Etikettarkiv: Lill-Babs

Mitt 2018

Ett helt år av bloggande gör att det kan bli en traditionell årskrönika, till skillnad mot 2017 då jag inte bloggade alls under hösten på grund av min ”Livsbok”.

2018 har varit ett blandat år där jag börjar med det positiva. Ett jobb som ser mig och vill mig väl där jag fått en del nya arbetsuppgifter vilket gör att jag nu fungerar bättre i arbetslivet än 2017. Fina medarbetare och en chef jag hoppas få behålla ett tag. Så tacksam för den möjlighet jag fått att ”komma tillbaka” efter min kollaps i december 2016.

Resan till England 28 maj – 4 juni var årets höjdpunkt!

Har också påbörjat en spännande terapi grundat på psykosyntes som jag tror kommer ta mig framåt i mitt liv. Fantastiskt och lite läskigt, men någonting nödvändigt för mig att gå igenom för att komma vidare överhuvudtaget under 2019. Innan det provade jag två andra former av terapi under året, utan att ”hitta rätt”.

Mellan februari och juli bodde äldsta sonen hemma hos mig. Läget i familjen gjorde att detta var den enda lösningen. Det var givetvis oro i början över hur detta skulle gå, men med facit i hand är jag glad över erfarenheten som gjorde att jag kom honom lite närmare.

Det akuta inom familjen fortsatte när Frida flyttade in strax efter. Återigen blev situationen ohållbar och det fanns återigen ingen annan utväg än att hon flyttade till mig.

Maxi 15 augusti 2004 – 20 april 2018

Min ”livskamrat” och katt Maxi blev sjuk och dog av njursvikt den 20 april. Detta har tagit mig hårt och han finns ständigt i mitt medvetande. Hans sista dagar var hemska och tankarna på det gör så ont i mig. Linn och Anna var med mig när han fick somna in. Har så svårt att ta in detta fortfarande.

Har inte heller kunnat hejda min viktuppgång under året, vilket på flera plan sänker mig. Har inte haft kraften och viljan. Det är precis som om jag måste ha något ”missbruk” för att ens fungera hjälpligt. Så är känsla i alla fall och fortfarande så här på årets nästa sista dag.

JANUARI
Min pappa lämnar detta jordeliv, 79 år gammal den 5 januari enligt ett par grannar, men i december någon gång enligt myndigheterna. ”Efterspelet” kring hans död pågick under hela året och är fortfarande inte helt klart.

Försökte mig på gruppterapi, men det gick inte alls. Blev än mer deprimerad och min ”jakt” på att må bättre fortsatte. Fladdrigt och ett mående åt alla håll. Som vanligt alltså.

Anna och Tofflan hittade en lägenhet i stan efter mer än 10 år som sambos. Balanser rubbas och saker och ting förändras i förhållningssätt och hur praktiska ting ska hanteras, vilket på olika sätt påverkade oss alla.

FEBRUARI
Konstaterade i början på månaden ”Tänk att inte ens ha någon som kan bevittna en fullmakt. Det är väl höjden av ensamhet?”

Hjälpte Anna och Tofflan att flytta till StorHemmet i stan, genom att köra flyttbil. Fick köpa ett köksbord med stolar samt en kökssoffa av Tofflan. Lite senare besökte jag även deras nya hem.

Orkar knappt kommentera mitt mående under denna månad. Känslighet, oro och jag vet inte vad. ”Måste fortsätta att försöka, måste kämpa för ljuset och att våga stå kvar där en liten stund i alla fall.” 

Tog mig vatten över huvudet och var tvungen att backa när jag höll på att svimma på jobbet i slutet på månaden. Ville mer än jag klarade av. Nya försök, nu med terapi i coachform som heller inte fungerade för mig. 
Jag var inte riktigt där eller hur jag ska uttrycka det. För mycket praktiskt som jag inte var redo för.

OS i Peyongchang pågår i Sydkorea och Sverige tar flera medaljer. Melodifestivalen kör också på i samma hjulspår och jag är knappt med på resan detta år, men gillar bäst Jessica Andersson och hennes bidrag ”Party Voice”.

Linn och Jordan hittade sin drömlägenhet i Bradford och Frida var på besök.

Morris blev 7 år gammal.

MARS
Morris blev sjuk och dog plötsligt, endast 7 år gammal. Syrrans fina katt som jag lärt känna lite mer genom att vara kattvakt några svängar orkade inte mer när hjärtat gav upp.

