Etikettarkiv: nojar

Femetta & nojigheter

En riktig femetta firades idag!

15 april 2018 Anna firades

Den riktiga födelsedagen var den 11 april, men då jobbades det och var vardag. Svårt att få ihop timmarna för ett firande, så det fick bli idag. Vi bjöds på en härligt blöt och färsk tårta med vit marsipan, chokladpudding och körsbärssylt. Till det kaffe, runda smarriga wienerbröd samt kakor.

Elias och jag hade med oss ett litet fyrkantigt paket till födelsedagsbarnet. Fyra små men ack så tjusiga elefanter i guldigt utförande. Anna älskar elefanter och nu fick hon fyra tillskott till samlingen. Det är svårt med presenter numera, men en elefant kan aldrig slå fel till barnets moder som nu samlat på de stora djuren under många år.

15 april 2018 Tulpaner

Tidigare på dagen hade Annas pappa varit och firat sitt barn med bland annat tulpaner och en chokladask.

Vi uppdaterade oss alla om nuläget och besöket varade i drygt två timmar. Tack för gästfriheten Tofflan och Anna! Ni är guld värda på många sätt och vis!

15 april 2018 Gos med Maxi

Maxi fyller 14 år om några månader. Kanske är det jag som nojar på för hårt när han förändras och åldras? Jag kanske överdriver och är återigen en Drama Queen? Jag vet faktiskt inte, men jag får en sådan jobbig känsla just nu gällande Maxi.

Blev ledsen och var nära till gråten när jag googlade om åldrande katter, även om jag vet att det är helt naturligt och att vi alla den vägen ska gå. Men min Maxi, som funnits där under stora delar av den jobbiga resa jag gjort de sista 10 åren… … ska han nu liksom börja bli dålig och inte orka så mycket mer?

Han har smalnat av, dricker mycket vatten och sover mer än tidigare. Det är det negativa. Men samtidigt äter han och gosar som vanligt. Men allt går sävligare och han har blivit tröttare. Det började redan i höstas då jag tyckte mig upptäcka att han inte var sig lik i perioder. Sen försvann det och nu detta som gått ganska fort med avmagring och trötthet. Vet inte vad jag ska tro, och kanske nojar jag mer än jag behöver för det som ändå är oundvikligt. Jag vet inte riktigt. Hade han varit sjuk hade det visat sig på lite andra sätt om jag ska tolka det jag läst på rätt sätt. Dragit sig undan, slutat äta och bete sig konstigt rent allmänt.

Idag köpte jag räkor åt honom för att jag ville att han skulle få någonting som han verkligen tycker om, samtidigt som jag skulle få ett test på om han börjat tappa aptiten också. Han fick halva burken och åt nästan upp alla räkorna. Det ser jag ändå som ett gott tecken.

Sen hände följande när jag släppte ut honom:

Kanske är det så att jag nojar för hårt, för tidigt så att säga? Nu har han kommit in och sover. Han är ju ändå snart 14 år och precis som oss människor åldras vi olika snabbt. En del blir väldigt gamla och en del dör tidigare. Vi är alla unika själar med olika vägar att vandra.

Felix som var nära döden 2011 märks det då ingenting på, trots att de är lika gamla. Han är precis som vanligt. Det trodde jag inte för några år sedan, men Felix är verkligen en överlevare av stora mått. Men som sagt, Maxi kanske kommer igen, inte som förr men ändå ett tag till. Kanske är det bara det naturliga ”åldrandet” som jag nojar över?

Annonser

48 timmar utan Felix

Precis hemkommen från en promenad till huset där vi bodde tidigare. Jag och Ellet har varit ute och letat efter Felix. Vi tänkte att han kanske hade gått hem till det gamla hemmet igen (han gjorde det två ggr precis när jag hade flyttat dit jag bor nu) men han fanns inte där heller.

2014-08-01

Den här bilden tog jag på Felix i fredagskväll. Strax efter det så drog han ut på “vandring” och han har fortfarande inte kommit hem… det klart att jag blir orolig. Visst, han har varit ute tidigare och sen kommit hem, men det är ju så varmt och kvavt just nu. Nää, detta gillar jag inte.

2011 så råkade han ju riktigt illa ut, då han blev skadad och låg under grannens altan. Så illa hoppas jag verkligen inte att det gått den här gången, utan min förhoppning är att blir omhändertagen av någon annan just nu. Roligt är det inte i alla fall och för varje timme som går, ju mer orolig blir jag.

Men han är ju en vandrare denna katt, kan vara borta länge för att sedan bara dyka upp igen…

2014-08-03

Maxi han nöjer sig med att ligga under grannens blomlåda.

Höst kräver friktion

2012-10-19

I dessa tider så behövs friktion, någonting som leder bort. Nästan så att det inte spelar någon roll om det är positivt eller negativt utan bara det händer något. För hösten i sig med normalt leverne kan ta livet av vem som helst.

Försöker verkligen förstå de som gillar hösten, men jag går bet… år efter år. Kan inte förstå hur död, mörker och kyla kan göra någon positiv. Har verkligen försökt att förstå, men kan liksom inte se fördelarna med detta gentemot en underbar varm sommardag.

2012-10-19

Rent andligt så kan jag förstå att när man upplever skillnaderna så mår man bättre när man är inne i det man tycker om, än om man alltid är i samma tillstånd. Sådant resonemang kan jag förstå, men för mig är både höst och vinter alltför långa för att jag liksom ska orka och ha kraft att vänta på den där vändningen som kommer i april, i bästa fall… jag går ofta ner, alltför djupt, i mitt mående och det känns som om det blir allt värre för varje år som går.

Jag gillar värme och sol. Visst, att ha det JÄMT vore kanske tråkigt och enerverande i längden, men jag tycker som sagt var att våren och sommaren skulle vara längre i vårt land. Idag så är det alltför kort och jag mår dåligt både fysiskt och psykiskt av detta förhållande. Hade jag ekonomi så hade jag inte tvekat om att ha ett litet kyffe i en liten del av varma Spanien. Det vore grejor det. Tänk att kunna stanna där… säg mellan oktober och februari… sen kunde jag klara lite vinter eftersom ljuset och livet då är nära…

Jag tror alltså att hösten kräver lite friktion för att man inte ska gå in i samma sinnesstämning som denna karga årstid står för. Som en liten resa i börja på november… även om jag nojar över vissa saker… men det struntar jag i numera… jag flyger och far ändå.