Etikettarkiv: moster

Tankar kring mammas död

Den sista bilden på min mamma, i december 1980.

Mamma kom och hälsade på mig och syrran på Videvägen i Uppsala i mellandagarna 1980. Har väldigt fragmentariska minnen av detta, men minns att vi fikade i källaren. Mamma mådde inte bra, men jag hade då ingen förmåga att se sådana signaler. Vid 15 års ålder var i alla fall inte jag så pass mogen, att jag förstod vad som komma skulle.

Du kanske undrar varför jag ska gräva i detta efter snart 40 år? För att jag aldrig riktigt kommit ner i det djupt smärtsamma i det hela. Själva självmordet för 38 år sedan sörjer jag inte idag på det sätt jag gjorde i början. Det är på ett annat djupare plan nu. Visst, det är en sorg, men en helt annan slags sorg att hon aldrig fick följa med mig på vägen i detta livet.

Har för första gången vågat tänka tanken ”tänk om” kring om hon hade varit med och upplevt mina barn och mig själv. Hur det skulle ha varit att ringa mamma och fråga om råd, om hur hon skulle ha anammat den nya tekniken som formligen bara exploderat de senast 25 åren. Hur hade kontakten varit? Vågat mig ner lite i tankarna kring mamma och om hon hade varit här. Tidigare har jag direkt slagit bort sådant. Vissa kallar det ältande, jag kallar det bearbetning (även om det tar ett helt liv för ”vissa”) nu på ”rätt” sätt och inte via vinflaskan.

Visst, det gjorde att jag blev aningen gråtmild på jobbet i morse när jag försökte köra min andningsövning. Det liksom går inte att hejda och bra är väl det efter alla år. Känna känslan fullt ut och inte backa när det gör för ont. Då kommer tårarna. Nu gör jag detta ensam, men kanske vågar jag så småningom även att släppa upp ”kranarna” tillsammans med A? Det skrämmer skiten ur mig, samtidigt som jag vet att det är dithän jag måste för att bli ”fri”.

Det är eoner av tid, den där dagen för 38 år sedan som jag aldrig kommer att glömma. Hur min styvfar stängde dörren till vardagsrummet och jag då begrep direkt. Hur min kompis Ralf skickades hem och hur jag låg helt apatisk i sängen. Vi spelade pingis i källaren och hade skitkul. Sen rasade bara allt… …det som hände efteråt och dagarna efter minns jag ingenting av.

Tände ett ljus idag på mammas dödsdag.

Ett minne har jag i alla fall och det är hur vi sitter i kapellet den dagen urnan ska ner i jorden och hur jag ser mammas namn på urnan med vit remsa, skriven med en sådan där märkmaskin (dymo?) som man har på ett kontor. Det minns jag, men så mycket mer minns jag inte från den tiden. Begravningen var ett töcken, minns farmors min och hur jag snyftade och inte kunde hålla ihop utan grät som ett litet barn. Bara då aldrig mer.

Dagarna och veckorna efter är blanka. Vet dock att jag åkte till moster i Stockholm för att liksom få vara nära den lilla släkt jag hade. Kommer inte ens ihåg om syrran var med. En mycket märklig tid i början på 1981.

Tog mig till graven idag för att tända ett ljus för mamma. Bad om stöd och hjälp där jag är i mitt liv idag. Det ger mig tröst att gå till graven och prata med mamma. Den plats som jag tidigare bara tyckte var ”symbolisk” har nu fått en djupare innebörd för mig. Det känner jag varje gång jag tar mig dit, även om det inte är så ofta.

Min mamma var 33 år när hon dog den 3 januari 1981. Det har jag lite svårt att få in när jag idag är 20 år äldre. Hon ville inte mer och kunde inte se klart tror jag. Mycket märklig känsla att hon fick vara med om så kort tid på jorden i livet som Ann-Britt Pettersson. Mammas dödsdag är en dag för mig att minnas tillbaka och tänka på mamma. Så kommer det alltid att vara i någon form.

