You are currently browsing the tag archive for the ‘London’ tag.
Idag besökte jag…
Lucifer
Citrus
Mini
För deras matte bjöd på fika och samtidigt skiftade vi grabb i umgängesfabriken.
Anna berättade och visade bilder från resan till London som hon gjorde i veckan med Tofflan.
Denna fina Londonmugg fick jag i gåva. Så gulligt av dem.
I det fina vädret satt vi ute på balkongen. Grannarna nedanför hade jättefina lupiner som just nu står i full blomning.
Hon har gjort så fint på balkongen. Här röda pelargoner i en av blomlådorna.
Det var en trevlig fikastund och nu är grabben överlämnad till sin moder (;-)
Trots att jag egentligen ska vara ledig på onsdagar från jobbet åkte jag ner en sväng på förmiddagen. För igår kallades mitt team till ett möte som skulle hållas idag, som jag inte ville missa.
Efter det var det baksidan och rensning i trädgården som gällde.
Tjugotvå grader och solsken. Då fick Maja gå ut en stund så jag kunde ha altandörren öppen.
Själv så försökte jag ansa lite i den frodiga trädgården.
Som ni ser behåller jag mycket för att prästkragarna ska få växa fritt.
I gräsmattan så ansar jag bara ut. Felix går på halvfart i det underbara vädret och vilar mest.
Det är så grönt och fluffigt nu överallt. Älskar det gröna!
Anna och Tofflan verkar ha det underbart i England. Igår skickade de mig bilder på Madonna där hon står på Madam Tussauds.
När jag själv var där med Frida för några år sedan missade vi Madonna. Hon står vid den stora ingången (det gjorde hon 2010 i alla fall, idag vet jag inte) och av någon anledning fick vi gå in på en sidoingång den gången, vilket gjorde att jag missade henne.
Nu fick jag äntligen se henne, tack vare Anna och Tofflan!
Tack för bilderna!
Igår fick vi ett spontanbesök från Gullmarsplan. Krister & Inger kom och hälsade på en stund efter att de hade varit i Uppsala och gjort fint på flera släktgravar.
Inger är min moster och en av få släktingar som jag umgås med. Vi träffas inte ofta men varje gång det sker känns det avslappnat och som om vi tar vid där vi slutade senast. Krister och Inger är lätta att umgås med och vi pratar, skrattar och har det hur trevligt som helst tillsammans.
De hade med sig både bullar, muffins och kexchoklad. Elias vad med en sväng och fikade. Det är roligt att vi fortfarande har kontakt.
Gårdagens händelser i London har lagt sordin på dagen. Uppgiven, ledsen men också förbannad över hur det kunnat bli på det här viset.
Syrenerna blommar för fullt nu. Försöker andas och inte tänka för mycket.
Tidigt i morgon ska jag bedömas igen för övrigt…
Har varit i London flera gånger. Den staden har alltid känts som om jag bott där tidigare och alltid när jag varit där känner jag mig som hemma. Det är en känsla som alltid har funnits hos mig de gånger jag besökt staden.
Mitt hjärta är för alltid i London. Vaknade mitt i natten och läste om de nya terrordåden. Först blev jag ledsen över att läsa om att sju människor återigen fått sätta livet till för dessa förvirrade islamtolkare. Sen stiger ilskan över att detta återigen drabbar ett västerländskt land som faktiskt välkomnat dessa människor till möjligheten att leva i fred och frihet.
Det är en märklig tid vi lever i och det har gått fort de sista åren. Extrema muslimer verkar bli alltfler och det är nog tyvärr inte sista gången vi ser sådana här terrordåd.
De religiösa muslimerna bråkar även med varandra. Ju fler som kommer till våra länder, ju vanligare blir detta. Ett exempel är det som just nu pågår i Hässleholm. Hur många sådana här platser finns det bara i Sverige?! Detta skrämmer mig oerhört där potentiella terrorister i lugn och ro kan planera nästa attack samt sprida och påverka unga muslimer över deras syn på kvinnor och homosexuella.
Vad ska myndigheterna i de öppna fria västerländerna göra? Ska de bara låta den här utvecklingen få fortsätta och låta det bli värre för varje år som går? Vad ska man göra för att vända utvecklingen? Vad kan man göra? Det som görs idag är uppenbarligen inte tillräckligt eftersom detta händer allt oftare!
Denna sorgens dag är mitt hjärta hos de drabbade i London.
Livsstilsmässan i Uppsala besökte jag en sväng tillsammans med syrran och två andra vänner. Det var både stort och smått men ingenting var så pass intressant att jag testade eller köpte med mig hem.
Faktum var att jag vid vissa bord kände en slags olust om jag ska vara uppriktig. Kändes som att vara på Kiviks marknad, men det fanns även sådant som kändes seriöst och väl menat.
Huvudsyftet var att gå på storseans med Benny Rosenqvist. Han har jag läst flera böcker av och tycker han verkar vara en klok och vis själ. Första delen av de två timmarna var ren seans och under den andra delen fick vi ställa frågor. Han bjöd generöst på egna upplevelser och till stora delar kände jag att hans bild av varat är samma som jag själv har. 80% köper jag rakt av och resterande 20% kände jag själv viss tveksamhet till.
Ett exempel är detta med att vi bara har “rester” av 4 liv tillbaka med oss i det här livet samt att det finns mörkare krafter från andra solsystem här på jorden för att utmana oss, så kallade psykopater… har lite svårt att ta till mig denna medvetna ondska eller hur jag ska uttrycka det.
