var först då, som det sakta men säkert faktiskt blev riktig skillnad i mitt liv. April och augusti 2014 var två viktiga månader för mig, först alkoholstoppet och sen att börja med LCHF-kosten.

Idag på nyårsafton 2015 så ser jag det klart. Då vände det på riktigt eller hur jag ska uttrycka det. Att jag sedan fortsatt med att motionera regelbundet, först med promenader (sen januari 2015)  och nu även löprundor (juni 2015), gör saker och ting än bättre för mig. Jag har kämpat för detta och verkligen bitit i vissa dagar då det varit tufft samtidigt som jag någonstans djupt inom mig känt att alternativen inte finns längre. Leva eller dö. Låter drastiskt, men den känslan har varit stark inom mig. Leva eller dö.

Det enda som gnager och skaver idag är detta med kärlek och livspartner. Idag vet jag att kommer det så kommer det, det går inte att grubbla fram sådant. Det blir som det blir. Det jag kan göra är att må så bra som möjligt både fysiskt och psykiskt. Ta hand om mig själv och förstå att jag är värd det. Då blir det kanske lättare med självförtroende och mod att våga söka mer aktivt efter en man att älska. Så känns det i alla fall. Men som sagt, det blir som det blir med den saken.

En sak i taget. Sanningen gör oss fria. Bemöt människor såsom du själv vill bli bemött.

Nyårsafton 2015

GOTT NYTT 2016 vill jag önska er alla som läser på min blogg!

Nyårsafton 2014

Du som gillar raketer och att det smäller, måste ju kolla på filmen. Först så tänkte jag, att detta blir ju inte så mycket i år (vi var inte hemma, mer om det senare) men sen kom grannar ut och körde igång med sina stora raketer. Så det blev riktigt bra tillslut med fina färgkombinationer på himlen. Det är nog min bästa nyårsfilm hittills. (;-)

Men vi tar det från början…

Årets så kallade nyårsmeny såg likadan ut som förra året. Tradition kallas det visst… det var lax i ugn med hasselbackspotatis. Till det ett glas julmust light och efterrätten blev även i år marängcup. Min kosthållning gjorde att jag inte åt som jag brukar, men jag unnade mig en liten hasselbackare och av efterrätten så mumsade jag precis som grabben gjorde… …det är ju ändå nyårsafton! (;-)

2014-12-31 Nyårsafton

Eftersom Linn var sjuk och inte orkade komma till mig, så fick vi helt enkelt komma till henne. Så årets nyårsfirande gick av stapeln hemma hos Anna. Vem hade trott det för några år sedan? (;-)

Men det visar ju att vi är vuxna människor och kan umgås utifrån andra aspekter än de egna egona så att säga. Det känns fint att det har blivit på det viset och jag är så tacksam att vi kan visa barnen att man ändå kan hålla sams och vara vänner, fast man är skilda.

2014-12-31 Nyårsafton

Parkerad i soffan med en kopp kaffe.

141231_03

Anna hade dubbla arbetspass, men var ändå hemma strax efter åtta. En snäll arbetskamrat skjutsade henne hela vägen till dörren.

Det stod inte på förrän hon hade håvat fram en chokladask… och det var inte vilken ask som helst..

2014-12-31 Nyårsafton

… en paradisask, modell äldre!

2014-12-31 Trillingnöt

De fyra trillingnötterna skrek åt mig. De skrek och skrek och tillslut så var jag ju tvungen att lyssna på dem… ja jag frågade värdinnan givetvis först och tre av dem kom till mig. En ville till Linn..

De gick bara inte att motstå dem… det är ju ändå nyårsafton som sagt och trillingnöten finns ju inte i nyare askar. Skälen för att synda, de växte inom mig och argumenten blev alltfler, enbart utifrån känsla och begär… hehe…

2014-12-31 Nyårsafton

När sen Anna dukade fram goda ostar så blev det ju fart på kistan. Det fick jag lida för lite senare, men det var fanimej värt allt.

Vi kollade lite TV, umgicks och goffade. Tiden rusade på och snart var det dags att ta sig ut. För mig helt nya marker att se nyårsraketerna på.

2014-12-31 Nyårsafton

Försök till en selfie med dotra när vi hade kommit fram till lekplatsen.

2014-12-31 Nyårsafton

Strax före tolvslaget 2014 så fick jag ta denna fina bild av Ellet, Linn och Anna.

2014-12-31 Nyårsafton

Årets sista bild blev på mig själv. Det var inte alls planerat så, men det passar väl ganska bra på min egna blogg. Sen att jag har ett bett som bara en mor skulle älska, det får jag bjuda på.. hahaha!

141231_10

2015 års första bild är väl inte så mycket att yvas över. Dimman låg ganska tät och de flesta raketerna hade skjutits iväg. Ett nytt år hade fötts och allt kändes precis som vanligt! Men att ta ordet 2015 i munnen känns för mig som rena science-fiction.. hur kunde det gå SÅ fort?!

Vi traskade sedan hem, Ellet och jag till mitt hem (han är ju hos mig nu). En fin nyårsafton med fina minnen och umgänge med delar av familjen och inte att förglömma, trillingnötens återkomst… åtminstone för en dag.

En god fortsättning på 2015 önskar jag er alla!

Gott Nytt 2015!

Bara att skriva om 2014, det har ena stunden känts som om att det inte finns någonting att säga och sen andra stunder att tacka sjuttsingen för att här ska det sammanfattas!

