Etikettarkiv: Michelingubbe

Beslut inför nyår i en svår tid

Igår sov jag flera gånger. Precis som om kroppen måste ta igen sig efter veckan som gått. Var så trött och orkade inte mycket. Jag skulle gärna åka iväg på julmarknaden i Gamla Uppsala, men vet inte om jag orkar. 

Det basala, det jag har rutin på och kan, det görs. Min trygghetsbox är liten och ganska intakt. Går jag utanför den blir jag så trött efteråt. Egentligen har jag inga problem att gå utanför den i det jag har kontroll på (kanske är jag då fortfarande kvar i boxen?), men jag vet vad det kostar på i trötthet.

Usch vad jag ”dravlar” om mig själv och min ”svåra tid” men återigen, vart ska jag göra det om inte här på min egna blogg? Tänker inte få dåligt samvete för en massa saker längre. Det här är jag och min blogg är mitt vattenhål. Och ändå säger jag inte allt här, även om man kan tro det ibland.

En röd amaryllis i köksfönstret får idag ”bryta av” tuggandet i texten.

Min familj skyddar jag och pratar inte så mycket om. Det positiva och det som gör gott vill jag givetvis berätta om, men varför ska jag utsätta dem för ord om det är jobbiga tider när de själva inte får styra? Är rädd om min familj och vill dem väl, det är självklart för mig. Önskar att jag tänkt så mera förr i mitt bloggande. Men även en gammal Michelingubbe som jag lär mig.

Mentalt håller jag på att bearbeta en sak inför nyår. Man kan se det som ett nyårslöfte där jag ska återta mitt ätande och det jag stoppar i mig. Ett köttfritt 2019 kommer det att bli för mig. Vill inte kalla mig någonting av de vanliga etiketterna, men kött blir det inte i fortsättningen. Det finns så många fina alternativ idag och de kostar inte så mycket mer i pris. Faktiskt. För min egen kropp och min egen skull, men också för att jag hatar den industri av dödade som pågår dag ut och dag in över hela världen, där djur får sätta livet till för att vi ska ha mat. Det värsta för mig är hur kycklingar behandlas och efter 35 dagar dödas de. Har sett så mycket skrämmande bilder att hälften vore nog. Jag vill inte vara en del av detta genom mitt ätande av kött längre.

Detta har skavt inom mig under flera år nu, detta med mitt köttätande och det har blivit allt svårare för mig att njuta av en köttbit. Det är dags nu att göra någonting åt det.

En svår tid är det inom mig. Det vet ni som läser här. Vet inte hur jag kommer att må efter nästa besök i Stockholm, men någonting säger mig att det är ”allvar nu”, Ni ser, jag försöker fortfarande ha ”kontroll” på det som komma skall. Detta sjuka kontrollbehov, i det lilla och i det stora, är min största fiende.

Annonser

Sexprat är tabu

Många tror att jag är väldigt öppen och skriver om det mesta på min blogg. Ingenting kunde vara mer fel. Visst, jag berättar mycket om mitt mående, alkoholen och min skilsmässa för över 10 år sedan. Vissa saker har jag inga problem att skriva om och då är det konstigt egentligen att ämnet sex är så svårt för mig.

Det lite roliga är att jag en gång gjorde ett undantag och det intresserade folk så till den milda grad att den posten är en av de mest lästa hos mig. Sexiga frågor – jag vågar skrev jag den 31 oktober 2008 och fortfarande kan jag ha svårt att själv gå in och läsa det jag skrev. Sex är tabu allt som oftast på min blogg och ju mer detaljerat det blir, ju mer sällan finns det här hos mig.

För många år sedan umgicks jag med en person som är min totala motsats. Kanske drogs jag till henne just för detta och att hon var så befriande gällande ämnet sex. Suzann Larsdotter har en blogg med namnet Suzann Sexeducator och den läser jag ibland och då med en skräckblandad förtjusning över orden. En del av mig tycker det hon tar upp är väldigt viktigt och befriande samtidigt som en annan del av mig värjer sig och till och med ibland har svårt med vissa formuleringar.

