Etikettarkiv: magsjuka

Tänka en tanke fullt ut

181009 Felix

Lycka är att ha Felix vid sin sida när måendet är kasst. Dimor vände på allt och vad skönt det är att må ”normalt” igen…

181009 Hösthack

Häcken har intagit höstskrud. Visst, nu är det vackert och så men om några veckor är alla löv på backen, mörkret är en mer dominerande och kylan konstant.

181010 Höstloven

Träden vid centralstationen är så röda just nu. Bilden tog jag när jag väntade på bussen idag efter att ha kommit iväg till jobbet efter min magsjuka.

Var nästan helt ensam på min avdelning idag. De andra var på möte på annat håll i stan hela dagen, men det var ganska skönt faktiskt. Kunde gå igenom saker och ting och dessutom vila lite emellan. Att liksom kunna tänka en tanke fullt ut, hela vägen hör inte till vanligheterna, utan oftast blir det att jag hoppar fram mellan olika arbetsuppgifter.

Tar en dag i taget. Det som är så svårt att förstå är att livet är nu, inte sen. Det är nu det händer, inte sen. Det finns liksom inte tid för att bara vara, men jag försöker se det positiva. Det går ok.

Annonser

Bångstyrig gubbe

181006 01 Höst 1

Molande huvudvärk, en enorm trötthet och som löken på laxen magsjuka. Kroppen gör sitt yttersta för att säga ifrån en bångstyrig gubbe som försöker leva ett annat liv.

181006 01 Höst 2

Ett par halvdagar och i helgen sömn i massor. Sov i nästan 12 timmar natten mellan fredag och lördag. Orkade bara vara uppe till 20.00. Sen sov jag ändå ett par svängar på lördagen. Kroppen är begränsad numera.

181006 01 Höst 3

Tyvärr bråkar magen med mig nu. Så illa att jag kört på vätskeersättning sedan igår för att få i mig någonting nyttigt.

181006 01 Höst 4

I torsdags träffade jag Anna. Vi var på föräldramöte om gymnasiet och de möjligheter som där finns. Intressant och så stor skillnad mot när jag var ung.

Som sagt, i lördags var jag ganska mör, men ändå tvingade jag mig att tvätta ett par maskiner och dammsuga lite. Orkade bara halva huset, men ändå.

Har inte gjort så mycket mer. Bytt från Netflix till ViaPlay eftersom jag avskyr alla serier som nu finns på Netflix! De dominerar totalt och jag vill se film, inte långa serier som pågår länge. ViaPlay hade lite sämre utbud, men där finns det hederliga filmer i alla fall.

Var i valet och kvalet att ställa i lunchen med Clabbe idag, men jag vill ju träffa honom och sen vet jag att han inte kommer ut på Facebook med sitt vanliga konto. Vill ju hjälpa honom så att det blir rätt. Han kommer hem till mig med lunch, så det är ju ett plus det också (;-) Men det kanske slutar med att jag inte kan äta någonting…

Alla bilderna visar mina goda röda äpplen. De är på väg att ramla av nu, men smakar fortfarande fantastiskt gott. Hösthelvetet är här och det är bara att göra det bästa av varje dag.

Den här tröttheten…

Nu blir det ett sånt där gnälligt och lite mörkare inlägg igen. Pratade om två steg fram och ett steg tillbaka tidigare. Steget tillbaka verkar vara lite djupare den här gången. Men jag vet att det kan ändras om några dagar. Igen.

Egentligen ska jag inte behöva förtydliga vissa saker, men jag gör det främst för den där som sitter på min axel och försöker rubba mitt mående. Detta är min blogg och här skriver jag om det som finns inom mig. Är det mycket mörker och upprepningar får det vara så. Denna blogg är verkligen mitt vattenhål och mitt tjatande är kanske bättre att det kommer här än hos människor som finns i min närhet. Ok?

Tröttheten

Mitt liv är verkligen en berg- och dalbana. Upp och ner hela tiden och bara tanken hur det skulle vara utan de antidepressiva tabletterna jag nu äter, det kan jag inte ens föreställa mig. Vet inte om det hade funkat överhuvudtaget utan dem, så viktiga känns de just nu för mig.

Den här tröttheten som kommer emellanåt är så tung. Försöker stå emot, men någonstans vet jag att det är meningslöst. Det är liksom bara att vila och inte ens försöka. När jag sedan är känslig för människors tankar till och om mig gör det saken både bättre och sämre i de möten jag nu tvingar mig till. Detta givetvis beroende på hur jag mår just då.