Eva och Rafael slutade på jobbet. En avskedsmiddag på Pong skedde under månaden. Avtackning på jobbet för Eva. Påminnelse om att ingenting varar för evigt…

Ingen ville ge ut min ”Livsbok” och efter det har både ork och lust att bearbeta om och försöka igen inte funnits där. Mina stora drömmar genom ett förstorat Ego skrinlades, åtminstone tillfälligt.

Min mäktiga och märkliga dröm får stå som sammanfattning för månaden över hur jag mådde:

Låg som i ett vatten där jag under mig kunde se evigheten och djupet där slutet inte fanns. Kände hur det pulserade under mig av liv och jag skymtade så mycket rörelser och aktivitet. Väldigt svårt att förklara på det sätt jag vill men det var en märklig känsla, när jag väl vågade ”lägga mig” i detta. Jag tvekade länge och tittade upp på min ”lärare”eller vad det var.

10 mars 2018
Maxi blev 14 år gammal. Den 20 april dog han av njursvikt.

APRIL
Tårarna faller tungt när jag kommer till april. Saknar Maxi så mycket och när jag ser ovanstående fina bild på min kattpojke, faller allt i mig. Jag älskade den katten så mycket! Älskade Maxi dog den 20 april av njursvikt enligt veterinären. Maxi, min ängel!

Detta påverkade mig och påverkar mig fortfarande starkt. Han var så betydelsefull. Hade aningar ett par veckor innan att allt inte stod rätt till, men jag avvaktade och det ångrar jag bittert idag. För när jag sedan väl kom till veterinären var allt försent… men jag förstod inte att det var allvarligt som det var. Fan, vad jag kan älta detta. Saknar honom så oerhört mycket, min älskade kattpojke! Tur att jag har Felix och Maja vid min sida idag!

Foto: Wikimedia Commons/Kaiketsu

Samma dag som Maxi lämnade jorden tog Avicii sitt liv, endast 28 år gammal. Så sorgligt och tragiskt att han inte såg någon annan utväg.

En annan folkär artist dog den 3 april efter att ha drabbats av cancer. Minnet av Lill-Babs är starkt eftersom hon fanns med under min och mångas uppväxt.

Usch, april var en jävla mörk månad och i det finns ingenting mer att säga.

Bowlingkväll i Bradford 31 maj.

MAJ
Att åka till England var en lisa för själen efter det tunga i april. Två dagar i London med Frida och sen besök hos Linn och Jordan i Bradford. Vilken resa vi hade mellan 28 maj – 4 juni! Så många fina minnen i mitt inre bevarat! Wow! Bästa på hela året!

Tack Linn och Jordan! Mitt hjärta är kvar hos er i Bradford. Ni fick mig så lugn och trygg. Svårt att komma tillbaka till min vardag. Ni var helt enkelt suveräna värdar och får högsta betyg av mig! TACK!
Tack Frida för att du gjorde mig sällskap. Älskar dig av hela mitt hjärta. Så många fina reseminnen. Detta måste vi göra om!

Netta med bidraget ”Toy” vann årets Eurovision Song Contest, vilket betyder att nästa års tävling går av stapeln i Jerusalem, Israel.

Skrev ganska öppet om min längtan efter en man och om sexprat på min blogg. Nu i efterhand känns det som om jag då, den där dagen i maj 2018, var mer öppen kring detta än vad jag är nu. Två steg fram och ett steg tillbaka, eller?

Den 2 juni låste Linn och Jordan ihop sina hjärtan i Liverpool. Nyckeln kastades i Mersey och då blev de ETT. En ynnest att få vara med om denna stora händelse i deras liv.

JUNI
England i början på månaden. Hos Bettys i Ilkley där gubben drack te som aldrig förr. Dagen innan besök på det riktiga Beatlesmuseet i Liverpool Vilken upplevelse! Första dagen i juni var vi på kattcafé i Leeds. Minns hela denna resa som om det var igår. Så mycket härliga minnen.

Hemma hos Linn och Jordan i Bradford.

”Ignoransen mot folkviljan” skrev jag den 25:e, ungefär tre månader före valet. Att inte ta svenskens oro på allvar skapar den polarisering som tyvärr bara blir allt större och starkare. Vi har ett sönderslaget samhälle med oerhörda utmaningar och i det har den rödgröna röran inte vågat ta i på allvar, vilket kommer att fortsätta att leda till kulturkrockar och än fler skjutningar under 2019.