Egentligen ser jag mig inte som pryd, men kanske är jag det ändå? Har väldigt svårt att med vänner och även familj ta upp ämnet om det liksom inte faller sig in naturligt i samtalet. Men att säga vissa ord, det klarar jag bara inte av. Pryd på ett sätt som är helt onödigt egentligen. För vem skulle bry sig om jag var lite mer vågad och öppen även med formuleringarna?

Återigen ser jag spåren tillbaka i mitt liv. Ingen pratade om sex och då speciellt inte homosexualitet som var aktuellt i mitt fall. Det var locket på och kanske fick jag också nog av farsans raljerande på fyllan och det sätt han hade gentemot mig så fort detta kom upp. Har nog blivit präglad mycket av att inte ha pratat om sex överhuvudtaget under min uppväxt och sen har jag varit lättpåverkad över att så här ska det vara och detta är fult och fel. Då gick jag nog inåt och var tyst om det jag kände inom mig. Inget fick veta och det tog många många år innan jag kunde vara ens i närheten av att vara mig själv, om jag någonsin helt har kunnat det…

Här på bloggen har jag fortfarande väldigt svårt att skriva om min längtan efter en man. Det har blivit bättre med åren, men att direkt uttrycka den längtan jag bär på, är så mycket svårare än att skriva om ämnet i mer generella termer. Då handlar det liksom inte direkt om mig, utan mer om min åsikt kring homosexualiteten. Att till exempel nämna vilka kända män som jag tycker är sexiga är oerhört svårt för mig.

colton-haynes

Roy Fares, Sakis Rouvas, Ricky Martin, Colton Haynes (bilden ovan) och Jared Padalecki är fem exempel på sexiga män. Så, nu är det gjort.. sen har vi ju de som både ser bra ut och som jag gillar för det de gör… Peter Jöback, Kim Amb och som avslutning en kvinna som jag beundrar och som även tilltalar mig fysiskt Sofia Helin.

Får man prata på det här viset? Spontant känner jag hur prydheten i mig vill radera och ta bort. Fy och ve… egenhatet och föraktet jobbar hårt medan fingrarna dansar fram på tangentbordet eftersom den andra delen av mig kämpar på lika mycket med öppenheten och att jag får väl skriva vad jag vill på min blogg! Ja, jag jag gillar snygga killar, so what?

Förstår ni nu bättre varför jag är som jag är eller? (;-)

Har inte ens nämnt den största i min värld. Själen som har allt och som är så nära idol för mig som man kan komma. Den själen har betytt oerhört mycket för mig och skulle jag träffa henne skulle jag tappa allt och inte få fram ett ord. Jag skulle vilja tacka henne för ALLT!

Madonna 201805

Madonna på MET-galan 9 maj 2018.

MadonnaThe Queen of Pop eller i min värld The Queen of Everything. Älskar, älskar och återigen älskar henne för att hon är den hon är. Om henne har jag skrivit så många gånger och uttryckt min beundran och kärlek till. Det finns bara en som henne!

Har roat mig med att göra en googling på bloggens namn samt ordet sex och resultatet är ganska talande. Sju inlägg handlar om homosexualitet mer generellt, ett inlägg om sexuella trakasserier på kyrkokansliet 2010 samt det jag pratade om tidigare om att svara på sexiga frågor från 2008.

Pryd eller inte, men ämnet är svårt för mig. Åtminstone när det handlar om mig själv och hur jag ser på mig själv som en sexuell varelse. Vet att många är som jag och inte alls tycker att man ska prata högt om vad man gör i sängkammaren. Det är liksom en privatsak. Så är det och mina sexuella fantasier tar mig emot att ens antyda eftersom det känns väldigt nära och privat.

Har dock funderat på vad jag kan berätta mer om hur jag ser på mig själv idag. Min längtan, min sexualitet och vad jag funderar på. Om man skulle gradera sin sexualitet på en 100% skala så fastnar jag för att jag är 65% homosexuell och 35% heterosexuell. De känns bra de siffrorna för mig. Nästa steg i tanken blir då, kan man gradera sig själv på det viset? Vad är jag då egentligen? Ser mig själv som en ”blandras” men med en klar dragning åt killar. Att som vissa känna 100% åt något håll, så har jag aldrig känt även om jag försökt. Det går bara inte och det visar väl hur mitt liv sett ut hittills.

