Etikettarkiv: mod

En styrka att agera

ball shaped blur close up focus

Photo by Porapak Apichodilok on Pexels.com

Ingenting är för evigt och tur är väl det. Samtidigt är allt evigt och på ett plan förändras ingenting av kärnan. Men när du lever här på jorden, gäller inte sådant.

För mig är det mod att förändra stora saker i sitt liv. Det är en styrka att våga förändra någonting som inte är bra för en. Det är inre styrka för att man själv vill må bättre.

Livet på jorden är att lära sig att hantera känslor och det som under livet möter en. Varför finns inte som anledning till den insikten, utan vi har själva valt ”stolparna” mot de mål vi satt innan vi valde att gå ner på jorden. Det är en viktig insikt när livet gungar och man inte förstår någonting och ens jordiska Ego har alltför mycket att säga till om.

Jag om någon har haft väldigt svårt att komma vidare. Det gäller de mesta sakerna i mitt liv och när jag då ser att andra tar de steg som jag haft oerhört svårt med, då fylls jag av hopp och positiva tankar. Även om det för stunden är smärtsamt och jobbigt och att valet är tufft som sjuttsingen, så visar det på en styrka att vilja göra det bästa för en själv. Att ha fått den insikten, det är stort. Väldigt stort.

Det är någonting som jag beundrar och i min värld är det en styrka och en insikt om att bry sig om sig själv. De människorna försöker jag lära mig av. De som inte bara pratar, utan också agerar.

 

Annonser

Stöd av mamma

Nya kyrkogåraden 29 oktober 2016

På kyrkogården i Uppsala kom tungsinnet över mig. Trots solsken och blå himmel. Var tvungen att ta mig samman idag och kände för att åka till mammas symboliska viloplats.

Hjärta av rosor

På väg till mamma hittade jag ett hjärta av rosor. Vackert och personen de tillhörde måste ha varit en omtyckt själ.

Blommor

Dessa gillade jag också mycket.

Ljusets port

Ljusets port visade sig. Står mamma och väntar på mig?

Mammas gravplats

Tände ett ljus hos mamma och morfar. Längtan i den enorma trötthet jag känner… tog stöd av mamma.

Den svarta fågeln

Den svarta fågeln satt vid mammas gravplats.

Gravar

Stora breda svarta kors. Vackra på sitt sätt.

Det var en solig dag. Efter besöket handlade jag lite saker till mig själv. [Instagram] Konstigt nog driver någonting mig framåt. För en framtid jag omöjligt kan se idag. Omfamnad.

Ljuset

Det gäller att inte backa nu. Fortsätta, plocka upp det tappade och kämpa vidare. Kärlek, beröring och en själ som älskar mig för den jag är har jag ju redan mött i en verklighet. Mod, att vara ärlig utan skyddsmurar inför den, som det känns, livseviga längtan.

Ljuset tränger alltid igenom. Alltid.

Jag ber för livet

lightforlinn

Idag ber jag om nåd. Om att allt går som det är planerat.

Jag ber om kärlek och kraft. Jag ber om ljus och mod.

Jag ber om att den här dagen ska gå som det är tänkt. Jag ber om en fortsättning. Att ljuset brinner hela dagen.

Jag ber för livet. För det  liv som betyder så mycket för så många.

Fridas anmälan mot Uppsala kommun

Veckan som gått har varit omtumlande för min dotter Frida. Att se hennes kraft och mod  för att få upprättelse gentemot Uppsala kommun har gjort mig oerhört stolt som pappa.

Orsaken till anmälan är att hon gick i särskola under många år, fast det var fel. Hon hade behövt annan hjälp men det var det ingen som såg då. Det som jag aldrig riktigt själv kommer att försona mig med, var ju att jag som pappa inte såg signalerna. Då pratar jag inte om när hon gick i högstadiet och man allt mer ifrågasatte varför hon gick i särskolan, utan om mellanstadiet och de tidiga åren. Det smärtar mig att jag inte hade mer kraft och förmåga att ifrågasätta mera. Jag vet att med ältande kommer man ingenstans, men känslan blir så stark ibland och minnesbilderna kommer över mig. Har lite svårt att värja mig.

Men mitt eget ifrågasättande var inte helt obefintligt utan jag minns hur jag vid ett par tillfällen frågade om hon inte kunde gå i en vanlig klass, men med stöd. Det var ingen bra idé fick jag alltid till svar och tillslut så hade de övertygat mig och Anna om att allt var ok, att särskolan var det rätta. Funderar idag en del på vad de byggde dessa antagen utifrån eftersom hon aldrig fått någon diagnos. Det är här jag idag inte riktigt kan begripa varför jag inte gjorde mera. Men det handlar en del om okunskap och en tro på auktoriteter som var för stark.

