Etikettarkiv: Linus Thörnblad

Du är “inte” sjuk

Du är "inte" sjuk - Charlie Eriksson

Det är titeln på Charlie Erikssons sextiotre sidor tjocka bok om psykisk ohälsa bland unga. Högpresterande, vill alltid vara först och bäst med ett tempo som bara gör att det kan sluta på ett sätt.

Han berättar utan krusiduller om sitt liv de sista åren och det som föranledde hans psykiska ohälsa. Det går fort och det är inte några djupare analyser om varför han blev sjuk, även om det på ett sätt är bra eftersom det gör texten mer lättåtkomlig för alla.

Han berättar sedan om vad depression och panikångest är för någonting. Fem steg för första hjälpen för psykisk ohälsa presenteras. Självhjälpsstrategier för unga med psykisk sjukdom skrivs det lite om också.

Men den stora behållningen är projektet Aldrigensam som jag tycker är ett väldigt lovvärt initiativ av Charlie Eriksson. Det är ett informationsprojekt som även finns på Facebook. Det presenteras i slutet av boken.

Föreläsningar och kända ambassadörer för projektet finns också. Linus Thörnblad och Filip & Fredrik är några av dem.

Aldrigensam - Charlie Eriksson

Tycker texten på baksidan av boken är så bra att jag lägger ut hela även här:

Den psykiska ohälsan breder ut sig bland unga människor i Sverige och en uppåtgående trend är att dessa unga människor väljer att begå självmord istället för att söka vård. Anledningen är framförallt den skam och tabu som råder kring ämnet. En skam och tabu som troligtvis växt fram genom den okunskap som folket har kring psykisk ohälsa.

Men, det är slut på okunskap, det är slut på skam och tabu, det är slut på självmord istället för vård. Det är år 2014 och vi måste våga göra skillnad, våga prata öppet om ett skamfyllt ämne, våga dela med oss av våra egna erfarenheter för att hjälpa andra i samma situation.

Det här är mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Hur är det att vara 21 år gammal, spås en lysande framtid, arbetar hårt och studerar flitigt men plötsligt drabbas av en depression och flertalet panikångestattacker.

Kan man hålla sina besvär hemliga? Vilka kan man berätta för? Hur berättar man att man är psykiskt sjuk? Kan omgivningen förstå vad det handlar om? Hade det varit bättre att begå självmord än att söka vård? Frågorna är många som drabbad, läs boken för att hitta svaren samt få värdefull kunskap om hur du som medmänniska kan rädda unga människors liv, ja du läste rätt, DU kan rädda liv!

Vill du stödja projektet så kan du beställa boken direkt på hemsidan!

Annonser

Thörnblad & depressionen

Linus Thörnblad

Höjdhopparen Linus Thörnblad berättar rakt och mycket öppet om sina psykiska problem. Han är en av Sveriges främsta höjdhoppare med ett personligt rekord på 2.38 och höga placeringar i de stora mästerskapen.

Förra hösten så började 26-åriga Thörnblad känna sig orkeslös. Han gjorde en massa tester men inget fel hittades. Allt var normalt rent kroppsligt. En psykolog kunde tillslut sätta diagnosen utbrändhet. Thörnblad skulle vila under ett par månader.

Det var då han tappade allt eller som han säger själv:

Och det var då jag slutade att känna igen mig själv.

Han ville ingenting och sov bort dagarna, ibland upp till 20 timmar om dagen. Detta pågick ända till mars i år då han fick kontakt med en psykolog genom eget initiativ. Livet gick upp och ner för att i maj bli väldigt svart och då orkade inte Linus mer. Han bad om medicinsk hjälp och äter nu antidepressiv medicin sedan drygt en månad tillbaka.

Han tycker att det hjälper honom och ångrar att han inte stod på sig redan i början av året. Han har omvärderat detta med att ta medicin och tror att många fortfarande ser det som tabu och lite skamligt. Eller som han så vettigt uttrycker det:

Det hade varit enklare om jag hade haft ont i ett knä, då hade alla fattat. Den här skiten är inte lika konkret. Men jag vill inte skämmas, tvärtom känns det bra att prata om det. Kan jag hjälpa någon genom det är det jävligt gött. För att må så dåligt unnar man ingen.

Strongt gjort att stå upp för detta i media! Själv så medicinerar jag sedan januari och är ganska säker på att det hjälper mer än det stjälper mig, även om inte det är lösningen på allt. Jag avskyr dessutom ordet lyckopiller för det är så långt ifrån det som det kan bli! Stabiliseringspiller är ett bättre namn.

Varje så kallad känd person som berättar rakt och öppet om psykiska problem är värd all respekt. Det är inte ett nederlag att ta hjälp och försöka få ordning på sitt liv. Sådant här ska och kan inte gömmas och tystas ner eftersom det i förlängningen bara blir värre. Jag lovar, jag vet precis vad jag pratar om.

Jag vet själv hur jag har resonerat genom åren gällande antidepressiv medicin, men jag har faktiskt ändrat mig. Behövs det så äter jag det livet ut. Det får mig att hålla näsan ovanför än under livsytan och då är det värt allt. Att Thörnblad berättar om sin väg och inte skäms, det tror jag dessutom är bra för hans rehabilitering. Människor som smyger och gör sig själv finare, de förlorar sig själva. Förr eller senare. Tänk att få släppa ut skiten och inte smyga med problemen för sig själv. Det är lättnad det.

Thörnblad tar en dag i taget nu. Det viktigaste för honom är att bli bra igen. Bara det så kallade normala kommer tillbaka igen.

Jag vet nu att det är höjdhoppet jag brinner för, men om jag hamnar som städare någonstans skulle det också vara helt okej. Bara jag blir helt bra igen.

Läs även andra bloggares åsikter om Linus Thörnblad, depression, höjdhopp, antidepressiva, sport, idrottsman, intressant?