Finns det överhuvudtaget människor som är 100% säkra om de är uppriktigt ärliga emot sig själva?

Tänker också på den kvinna som ”förvred” huvudet på mig för ett par år sedan. Blev själv paff över mina sexuella känslor för henne. Den dörren trodde jag faktiskt inte existerade på det viset, men så fel jag hade. Ska dock erkänna att de sexuella tankarna främst varit hos killar i mitt liv. (Bara att skriva det tar emot och det är inget koketterande från min sida, jag lovar). Fantiserat och drömt i alla år, men aldrig klarat av att ta steget med hela mig med. Med det menar jag att de upplevelser jag har haft, men när det väl har blivit skarpt läge så att säga har jag backat och inte klarat av att fortsätta relationen.

I ett fall ångrar jag det väldigt mycket fortfarande eftersom den killen var fin på alla sätt och vis. Det sumpade jag bort för att jag var rädd och inte vågade vara den jag egentligen är. F är saknad. Sen har jag faktiskt träffat fyra killar ytterligare under åren, där jag i två fall försökte även sexuellt men där det återigen var den självpåtagna skammen och känslan av äckel som fanns i mig, trots att en annan del längtade efter det. Det blev fullständig katastrof och jag slog hårt på mig i år efteråt.

Couple

Så här öppet har jag aldrig berättat om mina relationer med killar genom åren och det har berott på att jag inte riktigt kan stå för den jag är hela vägen, även om jag idag på ett plan struntar i hur folk ser på mig. Sex har varit tabu för mig att skriva om. Klarar inte av det. Skulle du som läser detta ställa en direkt fråga till mig, då är det en annan sak. Men att själv ta upp vissa saker kring detta grejar jag inte så bra.

Efter erfarenheten med F och den här kvinnan häromåret har jag slutit mig helt gällande relationer med människor oavsett kön. Har genom min terapi försökt igen via match.com men inte lyckats. Vet ni vad jag faller på? Jo, att beskriva mig själv och den jag är idag. Vad jag vill och vad jag gör i mitt liv. Då tar det stopp och jag bara känner, vad fan sysslar jag med och vem fan bryr sig…!

Tala om att stå och stampa! Så är känslan i alla fall. Flyaren vill dra ifrån allt… fast nu är han alltmer lik en Michelingubbe och skulle nog rulla fram istället.

Sexprat är tabu och denna bloggpost är nog ett undantag eftersom den varit väldigt jobbig för mig att skriva. Har sparat den länge och inte tänkt publicera, men jag vet att det bara är mina egna inre förvridna tankar om mig själv som spökar. Den största homofoben är nog jag själv…

Operation i munnen

Tillslut hörde jag inte vad han sa. Det gick bara runt i huvudet på mig. Försökte fråga om att bli sövd, men det var ytterst ovanligt och bara i extremfallen och jag var absolut inget sådant fall.

Dra ut visdomstand

Fyra tänder ut för en som för ett år sedan ALDRIG skulle gå till tandläkaren igen för skräcken när en (1) tand drogs ut och med allt vad det medförde i smärta, blod och ångest! Trodde det var tre och inte fyra tänder för det första och sen detta med att vara vaken! Vet inte vad jag inbillade mig om att bli sövd och så…

Fy fan säger jag bara. Så nu sitter jag här med en tid den 11 juli för att dra ut 4 tänder!! Inte hos vanliga tandläkaren utan det tyngre artilleriet på Akademiska och den käkkirurgiska expertisen. Fy fan säger jag igen!

Missade faktiskt hur många tänder som skulle tas första svängen eftersom jag var omtumlad av beskedet att det blir operation där jag är vaken och inte sövd. Men jag hörde att de bokade upp 90 minuter. Hur många gaddar klarar de på den tiden, tro?

Sen var det sådant jävla krångel till att få en lugnande tablett med hur lång tid innan och efter man måste vara på sjukhuset. Det handlade ju om flera timmar extra och då hör jag mig själv säga att vi skiter i det! What?! Samtidigt kände jag att orka vara på sjukhuset SÅ länge. Dra ut skiten och låt mig få komma hem så fort det går. Kan de bedöva ett helt huvud, tro?