Jobbade igår och det var väldigt påfrestande. Orken tog slut, men jag ville inte erkänna det för mig själv. Försökte och försökte, men när även den mest positiva på jobbet säger till mig att jag inte ser ut att må bra, då förstår jag att det även syntes utanpå.

Egentligen har jag ingen anledning till detta mående just nu. Men jag är otroligt känslig för stämningar, förnimmelser och blickar. Det har inte förändrats så mycket sedan kraschen i december. Människors tystnad som kanske är helt befogad påverkar mig också, trots att jag försöker se klart på situationen.

Mina katter känner hur jag mår. I natt sov Maxi hos mig hela natten och Maja låg på en stol bredvid. Det händer sällan, men kanske kände de att jag återigen är låg och orolig. Skyddsänglar i förklädnad av katter.

Börjar fundera på om jag återigen är pollenkänslig och att det också gör mig trött? Har ätit allergimedicin i några dagar och det kanske också sänker mig? Vet inte vad som är vad längre. Kampen och kämpaglöden som vissa dagar är så stark är andra dagar helt borta. Vill liksom bara lägga mig ner och inte göra någonting. Denna berg- och dalbana alltså…

Elias hade kräkts i skolan igår. Magsjuka och idag blir han hemma. Ingen middag och han gick och lade sig före klockan åtta. Datorn avstängd och då är grabben verkligen dålig. Vi får se hur han mår idag.

Livet, detta livet testar och försöker få mig mer modig och att våga. Men jag är livrädd, ja nästan skräckslagen, inför framtiden. När måendet är bättre kommer tankarna om framtiden och då kommer oron.

Igår började jag att rensa ur i mitt rum på jobbet och kasta gamla saker och tömma pärmar. Det var svårt och jag kände mig som en samlare som inte ens kunde kasta fakturakopior från 1996 utan att fundera både en och två gånger. Kanske någon vill se på detta i framtiden… så tänkte jag men tillslut, med stigande ångestklump i magen, kastade jag. Men det satt hårt åt. Röjde nog ur en 8-10 pärmar i alla fall och det var jobbigt. Vissa nostalgiska saker kunde jag bara inte kasta, utan de fick följa med mig hem i en kasse.

Att inte jobba med IT i framtiden, åtminstone operativt, känns märkligt även om det också är skönt på ett annat plan. Att hela tiden vilja att saker och ting ska vara på topp och fungera hela tiden och jämt, ha koll på listor och inköp, hänga med i det senaste, att människor ska vara nöjda med sin utrustning och ständigt vara i beredskapsläge, det har tärt på mig. Jag har ju ändå hållit på med detta i 20 år och det tar på en. Men är man som jag en trygghetsjunkie så sitter man still i båten, oavsett vad det handlar om och oavsett vartåt mående barkar. För det är kanske sämre på andra sidan s a s. Det är alltid yttre omständigheter som tvingar mig att agera i mitt liv.

Det är sorgligt kan tyckas, men så har och så fungerar jag. Försöker förändras, men jag är en gammal hund som knappt kan sitta och har jag väl fått ner baken då sitter jag kvar. Ni hör, tankarna är inte särskilt ljusa denna dag, även om vi är i min favoritmånad maj. Men var lugna, rätt som det är, så strålar gubben igen. Ibland är det skönt att bara få skriva av sig skiten och visa upp byken för den som bryr sig.

Klippning i staden

Nu har jag fått så jag tiger. Den saken är klar. Vaknade i natt av att vänster nederdel av stortån värker och det har bara blivit värre. Men som om inte det var nog, så har jag drabbats av någon magåkomma som gör att jag inte får behålla någonting. Så nu har jag verkligen anledning att tycka synd om mig själv. Detta är inte roligt någonstans.

Det var väl då en himla tur att Amanda från frisörsalongen ringde mig och frågade om vi kunde komma ner tidigare. Tacka för det, jag det sa jag inte, men det var väldigt bra för mig om inte annat. Ellet skulle ju frisera sig idag och det ville jag verkligen att det skulle bli av, även om jag förstod att det skulle bli en pärs för mig. Jag höll färgen under hela resan ned till stan, på frisörsalongen och sen när Ellet åt hamburgare på sitt favorithak så fick jag verkligen bita ihop. Affirmerade som sjuttsingen att allt skulle vara lugnt och stilla och att det bara skulle gucka runt och inget mer.