Annonser

Spontanbesök från Gullmarsplan

3 juni 2017 Krister & Inger på besök

Igår fick vi ett spontanbesök från Gullmarsplan. Krister & Inger kom och hälsade på en stund efter att de hade varit i Uppsala och gjort fint på flera släktgravar.

3 juni 2017 Krister & Inger på besök

Inger är min moster och en av få släktingar som jag umgås med. Vi träffas inte ofta men varje gång det sker känns det avslappnat och som om vi tar vid där vi slutade senast. Krister och Inger är lätta att umgås med och vi pratar, skrattar och har det hur trevligt som helst tillsammans.

3 juni 2017 Krister & Inger på besök

De hade med sig både bullar, muffins och kexchoklad. Elias vad med en sväng och fikade. Det är roligt att vi fortfarande har kontakt.

Gårdagens händelser i London har lagt sordin på dagen. Uppgiven, ledsen men också förbannad över hur det kunnat bli på det här viset.

170603_04

Syrenerna blommar för fullt nu. Försöker andas och inte tänka för mycket.

Tidigt i morgon ska jag bedömas igen för övrigt…

Kursad & helslut

Första utbildningsdagen är avklarad. Kurs i InDesign, vilket är ett program jag aldrig jobbat med tidigare. Pedagogiskt och en bra uppbyggnad för en grönis som mig.

Kurs i InDesign

Det blir ytterligare en utbildningsdag lite längre fram och det kommer behövas. Tala om omfattande och komplext program. Bästa vägen att komma framåt är helt enkelt att testa och gå in och montera för glatta livet.

Årstiden av kyla och mörker gör mig låg. Nu är det mörkt på morgonen och det står inte på förrän det är likaså när det är dags att åka hem från jobbet. Gillar inte.

Nu ska jag ställa en stol vid min säng. På den stolen ska jag lägga ett anteckningsblock och en penna. Är så trött på att förnimma det liv jag lever på nätterna. Känner ju att det pågår massor, men när jag vaknar så minns jag mycket lite av det jag är med om.

Ringde till min moster häromdagen och pratade en stund. Hon var ilsken, vilket är ett bra tecken efter det klaffbyte som hon har gjort. Anledningen var att de ville skicka hem henne, men för det kände hon sig inte alls redo. Jag hade blivit orolig om hon varit loj och bara jamat med i luren, men så var det alltså inte.

Tandköttet värker fortfarande på sina ställen och då speciellt i högra nederkäken. Testar bakteriedödande preparat för att få bort värken. Nu är det en visdomstand som jag tror fått lite fart efter rengöringen, så det kanske inte hjälper så mycket. Varje kväll efter mitt petande med mellanrumsborstarna har jag fortfarande väldigt ont. Blodet forsar och ordet stålbad klingar starkt inom mig. Men det går väl över… det var ju inte länge sedan jag började att ta hand om mina tänder på allvar.

En dag i taget. Varje morgon kämpar jag med tankarna. En dag till. En dag i taget.

Stålbad & ensam webbverkstad

När hon snackade om stålbad förstod jag inte riktigt vad hon menade. Det gick ju bra med att ta bort tandstenen och trots blodflödet och de öppna såren gick det ju finfint. Jo, jo…

Hon, vilket är tandhygienisten, hade helt rätt i detta med stålbad. Det förstår jag idag. Är öm som sjuttsingen och så fort jag ska göra rent med en mellanrumsborste känns det väldigt mycket och sen håller det i efteråt ett bra tag. Det är nästan så jag drar mig för att ens försöka för smärtans skull, men då har jag hennes ord klingande i öronen “kanske tandlös om du inte gör rent varje dag” “sjukare än jag trodde på vissa ställen” osv osv…

Det är bara att gilla läget och göra rent, även om det känns en hel del. Blodet flödar och smärtan är hög. Nu får ni allt tycka lite synd om mig, ok? (;-)

Självporträtt

I morgon ska jag leda en webbverkstad på jobbet helt själv. Det kanske inte låter så märkvärdigt och när deltagarantalet endast är 4 ska det väl inte vara några problem? Men det är första gången som jag är helt själv.