Förhållningsreglerna både innan och efter är ju som inför en operation! Visst, fan det är ju en operation detta både i över- och underkäken. Tänkte inte på det. Kommer väl att se ut som en Michelingubbe gånger två och utan det där jävla leendet efter att gaddarna är utdragna.

Hör han säga att detta går ju enligt tandvårdstaxan och kostnaden blir MINST 5000 kronor. Tjena! Men jag bara nickade och såg tusenlapparna som jag inte har försvinna ändå på något konstigt sätt. I värsta fall får jag ansöka om en höjd kredit hos banken. Om det nu går igen… men jag måste ju ta bort tänderna, det vet jag. För de förstör för de friska tänderna eftersom jag inte kommer åt ordentligt så länge dessa bestar till tänder sitter kvar i käften på mig när borstning och rensning med mellanrumsborste pågår innan sänggåendet.

Han var pedagogisk och förklarade lugnt och stilla varför och hur detta skulle gå till. Remissen kom ju från min tandläkare, så i stora drag visste jag vad som skulle ske, förutom då att antalet var fyra istället för tre tänder. Han såg nog på mig att jag nästan hade havsörns-fågelholken i ansiktet eftersom jag bara hummade ett tag. Men jag fattade så mycket att visdomstanden i underkäken skulle vara enklast att ta bort. Värre var det med de två som satt bredvid varandra i överkäken, där den ena var en visdomstand och den andra en tand som farit mycket illa genom åren och nu var lika bra att ta bort så att det blev jämnt mellan tänderna i båda käkarna. Han förklarade någonting om att det kunde bli konstigt om det inte var på det sättet för tändernas vila i bettet eller vad han sa… de tar stöd av varandra och blir det ojämnt så kan det gå illa…

11 juli som sagt, då kommer blodet att flöda igen! Ska informera chefen på jobbet enligt papperen jag fått att det eventuellt kan bli sjukskrivning de närmaste dagarna efteråt beroende på hur bra det går?! Klokt är det också att ha lättuggad kost hemma eftersom det knappt går att öppna käften efter en sådan här operation. Sen en vecka med bakteriedödande Hexident.

Men det allra värsta var att 1 av 10 drabbas av komplikationer efteråt av olika slag och att det kan bli många besök enbart av den anledningen. Minns inte hur han uttryckte det men det är om någon vävnad i munnen kollapsar och inte vill läka som den ska! Inte lugnade han mig med de orden inte och sen ser jag än fler tusenlappar försvinna bort i fjärran.

Men jag har inget val om jag vill rädda de andra tänderna! Skulle jag strunta i detta och det istället blir riktigt akut när det är dags (förr eller senare måste de ut) och då vet man inte riktigt hur det går med tänderna bredvid. De kanske då också är än mer förstörda? För i dagsläget är det bara en som är dålig, då kanske det är fler. Det är liksom förebyggande detta och sen kommer jag åt att göra rent på de tänder som idag är svåra att göra rena på grund av visdomständerna. Det blir en vinst i sig också som gör att jag kanske slipper att bli tandlös i delar av käften alltför tidigt.

Varför får man så dåliga tänder som visdomständer överhuvudtaget? Det känns ju som om de bara är till besvär?

Sen har jag inte ens nämnt om den “lilla risken” som finns där känseln försvinner permanent i ett hud- eller tandköttsområde som det uttrycks på papperet jag fick med mig hem. Det var väldigt ovanligt men känselbortfall kan förekomma upp till ett år efter operationen.

Fy fan säger jag bara. Detta känns åt helvete om jag ska vara ärlig.

Samtidigt kanske det på ett plan faktiskt är någonting som får mig att vakna upp i min leda och livsdvala som jag befinner mig i som ena dotran sa när vi pratades vid idag… ja man kan ju se det på det viset också för nog kommer jag att vakna till alltid av att bli av med fyra tänder på ett bräde. Om det nu var så han sa? Hur mycket hinner de med på 90 minuter?

Förväntansångest eller hur var det nu? Men fyra tänder, då skulle väl även den mest härdade vara lite nervig? Pendlar mellan total skräck och va fan dra ut skiten, vem bryr sig och sen alla känslorna emellan.