Konstaterade också att Maja nu är en utekatt samma dag. Det fungerade bra med att släppa ut henne på samma sätt som med Felix och i det fortsatte jag under hela året. Maja – utekatten!

Fotbolls-VM pågick och Sverige vann sin grupp! Tänka sig! Syrran var på semester i USA och skickade en fin bild på Marilyn Monroe. Var med bil under den tiden, vilket var trevligt. Midsommarafton ”firades” i ensamhet, men allt vad det innebär för det inre bagaget. Försökte ”spela spelet” för att jag inte ville tynga ner någon annan med min skit. Det gick inget bra.

Bild från LeopardCay https://imgur.com/gallery/hMweFer

JULI
En väldigt varm och en mycket torr sommar. Har nog aldrig varit med om något liknande under mina år. Högsta temperaturen var 34,4 grader och kring den 16 juli var temperaturen konstant över 30 grader i hela åtta dagar. Jag gillar värme, men även för mig var det nästan för mycket med dessa höga temperaturer. Först den 29:e kom regnet

Äppleträdet växte som sjuttsingen med nya grenar, fulla med äpplen. Rekord så länge jag bott där jag bor. Skänkte bort massor till grannen, men det märktes knappt.

Skrev om den otäcka skogsbranden i Hälsingland den 22:e. Det blev en följetong i media under flera veckor.

Skrev om kvinnan som gjort sådant intryck på mig under senaste åren på ett lite mer öppet sätt. Hon har påverkat mer än hon kanske tror. Var mycket ensam och en dag saknade jag min mor extra mycket. Tog mig till henne och grät en skvätt över det som inte blev och det som var just då.

Lämnade återbud till den årliga grillningen i Husbyborg för att jag helt enkelt inte orkade. Den konstanta hettan i kombination med min hjärntrötthet stoppade mig från att ens försöka. Tråkigt, men förhoppningsvis blir det en ny chans nästa år.

Sverige gick till kvartsfinal i fotbolls-VM.

AUGUSTI
Politisk ökenvandring ger blankröst var mitt krassa konstaterande en månad före valet. Ingen parti lockade mig nämnvärt i detta val.

Frånvarokänslan och likgiltigheten har blivit allt värre och i perioder har den börjat att skrämma mig. Blir bara av den orolig och får stigande ångest. Tycker liksom inte att jag ”är med” i livet och känner mig som en zoombie. En levande död.

7 augusti 2018

Den sista dagen i augusti flyttade Frida hem till mig permanent. Johan har precis flyttat till eget efter fem månader hos mig, då yngsta dottern inte hade något annat val eller hur jag då skrev om den uppkomna situationen:

Frida flyttar till mig på fredag. Situationen just nu gör att ingen annan möjlighet finns. Hastigt men inte alls lustigt har det blivit på det viset. Jag är mest förbannad för hennes skull och hoppas att hon efter allt som hänt ändå mår ok.

Valresultatet som gjort att vi fortfarande står utan regering…

SEPTEMBER
Konstaterade att september i det stora hela var en bra period i mitt liv. Allt gick åt rätt håll och jag halverade min dos av antidepressiva. De gjorde mig likgiltig och utanför mig själv, ett skydd jag inte längre behövde. Efter halveringen vaknade gubben till på ett bättre sätt, även om det nu i slutet på året gått tillbaka en del. Dock är inte zombien och likgiltigheten där på samma sätt.

Valet den 9 september renderade i att vi fortfarande inte har någon regering. Värre pajaser än politikerna på riksplan är svårt att finna. När egon och personliga vinningar går före Sveriges väl och ve, då kan det bara bli på det här sättet. Svagt!

Vid biskopsvalets nomineringsval den 13 september var jag röstmottagare vid Uppsalabordet. Roligt att göra det tillsammans med Eva.

För första gången på över två år åkte jag iväg på en kurs i jobbet. Visserligen bara en dag, men det var en utmaning. Avtalshantering i Multinet tillsammans med Eva, som under året blivit en allt mer nära arbetskamrat där vi allt oftare kommer in på djupa diskussioner. Det känns som om jag känt henne hela mitt liv och den känslan kom ganska direkt.

Äventyret i Linköping var stort för mig den 25:e på flera plan. Inte planerat det som hände fick mig att i praktiken vara med om det som ofta oroar mig. En nyttig upplevelse. Känner att när jag nu skriver om detta och går tillbaka, så var det här någonstans som min ”stora” förändring inleddes. Då jag liksom tog ett steg till i utmaningen att ”hitta mig själv” fullt ut.

