You are currently browsing the tag archive for the ‘minnen’ tag.

Är inte i kontakt med mig själv. Ställer frågan vem är jag då i kontakt med? Någon ytlig räddhågsen hybrid med övervägande jordisk egoistiska handlingar som bromsar upp? Ett samtal som gav mig gåshud flera gånger, men samtidigt drar det igång en del ångest. Det ska inte förnekas.

15 maj 2017 Rensa ur

Detta är bara dagens utrensningar från mitt arbetsrum. Medger att det skapar en del känslor i mig som inte bara är positiva. Vill gå igenom allt och hittar många saker som gör mig nostalgisk och faktiskt lite nedstämd emellanåt. Tiden flyr och kastar man blir det liksom väldigt definitivt.

Har sparat saker från 1983. Väldigt duktig på att inte kasta informationsbrev, listor på datorer och vad folk hade och en massa lathundar, licenspapper och fakturakopior. Vet egentligen inte varför allt sparats, men det är väl någon form av trygghet att ha kvar, i fall att. I fall att… som aldrig inträffar!

Men det är tid nu för förändring. Det känns i hela mitt väsen, även om det känns om om hela mitt arbetsliv går på tippen.

15 maj 2017 Licensavtal för registerprogrammet Ordo

Registerprogrammet Ordo var en tidig favorit på Stiftsbyrån som det hette på 80-talet. Idag håller det inte långt, men att kasta dokumentation och disketter rörande det programmet var svårt. Nostalgi lång väg. Vet att det låter larvigt, men det är som en del av arbetslivet tas ifrån en när det kastas och vissa saker sitter hårdare åt än andra att kasta. Symboliskt och mycket fungerar ju inte idag, men ändå. Den känslomässiga aspekten är mycket starkare än vad jag trodde från början.

170515_02

Kasta alla gamla visitkort gav många minnen på försäljare och människor som passerat genom åren. Nu åkte alla kort i återvinningslådan. Som sagt, många tankar och händelser passerade revy.

En del ångest bråkar med mig just nu. Det är som om hela systemet vet om vad som är på gång. Som om det gått i beredskapsläge. Är orolig för att gå för fort fram och kanske är det detta som skapar denna ångest i mig? För tvivlet finns där och de gamla tankemönstren om kapitulation och flykt är ständigt närvarande. Inbillar mig dock att de senaste månadernas process har lärt mig någonting om att inte åka in i virveln en gång till.


Genesarets sjö. Foto: Anna-Karin Eskemyr

Tillsammans med delar av mina arbetskamrater gjorde vi för nästan ett år sedan en studieresa till Israel.


11 maj 2016 Uppe på Olivberget med utsikt mot Klippdomen, även kallad för Klippmoskén.

Mellan den 9-13 maj 2016 besökte vi historiska platser, samtalade om dessa och vi som aldrig i praktiken “följt” i Jesu fotspår fick under denna resa göra det på ett mycket intressant och spännande sätt.


11 maj 2016 Ett av de största ögonblicken var när vi hamnade mitt i ett sällskap från Sydafrika som sjöng hela vägen ner mot Getsemane. Magiskt.

För mig var det nog mitt livs resa. Minnena och de tankar som for i mig de bevarar jag nära mitt hjärta. För mig var det aldrig någon diskussion att inte följa med, utan jag såg det som en möjlighet att med egna ögon få se, känna in och vara nära historiska platser i kristendomens historia. Pricken över i:et eller vad du vill, men efter denna resa är resten som eventuellt händer i resväg bonus i det här livet.


12 maj 2016 Att sitta på en spårvagn i Jerusalem och se stora delar av staden kändes märkligt. Tur att jag har bilderna kvar.

Det lite tråkiga och som jag saknar nu så här ett år efteråt är en ordentlig uppföljning. Det hade för mig varit berikande och intressant att få höra de andra deltagarnas tankar kring resan. Vad de tagit med sig i livet och om resan på något sätt påverkat dem. Uppföljningen uteblev och det känns som om en möjlighet här sumpades att få oss närmare varandra i och med denna resa. För mig personligen hade det i alla fall uppskattats väldigt mycket.


Utanför Bebådelsekyrkan (Basilica of the Annunciation) i Nasaret, Israel med fina Birgitta! Foto: Jan-Olof Johansson

Så här sammanfattade jag resan precis efteråt:
En fantastisk resa, inte tu tal om annat. Jag är så glad att jag följde med och fick uppleva allt detta. Tisdag, onsdag och halva torsdagen var helt magnifika och jag fick flera gånger nypa mig i armen för att förstå att jag verkligen fick vara med om allt detta.

