Etikettarkiv: mörkret

Mörkret ska bara bort

ted gardestad

Ted Gärdestad 18 februari 1956 – 22 juni 1997

Universums framtidsvy
Ger bara huvudbry
Men inatt ska jag somna in
Och sova lugnt
Men när morgondagen gryr
Blir då mitt huvud tungt?
(Universum 1973)

Igår var det 21 år sedan som Ted Gärdestad lämnade detta jordeliv. Tänker mycket på honom just nu. Den smärta och den svarthet han måste ha känt när det enda valet var att lämna allting. Samtidigt kan jag, hur konstigt det än låter, förstå tankarna på något märkligt vis och varför det blev som det blev.

Den här inre konflikten tär på många. Den går inte att leva med hur länge som helst för en del. Smärta och mörker går att dämpa, men inte att få bort helt. Man söker hela liv efter en mening och förståelse över varför. När varför egentligen är det enda man aldrig får svar på. För en del tar det tillslut stopp. Det går inte mer. Man orkar inte. Den enda tanken är att få frid och få bort alla tankarna. Till vilket pris som helst.

Att en människa mår så dåligt att den väljer att hoppa framför tåget är oerhört tragiskt. Samtidigt,  är man så förgiftad av tankar på att inte vara behövd, att ingen bryr sig eller till och med att människor skulle må bättre om man försvann, de blir så att säga normala om det inte bryts. Man tror verkligen på att det ligger till på det viset.

Blanda sedan ihop det med någon form av drog eller sjukdom (som i Teds fall schizofreni) som förstärker känslan, så kan det bli så hemskt att man avslutar sitt liv på pendelstationen i Häggvik.

Filmen om honom är mestadels ljus och där får man till stor del bara den ena sidan av hans liv. Det som jag grubblar över, det närmar man sig inte överhuvudtaget. Vart kommer schizofreni ifrån? Latent från födseln eller något som helt plötsligt finns där? Vad gjorde att han sökte sig till sekten i USA? Tyvärr är det ofta så i vårt samhälle, att mörkret ska bara bort, utan ens några försökt till förståelse varifrån det kommer.

Min tro inbegriper en evighet där allt handlar om erfarenheter och att känna. Vi på jorden värderar dem i svart eller vitt, när det mesta är grått och handlar om att utvecklas som själ och acceptera och känna de känslor man just nu behöver. Så förbannat lätt i teorin, men stört omöjligt känns det som ibland i praktiken om du frågar mig.

Annonser

Livets berg- och dalbana

Hopp, oro, förtvivlan, inre ro och acceptans. Känslorna i livet är som den fetaste berg- och dalbanan just nu.

bergodalbana
Sen när det stannar upp ett tag, tar allt bara slut. Timmar av vila och mer sömn än tidigare. Vill så oerhört mycket men orkar så lite. Det oroar mig för det som komma skall och hur jag ska orka. Ibland kittlar det skönt för att sekunden senare vara precis tvärtom. Tankarna spelar stora spratt med mig, men håller jag mig bara lugn och andas blir det raka och hoppfulla känslor även för mig och inte bara för åkarna i Steel Dragon 2000, som idag är världens längsta berg- och dalbana.

Helheten gör mig trygg. De stora linjerna i de eviga livet är konstant. Vad är det värsta som kan hända i just denna fas? Den tanken lugnar, även om den negativa delen i mig försöker få ner mig i det gamla där rädslan dominerade.

Karma och dess lag är en realitet. Åtminstone i min tankevärld och det pussel jag lägger för att ana och försöka förstå det stora och fantastiska i att få leva på jorden. Måste och varför är ord som fördröjer.

Idag blir det en tur till stan. Grabben ska klippas och sen blir det garanterat en lunch på favorithaket. Kvällen ägnas åt melodifestivalen och jag tror det ska mycket till för att jag ska hitta en annan favorit än Jessica Andersson! Där kan vi snacka om en modern schlager. Gubben stod och dansade och gjorde sig till när hon sjöng sitt bidrag ”Party Voice”.  Heja Jessica! Du är min vinnare!