OKTOBER
GDPR gjorde mig både matt och kluven. I grunden en lag som ska skydda individen sägs det, men ibland undrar jag om det inte vevas ett varv eller två för långt. Det blir konskevenser som inte kan göra någon glad.

Medvetenheten är min räddning. Tålamodet mitt hopp och acceptansen det som gör att inget kommer att fastna en längre tid. Det måste jag tro. Tänk, så klok var jag i mina tankar i början på oktober. (;-)

Skrev om förlåtelse och min pappa. Kan man förlåta alla människor? Går det att förlåta allt och om det inte gör det, kan man hitta ett förhållningssätt inom sig så att ”gnagandet” inte dominerar? Jag vet faktiskt inte.

Första snön kom den 27:e och då funderade jag även över det dubbla i mig:

Fastnar i sorg och omöjlig längtan. Något som aldrig blev. En ledsenhet som förlamar mig. Ensamhet i tankarna och när någon försöker prata med mig blir jag tyst och säger ok eller att jag inte vill prata om det. För att inte belasta och verka ömklig och patetisk. Ja, det är så jag ser på mig själv om jag blir ”svag” igen och pratar om det som jag idag istället äter mig till ett bedrägligt lugn som aldrig får nog. Drar mig undan för att undvika risken att blotta det som gör ont.

27 oktober 2018

Dagen innan en ny milstolpe i mitt arbetsliv. Trettiofem år på stiftet. Idag är jag den enda kvar från den gamla stiftsbyråtiden och det fick i allvar igång detta med tankarna kring död, tid och att allt har ett slut.

NOVEMBER
Den 6 november valdes Karin Johannesson till ny biskop i Uppsala stift. Hon börjar redan i februari 2019 för att sedan i mars tillträda sin tjänst.

Det blev ett lyckligt slut på en lång krokig väg för yngsta sonen. Tårarna rann på mig och glädjen visste inga gränser. Sådan kamp i hela livet kröntes nu med att målet nåddes. En stor händelse i ett pappahjärta och vad ska det då inte vara för sonen?

Dagen efter min födelsedag så tog jag ett stort steg. Jag postade ansökan om att få bli adept hos A. Det handlar om terapi i psykosyntes. Det skulle visa sig att det var det bästa jag gjort på många år gällande mitt mående…

På jobbet förberedde jag att definitivt byta inriktning på mitt arbete. Det var IT-koordinatorn som blev sjuk i både utmattning och depression. Det fungerade i 22 år. Min förstående chef hjälpte mig att komma vidare för att kunna orka fortsätta på jobbet. Webbansvarig samt administrativa uppgifter med avtal och diarie som huvudriktningar gick jag in i även officiellt i slutet på månaden.

Att kunna möblera om på det sätt som nu skedde är en ynnest för mig. Energierna är lugnare och jag kan starta varje morgon med att samla mig inför dagens arbetsuppgifter på ett sätt som jag inte varit i närheten av tidigare. Tacksamheten är stor över den möjlighet som givits mig.

Utrensning och städning i vrårna, både på jobbet och hemma. Hade en period då jag bara måste röja. Det gjorde att jag hittade den första bilden på mig som tagits i tjänsten 1983. Självklart måste den ingå när jag berättar om mitt 2018. För mig märkvärdigt och stort:

Foto: Claes Göthberg

DECEMBER
Trots allt firades julafton i StorHemmet hos Anna och Tofflan. Det gick bra, men känningar av förändring fanns där i mitt inre. Vi fick ändå vara tillsammans allihopa och det är ändå det allra viktigaste.

Besöken av Linn och Jordan, samt en lunch var otroligt viktiga för mig. Jag tycker så mycket om dem båda två. [Instagram]

Flera besök i Gamla Stan under december.

Tre tillfällen blev det hos A i Gamla Stan. Kände direkt förtroende för henne och hon hjälper mig att möta mitt inre. Det är både befriande och jobbigt, men jag ser mest framemot att träffa henne igen i början på januari 2019.

Ett intensivt 2018 som jag försöker omfamna även om jag miste min Maxi. Det präglar hela året för mig. Många tårar och känsla av overklighet.

Relaterat
Livsbok, pappa & bloggpost
Mitt 2016
Mitt 2015

Minnen av Lill-Babs

Det är lite svårt att ta in att Lill-Babs är död. Hon har liksom alltid funnits där och det kändes alltid som hon var mitt i livet på något sätt. Trots att hon var 80 år känns det alldeles för tidigt.