Försöker inte att lindra min egen skuld eller skylla ifrån mig, det är att konstatera fakta och då blev skolpsykologens, lärarens och rektorns ord en hjälp på vägen, även om det var totalt galet för vår dotter Frida. De som skulle veta, de så kallade experterna, deras hjälp blev helt förödande för min dotter.

Ett barn är ju det käraste man har och de känslorna som finns för dem är så djupa och starka. Det riktigt gnager i mig av oro och ångest vissa dagar över min dotter och hur detta har påverkat henne.

Frida 2014

Att Frida själv som vuxen nu har anmält Uppsala kommun visar ju på att hon har handlingskraft och ett stort mod.

För processen mot kommunen kan om de sätter den sidan till handla om prestige och oförmågan att höra vad min dotter faktiskt säger. Nio år i särskolan, när det inte alls var nödvändigt utan annat stöd istället hade varit det rätta. Egentligen är det ju inte klokt när man idag har facit i hand hur fel det blev.

Idag har hon ofullständiga betyg och väldigt svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Något stöd från Uppsala kommun är kanske att hoppas på för mycket i det svar som de kommer att ge skolinspektionen?

Min förhoppning är ju att kommunen kan se hur deras agerande påverkat en 19-årig kvinna, som idag är ganska vilsen om sin framtid och kanske utifrån det kan hjälpa henne vidare i livet på de sätt som står till buds hos en kommun.

Frida har kämpat. Hon har gått igenom saker som ett barn inte ska behöva uppleva. När hon själv blev medveten om att någonting var fel och ingen förstod henne, det måste då ha varit oerhört tufft att leva med. Att då istället gå inåt och tystna under flera år, inte undra på att det var totalt kaos för min dotter när allt briserade i tonåren. Det finns jobbiga minnen kring detta som jag alltid kommer att bära med mig, minnen som då måste vara än mer smärtsam för Frida att idag bära på.

Därför är uppmärksamheten idag så viktig och att hon får göra sin röst hörd. Du kan lyssna på intervjun som P4 Uppland gjorde med henne här!

Relaterat
P4 Uppland – Hon gick nio år i särskola – utan att behöva det
UNT – Gick felaktigt i särskola
SVT Uppland Placerades felaktig i särskola – i nio år

TofflanFrida, modig tjej som borde få upprättelse

Anledningen. Det som berör.

Helt plötsligt så står det bara där. Fast det har stått där länge. Helt plötsligt när allt skit är undanrensat så är bilden en helt annan.

Försöken att förändra och ge allt för att det existerande inte är gott nog. Göra om, fernissa upp och tro att det liksom bara av den anledningen ska bli bättre. För stunden funkar det, men vem orkar med att förändra hela tiden utan att få vila i det egentligt sanna? Där det riktiga finns.

Dansa, dansa bort dina demoner! Sluta aldrig!

130526_03

Ingen bryr sig, ingenting lockar. Ingen förstår och ingen vågar ta första steget. Människans sanna natur kan många gånger vara sjaskig och oerhört ful. De falska läpprörelserna som inget säger. Tomheten är graderat något bättre i det svarta skenet, även om ingen hör dig så slipper du det falska.

För hur länge kommer rutinen att fungera? Att vara där som en liten mjuk madrass när fallen kommer? Dagen kommer ju obönhörligt då förändring infaller. Så är det alltid. Den enda trösten är väl att så är det för alla. Ingenting består. Ibland en befriande tanke och ibland en tanke som maler ner all energi till total paralyserad bedövning. Livet är stenhårt. På alla plan.

Aldrig perfekt men alltid ok.

Stå stilla en liten stund. Betrakta det fantastiska och magiska. Släpp allt annat. Här och nu.

Anledningen. Kampen, gråten och skratten. Tankarna och målet. Det som berör. Som betyder någonting. Samvetet och det fina som lockas fram. Anledningen.

Ni lyfter mig

Huvudet upp. Hylla det positiva. Ge sjuttsingen i det som drar ner. Fokusera på det som kanske blir någonting riktigt bra. Våga utmana!

Nästa vecka… utmaningar… att våga och stå rakt upp för den jag är. Fick en sådan fin kommentar av en vän på Twitter att tårarna rann… jag omfamnar och ser mig värd att faktiskt försöka. Vad kan gå fel?

Har ju en bild av tidigare försök. En rädsla som är svår att beskriva för dig som läser här. Jag har helt enkelt en rädsla för människor som kommer för nära. Så är det. Rädd för att blotta mig för mycket.

Maler dock nu att jag är värd detta, att få träffa en själ. Som faktiskt vill träffa mig. Vill egentligen inte lägga för stora växlar på allt detta. Det blir som det blir. Fast tacka fan för att jag är nyfiken…

Tack så mycket till er som hört av er till mig på olika sätt. Ni stärker mig väldigt. Ni lyfter mig och får mig att tro att även jag är värd att träffa någon. Kram till er alla.  Kärlek! Ni lyfter mig.