Vad är det värsta som kan hända?

En kortare promenad

3 maj 2017 Solen

Värmen är inte där, men solen lyser hela dagarna. Sköna maj levererar och våren tar nu stormsteg för varje dag som går.

3 maj 2017 Den kortare slingan

Då kan man ju inte sitta inne även om orken är begränsad. Så det blev en kortare variant av Slingan idag. Har genom åren olika slingor att gå (tidigare springa) och de är alla mellan 3-6 km långa. Idag stannade det på 4,4 km men det är jag väldigt nöjd med även om jag tog en liten paus på en av de nya parkbänkarna.

Där satt jag och njöt av solen i några minuter.

3 maj 2017 Vilar på parkbänk

Det är bara den fåfänga sidan av mig själv som nu kan vända gällande vikten. Men den är begravd just nu och Michelingubben är tillbaka. Att hymla om det misslyckandet tänker jag inte göra. Målet är givetvis att vända och försöka gå ner i vikt igen, frågan är bara när orken finns där. Trösten ätandet ger betyder tyvärr intag av mer kalorier än vad jag gör av med. Tröst + destruktivt = sanning. Tyvärr och det är nog en livskamp för mig även det.

Vill ha öppet lite mer nu på baksidan, men då har vi Maja. Hur ska jag göra med henne? Idag när jag öppnade rusade hon ut för första gången och var svår att få in igen. Det är ett tecken om något. Men hon står ännu inte och jamar och skriker vid dörren. Skulle hon göra det skulle jag nog sätta på henne det gula halsbandet och sen släppa ut henne.

Måste försöka att inte vara orolig över henne. Maxi och Felix klarar av att gå in och ut hela tiden. Deras springande för övrigt kan ibland vara irriterande. Känns ibland som om jag står som dörrvakt åt dem.

Nya insatser i livets berg- och dalbana i morgon. Påt igen…!

 

Wonder if you wonderWitt Lowry

Nyfikenheten är tillbaka

Det är sådan fart på jobbet nu och jag älskar det! Inte en lugn stund. Det är roligt att det rör på sig. I morgon så ska jag upp till Hälsingland och Undersvik. Vi har en stiftsgård däruppe med eget nätverk, skrivare och arbetsstationer. Nu ska jag gå igenom allt och fixa till det som de har problem med. Jag sover kvar en natt och kommer hem igen på torsdag kväll.

Hoppas så på fint väder så jag kan gå där i dalgången och titta på bergen och njuta av vattnet. Bilder kommer så ni själva får se hur fint det är däruppe.

Tänk, för ett par veckor sedan så hade jag haft råångest över detta och känt “aldrig i livet”. Men nu vill jag och är nyfiken på hur de har det däruppe. Nyfikenheten är tillbaka och det är bara så häftigt! Livet är snällt emot mig och vill mig väl numera, även om vissa så kallade vänner återigen försöker rubba mitt positiva flöde. Men jag har bestämt mig för att de inte är värda att lägga krut på. De som bara försvinner utan tystnad är inte värda min uppmärksamhet.

120228_02

Idag så åt jag min sista lunch på China River på lång tid. För efter att jag skickat upp denna bloggpost så skriver jag in mig på Viktklubben. För att få koll och kontroll över kaloriintaget och med hjälp av dem tappa vikt. Nu är jag ambitiös värre och har tänkt på det mesta. För nu jävlar i min låda så ska jag ner… årets resa inleds.

120228_03

Jag passerar centralstationen flera gånger varje dag när jag jobbar. Tänkte ett tag på att det känns mer och mer som just den platsen är Uppsalas nav numera. Där liksom allt händer och när hotellet bakom är klart så lär det ju bli än mer fart och fläkt där.

Vädret var ju fint mitt på dagen. Solen sken och jag tog mig en liten promenad. Stannade på Fadimes plats och filosoferade lite. Undrar jag när de får upp skyltar och sådant? För nu finns det ingenting som visar att det just är Fadimes plats. Jag tycker ju att det är självklart, men kommunen tvekar.

De borde till och med ha en liten monter någonstans där som berättar om hennes livsöde och den kamp hon förde för att få leva det liv hon själv ville.