I morgon är en annan dag med nya äventyr och möjligheter. Nya impulser och situationer. Kan jag se dem med positivitet ska nog även det gå bra. Min värsta fiende är jag själv och mina mörka tankar. Fortfarande känns mörkret ibland mer lockande än ljuset, men tillfällena är inte alls lika många som tidigare år. Det är det positiva i det hela med att kämpa vidare och aldrig ge sig och däri försöker jag stanna.

Födelsedag & andra tankar

Grattis på födelsedagen, Johan!

Grattis till ett födslobarn idag! Johan blir 27 år, tänk vad tiden går. Tyvärr blir det inget traditionellt firande idag av olika anledningar, åtminstone inte där jag finns med. Oavsett så tänker jag mycket på honom och hoppas att dagen blir så bra som den bara kan bli. Mina tankar är hos Johan.

Bilden ovan gillar jag så pass mycket att den sitter uppe hos mig. Så glad för första mobilen. Ibland önskar jag att man kunde gå tillbaka i tiden och få en chans att reparera ett och annat, men tyvärr fungerar inte “livets skola” på det viset. Åtminstone inte i samma liv.

Stor kram och stort grattis på din dag, Johan!

Marilyn i en av "gluggarna"

Bokhyllan som jag fick av en arbetskamrat för snart 10 år sedan har en massa ”gluggar”. Det finns hela 23 stycken och i en av dem huserar Marilyn Monroe. En filmbox samt en burk som sedan länge är tom. Bokhyllan har som sagt hängt med länge nu och jag börjar bli lite trött på den. Den känns lite för stor och tar över hela rummet och sen börjar den få lite skavanker här och där. Belysningen har lagt av och benen ”äter” sig in i golvet.

Marilyn har följt mig länge nu. Har massor av tavlor av henne och en del har jag fått köpa till bra pris av dagens födslobarn när han en period jobbade på Myrorna i Uppsala. Det är roligt att ha alla dessa tavlor även om alla idag inte sitter uppe på väggen. Har ett gäng böcker om henne också och det är bara så att hon fascinerar mig väldeliga.

En annan som har följt mig länge nu är den delen av mig själv som jag inte förstår mig på. Den delen som hela tiden bromsar min ljusa personliga utveckling. En del som jag inte riktigt får ordning på. Berättade om gruppterapin som jag skulle börja på för en tid sedan. Jag tog mig dit, men jag var snarare mer deprimerad efteråt än innan jag kom dit.

Fem damer och så jag. Den ena med en historia värre än den andra. Det var så tungt att höra all smärta och jag kunde liksom inte värja mig. Det går inte för mig att fortsätta eftersom jag idag känner att jag måste vara bland människor som är positiva och som kommit en bit på vägen i sin personliga utveckling. De som har passerat det allra mörkaste och har några nycklar att dela med sig av. På den här gruppterapin blev jag bara ledsen och så mörk i sinnet. Klarade liksom inte av att sortera och hålla ifrån mig den ena hemskheten efter den andra. Mådde inte alls bra när jag kom hem.

Nu har jag anmält mig till en annan grej. Vill inte säga så mycket ännu eftersom jag inte riktigt vet vart det tar vägen, men så mycket kan jag säga att det har med HumaNova att göra. Måste förtsätta att försöka, måste kämpa för ljuset och att våga stå kvar där en liten stund i alla fall.

Mörkret är tryggt på ett bedrägligt sätt och i förlängningen kommer det att ta kol på mig om jag inte lyckas ta mig därifrån. Jag kommer aldrig att ge upp.

Veckans låt: Albin Lee MeldauThe Weigt Is Gone

Jagar ljuset

Jagar ljuset och försöker. Denna hjärntrötthet, hetsätandet i perioder och att jag känner mig bakbunden just nu vill hela tiden dra mig längst ner i källaren. Vill inte vara där, vill inte tänka på det. Vill jaga ljuset istället. Ljuset som funnits där tidigare i perioder.

Bilder med hopp och ljus. Bilder där solen vill fram. Älskar ljuset och solen. Jagar ljuset även om texten inte är just så ljus idag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Likt en skugga i mörkret

Cause once that you’ve seen
What’s on the other side
You have to believe you can win this fight

Ser du ljuset?