Tänk om jag bara kunde tänka så och köra på… men det gnager i mig och jag får tankar på att jag inte klarar av det ensam. En webbverkstad är just en verkstad, men det är ändå mig de kommer att fråga om de stöter på problem och i morgon har jag ingen backup alls om någonting inte går som det ska. Normalt sätt så är det jag som är backupen, men nu får jag stiga fram. Kanske är det dags att våga lite till så att säga.

Mitt mantra “Vad är det värsta som kan hända?” går på repeat just nu. Det kommer att gå och förhoppningsvis kan jag säga bra också.

Idag har tankarna varit hos min moster. Hon har genomgått en stor hjärtoperation och jag ber för att hon mår bra och att inga komplikationer har tillstött.

Släktbesök i Sthlm

Vad jag är glad att det blev av detta släktbesök i Stockholm. Min släkt är ju inte stor och det är inte många som jag har kontakt med. Det har alltid varit dåligt med sammanhållningen av kända anledningar i min släkt, både på mammas och pappas sida.

Alkoholens härjningar i barndomen la ingen bra grund för fasta och genuina förbindelser med släktingar om jag säger som så. Sen när jag själv blev vuxen så var det liksom försent att försöka återskapa kontakter.

Men det finns ett undantag. Ett härligt sådant dessutom. Det handlar om min moster Inger i Stockholm. Visserligen har vi de sista åren träffats allt mindre, men när jag växte upp umgicks vi en del. Igår tog syrran och jag igen lite av detta och nu ska det fanimej inte ta flera år till nästa gång.

Moster med sambo och syrran

När vi kom till moster Inger och hennes sambo Krister så blev vi bjudna på en hemmagjord räksmörgås. Den smakade verkligen gott. [Instagram].

2016-02-13 Semla

Tror ni inte att det åkte fram en hemmagjord semla också? Jag var och nafsade lite på brödet… kunde inte låta bli… så mumsigt alltså!

2016-02-13

Min fina syster som jag älskar så mycket. Vi har gått igenom mycket i detta liv och jag är tacksam in i märgen att vi är där vi är idag. Ord räcker liksom inte till när man ska beskriva vissa saker.

2016-02-13

Börjar faktiskt också bli alltmer nöjd med gubben på bilden. Han kämpar och ger sig inte. Nu finns det bara en väg framåt för att må bra och att ge sig fan på att det går att förändra saker och ting är någonting som driver mig idag. Det är aldrig försent. Man kan få ett annat friskare liv och må så mycket bättre!

Det går att bryta mönster och i det vill jag vara en inspiratör!

Nyckeln för mig har varit acceptans och att lyssna på de goda tankarna inom mig. Det går fanimej att bryta ett negativt livsmönster, man ska inte ge upp och tro att det är kört! Att be om hjälp är en styrka och inte en svaghet. Fysiskt så var det säkert 30 år sedan jag mådde så bra i kroppen som jag gör idag och frågan är om jag psykiskt någonsin varit i bättre form? Så lite nöjd med mig själv är jag numera… och detta är bara början… Tänker aldrig ge mig mot att nå mina mål!

Familjen 1972

Min familj i början på 70-talet… 1972 kanske? En av få bilder som finns på min familj. De första åren.

Moster Inger började efter lunchen sen att berätta och jag skrev. Vi satt säkert i tre timmar och det var så intressant. Hon visade en del bilder också och jag känner att det var mycket som ändå inte kom fram, så jag vill nog åka till henne en gång till ganska snart med datorn och min Livsbok för att fortsätta skriva.

2016-02-13 Familjen 1972

Hos moster Inger 1972 i hennes kök. Jag minns lägenheten hon hade i Svedmyra väldigt tydligt. När jag tittar på mamma så ser jag att här var ett av få ställen där hon trivdes och mådde bra. Hon och hennes syster hade fin kontakt ända till slutet 1981. Det är Inger som sitter med ryggen mot kameran. Syrran till höger.

