Etikettarkiv: ljusglimtar

Ljuset blir allt klarare

Nu låter det som om allt är svart och mörkt, men så är det ju inte. Inte alls. Det är bara det att tankar och känslor förstärks så inåt sjuttsingen, på ett sätt jag aldrig har varit med om tidigare.

För det finns ljusglimtar också i det som nu pågår i mitt inre. Även det på ett annat och mer djupare sätt än tidigare. Dessa fina tulpaner fick jag av syrran häromdagen och de gör mig glad. Färgerna är starka.

Stunderna av ljus och glädje stärks när de väl kommer. Barnens existens ger mening till det hela och katterna, trots att jag ibland kan bli galen på deras springande ut och in (vad jag längtar tills altandörren kan stå öppen), finns alltid att gosa med. Tacksamheten över jobbet och de fina själar som finns där gör mitt liv så mycket lättare.

Självklart blir det friktion när jag vågar mer och inte backar. Men vi kan prata om det och ingenting fastnar. Så skönt.

Det kanske inte låter så ibland, men jag är väldigt tacksam för varje dag, trots att pendeln svänger kraftigt nu, som jag får vakna och får en ny chans till förändring. Ljuset blir allt klarare, även om det ibland inte låter så här på min blogg.

Alternativet att ge upp finns inte. Tittar på den där skarpa röda färgen i blomman för att förstå. Sinnena gör livet, är livet. Att känna är livet, att känna handlar allt om. För mig att vara tålmodig och inte ge upp. För dig och andra kanske det handlar om andra premisser, men alternativet att lämna in frivilligt, det försvårar bara i framtiden och det gäller oss alla. För framtiden finns alltid där. Det är min tro sedan den dagen, sommaren 1981, då min mamma visade sig, trots att hon varit död i ett halvår. Efter det tvivlar åtminstone inte jag på att vi, liksom mycket annat, går i ett ständigt kretslopp. Det är bara skalet (kroppen) som byts ut, men medvetandet och dess bank, den bär vi alltid med oss.

Drama och drama queen har alltid legat mig varmt om hjärtat och den dagen jag slutar älta, DÅ är det på allvar.. (;-) Den dagen det blir tyst här, då är gubben illa ute. OK?

Värme & ljusglimtar

I söndags så hade jag vinterjacka och extra tröja. Dagen efter så smällde det till och våren var här! Idag är det 18-19 grader och det är som en helt ny tid som kommit. Som att vända på allt. Från kyla och mörker till värme och ljus. Ljuset har funnits en tid nu, men nu är värmen också här och då blir det något helt annat.

Vad jag har längtat till detta, alltså! Det är som att vända på en hand och det är nästan samma visa varje år, det vänder på en eller ett par dagar.

Fatta att jag gjort över 100 aktiviteter nu på Runkeeper. Under en lång tid så gick det uppåt hela tiden och jag nådde den 20 februari mitt stora mål att jogga 1 mil under 1 timme (59:30). Efter det så vete fan vad som hände… men jag har inte kommit under en timme sedan dess och nu har jag tufft att bara klara av att löpa en gång i veckan.  Vill inte och tänker inte skylla på någonting utanför mig själv, utan det är som det är.

Idag så var jag dock ut igen, men så trögt det gick! Jag kände mig verkligen gammal och trött och tiden på 1 mil blev svaga 1:08:11. Kraften fanns inte där bara och jag hade stora problem att bara ta mig runt. Det blev hela 4 intervaller eftersom orken inte fanns där.

Men jag kommer inte att ge mig. Ut igen och försöka. Aldrig ge upp. Tiden är sekundär för mig numera eftersom jag faktiskt klarat mitt mål en gång redan. Det viktiga är att jag joggar runt hela banan och att det ger mig något rent fysiskt.

Men det finns ljusglimtar med gubben också. Inte tu tal om annat. Känner mig pratig, öppen och social med andra människor på ett positivt sätt. Befriad och lätt i sinnet. Vet inte hur jag ska kunna förklara det, men jag känner mig fri.

Sköna maj gör ju sitt till, min favoritmånad!

Den sista dagen

2014-01-31
Sista dagen på jobbet.

För mig är dokumenterade minnen viktiga. Att ta de där fotona som man egentligen vill, men inte vågar för att störa eller vara i vägen. Men för mig så är det väldigt viktigt att ändå besvära sig och göra det man vill. För det har visat sig genom åren att det är tur att jag är framme där med kameran eller filmsnutten.

Visst kan minnen vara bevarade enbart i skallen på en, men det hjälper till så mycket att även ha sparade bilder. Den sista dagen med Claes på jobbet, då var det viktigt för mig att få bilder också.

