Etikettarkiv: mående

Ärlighet i orden

180610_jerry egot

Det känns som om jag är inne i en depression av något slag. Tankarna skrämmer mig och i detta verkar inte min medicinering bita riktigt bra. Måendet blir inte bättre av vissa saker som sker omkring mig. Det är lite för många saker just nu.

Vet att sådant här ska man inte skriva om. Man ska inte oroa och så. Spela spelet, även om du imploderar och försöker hålla borta smärtan med ätande. ”Sök hjälp då för fan, och sitt inte där och skriv en massa skit” – rösten inom mig påminner mycket om mina belackares. Jag applåderar dem i den del av mig som vill mig illa och den delen är fortfarande stor. Lämna mig, läs mig inte och ge mig det jag känner igen, svek, hån och förakt.

Är det mina egna hjärnspöken som säger åt mig allt detta? Tänker också på tystnadskulturen och att alla ska må så jävla bra hela tiden? Som jag själv i högsta grad är en del av. Om ältandet och de stora offerkoftorna som jag har en hel garderob av?

När jag var i England var det inga problem utan jag kunde släppa vissa tankar, men nu när jag är på hemmaplan och mest möts av sådant som inte gör mig gott, då faller allt. Jag bär inte själv hela vägen och det har de senaste dagarna varit exempel på.

Har väldigt svårt att anförtro mig åt någon och verkligen berätta hur jag mår. Har så svårt att vara ärlig, mer än på min blogg (till viss del även här). Är så ledsen över så mycket. Att bara skaka av sig och säga ”kom igen” funkar inte lika bra nu som tidigare. Tror att min ensamhet i mina tankar är en stor bov. Att jag inte har någon livskamrat att dela allt med. Jag sluter mig och orkar inte prata med någon, om och om och om igen. Blir så uppgiven över att känna så här om och om igen i mitt liv. Ärlighet i orden, även om jag egentligen bara vill lägga mig under en sten. Kanske är det ett rop på hjälp?

Det går över, det måste gå över. Har fått uppdrag nu som jag måste klara av. Har människor i min närhet som behöver mig. Vissa saker går före ens egna behov, så är det bara. Har en sådan oro inombords. Den gnagande oron som aldrig släpper mig helt.

Jag gör så gott jag kan och jag kan inte göra mer.

Annonser

Björkpollen överallt

180507_bjorkpollen2

Än mer slut i morse. Skyller på pollen. Björkpollen överallt. Pillertrillaren har tvingats lägga till ytterligare en morgontablett tack vare detta. Hade ett helsike att ens göra morgonrutinerna för att jag var helt väck i flera minuter. Men det gick tillslut och de 45 minuter jag har på mig (går upp senast 05.15) utnyttjades till fullo. Bussen går vid 06.00 och då är jag på jobbet ca 06.35.

180507_bjorkpollen

Det är de första två timmarna på jobbet som jag är effektivast. Då får jag undan saker och ting och sen går det sakta men säkert utför…

Vissa dagar orkar jag inte till 15.00 utan åker hem tidigare. Men när jag ”misslyckas” och tvingas åka hem tidigare tänker jag genast på hur det såg ut förra året. Då känns det genast bättre eftersom jag då inte var i närheten av den arbetsmängd som jag idag orkar med.

Känner mig väldig privilegierad i mitt jobb. Sitter bland så fina själar och känner mig bland dem väldigt trygg. Tackar den finaste stjärnan däruppe i det eviga för att situationen på jobbet utvecklats så positivt de sista månaderna. Så tacksam för detta eftersom det i andra delar inte riktigt fungerar just nu. Frustration och en sorgsenhet som sticker fram sitt fula tryne så fort tankarna blir lite djupare.

När knoppar brister gör det ont. Ibland tar det oerhört lång tid innan de slår ut, om de ens gör det. I vissa fall vissnar de. Alla knoppar orkar inte med att utvecklas när näringen är fel.

Men jag försöker se framåt. Glädjas åt resan som jag snart gör med Frida. Har idag köpt en ny resväska för reducerat pris. Den duger gott åt mig. Tre veckor kvar innan vi är i England.

Andas och acceptera

Orolig, kraftlös och mörk i ett par dagar nu. Ångestriden av orsaker som inte går att beskriva. Det finns bara där.