Det är lite märkligt att tänka tillbaka på den tiden. Jag var ju inte gammal, men ändå är det vissa saker som jag förnimmer när jag tänker tillbaka. Som om jag skulle kunna flytta mig dit igen. Låter kanske märkligt, men en del av mig får så många intryck att det är lite svårt att sortera bilderna, ljuden och dofterna som kommer.

2016-02-13

På promenad i Svedmyra 1972. I barnvagnen ligger min kusin Tim. Bakom min moster så står faktiskt min faster Annelie, som alltså är halvsyster till min pappa på farmors sida. Tims pappa Lasse måste ju ha tagit bilden.

Gillar bilden på något sätt. Allt känns så oskuldsfullt och nu med facit är det som om det liksom var lugnet före stormen, även om jag efteråt har fått höra att det redan här fanns “incidenter” och jobbiga saker inom familjen.

2016-02-13 Mamma 1957

Om inte mitt minne svikit mig helt så är detta en bild på mamma (i glasögon) och Inger till höger år 1957. Mamma är här alltså 10 år gammal.

2016-02-13 Mormor 1999

En fin bild på min mormor Britta Pettersson, bara några månader före sin död 1999. Hon blev 79 år gammal och avslutet var oväntat och hastigt.

Moster Inger berättade så mycket och jag fick många namn på släktingar, årtal och när saker och ting hände. Det är så värdefullt för mig om jag nu ska gå vidare och teckna en del av min historia, för då vill jag ha även de som var före mig s a s.

2016-02-13 Gamla Enskede

Vi förflyttade oss sedan hem till min kusin Tim som bjöd på middag. Han och hans Frida bor i ett fantastiskt hus från 1927 i Gamla Enskede. Knarrande golv och en hemmabonad känsla rakt igenom. Genuint och rejält.

2016-02-13

Gott kött med potatis (som jag hoppade över), grönsaker och gräddsås. Efterrätt med en LCHF-anpassad chokladmousse och en massa kaffe för mig. De andra festade på rödvin.

2016-02-13

Precis som hos Inger så gick tiden väldigt fort.

Vi pratade om nuläget i våra familjer men även gamla minnen. Många minnen blev det.

Tim känns så trygg och stabil i hela sin själ och han berättade om sitt jobb som överläkare inom urologi. Ett viktigt och ansvarsfyllt jobb och när jag tänker tillbaka på honom som liten så är jag inte förvånad om jag säger som så att han är där han är idag.

Tiden går men Tim ser fanimej ut som han alltid har gjort. (;-)

 

 

 

2016-02-13 Stina

De har också en förtjusande katt som heter Stina. Hon är 11 år och har varit med om en del äventyr, men hur är det nu… en katt har den verkligen 9 liv? Stina har i alla fall överlevt en bilolycka. De har också en väldigt fin tax som heter Rut [Instagram].

2016-02-13

Detta var en väldigt givande dag. Så mycket historia vi fick till oss av moster Inger och sen besöket hos kusinen med familj var liksom den perfekta avslutningen. Stor tacksamhet över denna gåva att lägga till som ett nytt blad i min livsbok.

Syrran och jag ska nu forska vidare lite på en del uppgifter som vi fått. Sen så har jag lovat mig själv att det inte ska ta lika lång tid tills nästa gång. För detta var en väldigt trevlig dag med släkten i Stockholm!

Att fylla jämnt

Det blev en fin dag igår. Varm i hjärtat av alla som kom. Att fira med sina närmaste och liksom ha lite kontroll på födelsedagen fungerade ju riktigt bra. Många säger att det är bra att släppa kontrollen över saker och ting, men just ett 50-årsfirande känner jag att det var väldigt skönt att ha lite kontroll på, så att det blev precis såsom jag ville att det skulle bli. Och så blev det.

TACK alla som kom (familjen, arbetskamrater och min lilla släkt) och tack alla som har hört av sig på olika sätt via telefonsamtal, meddelanden på Facebook och Instagram. Det känns bra även om jag ibland kanske gör sken av annat, att få en liten hälsning på min födelsedag.

