Etikettarkiv: ljuset

Födelsedag & andra tankar

Grattis på födelsedagen, Johan!

Grattis till ett födslobarn idag! Johan blir 27 år, tänk vad tiden går. Tyvärr blir det inget traditionellt firande idag av olika anledningar, åtminstone inte där jag finns med. Oavsett så tänker jag mycket på honom och hoppas att dagen blir så bra som den bara kan bli. Mina tankar är hos Johan.

Bilden ovan gillar jag så pass mycket att den sitter uppe hos mig. Så glad för första mobilen. Ibland önskar jag att man kunde gå tillbaka i tiden och få en chans att reparera ett och annat, men tyvärr fungerar inte “livets skola” på det viset. Åtminstone inte i samma liv.

Stor kram och stort grattis på din dag, Johan!

Marilyn i en av "gluggarna"

Bokhyllan som jag fick av en arbetskamrat för snart 10 år sedan har en massa ”gluggar”. Det finns hela 23 stycken och i en av dem huserar Marilyn Monroe. En filmbox samt en burk som sedan länge är tom. Bokhyllan har som sagt hängt med länge nu och jag börjar bli lite trött på den. Den känns lite för stor och tar över hela rummet och sen börjar den få lite skavanker här och där. Belysningen har lagt av och benen ”äter” sig in i golvet.

Marilyn har följt mig länge nu. Har massor av tavlor av henne och en del har jag fått köpa till bra pris av dagens födslobarn när han en period jobbade på Myrorna i Uppsala. Det är roligt att ha alla dessa tavlor även om alla idag inte sitter uppe på väggen. Har ett gäng böcker om henne också och det är bara så att hon fascinerar mig väldeliga.

En annan som har följt mig länge nu är den delen av mig själv som jag inte förstår mig på. Den delen som hela tiden bromsar min ljusa personliga utveckling. En del som jag inte riktigt får ordning på. Berättade om gruppterapin som jag skulle börja på för en tid sedan. Jag tog mig dit, men jag var snarare mer deprimerad efteråt än innan jag kom dit.

Fem damer och så jag. Den ena med en historia värre än den andra. Det var så tungt att höra all smärta och jag kunde liksom inte värja mig. Det går inte för mig att fortsätta eftersom jag idag känner att jag måste vara bland människor som är positiva och som kommit en bit på vägen i sin personliga utveckling. De som har passerat det allra mörkaste och har några nycklar att dela med sig av. På den här gruppterapin blev jag bara ledsen och så mörk i sinnet. Klarade liksom inte av att sortera och hålla ifrån mig den ena hemskheten efter den andra. Mådde inte alls bra när jag kom hem.

Nu har jag anmält mig till en annan grej. Vill inte säga så mycket ännu eftersom jag inte riktigt vet vart det tar vägen, men så mycket kan jag säga att det har med HumaNova att göra. Måste förtsätta att försöka, måste kämpa för ljuset och att våga stå kvar där en liten stund i alla fall.

Mörkret är tryggt på ett bedrägligt sätt och i förlängningen kommer det att ta kol på mig om jag inte lyckas ta mig därifrån. Jag kommer aldrig att ge upp.

Veckans låt: Albin Lee MeldauThe Weigt Is Gone

Annonser

Jagar ljuset

Jagar ljuset och försöker. Denna hjärntrötthet, hetsätandet i perioder och att jag känner mig bakbunden just nu vill hela tiden dra mig längst ner i källaren. Vill inte vara där, vill inte tänka på det. Vill jaga ljuset istället. Ljuset som funnits där tidigare i perioder.

Bilder med hopp och ljus. Bilder där solen vill fram. Älskar ljuset och solen. Jagar ljuset även om texten inte är just så ljus idag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Villkorat i ljuset

1 maj 2017 Solen

Ett villkorat liv för att vara kvar i ljuset. Det inre fängelset finns där, har alltid funnits där. Bestämt sedan vilan.

1 maj 2017 Solen

Då tar man sig närmare och tittar nogsamt på maskorna. Letar efter luckor och möjligheter om tillfällig frihet. Stolparna färdiga, men inte detaljerna. Alternativet är att stanna kvar och vara nöjd med det man har.