Sången i Getsemane och lapparna i Gravkyrkan (Heliga gravens kyrka) var mäktiga upplevelser för mig. Det är inte ens överord att säga att det var magiskt och något som jag kommer minnas för livet. Det var så mycket positiv påfyllnad och vi som åkte fungerade så bra tillsammans. Inga spel och inga hierarkier kände jag av någonstans och bara det är unikt. Att det skulle vara farligt för oss att resa, av de farhågorna märkte jag heller ingenting.

Behöver jag säga att det var mitt livs resa?

Min lilla film som jag klippte ihop från resan:

 

Idag, nästan ett år senare, tittar jag på mina bilder och de bloggposter som skrevs om denna resa. Minns tillbaka tacksamt.

Resan till Israel 9-13 maj 2016

Inte sedan 2010 har vi haft allmän värnplikt i Sverige. Nu ska den återinföras och anledningen är att det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde har försämrats, vilket i klarspråk beror på Rysslands agerande under de senaste åren.

En annan anledning är också att det inte är tillräckligt många frivilliga som idag gör “lumpen”.

De som är födda 1999 och 2000 kommer att få information om vad detta innebär för dem och numera gäller detta alla oavsett kön. I detta visar äntligen den så kallade “feministiska” regeringen en praktisk konsekvens av den etikett de satt på sig själva.

Även om alla får information om detta kommer det endast vara cirka 4 000 personer som kommer att göra militärtjänst under 2018 0ch 2019. Det kan jämföras med det dubbla när jag själv gjorde min tjänstgöring 1985-1986.

I grunden tycker jag det är bra med allmän värnplikt och att den gäller för alla medborgare, oavsett kön, i vårt land.

Militärtjänsten
Den 8 maj 1983 mönstrade jag i Solna.

Även om jag själv hade mycket tandagnisslan och ångest inför min tjänstgöring är jag idag väldigt glad (och lite stolt) över att jag gjorde detta och även pallade med en repövning några år senare.

Det fick mig att inse ett och annat och jag tror att militärtjänstgöring för de allra flesta är ett bra tillfälle att lära sig ansvar och att man inte är ensam. För även om det är mycket tuppande bland vissa, så handlar det även om kamratskap och en gemensam som är svår att hitta i det så kallade vanliga livet.

Militärtjänstgöringen
14 oktober 1985 – 30 maj 1986 gjorde jag min militärtjänstgöring som pansarvärnssoldat på P10 i Strängnäs. 14-25 maj 1990 gjorde jag min enda repövning på samma ställe.

När jag tittar i mina gömmor hittar jag allt från mina år i det militära. 228 dagar som pansarvärnssoldat på P10 i Strängnäs samt en repövning på 10 dagar fyra år senare. Idag är jag förundrad över att jag grejade allt detta på ett sätt samtidigt som jag då var så murad och stängd från den jag egentligen var. Spelade ett spel där ingenting utifrån normen fick en chans att komma fram.

En mycket osäker och foglig 19-åring som var förvirrad över livet och gjorde vad andra sa till honom, förutom vid ett par tillfällen då han spelade över när det fanns alkoholhaltiga drycker inblandat.

Min 20-årsdag firades på en pub i Strängnäs. Lumparkompisarna sjöng för mig. Finns andra lite tråkiga minnen i samband med alkoholen som jag idag inte förstår. Väldigt omogen och sen var jag livrädd att det skulle komma fram vem jag egentligen var, vilket gjorde att jag spelade över ibland.

Det är sorgligt och ont gör det i mig när jag tittar tillbaka och känner in vad jag gjorde och gick igenom mellan 14 oktober 1985 – 30 maj 1986. Samtidigt är jag idag på något konstigt sätt glad över att jag gjorde detta och slutförde någonting i mitt liv.

Linn i Bradford för ett par veckor sedan.

Hon pluggar just nu i Bradford och kommer hem om drygt två veckor. Först då kan jag gratulera henne ordentligt, min äldsta dotter Linn som idag fyller 24 år. Men jag vill ändå gratulera henne genom att minnas tillbaka lite.

Torsdagen den 3 december 1992 kl 18.06 kom du till denna värld och detta liv. Min och Annas älskade solstråle som var 53 cm lång och vägde 4,7 kg. Du hade mycket brunt hår och ögonen var blå.

Förlossningen tog 4 1/2 timme och du föddes 9 dagar tidigare än planerat. Tänk, när du var här så friade jag till din mor på sjukhuset och den 12 juni när vi gifte oss döptes du samtidigt i Gamla Uppsala kyrka.

Linn i juli 1994

Sitter och tittar i din första bok och om dina framsteg de första åren. Skrattar och gråter om vartannat för att jag älskar dig så mycket, min fina dotter. Tänk vad mycket minnen den boken ger. Bara detta att du och jag var på bio den 1 september 1996 och såg din första film på bio “Kalle Stropp och grodan Boll” och jag minns faktiskt en del kring detta nu när jag sitter och tänker tillbaka.

