Etikettarkiv: minne

Det som hände & händer

(Känner att jag nu orkar och vill berätta lite mer om min nuvarande “resa”. I december förra året gick det inte längre. Depression- med utmattningssyndrom blev diagnosen och nu drygt två månader senare är jag fortfarande sjukskriven, men hoppet finns där, åtminstone vissa dagar, och det ger mig kraft att inte ge upp. Tröttheten och det dåliga närminnet plågar mig fortfarande och hur framtiden ser ut vet jag inte idag.)

Karin Adelsköld intervjuades om sin utbrändhet häromdagen. Det var flera saker som jag själv kunde relatera till, som till exempel detta med tid och minne.

Hon berättade bland annat om att de senaste två åren är svarta för henne, vilket fick mig att fundera bakåt. Vad minns jag egentligen och vad är antaganden? Hon hade en dag ingen aning om var hon befann sig.

För mig var det en lång tid av kamp där jag kämpade mig till jobbet och på något vis klarade av dagen. Men en dag gick det bara inte… själv minns jag inte så mycket av den första tiden heller nu så här drygt två månader senare.

16 februari 2017 Fågelholk
Vid min promenadväg låg en fågelholk och vilade.

Det var en mörk tid för mig. Första månaden är väldigt vag. Julafton vet jag inte hur jag klarade av, men det gjorde jag i alla fall. En mörk tid som höll i sig till slutet av januari. Någonting inom mig slog på bromsen den där fredagen i december förra året. Hade jag fortsatt som om ingenting hade hänt ytterligare en tid, så hade jag nog hamnat i än värre läge där även jag kanske hade haft två helt svarta år bakom mig.

Varje förmiddag tar jag mig ut på en promenad. Jag går en speciell slinga med några få variationer beroende på dagsform. De två sista dagarna så har mitt minne vaknat till över händelser på vissa av de platser jag går förbi. Så var det inte tidigare.

Sorg, ledsenhet men även tacksamhet kommer över mig när jag ser barnen i mitt inre springa i skogen, åka nerför backen eller tanken på att här gick jag och Anna när vi gjorde det och det. De minnena har liksom aktiverats nu på något vis. Däremot så minns jag inte vad jag gjorde för en stund sedan…

Tillbaka till Adelsköld och hennes två svarta år. För mig har medvetandet och tiden alltid varit konstigt och ibland tror jag att galenskapen ligger nära. Vissa saker minns jag med hjälp av de bilder som jag tar överallt och alltid. Idag är jag väldigt tacksam för det. Resorna till Israel och Malmö minns jag bäst genom bilderna som det är idag.

15 februari 2017 Trädfällning
De fäller träd i förorten.

Misslyckandeaspekten gör att det har varit svårt att skriva om min egen diagnos. Har knappt orkat tänka kring detta och än mindre blogga om det, även om jag försökt vissa dagar.

15 februari 2017 Trädfällning
Försöker komma ut vid 9-tiden på fm för min förmiddagspromenad.

Mitt första försök med terapi fungerade helt enkelt inte eftersom hjärnan inte hängde med. Någonstans känner jag att terapi är en bra form för mig och i morgon ska jag göra ett nytt försök. För det är inte bara utmattning jag drabbats av utan det var fler saker som gjorde att det brast. Idag ser jag det som att det blev en sak för mycket. Mina strategier och affirmationer klarade inte av det helt enkelt. Jag stöp rakt ner i mörkret.

170215_03
Det går sakta, men jag går nästan 5 km när jag är klar med morgonpromenaden.

Har inte velat skriva om det som hänt. Känner så igen Adelskölds ord om misslyckande och för mig finns det ytterligare en dimension i detta eftersom jag mått dåligt tidigare i det här livet. Då visserligen inte utbränd på det sättet som jag är nu utan då handlade de mer om att jag inte kunde hantera mina känslor utan hjälp. Känslor som var instängda i över 30 år.

16 februari 2017 Trädfällning
Några träd sparade de i alla fall.

Det har varit en sådan jävla lång och jobbig process i det här livet för mig. Det är jättejobbigt att inte vara en stabil och solid själ. Nu när jag mer är medveten om orsakerna den här gången är det svårt att se det positiva med det som hänt mig, även om jag vet att det finns en anledning till att det tog stopp för mig i december förra året.

Saker och ting händer bara inte. Det finns en mening med det som vi är med om. Fy fan vad jag hatar den vetskapen ibland!

16 februari 2017 Trädfällning
Virke till kommunen.

Har så lätt att bara se det negativa och fokusera på att jag nu ser ut som en Michelingubbe igen med de problem som det medför i min kropp. De verktygen som jag hade gällande kosten och motionen klarade jag inte av att ha kvar när det handlade om att överleva överhuvudtaget. Nu slår jag på mig själv igen för det, när jag istället ska vara tacksam för att allt inte är svart utan att det finns ljuspunkter. Att jag vill leva vidare, trots det som hänt.

16 februari 2017 Trädfällning
En ståtlig tall sparade de. Eller ryker den vid ett senare tillfälle, tro?

Skräckslagen för att tappa kontrollen över mig själv och mitt medvetande. Nu börjar jag nog må bättre när andra känslor kommer över mig. Men närminnet är dåligt och frågan är om det någonsin blir helt bra? Min läkare säger ju det men att det tar tid. Lång tid.

Vet också att hjärnan behöver vila. Trådarna måste få läka utan en massa stress och energier som påverkar negativt. Att titta på det där ljuset är väldigt svårt för mig. Ljuset som jag tänder för att meditera kring. Titta bara på lågan och gör ingenting annat. Medveten vila är så svårt.

