Etikettarkiv: matmissbruk

Refuserad, luftslott & värdighetsproblem

Först det negativa. Ett refurseringsmejl kom idag gällande min livsbok. Två chanser kvar.
Sen kan jag inte sluta äta choklad, glass och nötter i mängder. Det går inte att sluta att döva det jag nu inte mäktar med i tankarna. Fast de tankarna är ljusare än för några dagar sedan. Men fortfarande dövar jag mig. Ni kan ju tänka er vad det gör med mig… förhoppnignsvis går ljuset in i mig alltmer att detta döveri upphör. Kan alltid hoppas på det.

Det positiva händer på jobbet. Trots att vi blivit färre känner jag en tillförsikt framåt som jag inte gjort på länge. Det hänger mer på mig nu vad det ska bli av de möjligheter som nu kommit. Problemet tidigare har varit att jag fastnat vid det negativa och sen byggt luftslott av mörker. Men det är inte mörker utan ljus! Förstår inte varför jag först ser hindren och sen möjligheten? Det ska ju för bövelen vara tvärtom! För detta som nu kommer är en stor möjlighet för mig. Inte tu tal om annat.

När jag får sådana här fina möjligheter har jag väldigt svårt att våga ta till mig dem. Känner mig inte värdig på något vis, att jag inte är värd att få det bra och kanske dessutom våga visa den jag verkligen är, den glada, positiva och den som vill. Förhoppningsvis släpper detta nu när det faktiskt blir riktigt bra för mig på jobbet. Den sitter hårt, den där rösten som hela tiden vill förstöra och behålla status q i måendet.

Annonser

Omöjlig ekvation

Min son är kittet just nu som håller ihop mig. Jobbet har en del i det också, även om jag där inte orkar fullt ut. Är återigen präglad av ganska tuffa utmaningar, främst psykiskt men även kroppsligt. Min oförmåga att sluta äta ger mig varningar i kroppen, som jag vet att bara jag kan förändra genom att ta tag i kosten.

Men jag har inte orken! Den finns inte där. Den ork jag har räcker inte till för allt jag måste göra med mig själv. I detta kan jag inte heller ta hjälp mer än att prata av mig och älta och det har jag ingen lust att lägga på andra något mer.

Natten som var plågade mig väldigt. Kroppsliga symtom som jag måste ta på allvar. Det vet jag för annars kommer det att bli än värre. Att bli äldre märks alltmer i kroppen och min träning höll tillbaka en del tidigare. Både motionen och kosten måste tillbaka in i mitt liv. Måste är ett ord som skapar kraftig oro.

En ekvation som jag har svårt att få ihop just nu. Ett rullande hjul som aldrig saktar in. Liknelserna far i skallen på mig och oron förlamar. Ibland är medvetenheten ens värsta fiende, samtidigt som den vissa gånger räddar livet på mig.

Ibland fastnar jag i bitterhet och förtvivlan. Varför allt detta i ett enda liv? Hur jävlig var jag egentligen tidigare? Allt hänger ihop över många liv och i det är jag totalt med på noterna, men ibland känns det lik förbannat bara så omöjligt det hela och allt kämpande gör mig helt slut.

Det är ju detta som är livet! Det som pågår just nu!!

Ska inte klaga

Den här veckan har jag varit på jobbet vid tre tillfällen och tre timmar åt gången. Känner mig som ett spöke som svävar omkring. Surrealistiskt värre och medvetandeförskjutningen över sakernas tillstånd fortskrider. Det är en mycket märklig tid för mig just nu. Mycket märklig tid.

Tänk er att åka berg- och dalbana. Ena stunden lugnt och fint, nästan lite tryggt och man gosar till det för att i nästa stund nästan ramla ur vagnen och skräcken lyser i både ögon och själ. Kämpar mig krampaktigt kvar för att inte ramla ur. Svetten lackar och ångesten dunkar i mig. Sen blandar ni dessa sinnesstämningar med allt möjligt däremellan. Den färden har jag satt mig i den här fasen av detta livet även om det allt oftare inom mig finns en stor ångest inom mig att ens försöka mig på så mycket i ett enda liv. Vad tänkte jag på?

Rådfrågar mina skyddsänglar men hör eller känner ingenting. Eller så är det precis så här det ska vara nu? Vila i det. Ännu en dag.

Ska inte klaga egentligen eftersom jag nu är på jobbet igen, åtminstone kroppsligt och de som pratar med mig är vänliga. Idag fick jag även lite tid att berätta om min sjukskrivning för ett par som frågade mig rent ut varför jag varit borta så länge från jobbet. Det kändes bra att få berätta för dem hur det låg till.

Min ekonomi är ansträngd men det går ändå på något konstigt vis, även om jag dragit på mig lite mer skulder nu än tidigare. Men detta blir också en press för mig att komma tillbaka och försöka jobba alltmer. Detta går ju inte i längden, att leva på det här viset som jag nu gör.

Limbo och ett snurrande hjul. Matmissbruk som jag inte kan stoppa i dagsläget. Det är precis som om jag måste trösta mig med detta för att inte åka dit på annat som är än värre för mig än en massa nya kilon. Igen höll jag på att säga. Förstör en del för att ens orka vara kvar på “banan”.

Sen ska vi inte bara tala om den här jävla tröttheten som slår till emellanåt. Det är en mycket märklig tid som sagt.

MEN…

…ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga mer…jag lever ju för fan fortfarande! Kan fortfarande blogga och formulera mig hyfsat. Tycker jag själv i alla fall.

Avslutar med en bild på tjejen i mitt liv. Maja aka Majvor aka Majsan aka Sisen aka Sislass aka Majzuss

21 april 2017 Maja

Önskar er som orkat läsa hit en trevlig helg!

Bestulen & fritt fall

Kontokort Tvåtusen fyrahundra fyrtiotre kronor har stulits från mitt lönekonto vid fyra tillfällen.

Kortbedrägerierna ökar kraftigt och nu har även jag drabbats av detta.

Swedbank och polisen i Uppsala har varit förstående och att både polisanmäla detta och reklamera beloppet har gått utan problem. Nu vet jag inte om jag kommer att få tillbaka mina pengar, men jag har gjort det jag kan nu.

Många människor är helt skrupelfria. Kan inte skilja på mitt eller ditt. Tar bara och struntar sen i konsekvenserna, bara de blir nöjda och tillfredsställda. Det är lite olustigt att nu själv ha blivit drabbad, även om det i mitt fall handlade om relativt låga summor.

Helgen består av träning. Måste försöka hålla matmissbruket stången, men det är svårt just nu. LCHF har fallit och jag har tappat kontrollen. Lever just nu i fritt fall och viljan finns inte där.

Andra mörka moln försöker förstöra solen som kämpar sig fram. Min strategi har blivit att slå ifrån mig och gå vidare. Inte bra i längden, men just nu är det enda vägen framåt för mig.

Man kan tro att måendet då borde vara lågt som jag vet inte vad men faktum är att det ändå känns ok. Trots stölderna och hetsätandet. Har en ro i att det ordnar sig tillslut lik förbannat.

Trevlig helg önskar jag mina läsare!