Det här är en bok som du ska ha. Det är din bok. Beskrivningen av dina första steg den 16 december 1993 minns jag som igår. Vi fick till och med lite av det på film.

Linn i juni 1997

Längst bak i boken så har jag skrivit orden som för alltid gäller:

Linn
du är så levande och härlig
jag älskar dig så mycket.
Hoppas och ber att du får
ett bra liv. Jag älskar dig.
Pappa 19/12 1993

Det finns inte ord för hur mycket jag älskar dig. Livet och meningen är för dig och mina andra barn.

Stort grattis på din födelsedag! Vi ses snart!

Vad jag är glad att det blev av detta släktbesök i Stockholm. Min släkt är ju inte stor och det är inte många som jag har kontakt med. Det har alltid varit dåligt med sammanhållningen av kända anledningar i min släkt, både på mammas och pappas sida.

Alkoholens härjningar i barndomen la ingen bra grund för fasta och genuina förbindelser med släktingar om jag säger som så. Sen när jag själv blev vuxen så var det liksom försent att försöka återskapa kontakter.

Men det finns ett undantag. Ett härligt sådant dessutom. Det handlar om min moster Inger i Stockholm. Visserligen har vi de sista åren träffats allt mindre, men när jag växte upp umgicks vi en del. Igår tog syrran och jag igen lite av detta och nu ska det fanimej inte ta flera år till nästa gång.

Moster med sambo och syrran

När vi kom till moster Inger och hennes sambo Krister så blev vi bjudna på en hemmagjord räksmörgås. Den smakade verkligen gott. [Instagram].

2016-02-13 Semla

Tror ni inte att det åkte fram en hemmagjord semla också? Jag var och nafsade lite på brödet… kunde inte låta bli… så mumsigt alltså!

2016-02-13

Min fina syster som jag älskar så mycket. Vi har gått igenom mycket i detta liv och jag är tacksam in i märgen att vi är där vi är idag. Ord räcker liksom inte till när man ska beskriva vissa saker.

2016-02-13

Börjar faktiskt också bli alltmer nöjd med gubben på bilden. Han kämpar och ger sig inte. Nu finns det bara en väg framåt för att må bra och att ge sig fan på att det går att förändra saker och ting är någonting som driver mig idag. Det är aldrig försent. Man kan få ett annat friskare liv och må så mycket bättre!

Det går att bryta mönster och i det vill jag vara en inspiratör!

Nyckeln för mig har varit acceptans och att lyssna på de goda tankarna inom mig. Det går fanimej att bryta ett negativt livsmönster, man ska inte ge upp och tro att det är kört! Att be om hjälp är en styrka och inte en svaghet. Fysiskt så var det säkert 30 år sedan jag mådde så bra i kroppen som jag gör idag och frågan är om jag psykiskt någonsin varit i bättre form? Så lite nöjd med mig själv är jag numera… och detta är bara början… Tänker aldrig ge mig mot att nå mina mål!

Familjen 1972

Min familj i början på 70-talet… 1972 kanske? En av få bilder som finns på min familj. De första åren.

Moster Inger började efter lunchen sen att berätta och jag skrev. Vi satt säkert i tre timmar och det var så intressant. Hon visade en del bilder också och jag känner att det var mycket som ändå inte kom fram, så jag vill nog åka till henne en gång till ganska snart med datorn och min Livsbok för att fortsätta skriva.

2016-02-13 Familjen 1972

Hos moster Inger 1972 i hennes kök. Jag minns lägenheten hon hade i Svedmyra väldigt tydligt. När jag tittar på mamma så ser jag att här var ett av få ställen där hon trivdes och mådde bra. Hon och hennes syster hade fin kontakt ända till slutet 1981. Det är Inger som sitter med ryggen mot kameran. Syrran till höger.

Det är lite märkligt att tänka tillbaka på den tiden. Jag var ju inte gammal, men ändå är det vissa saker som jag förnimmer när jag tänker tillbaka. Som om jag skulle kunna flytta mig dit igen. Låter kanske märkligt, men en del av mig får så många intryck att det är lite svårt att sortera bilderna, ljuden och dofterna som kommer.

2016-02-13

På promenad i Svedmyra 1972. I barnvagnen ligger min kusin Tim. Bakom min moster så står faktiskt min faster Annelie, som alltså är halvsyster till min pappa på farmors sida. Tims pappa Lasse måste ju ha tagit bilden.

Gillar bilden på något sätt. Allt känns så oskuldsfullt och nu med facit är det som om det liksom var lugnet före stormen, även om jag efteråt har fått höra att det redan här fanns “incidenter” och jobbiga saker inom familjen.

2016-02-13 Mamma 1957

Om inte mitt minne svikit mig helt så är detta en bild på mamma (i glasögon) och Inger till höger år 1957. Mamma är här alltså 10 år gammal.