25 maj 2017 Vilken riktning?

Vägledningen bara dog. En liten paus för att själv försöka hitta rätt väg?

25 maj 2017 Betongtunnlar

Promenad bland betongtunnlar. Stegen var lika tunga som betongen.

25 maj 2017 Märkliga ting

Märkliga ting i naturen. Tog en liten annan runda idag. Tänkte mycket på att andas och acceptera, att det går över tillslut.

25 maj 2017 Tallar

Måste vara tillfällig svacka. Är orolig utan egentlig adress vilket i sig skapar funderingar över vad detta står för. Har vägen tillbaka ändå gått för fort, trots att jag inte tycker det? Men vad jag och mitt ego tycker, det spelar ingen som helst roll i sammanhanget. Inre kamp. Tankar åt mörker och ljus.

Tjatar för mig själv: Andas och acceptera nuläget.

Bästa årstiden motar det negativa

21 maj 2017 Sol

Ibland är det skönt att väderapparna har fel och idag hade de fel “åt rätt håll” så att säga. Jag hade ställt in mig på mulet men istället var himlen blå och temperaturen behagliga 17 grader.

Idag fick jag tvinga mig ut på promenad. Det kändes jobbigt men som alltid är känslan go efteråt och när jag ser att appen står på fina 5,8 km blir jag än lite goare…

Hujedamej vad trött jag blir på mig själv ibland. På mina tankar som så lätt fastnar i det mörka och negativa. Idag har jag verkligen fått kämpa med att vända detta till att åtminstone försöka låta saker vara som det är, utan någon värdering. Men det är väldigt svårt idag!

21 maj 2017 Hus

Lyckades i alla fall ge fan i att gå in i butiken och köpa glass och skitsaker. En framgång som jag försöker ta till mig. Försökte också verkligen njuta på min promenad och dofta ordentligt på alla underbara dofter som nu kommer fram. Detta är min favoritårstid och just dessa dagar när sommaren står och knackar på dörren är de allra bästa.

Luften är fortfarande klar och fåglarna återvänder. Det växer så det knakar och naturen vaknar verkligen upp. Det är synd bara att det är under så kort tid. Visst, jag gillar hela sommaren, men just de här dagarna i maj… det är det finaste på hela året. Så det försöker jag också tänka på när det negativa försöker ta tag i mig. Bästa årstiden motar det negativa.

Inbillning eller inte, men jag har känt mig omsluten när jag varit på väg att tappa greppet. När förtvivlan varit nära och rädslan velat bestämma. Det har hänt flera gånger under helgen och jag försöker bara ta emot och sen får det vara vad det vill. Det visar sig i rysningar och gåshud på ett sätt som inte är normalt eller hur jag ska förklara det.

Har sådana dubier kring Maja och att släppa ut henne. Idag testade jag lite igen och det gick ju hur bra som helst. Hon höll sig bara på baksidan, men jag var spänd som en fiolsträng hela tiden. Filmade en snutt:

Är orolig för att någon ska göra henne illa och att hon ska springa bort. Felix och Maxi har varit ute så många år nu och är liksom självgående. Men lilla Maja…

Ny vecka och nya utmaningar. I morgon kommer jag att ringa vårdcentralen och försöka få en förklaring till varför de bytt husläkare. På jobbet kommer jag att jobba över lunchen för första gången sedan i december. Det går framåt även om anledningen gör mig väldigt spänd. Men nu kör vi!

Vad är det värsta som kan hända?

Positiv teamdag

Igår var det teamdag. Dynamiken och engagemanget är helt annorlunda mot tidigare och min förklaring är nya chefens sätt och inställning. Nu vet jag att det fanns orsaker under sista året med den förra chefen och säkert påverkar det en del, men igår kändes det positivt och inbjudande att själv delta i skeendet, vilket jag sällan känt tidigare.

Vi hade samma tjej som tidigare där vi bland annat gick igenom de personlighetstester som vi tidigare hade gjort, dels teoretiskt men också med praktiska övningar. Jag som normalt sätt brukar ha svårt för sådant och då speciellt de praktiska delarna, tyckte att det var helt ok den här gången. Det gav mervärde och fick en att tänka efter både en och två gånger över ens eget kroppsspråk, tonläge och ord. Intressant.