Det är ju ingenting farligt. Bara andas och va i nuet. Tankarna är ju positiva och goda åtminstone. Inte grubbla så djupt över meningen, utan låt det vara som det är.

Ser du ljuset?

Vad jag försöker affirmera till mig själv att just inte tänka så mycket. Hur duktig är jag på det då? Likt en skugga i mörkret. Ser du verkligen ljuset?

Cause every time you feel weak
Stay stronger than fear
But you have to believe, we gotta make it there

2016-03-17 Katterna
Maja, Felix och Maxi får middag.

Dessa tre lirare tar ner mig på jorden. De är liksom så i nuet och kräver sitt. I vått och torrt. En trygghet i sig faktiskt. Det är sådan ro att bara titta på dem när de äter. De är många gånger så förutsägbara och det säger jag inte med någonting negativt i orden, utan just för att jag älskar det.

Flyktkänslor. Bygga murar. Vända om.

I know exactly how you feel
You can hear what they think
Like a shadow in the dark
Are you, you real?
They will bring you down
The weakest makes the win
You have to realize
You’re stronger than you think

Cause once that you’ve seen
What’s on the other side
You have to believe you can win this fight

If you think we’re human
Take a look once again
If you think we’re human
Wheres the heart we just look away
If you think we’re human
You should think once again
If you think we’re human
Look at us, it’s time to make a change
And the question remains

About the world and why we’re here
What’s the purpose of this pain?
You might be powerless at times
Wanna make it disappear

Cause every time you feel weak
Stay stronger than fear
But you have to believe, we gotta make it there

If you think we’re human
Take a look once again
If you think we’re human
Wheres the heart we just look away
If you think we’re human
You should think once again
If you think we’re human
Look at us, it’s time to make a change
And the question remains

Are we human? Are we human?
Who are you, man? Who are you, man?
Look at us, it’s time to make a change
Look at us, it’s time to make a change

If you think we’re human
Take a look once again
If you think we’re human
Wheres the heart we just look away
If you think we’re human
You should think once again
If you think we’re human
Look at us, it’s time to make a change
And the question remains

Are we human? Are we human?
Who are you, man? Who are you, man?
Are we human? Are we human?
Look at us, it’s time to make a change

Oscar ZiaHuman
2:a i melodifestivalen 2016

Terrorhot & program om vardagsrasismen

2015-11-19 Ljuset

Hjärnan går på högvarv, vilket i natt resulterade i att jag inte kunde sova. Ett par timmar mitt i natten for tankarna kring terrorhot, flyktingar och vad som är på väg att hända med Sverige.

Tror att många mår dåligt över gårdagens besked om höjda nivåer gällande terrorhoten mot landet. Det känns som om denna höst har förändrat Sverige till det sämre. Så mycket polarisering och hårda ord mot varandra i politiken. Handlingsförlamade politiker som gör situationen än värre.

Rädsla skapar fördomar och det är alltid enklare att hitta syndabockar som man inte känner igen. De mörka tankarna har lättare att fastna, fördomar om människor från andra kulturer och varför det är lättare att skylla på det man inte gillar eller känner till.

Försöker tänka öppet och inte vara fördomsfull, men jag kommer alltid ha svårt att vara tolerant mot tolkare av religioner och människor som är intoleranta mot andra som inte gör någon annan illa. Fördomar eller inte, det handlar mer om vilket samhälle jag vill leva i.

absolutsvensk2015

Absolut svensk heter ett program som startar ikväll i SVT1. Det programmet handlar om vardagsrasism och på hemsidan läser jag:

Soran Ismail har gjort karriär på att skämta om rasism men aldrig gått på djupet med sina egna fördomar. Vad får man tänka, vad kan man säga? Och när är man rasist? Absolut Svensk är en serie med Sveriges allvarligaste komiker om vardagsrasism i ett av världens mest toleranta länder. 

Det verkar intressant och jag blir nyfiken på hur Soran Ismail närmar sig detta. Han säger att det är så polariserat idag och att vi behöver prata med varandra. Man har bestämt sig innan vad man tycker och det är så låst.

Ikväll klockan 21 i SVT1.