2016-02-13 Mormor 1999

En fin bild på min mormor Britta Pettersson, bara några månader före sin död 1999. Hon blev 79 år gammal och avslutet var oväntat och hastigt.

Moster Inger berättade så mycket och jag fick många namn på släktingar, årtal och när saker och ting hände. Det är så värdefullt för mig om jag nu ska gå vidare och teckna en del av min historia, för då vill jag ha även de som var före mig s a s.

2016-02-13 Gamla Enskede

Vi förflyttade oss sedan hem till min kusin Tim som bjöd på middag. Han och hans Frida bor i ett fantastiskt hus från 1927 i Gamla Enskede. Knarrande golv och en hemmabonad känsla rakt igenom. Genuint och rejält.

2016-02-13

Gott kött med potatis (som jag hoppade över), grönsaker och gräddsås. Efterrätt med en LCHF-anpassad chokladmousse och en massa kaffe för mig. De andra festade på rödvin.

2016-02-13

Precis som hos Inger så gick tiden väldigt fort.

Vi pratade om nuläget i våra familjer men även gamla minnen. Många minnen blev det.

Tim känns så trygg och stabil i hela sin själ och han berättade om sitt jobb som överläkare inom urologi. Ett viktigt och ansvarsfyllt jobb och när jag tänker tillbaka på honom som liten så är jag inte förvånad om jag säger som så att han är där han är idag.

Tiden går men Tim ser fanimej ut som han alltid har gjort. (;-)

 

 

 

2016-02-13 Stina

De har också en förtjusande katt som heter Stina. Hon är 11 år och har varit med om en del äventyr, men hur är det nu… en katt har den verkligen 9 liv? Stina har i alla fall överlevt en bilolycka. De har också en väldigt fin tax som heter Rut [Instagram].

2016-02-13

Detta var en väldigt givande dag. Så mycket historia vi fick till oss av moster Inger och sen besöket hos kusinen med familj var liksom den perfekta avslutningen. Stor tacksamhet över denna gåva att lägga till som ett nytt blad i min livsbok.

Syrran och jag ska nu forska vidare lite på en del uppgifter som vi fått. Sen så har jag lovat mig själv att det inte ska ta lika lång tid tills nästa gång. För detta var en väldigt trevlig dag med släkten i Stockholm!

Annandagen 2015

Frida gav mig dessa underbara kattavlor i julklapp. Nu sitter katterna på plats i vardagsrummet.

Annandag jul 2015 började med en joggingrunda. Det känns så skönt att nu kunna springa utan smärta. Känner mig inte alls begränsad i vänsterbenet längre. De skor jag nu har är perfekta för mig. Det är inte alls att överdriva att just den här aktiviteten håller saker och ting i schack

Annandagen 2015

Delar av familjen kom sedan på eftermiddagsfika. Det var mysigt att träffa Linn och Anna igen. Ellet kom till mig igår så han var redan på plats. Maja ville också vara med i gemenskapen.

Annandagen 2015 Groupies

Försökte mig på en så kallad groupies, men det vete fan om det blev någon succé…hehehe

Annandagen 2015

När jag och Anna gick skilda vägar så sparade jag en massa gamla pärmar. Många var det och den äldsta var ända från 1997. Vi gick tillsammans igenom de pärmar som var 10 år eller äldre.

Minnenas allé och en del tankar blev det. Det var skönt att vi kunde göra detta tillsammans så att ingenting viktigt kastades. Nu har jag “bara” kvar pärmar från de sista åren i vårt äktenskap som inte är äldre än 10 år. De får vi gå igenom en annan gång eftersom detta tog sin lilla tid.

Annandagen 2015 Maja

Skämmer bort Maja? Inte jag inte… (;-)

Idag står besök hos syster på programmet. I morgon kommer Clabbe. Att göra saker är viktigt. Umgås och försöka vara så social som det bara går. Motsatsen får mig bara in i ett passivt hörn, där jag inte hör hemma längre.

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

Uppe på balkongen våning 5! Vädret!! #stiftetshus Solen är med denna fredag. Lugnt och fint på Kungsgatan och vid resecentrum denna tidiga morgon. #uppsala Idag fick jag en affisch med @marilynmonroe som jag trånat efter. Inte nog med det så fick jag ytterligare en som också den är cool. Så glad och tacksam för den snälla Anders som gav dem till mig. Tack! #marilynmonroe Fabian vad gott det var med RIKTIGT morgonkaffe när jag kom till jobbet. Ordningen återställd med @biggan59 i huset! 👍☕️ Vandraren kom hem efter 2 dygn! Vete fåglarna vart han tar vägen? Dubbla boenden? #katt #catlover Satt i knä en liten stund och gosade. Morris levererar. #katt #catlover

Twitter

Tweets jag gillar