2014-01-31
Det sista ska fixas. Claes Göthberg jobbade sin sista dag för Uppsala stift.

2013-01-31

Minnen. Behöver de även på bild. För mig är det som sagt var väldigt viktigt.

2014-01-31

Självklart så var jag där med kameran vid eftermiddagsfikat.

2014-01-31

Det blev spontana minnen och tal från ett par av arbetskamraterna.

2014-01-31
Claes tillsammans med den mångåriga arbetskamraten Mats Lagergren.

Kvällen blev en överraskning för Claes. Hans lilla arbetsgrupp ville fira av honom under lite mer informella former. Att de bjöd med mig kändes bra och det var fint att få vara med på detta.

Högmans Brasserie, där vi åt en liten förrätt samt hjort till huvudrätt var startmålet för kvällen. Många minnen blev det och efter ett par timmar så var det dags att gå över gatan…

2014-01-31

…för att titta på Grease!

Gänget som stod på scenen kallar sig för Kultkompaniet och jag måste faktiskt, hur positiv jag än försöker vara, säga att föreställningen svajade rejält på sången och ibland var replikskiftena lite pinsamma eller hur jag ska uttrycka det.

Det fanns ljusglimtar, men för det biljettpriset så tycker jag faktiskt att kvalitén måste vara högre, åtminstone vad gäller sången. Det mest positiva var dansen, där lyckades ensemblen väldigt bra. Jag vill så gärna säga att föreställningen var kanoners, men det går bara inte. Ok, inte mer.

2014-01-31

Claes och jag på Uppsala Turist & Kongress.

2014-01-31

Hela gänget i pausen.

2014-01-31

Efter teatern så var kvällen slut. Vi sa hej då till varandra och gick vidare.

Nu ska man gå vidare, alltså? Är ganska tom invärtes. Svårt att fokusera på det som hänt och händer. Kör bara på. För att just slippa komma ner till känslorna, de där djupa som tar så tag i mig och förlamar mig ibland. För så har det varit den sista tiden och att det är ett skydd för mig, för att orka med saker och ting, det finns det ingen tvekan om. Frågan är bara om det är bra för mig eller inte? Om det är på samma sätt som det var förr, att jag sväljer istället för att känna?

Känner gör jag, men det rubbar mig inte eller hur jag ska uttrycka det. Jag påverkas inte såsom jag kunde göra förut. Tittar framåt och går vidare. Jag väljer att se det som en utveckling och som någonting som är bra för mig.

Symptomatisk kanske är mitt agerande när vi skildes åt. Något som verkligen inte är jag egentligen, men som omedvetet är ett led för att inte påverkas för mycket så att jag tappar kontrollen. Ta i hand och säga hej då… (;-(

Vi får väl se hur det går i helgen. Om det fäster då så att säga. Den sista dagen för Claes på jobbet är ju för mig på ett egoistiskt plan någonting oerhört ledsamt och jobbigt. Men kanske är det så att jag under de sista månaderna rent mentalt ställt mig in på att den här dagen faktiskt ska komma och att det då när den väl är där, går mycket bättre än jag trott?

Inte vet jag och jag tänker inte problematisera det mer än så. Det är som vanligt tiden som får avgöra hur framtiden ter sig. Nu finns inte Claes kvar på jobbet.

Brittiskt väder

Fick ta en längre paus idag när jag skulle till den lokala butiken. Regnet öste ner, även om det inte syns så bra på bilden. Det är ett konstigt väder denna sommar! Så “brittiskt” på många sätt. Först en rejäl skur för att sedan klarna upp och bli sol. Sen lite mer regn och minuten efter ännu mer sol. Så har det varit länge nu tycker jag.

Min rygg orkar inte så mycket mer heller för den delen. Jag vet att mindre kroppshydda är nödvändigt, men jag har inte kraft till det heller just nu så då får jag dras med detta. Sen är det en massa annat också, men det bloggar jag inte om.

På måndag har jag haft mina fem veckor för det här året. Semester som många gånger varit en plåga. Det finns ljusglimtar, men för det mesta så har jag bara väntat på att det ska ta slut. Måste ha rutiner och tvång för att fungera.

Madonna var höjdpunkten på min semester. Botten var vädret som inte alls kom upp i normal standard och då pratar jag främst om värmen. Ingen riktig värmebölja i år som gör att jag känner att det varit sommar. Det saknar jag rejält. Sen finns det andra saker också som gjort mig både ledsen och besviken, men sådant håller jag för mig själv.

Nu ska jag lägga mig raklång i soffan. För att vila ryggen och snaska nötter!