2014-03-01 2014-03-01

Det gick faktiskt och vi kunde även handla lite innan vi kom hem. Nu har jag uttryckligen förbjudit barnen att gå på den toa som jag går på, för någonting är inte som det ska och jag vill inte ha magsjuka bland barnen igen.

Jag har även sagt till dem att ikväll blir det korv med bröd. Jag vet, det är inte alls kul att servera det på en lördagskväll, men jag klarar helt enkelt inte av att stå vid spisen och steka saker med en massa os och sådant. Vill helst ligga ner så mycket det går bara.

Fast det som oroar mig mest är gikten. Den kom så snabbt och hårt den här gången. Jag medicinerar enligt det sätt som doktorn på grannbloggen sagt en gång i tiden och just nu är smärtan under kontroll. Fast har jag otur så blir jag sängliggande tillslut. Det har hänt och då vet jag inte riktigt hur det kommer att bli de närmaste dagarna. Får helt enkelt affimera än mer att det går tillbaka å det snaraste.

Så nu har jag fått så jag tiger. Jag som klarat mig ganska bra denna vinter från kroppsliga sjukdomar och jobbigheter. Nu kom det med besked istället. Mitt mål idag är att åtminstone klara av att koka korv åt mina guldklimpar. Stackars barn.

Skurhink, grill & studsmatta

Ingen bra start på denna dag. Vid 6-tiden så knackar Ellet på min dörr och säger att hans kompis har dragit ett par pizzor i hans rum. Kompisen som sov kvar för första gången hade blivit magsjuk nämligen. Det var för mig bara att spotta i nävarna och ta fram skurhinken.

Det positiva är väl att pojkens rum nu blev skurat…kompisen mådde inte bra så hans pappa kom och hämtade honom. Vi får väl se om det var för mycket chips eller om det är en magsjuka som nu kanske sprider sig till oss andra?! (;-(

2013-05-17
Några blommor tittar upp i trädgården just nu.

Det var inte sådant jag tänkte blogga om utan om det som gör livet värt att leva. Mina barn kom till mig igår och nu blir de här i 14 långa härliga dagar (med ett par dagars avbrott när jag är på kurs) och det känns bara så underbart!

Frida klippte gräset och jag kollade om grillen pallar ett år till. Det var ju en varm och skön kväll igår. Tyvärr så visade det sig att myggorna tycker detsamma och ju senare det blev, ju fler blev de… (;-(

2013-05-17

Ellet var hos grannpojken en stund (nej, det var inte han som sedan sov över och blev sjuk) och de hoppade på en nyinköpt studsmatta.

I gräsmattan så hittade jag denna stackare. Ensam utan kompisar.

2013-05-17

Maxi trivs nu. Katterna är ute alltmer.

På programmet idag står att ta sig till butiken och gå Slingan i samband med det. Jag ska göra ett försök idag och se om högerbenet pallar. Det har känts bra de sista dagarna, så nu försöker jag mig på hela varvet.

Det är ju också en semifinal i hockeyn som jag tänkte titta på mot grannarna i öster på eftermiddagen och sen avslutas aftonen med Eurovisionfinalen! Det blir grejor det! Heja Norge!

Kyss mig…

Har inte orkat närma mig min blogg, twitter och facebook på ett par dagar. Kaxig som jag var i slutet av förra vecka så deklarerade jag så frankt att jag aldrig blir riktigt sjuk och denna magsjuka som då florerade var något som jag klarade mig utan.

Kyss mig…

Det började redan i söndags kväll. Sen i måndags så var det kört. Detaljerna tänker jag inte dra för någon, men jag är fortfarande hemma och idag skriver vi onsdag. Ett tag så orkade jag knappt ta mig upp ur sängen. Igår så tvingade jag mig ut för att kattmaten var slut och tala om att känna sig som 100 år!

Idag så har lite rastlöshet börjat smyga sig på och nu har jag suttit ett tag och gått igenom det jag missat i min cybervärld. Ett friskhetstecken är också att jag kollat jobbmejl och svarat på de allra akutaste.

Satsar på att ta mig till jobbet i morgon. Även om jag känner mig svag så har jag ändå idag fått behålla yoghurten jag har ätit och kallsvettningarna har börjat att försvinna. Hemska dagar har det varit. Men nu känns det som om jag är på rätt väg.

Om 5 dagar är det julafton…