Etikettarkiv: negativa

Refuserad, luftslott & värdighetsproblem

Första refuseringsmejlet anlände idag, 7 mars 2018

Först det negativa. Ett refurseringsmejl kom idag gällande min livsbok. Två chanser kvar.
Sen kan jag inte sluta äta choklad, glass och nötter i mängder. Det går inte att sluta att döva det jag nu inte mäktar med i tankarna. Fast de tankarna är ljusare än för några dagar sedan. Men fortfarande dövar jag mig. Ni kan ju tänka er vad det gör med mig… förhoppnignsvis går ljuset in i mig alltmer att detta döveri upphör. Kan alltid hoppas på det.

Det positiva händer på jobbet. Trots att vi blivit färre känner jag en tillförsikt framåt som jag inte gjort på länge. Det hänger mer på mig nu vad det ska bli av de möjligheter som nu kommit. Problemet tidigare har varit att jag fastnat vid det negativa och sen byggt luftslott av mörker. Men det är inte mörker utan ljus! Förstår inte varför jag först ser hindren och sen möjligheten? Det ska ju för bövelen vara tvärtom! För detta som nu kommer är en stor möjlighet för mig. Inte tu tal om annat.

När jag får sådana här fina möjligheter har jag väldigt svårt att våga ta till mig dem. Känner mig inte värdig på något vis, att jag inte är värd att få det bra och kanske dessutom våga visa den jag verkligen är, den glada, positiva och den som vill. Förhoppningsvis släpper detta nu när det faktiskt blir riktigt bra för mig på jobbet. Den sitter hårt, den där rösten som hela tiden vill förstöra och behålla status q i måendet.

Annonser

Tankarna betyder mycket

2016-01-02

När Linn var och hälsade på mig, då tände jag finljusen. Det kändes rätt att tända dem då. Hon skapade tankar, min äldsta dotter. Mycket vill ut känner jag…

Allt är så förgängligt. Det går så fort. Flyger förbi och kan man fånga någonting av det, så får man vara tacksam. Tacksamheten är nog den känslan som hela tiden återkommer till mig. När det gäller barnen, katterna, min löpning och att jag har ett ok jobb. Tacksamhet.

Vet ju av livserfarenhet (låter som jag är väldigt gammal nu) genom praktiskt tvingande genomgångar att hur vi tänker påverkar väldigt mycket. Även om man inte kan tro det. I det lilla och hur vi väljer att tackla dagen. Våra tankar är de vapen som vi har och de kan förändra en. Inte på en gång, men över tid.

Någonting jag tror påverkar en också, mer än vad vi vill tänka på, är tankar kopplat till sjukdomar. Visst, att röka och supa aktivt under många år, det gör oddsen större att förkorta och göra vistelsen på jorden räknat  i år mindre, men jag tror också att går vi igenom hela liv med att vara negativa och bara se hindren, då kommer det förr eller senare att sätta sig i kroppen på en.

Nu säger jag inte att det alltid är så, absolut inte, men förutsättningarna för att må bra och få ett bättre liv hänger ihop på hur vi väljer att tänka. För det finns ett val i detta. Allt är inte kört och förutbestämt, även om jag tror på att de stora målen finns där i ett liv. Dit vi ska och kommer att nå, men hur vi gör det kan vi faktiskt påverka en hel del.

Marginalerna till ett långt och ok liv ökar om vi försöker välja det positiva och möjligheterna istället. Sen kanske det ändå blir så att man drabbas av diverse svårigheter på vägen, men det handlar om prövningar och sådant som man måste igenom och att då göra det genom att ändå försöka kämpa och vara positiv förstärker ens möjligheter till att få det liv man vill ha.

Det finns så mycket mer än vad vi kan se i ett liv. I det vi är med om här och nu. Det finns en större karta eller hur jag ska uttrycka det. Vi är i en liten del av den kartan just nu. Min känsla kring detta är stark och givetvis så baserar jag detta på mina egna erfarenheter och det som mött mig i liven. Ibland så stöter jag på själar som delar min bild och det förstärker känslan men lika ofta så kommer människor i min väg som inte alls ser den stora kartan. Det är deras verklighet och den försöker jag förstå och ta in också. För det finns ingenting som är rätt eller fel. Den som hävdar det, den tror jag har en ännu större karta i sitt liv att vandra igenom.

Det svåra för mig är att acceptera varats gång. Att liksom vila i vissa saker. Vara här och nu och förstå att det jag kan påverka handlar om mig själv i första hand och inte andra genom mitt sätt att vara. Finnas här och ge det jag kan till andra fine, men att döma och försöka hetsa fram förändringar, det funkar aldrig. Detta är för mig ett av detta livs prövningar. En annan handlar om min rädsla. Rädslan för det okända. Rädsla för det jag inte känner igen. Det jag inte känner igen, det motar jag bort. Förutfattade meningar.

Det är min sanning detta och mina tankar. Du är säkert någon helt annanstans i ditt liv?