Tog massor av bilder från gårdagen och filmade lite också. Några tänker jag bjuda på här på min blogg. Först så hade jag en tanke på att det vore ju ett förträffligt tillfälle att avsluta bloggen med min 50-årsdag, men idag känns den tanken främmande. Så jag kör nog vidare ett tag till, varför inte till 60?! (;-)

2015-11-21

En hemmagjord smörgåstårta bjöd jag i alla fall på. Grundreceptet följde jag men lite eget blev det eftersom den inte riktigt passade mig och mina smaker fullt ut. Köpte också till en liten prinsesstårta (som är min favorit) och små runda ostgrunkor på pinne. På det bjöd jag på kaffe och saft. Några småkakor fanns också tillbuds för de som ville ha sådant.

Barnen var först på plats med födelsedagspresenter till sin gamla pappa. Fina saker och rörande ord. Har inte riktigt smält allt det ännu faktiskt…

2015-11-21

De tre vise män… förlåt arbetskamraterna Rafael, Mats och Clabbe kom vid 13-tiden. En liten fin tavla av Marilyn Monroe var en av presenterna.

Syrran med son och Britt kom nästan samtidigt och de hade med sig så fina presenter till mig. Shaka smoothies står på programmet framöver nu…

2015-11-21

Först ut när man fyller år… (;-)

2015-11-21

Har ett gäng ljus som kommer från Sydafrika. De köpte jag för drygt ett år sedan och min tanke var att tända dem på min 50-årsdag. Som ni ser så blev det på det viset.

2015-11-21

Vi fikade och umgicks under hela eftermiddagen. Min moster och Krister från Stockholm kom också och firade mig. Så roligt!

2015-11-21

Mitt köksbord fick bli presentbord. Jag fick så mycket fina saker och en del tänker jag återkomma till i andra inlägg, bland annat den presenten som fick mig att börja gråta. Kaffebryggare (fick 2 st men den ena ska bli någonting annat vad det lider (;-)) med en fin kaffemugg med kattmotiv, en blender, farfarströja, presentkort, ananasblomma, LCHF-bok och dricksglas är ett urval av allt fint som jag fick.

Räknar inte upp allt och från vem, utan jag konstaterar bara att jag är överväldigad av allt som jag fick.

2015-11-21 50 år

En glad 50-åring vid presentbordet.

2015-11-21

Var tvungen att ljusa upp bilden lite så nu ser vad jag sysslar med.

2015-11-21

Det kom mera paket och fina kort på seneftermiddagen.

2015-11-21

Fick en riktig bamsekram av Tofflan som värmde.

2015-11-21

En fin bild på två av mina bästa vänner idag, Tofflan och Anna. Tänk så det kan bli och tänk så tiden och lite vilja kan förändra saker och ting till det bättre. Så mycket bättre i det här fallet.

2015-11-21

Några av presenterna redan på plats. Provsmakade kaffet som jag fick i morse och det var mustigt och gott!

2015-11-21 Rosor

En härlig rosbukett fick jag.

2015-11-21

2015-11-22 Ananasblomma

2015-11-22

Flera fina blomsterbuketter fick jag. En amaryllis, ananasblomma och en stor fin orkidéliknande uppsättning. Det är härligt att titta på. Ett antal gratulationskort, en inplastad skojgrej från arbetskamraterna samt en inramad dikt som berörde mig mycket vill jag också nämna i floran av gåvor.

Så mycket fina presenter, tankar och ord. Känslor och uppskattning på ett sätt som jag kommer att leva på ett bra tag framåt. Att ha passerat femtio må kännas märkligt, men ni som grattade mig har gjort det lättare, helt klart. Kan liksom inte tacka er nog, för att ni finns i mitt liv och bryr er om mig.

Ikväll så är jag bjuden på middag hos Anna. Så det är inte slut ännu, utan det blir lite till idag för den nybakade 50-åringen som nu är inne på sitt 51:a levnadsår. Kan ni tänka er… (;-)