Vilar på Fadimes plats

 

2012-02-28

Promenad längst Fyrisån. Snart är värmen och solen på plats.

Pensionär Kroon var på besök. Vi pratade om fiske och naturupplevelser senare i vår och eftersom jag numera säger ja istället för nej så kommer jag besöka honom uppe i Hälsingland där han bor när snön är borta och solen värmer gott.

2012-02-28

Ni ser väl hur det ser ut i förorten. El blaskos och livsfarligt om man inte är med.

Måste också tacka Nordisk Film för fribiljetterna som kom idag. Frågan är ju bara vem jag ska ta med mig på visningen? Det är ett angenämt problem.

Nej, nu ska jag vägas, mätas och jag vet inte allt. Målmedvetenheten har inte varit så här stor sedan 80-talet då jag slog vad med tre polare om att gå ner ett visst antal kilon innan jul. Jag klarade av det och vann ett par tusenlappar. Nu är min morot mig själv och mitt mående. Att jag vill ta hand om mig själv igen! Jag har till och med tagit före bilder på Michelingubben för att få inspiration när det tar emot.

Lördag i förorten

Måste erkänna att det känns bra idag att barnen är här och vetskapen om att de kommer att stanna kvar, även när det blir söndag. Att byta i umgängesfabriken från söndag till fredag kommer ur ett egoistiskt perspektiv att bli bra det känner jag.

China Idag är jag på ett sådant bra humör att jag bjuder på en bild på mig själv. Det har ni väl längtat efter…(;-)

Den är från förra helgen när vi besökte en China Garden i Uppsala och Linn skickade mig bilden för ett par dagar sedan.

Svullen och fin. Äter så det står härliga till. Livsnjutare om man vill vara positiv och Michelingubbe om man vill spetsa till det lite med en liten negativ klang.

Det var i alla fall en fin dag. Den bästa på länge faktiskt. Och idag är det lördag igen och en liten utflykt ska vi göra tillsammans. Frida tror jag inte att jag får med mig….

En kompis till Elias ringde vid 9 och ville leka på eftermiddagen.

Jag tycker normalt sätt att det är bra att han leker med skolkamraterna även utan för skoltiden, men den här gången så sa jag ifrån eftersom jag faktiskt känner att jag vill vara själv med honom idag och för att vi har planerat en liten utflykt. Men mitt känsliga samvete var ju tvungen att fråga Ellet efter jag lagt på luren om det var ok, eller om han ville leka med sin vän. Då sa han en sak som förlöste allting och det var att vi leker ju så ofta så det var ok… det kan bli lite mycket med den här kompisen! Hahahaha… det var precis det jag ville höra… (;-)

Ellet gosar med Felix

Fick ta en bild av Ellet och Felix när de var i gosartagen i morse. Myskillar. Det roliga med Felix är att han alltid gillat Ellet lite extra. Han går alltid till Ellet i första hand om han finns på plats och han vill alltid sitta i hans knä på vardagarna när Ellet kollar på morgon-TV en stund innan skolan.

Felix

Det är svårt att få katterna att posera som jag vill. Detta är morgonens bästa resultat gällande Felix aka Flexus aka Fimpen. Ibland även Fimpis om vi är på det humöret.

Maxi

Maxi aka Määägi är dock en villig pojke. Han gillar att bli fotad och han kan man gosa med nästan dygnet runt.

Vår lilla utflykt går hit! Förhoppningen är att hitta något nytt till vardagsrummet eftersom den soffa vi har idag står i ruiner. Knappt funktionsduglig. Sen hade jag tänkt att vi skulle äta gott på förortens ena pizzeria eller åtminstone köpa hem till kvällen. Det gäller att smida medans pannan är varm eller vad nu ordspråket heter…

Den här är jag sugen på:

Sugen
Bild från Storvreta möbler

Metro Bäddsoffa med divan. Den har ju allt jag behöver. Då slipper jag sova i kryptan och lyssna till luftvärmepumpens dova ljud timme ut och timme in… dessutom så kan man sträcka på sig även om man inte ska sova. Färgen, vi ska inte tala om färgen… rött känns ju bara så rätt just nu!!