1 maj 2017 Solen

En helg där ingenting gjorts för att uppmärksamma det almanackan säger. Det räcker gott ibland att bara vara. Ibland måste batterier laddas. Om och om igen utan planer och förhävelser.

1 maj 2017 Solen

Det är en ynnest att få uppleva det blåa. De dagarna fladdrar förbi någon gång ibland och ger ljus i sinnet. Ibland villkorat men oftast helt utan skygglappar. Då måste det tas om hand för att inte gå överstyr.

En vecka där 3 av 4 dagar innehåller aktivitet med mer timmar än tidigare. En vecka där allvaret knackar på. Frågan är om det håller hela vägen? Men vågar man inte pröva, får man aldrig några svar. Universellt och gäller inte bara detta lilla liv. Balansen har jagats länge, men villkorandet i ljuset har alltid funnits där.


Wonder if you wonder
Witt Lowry

Ljuset i tunneln samt minnet av mannen med den vänliga rösten

22 mars 2017 Hjärta i barken

När jag igår satt hos min husläkare kände jag ljuset i tunneln. Må låta klyschigt men så var det.

Tänkte på hur det har känts de tidigare gångerna och hur skillnaden faktiskt den här gången var väldigt påtaglig.

Min husläkare bryr sig om mig och vill inte gå för fort fram. Hon vet vad hon talar om när det handlar om utmattningssyndrom och de som gått tillbaka för fort har ibland drabbas av bakslag som i värsta fall gjort att de aldrig kommer igen efter det.

Vi bestämde att jag är fortsatt sjukskriven till den 2 april, men att jag ska göra tre besök på jobbet för att “känna in” och se hur det funkar under den här tiden.

Funkar det bra och allt går enligt planerna ska jag sen jobba 25% april ut. Inte mer utan ta det lugnt och komma in i jobbet på ett bra sätt. Har också fått en försäkran från min chef om en förändring i mina arbetsuppgifter som jag tror gör att jag inte stressar upp mig som förr.

Häromdagen träffade jag jobbets personalansvarige och det var ett jättebra möte för mig. Blir väldigt tacksam över att jobbet vill ha mig tillbaka och inte ser mig som förbrukad efter det som har hänt.

Så redan i morgon börjar min rehabilitering mer praktiskt genom ett besök på jobbets förmiddagsfika. Lite oro känner jag men pratade en del med min husläkare om detta och fick många kloka tankar av henne. Sen är jag som sagt också väldigt förundrad över att tiden i sig har gjort mitt mående bättre.

Det finns saker hos mig som alltid har funnits där och som jag alltid kommer att få jobba med, men ändå kände jag igår hur viktigt det har varit för mig att bara få vila hjärnan utan större “krav”. Bara låta tiden läka mig. Trodde inte först riktigt på att “bara vara” kunde göra skillnad på det sätt som det faktiskt nu gjort.

Det finns saker jag inte har klarat av och som hade varit bra för mig, men det får komma senare. Vad tjänar jag att slå på mig själv kring misslyckandena? Försöker se det som lyckats istället och det är ju att jag nu ser ljuset i tunneln.

 

Sven-Erik Magnusson 13 oktober 1942 – 22 mars 2017
Sven-Erik Magnusson 13 oktober 1942 – 22 mars 2017

Sven-Erik Magnusson, mannen med den vänliga rösten och frontmannen i Sven-Ingvars dog i natt, 74 år gammal. Han hade sedan 2010 kämpat emot prostatacancer.

Idag minns jag honom genom att spela Sven-Ingvars hela dagen. Det finns många fina bitar som de gjort. Mina favoriter är Sommar och sol, Kristina från Vilhelmina, Två mörka ögon, Fröken Fräken, Någon att hålla i hand, Jag ringer på fredag och den underbara Ärtor och fläsk!

Det finns många godingar i deras katalog och jag skulle kunna nämna än fler.