På lunchen tog jag mig en promenad i det ganska gråa och kalla vädret.

17 maj 2017 Tulpaner

Tulpaner är på gång trots det ganska sjaskiga vädret. Huvudet behövde rensas och tröttheten slog till, dock inte alls i närheten av hur det kändes förra teamdagen i april.

17 maj 2017 Det byggs och görs om

Häromdagen åkte jag bil med syrran. Vi åkte förbi områden där jag inte varit på flera år och jag kände inte igen mig. I Gränby byggs det på många ställen och där jag bodde som barn, där såg det helt annorlunda ut nu. Fascinerande är det och Uppsala växer som bara sjuttsingen.

Denna fina cykelväg ovan hade jag inte sett tidigare. Det visar väl att jag inte varit ute och gått kring jobbet på länge. Men det ser fint ut och den tidigare smala vägen är nu breddad så att det passar både cyklar och gående.

Ska in på jobbet en sväng i morgon för ett möte. Chefen inspirerar, lyssnar och också agerar, vilket gör att jag själv blir motiverad och kämpar vidare. Det är ett växelverkande i allt man företar sig. Positivt ger positivt, negativt ger negativt osv. Tänk att detta glömmer jag titt som tätt, men nu ska jag försöka påminna mig om detta när det i “verkligheten” just nu ger mig positiva dagar.

Förhoppningsvis går jag inte över gränsen, men just genom att chefen är så transparant i min väg tillbaka så känns det bara bra. Är väldigt glad över den tillåtande och positiva attityd som jag möts av från både henne och mina arbetskamrater på jobbet. Det ger mig energi och mer ork, vilket i sin tur gör att mitt tillfrisknande fortgår utan några större bakslag just nu. Men jag vet mycket väl att det kan ändras snabbt, så naiv är jag inte utan förvissningen om steg tillbaka finns där.

Men det är lovande, den saken är klar.

Lite #esc2017 och lite sömnproblem

Salvador Sobral

Salvador Sobral vann årets Eurovision Song Contest med bidraget Amar Pelos Dois. Det var Portugals första vinst i tävlingen.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om årets vinnare. Visst, killen kör sin egen stil och bidraget är avskalat och väldigt annorlunda mot de övriga men att vinna? Kanske är det en protest mot allt de jämntjocka i årets startfält där det allra mesta går i samma musikaliska spår?

Min favorit Lucie Jones från Storbritannien hamnade på 15:e plats med endast 111 poäng. En besvikelse eftersom jag tyckte hon hade känslan och sen sjöng hon oerhört bra. En annan favorit var Cypern, men de försvann helt och hamnade långt bak.

Robin Bengtsson kom på en 5:e plats och det tycker jag han ska vara nöjd med. Ingen vinnarlåt som efter några lyssningar blir ganska tjatig.

Hela resultatlistan hittar du här!

Hade oerhört svårt att sova efter detta. Tror att jag gick över någon gräns och sen var det liksom kört. Det blev ju ingen middagslur heller efter timmarna med syrran eftersom jag kom hem så sent. Hade svårt att varva ner redan då och även om jag försökte vila lite var det väldigt svårt. Egentligen ska jag se detta som ett friskhetstecken eftersom jag tidigare inte orkat någonting och har sovit väldigt mycket utan problem.

Vi får se idag om sovarrutinerna kan fixas till igen. Ska ju nu jobba tre dagar i rad med sista dagen som heldag. Men det känns bra och jag går in i det med positivitet. Vad är liksom alternativet om jag vill hänga med ett tag till? Att sitta hemma och känna efter för mycket är inget liv, även om jag är ensam en hel del. Igår kändes det lite extra kan jag säga under finalen. Men jag ska inte klaga, jag är på väg tillbaka på ett sätt som jag inte alls såg för några månader sedan. Det känns väldigt bra och då får det vara som det är med den sociala biten. Förhoppningsvis blir det bättre…

Ni ska veta att jag är en mästare att ljuga för mig själv. Åtminstone tidigare i livet.

Idag ska jag vila och kanske ta mig ut en liten sväng. Behöver fortfarande sådana dagar. Att tro något annat är som sagt att ljuga för mig själv och det kan fortfarande ge bakslag. Den där jädra balansen i allt, som genomsyrar saker och ting vad man än gör.