Vissa dagar mår jag bättre och vissa sämre. Är så förundrad över detta med måendet eftersom jag inte riktigt vet varför det skiftar så. En del av de bloggposter som jag ändå orkat skriva under denna tid känns idag som om någon annan skrivit. Det är en märklig känsla.

Det är precis som om minsta ansträngning får åverkningar på något sätt och varje dag sover jag middag och då pratar vi timmar. Gör jag inte det så orkar jag knappt laga middag.

Fast jag försöker vara tacksam över att jag är där jag är ändå. Det hade kunnat vara ännu värre. Som två svarta år då minnet är helt borta.

Annonser

Minne av Eva

Fredagen blev märklig. På mer än ett sätt.

2014-01-31

Beskedet att tidigare arbetskamraten Eva Noréus hastigt hade gått bort lade sordin än lägre än avtackningar och andra världsliga saker som präglat de sista dagarna.

Nu var jag inte sådär jättenära arbetskamrat till henne, men jag minns henne väl för hennes rättframhet och goda humör, speciellt för några år sedan då hon hade tjänsterum på kansliet.

Jag hjälpte henne då med datorn är det var problem och saker och ting inte ville fungera och jag kommer ihåg henne för att hon även brydde sig om mer än själva det arbetsmässiga. Hon kunde fråga mig om hur jag mådde och hur det var. Det är jag inte van vid om jag ska vara helt uppriktig, för det handlar hela tiden om alla fel som det är på de arbetsmässiga arbetsredskapen.

Hon kämpade verkligen själv de senaste åren efter sjukdom och makens plötsliga bortgång. Livet kan inte ha varit lätt för henne.

Må hon nu få vila i frid och möta de nära och kära på Andra sidan!

Fridas studentdag

2013-06-05

2013-06-05

Idag tog min yngsta dotter Frida studenten. Det var en stor dag. En fin dag och en dag att minnas. Jag är så stolt över henne och att ha fått vara med om detta!

Men vi tar det från början…

2013-06-05

Igår så var det ju kallt och knappa 14 grader. Så lite orolig var jag allt att denna stora dag skulle bli kylig, men se så fel jag fick. Över 20 grader och sol! Stegen gick mot Uppsala slott. Eftersom Frida nu är hos sin mor och jag jobbade halva dagen idag, så har jag inte varit med så mycket i själva planerandet av Fridas studentdag av rent praktiska anledningar.

2013-06-05

På borggården hade många människor samlats. Hela Lundellska skolan firade den sista skoldagen genom att springa ut bland nära och kära.

2013-06-05

Eftersom jag inte riktigt visste vart Frida skulle komma ut ifrån, så ställde jag mig på en backe där jag hade koll över stora delar av borggården. Några minuter efter utsatt tid så kom hon med en kompis.

2013-06-05

Först så lämnade lärarna fram betyget.

2013-06-05

Sen var det någon grånande gubbe som hängde på studenten band efter band.

2013-06-05

Mormor fick världens kram.

2013-06-05

Det var fler än jag som ville ha bilder av studenten.

2013-06-05

Tre generationer, med mor Anna och mormor på varsin sida. Fin bild!

2013-06-05

Efter utespringet så var det dags att ta sig till mormors kolonilott där det serverades mat och dryck.

2013-06-05

I dessa facebookstider…

2013-06-05

Anna serverade en liten fördrink.

2013-06-05

Som sagt, Anna och Fridas mormor fixade allt det praktiska innan. Det var buffé med kallskuret där det fanns mycket gotta.

Efter en stund in i studentfirandet så slöt Tofflan upp. Nu var det full laguppställning och festen kunde fortsätta.

2013-06-05

Både presenter och kontanter fick Frida i studentgåvor.

2013-06-05

Av mig fick hon två japanska katter. Hon är ju galen i detta djur och när hon bestämt sa att smycken var hon inte intresserad av så fick det bli ett par fina porslinskatter.

2013-06-05

Mormor och L gav henne också en fin karaff och ett par väldigt snygga dricksglas.

2013-06-05

Studentfirandet avslutades med fika och en god jordgubbstårta. Se även andra bilden i posten som kommer ifrån fikat.

När vi var färdiga så bestämde sig Johan och jag för att ta oss en långpromenad till Gamla Uppsala.

2013-06-05

På vägen så hittade vi dessa kloka ord som var inristade i en sten.

2013-06-05

Det blev en riktigt lång promenad och det var på gränsen för mig att gå i nästan en timme. Men det var kul att gå och snacka med Johan om ditten och datten.

Mitt hjärta är varmt efter den här dagen och det beror inte bara på vädret.

Relaterat
Tofflan – Fritzlan har tagit studenten

Minne av Syster Dyster

minnesljus_systerdyster

Det är så svårt det här. Går tillbaka i min mejlskörd och ser att jag fick första mejlet i maj 2009. Sen var du mitt stöd under hela den sommaren och hösten och ju mer jag läser, ju mer faller tårarna. Du stöttade mig och pushade mig ofta. Du ville mig så väl.

Igår fick jag reda på att du lämnat jordelivet. Fortfarande så svårt att ta in och när jag tänker på att vår kontakt var sämre sista året och jag inte kunde ge tillbaka någonting, så gör det mig så ledsen.

Mitt minne av dig är alla dina fina stöttande mejl. De glömmer jag inte och de sparar jag.

Må du vila i frid och må din själ ha fått lugn och ro. Kram!