Gott nytt 2015!Ungefär så har mitt år varit om jag ska generalisera lite, å ena sidan en övertygelse om det mörka och svarta med kraftig ångest, å andra sidan en nytändning och ett positivare medvetande där oro och rädslor är sekundära eftersom vägledning och hjälp finns.

Så svänger det och det har blivit så mycket starkare under 2014. Som en tudelning. Ibland närmare känslorna oavsett vilka de är, samtidigt som vissa perioder är helt bedövade och långt borta.

Ibland känns det också som om det är en stor negativ energi uppifrån som lägger sig som ett lock över saker och ting. Uthållighet och väntan verkar inte hjälpa, utan aktivitet verkar krävas. Att inte kunna fly undan, utan känna detta ständigt är något som under året bara blivit värre.

Hur fan sätter man ord på allt detta utan att det låter flummigt?

Det är en pendel som slår väldeliga i alla fall. Att titta tillbaka på tidigare år och läsa det som skrivits på nyårsafton så står ju flosklerna som spön i backen. Det är känslan och om det är positivt att nu se det på det viset, eller om det är ett bakslag, vem vet?

2014 har i alla fall varit väldigt tungt i perioder. Rent jobbmässigt så har den jobbigaste tiden varit de sista tre månaderna. Jag har känt mig otillräcklig, men ändå svalt och kört på bara eftersom jag inte sett några andra alternativ. Plikttrogen och lojal. Arbetet måste ju göras och sen har jag vetat att det finns ett slut så att säga på detta i januari. Har också haft svårt att ta hjälp och prata om det. Har aldrig känt mig klar och nöjd, utan det har bara kommit mer saker som måste göras. Negativ stress som bara byggts på för varje vecka som gått.

Nu i efterhand så vet jag inte hur bra det har varit med den här strategin eftersom tankarna på jobbet allt oftare ger mig ångest, även nu under ledigheten.

Privatlivet vill jag knappt prata om. Två olika liv. Ett med familjen och numera främst med Ellet i 14-dagars perioder. Både Linn och Frida bor ju på annat håll. Det är också en förändring att förhålla sig till utan att bryta ihop. Det är ett av livets spelregler när man valt att bli förälder och kampen inom mig är att inse att även detta pågår hela tiden. Stor tacksamhet över att familjen håller ihop och att vi trivs så bra tillsammans och då räknar jag givetvis in både Anna och Tofflan.

Linns studier i Umeå och Fridas anmälan mot Uppsala kommun är två stora händelser för mina tjejer under året, händelser som påverkat mig en hel del.

Sen detta att leva ensam år ut och år in. Blev så frustrerad häromdagen att jag skrev en egen post om det. Vill inte ens prata om eländet… här hjälper inga böner och kanske är det som så, att ensamheten är nödvändig, för lärdomarna och förståelsen? Skräcken är ju att aldrig bli redo…

Tråkiga besked på jobbfronten om arbetskamrater har dessutom präglat 2014. Det känns som mycket död och elände. Sen alla förändringar som bara accelererat och där jag gjort allt för att hänga med. Tungt jobbår helt enkelt med arbetskamrater som försvunnit på ett eller annat sätt och den tuffa arbetsbelastningen de sista månaderna. Nej, 2014 har varit tungt på många sätt…

Positivt då? Det måste ju finnas sådant också? Givetvis!
En förändring i april satte sig djupt. En andlig upplevelse, men ändå väldigt konkret gällande alkoholen. Jag vet, nu låter det flummigt igen, men genom upplevelsen så försvann det alternativet i mitt liv och det finns inte tillgängligt för mig längre. Inte på något vis och inte i något sammanhang. Det var liksom så självklart och har så varit sedan dess. Detta var helt klart en konkret vägledning och för det är min tacksamhet stor.

För vill jag vara kvar på jorden, så finns det inga alternativ helt enkelt. Går jag emot detta, då får jag stå för konsekvenserna. Den insikten blev så stark och den hjälp jag sedan dess fått med tankarna kring alkoholen är så befriande i mitt inre. Det jag tröstar mig med idag har inget som helst med destruktiva saker att göra och det är en stor och positiv förändring 2014.

Det gäller även min kost. Förändrar jag den inte, då får jag leva med det som blir såsom diabetes, hjärtproblem och ledbesvär och jag vet inte allt. I det fick jag en redig varning och nu när jag kört på LCHF-kost sedan augusti, så är värdena idag perfekta. Jag stod med ena benet i helvetet, men fick hjälp tillbaka. Uppföljning kommer att ske under 2015 för att se hur kosten slår på övriga kroppen.

Det blir också, sakta men säkert allt mindre kvar av herr Olsson. Visst, gikthelvetet gjorde sig påmint ett tag efter kostomläggningen och frågan är väl nu när kosten har kickat in, om dessa giktattacker är ett minne blott under 2015?

Har svårt att se framåt. 2015 känns inte lockande. Kanske är det sifferbytet som skrämmer i november? Kanske uppgivenheten inför saknaden av en livspartner i mitt liv? Kanske för att vissa saker bara känns så fastlåsta och omöjliga att ändra på? Kanske för att jag grubblar och fortfarande tror mig kunna styra och kontrollera saker? Detta jävla kanske, kanske är orsaken?

Ibland har jag svårt att ta mig själv på allvar. Förstår någon vad jag menar då?

Mina barn – mitt allt! Behöver inte säga mer. Deras vandring vill jag följa på plats så att säga och det driver mig framåt. Även till år 2015…

En sak i taget. Sanningen gör oss fria. Bemöt människor såsom du själv vill bli bemött.

GOTT NYTT 2015 vill jag önska er alla som läser på min blogg!

Relaterat
Mitt 2014