22 mars 2017 Minns Sven-Erik Magnusson

De körde ju i en egen genre och blandade friskt bland stilarna. Den 2 juli 1998 köpte jag en samlingsplatta med dem just för att de hade många fina dängor som tilltalade mig. Den plattan går via Spotify varm idag kan jag säga…

Vila i frid, Sven-Erik Magnusson och tack för all fin musik genom åren!

Stöd av mamma

Nya kyrkogåraden 29 oktober 2016

På kyrkogården i Uppsala kom tungsinnet över mig. Trots solsken och blå himmel. Var tvungen att ta mig samman idag och kände för att åka till mammas symboliska viloplats.

Hjärta av rosor

På väg till mamma hittade jag ett hjärta av rosor. Vackert och personen de tillhörde måste ha varit en omtyckt själ.

Blommor

Dessa gillade jag också mycket.

Ljusets port

Ljusets port visade sig. Står mamma och väntar på mig?

Mammas gravplats

Tände ett ljus hos mamma och morfar. Längtan i den enorma trötthet jag känner… tog stöd av mamma.

Den svarta fågeln

Den svarta fågeln satt vid mammas gravplats.

Gravar

Stora breda svarta kors. Vackra på sitt sätt.

Det var en solig dag. Efter besöket handlade jag lite saker till mig själv. [Instagram] Konstigt nog driver någonting mig framåt. För en framtid jag omöjligt kan se idag. Omfamnad.

Ljuset

Det gäller att inte backa nu. Fortsätta, plocka upp det tappade och kämpa vidare. Kärlek, beröring och en själ som älskar mig för den jag är har jag ju redan mött i en verklighet. Mod, att vara ärlig utan skyddsmurar inför den, som det känns, livseviga längtan.

Ljuset tränger alltid igenom. Alltid.

Skifte av veckor i umgängesfabriken

Sista september 2016

Skifte i umgängesfabriken. Sonen är nu hos mig, dock bara i en vecka mot normala två. Detta beror på att hans moder idag gör sin sista dag på sitt nuvarande jobb. Ett jobb hon varit på i nästan 30 år. Det ni!

I och med detta vill hon skifta i veckorna så att grabben är mer hos henne vissa helger än vad som skulle bli om vi körde på som vanligt. Så nu är han hos mig en vecka och sen hos modern sin i en vecka. Sen kör vi på som vanligt igen…

Sista september 2016

Det känns väldigt bra att han är hos mig nu. Livet får liksom en annan mening för mig. Jag betyder något och jag har ansvar. Det behöver jag även i det privata och inte bara på jobbet. Visst, jag har ansvar hemmavid också även när jag är ensam eftersom jag har 3 katter, men det blir lite annat när grabben är i huset.

Sista september 2016

För det är då ljuset tränger fram. När mitt älskade barn är hos mig. Hoppet tänds och jag får kraft att klara även de perioder då jag är ensam genom det energipåslag barnveckorna ger mig.

Att leva utan någon att älska överhuvudtaget är tungt. Att få älska, att våga och allt det. Ensamheten tär mer än jag vill erkänna. Saknar någon att krama om och vara nära. Har drömt alltför länge nu känner jag.

Sista september 2016

Livet handlar många gånger om tålamod. Att vara i det som är och inte springa på för fort. Går det för fort så går det inget bra och bakslagen hopar sig.

Sista september 2016

Fatta att det är sista september?! Jag har lite svårt att ta in detta med tiden och vad den gör med mig. Det går så fort och ibland hänger jag inte riktigt med känns det som.

I helgen så ska min lilla uteplats höststädas. Det är dags att sätta över presenningen igen och invänta kylan och snön.

Måste berätta om äpplena! Har ett äppleträd som för andra året i rad producerar väldigt många äpplen för sin storlek och de smakar suveränt gott också. I år har jag ätit flera stycken, vilket ni som hänger med lite här, då förstår att LCHF just nu är på paus. De är så goda och det kliar ingenting i halsen på mig!

Prisad vare Gud eller vem det nu är som man ska tacka! Det är så skönt att slippa den allergin.

Vill önska alla mina läsare en trevlig helg!