Ingen föds programmerad ond, oavsett vart den kommer ifrån… vi är blanka från början ur alla aspekter. Benny nämnde också någonting om att vi har tre fribiljetter i livet när vi är nära döden men ändå får leva vidare. Det fick jag inte riktigt ihop med mitt inre och de tankar jag har kring detta med liv och död eftersom jag alltid känt att det handlar om vad man bestämt innan man går ner…
Satt och funderade också på detta med unga och gamla själar och när man liksom kommer till och blir ett medvetande… när man är gammal själ och tillräckligt vis, vad händer då? Går man upp i någonting gemensamt och försvinner eller börjar man om då? Kommer man dit någonsin? En del funderingar kring tiden susade också förbi, men jag frågade aldrig om det…
Vid ett par tillfällen rös jag till som en tok och det tror jag betydde att just de partierna är viktiga för mig själv just nu att infoga i mitt egna liv, där jag är så att säga. Det handlade en del om karma och relationer och hur viktigt det är med positiva tankar och sådant. Rosenqvist är ärlig i sitt uppsåt och inte ute efter att lura människor genom så kallad cold reading, även om jag ibland fick känslan att han av ren otålighet tolkade vissa andar på ett sätt som ibland inte stämde helt. Han har gjort detta så många gånger och kanske går en del på rutin i det egna inlyssnandet?
Ähh, jag vet inte… mycket var rena fullträffar som han inte kan ha haft en aning om så det är för mig inget tvivel överhuvudtaget om att han har en ledning rakt upp. Vet inte vem jag ska övertyga eller inte med min recension av hans seans?!
En känsla jag dock fick är att han ofta får stångas mot oförstående människor som gör allt för att dra ner honom och vara negativa. Ett stressat liv där han far fram och tillbaka och glömmer bort att ta hand om sig själv var också en tanke som dök upp vid ett tillfälle hos mig.
Han berättade bland annat om att han kände sig hemma i Rom där han varit 48 gånger och att Venedig var en stad som han inte alls ville vara i. För mig är ju London en stad jag älskar och vill åka till hela tiden och för mig var Rom en stad jag bara ville ifrån…
Syrran med väninnan B.
På tal om att vilja ifrån, när seansen var klar så ville jag bara ifrån alltihopa. Vet inte riktigt varför, men jag kände mig helt dränerad och slut. Vi lunchade dock först allesammans innan jag åkte hem och slocknade i soffan.
Syrran och jag efter storseansen med Rosenqvist.
Är inte alls i fas just nu. Svårt att sätta ord på det. Känner mig fel i livet och har faktiskt ganska jobbiga tankar och känslor inom mig. Livsstilsmässan och dess energier förstärkte den bilden och det motstånd som av någon outgrundlig anledning finns inom mig.
Tror att det handlar om rädslor att förändras. Att jag krampaktigt håller mig kvar vid det gamla, både vad det gäller mitt boende och jobbet. Inte vågar söka relationer och ta initiativ. Min egen lilla limbo. Ibland känner jag mig väldigt långt ifrån mig själv eller hur jag ska uttrycka det. Sen det här med sorgen som bara finns där. Sorgen över att det blivit som det har blivit och i det kommer det jag skrev om i förra bloggposten, denna självömkan.
Det är ändå viktigt att gå och lyssna på sådana som Benny Rosenqvist för mig. I botten så vet jag egentligen det jag behöver, men det är nyttigt att bli påmind och inte tappa bort sig själv och vad jag gör här på jorden. Det är så lätt att glömma bort och bara leva på ytan och i det materiella.
Fick precis reda på att Elias har påsklov nästa vecka! Jag vet, det är min skyldighet som förälder att ha koll på ledigheter och sånt, men när jag och Anna skiftar som vi gör, så missar jag ibland att ha koll. Erkänner det utan försök till bortförklaringar.
Påsken 2012
Nu börjar ju grabben att bli äldre, så det är ju inte fullständig katastrof. Men det känns ju sådär att han får ett lov utan tanke på att göra någonting. Det är ju inte första gången som jag inte har någon som helst planering inför en längre ledighet.
Att fixa aktiviteter, åka på resor och planera har aldrig varit någonting som jag har grejat särskilt bra gällande barnen. Efter skilsmässan, så har det blivit än värre. Nu är ju alla andra barnen stora, men för Elias så har det inte varit många skidresor till Åre eller skridskoturer i Fjällnora om jag säger som så. Mitt intresse för sådant rent generellt har varit minimalt därav så blir det inte så mycket gjort när det är långledigt.
Påsken 2013
Ett biobesök någon gång ibland har det väl blivit. En tur ner på stan och kolla på någonting med avslutning på favorithaket är väl den vanligaste aktiviteten, om vi nu inte bara är hemma och som vi säger tar en innedag. (;-) Vad vi gör då, det är inte så svårt att räkna ut för den som känner oss lite bättre…
Vet inte om jag ska få dåligt samvete för detta eller inte. Ibland så tänker jag att barnen missar mycket som inte har fått åka iväg på längre resor, men samtidigt så gjorde vi ju lite sånt när de andra barnen var små. Visserligen bara inom Sverige, men vi hyrde stugor ibland och en gång så var vi på Gotland. Minns också en resa till Åland, så helt dött på äventyr har det inte varit för barnen när jag nu tänker efter lite. Frida och jag åkte till London 2010, men det är nog den enda utlandsresan jag hittills gjort med någon av mina barn.
Påsken 2014
Påsklov utan tanke. Även 2015. Någon dag kan jag nog ta ledigt och någon dag kan han nog hänga på till stan. Sen får vi se…
[Bild ?]
Påsken 2015