Lill-Babs död 180403

Barbro Svensson 9 mars 1938 – 3 april 2018

Barbro Svensson föddes den 9 mars 1938 och avled 3 april 2018 efter en kort tids kamp mot cancer. För mig är hon den ultimata ambassadören för Sverige. Man tar ofta till överord när människor dör, men med Lill-Babs tycker jag verkligen att hon var omfamnande, positiv och alltid så relevant hela tiden. Hon var liksom en stor del av många människors uppväxt och hann med hela 65 år som artist.

Mina egna minnen av Lill-Babs är några stycken. Förknippar henne med folkparker, Järvsö, Hälsingland och stort hjärta. Hon var så inkluderande och ville alla väl.

När jag var på sommarhem i Söderfors åkte vi den 25 augusti 1975 och tittade på hennes ”Lill-Babs Show” på ett ställe som hette Gammelgården. Efter konserten satt hon själv och delade ut idolkort och jag lyckades få ett som jag sparat:

Lill-Babs 1975

Idolkort från 1975.

Man ser knappt vad det står på kortet, men betänk att det är nästan 43 år sedan. Det går dock att se om man anstränger sig att det står ”Kramar Lill-Babs”.

I december 1983 såg jag henne tillsammans med jobbet på Flustret i Uppsala. Så varm och inbjudande under hela föreställningen:

Lill-Babs på Flustret i Uppsala 1983

Lill-Babs uppträdde på Flustret, Uppsala i december 1983.

Lill-Babs biografi 1996

1996 kom självbiografin ”Lill-Babs Hon är jag”.

Hennes självbiografi från 1996 ”Lill-Babs Hon är jag” köpte jag 1 augusti 2001. Kan inte låta bli att delge er hur hon avslutade boken:

”Kommer jag vid 80 års ålder stapplande på Skansen i kortkort med högklackade skor oh liten handväska och hatt och ska upp på scenen och sjunga med Lasse Berghagen, lås in mig! Frakta mig till ett ålderdomshem och låt mig jamma där, tillsammans med andra gamlingar till artister och musikanter, men lås in mig!”

Inte blev Lill-Babs gammal vid 80 år! Hon var aktiv nästan in i det sista och stapplade inte alls. Det är ungefär så jag känner när jag nu tänker på Lill-Babs, hon blev aldrig gammal utan hon kändes fräsch hela tiden på något vis.

Två tidiga ”filmisar” från 50-talet:

Lill-Babs filmis 01

Lill-Babs filmis 02

Quincy Jones säger följande om sin mångåriga vän:

Den 18 december 2017 gjorde Nyhetsmorgon på TV4 en av de sista stora intervjuerna med henne och med då var också dottern Monica:

Hon gjorde stora avtryck hos många själar under åren. Den saken är helt klar och det kommer att bli väldigt tomt utan henne i offentligheten. Uttrycket ”du fattas oss” stämmer verkligen när jag tänker på henne.

Vila i frid, Barbro ”Lill-Babs” Svensson!

Carl-Gustaf berättar

Att skryta om sig själv – titta vad bra jag är! Dom flesta snackar om sin taskiga barndom och hur fattigt och jäkligt dom haft det. Jag har ju inte haft det särskilt fattigt eller så…

Carl-Gustaf Lindstedt biografi från 1990Carl-Gustaf Lindstedt (1921-1992) var aldrig intresserad av att skriva sina memoarer. Men vännen Börje Nyberg (1920-2005) fick göra det och därför gavs boken “Carl-Gustaf berättar” ut 1990.

Föräldrarna Ernst och Vendela Lindstedt flyttade till Kungsholmen i Stockholm 1910. Uppfostran var strängt religiös och barnen fick aldrig vistas ute efter klockan sex på kvällarna. Helgerna var vikta för bibelläsning och psalmsång.

De öppnade en blomsteraffär på Kungsholmen och den 24 februari 1921 så föddes Carl-Gustaf som var yngst av fem syskon.

Hans far var en hjälpsam och generös själ, vilket visade sig bland annat i att han hjälpte vräkta familjen i det tuffa 20-talet för att ha någonstans att bo. Han hyrde lokaler där familjerna fick bo gratis under tiden de sökte riktiga hem.

Carl-Gustaf fick hjälpa till i föräldrarnas blomsteraffär vid tidig ålder. Ibland gick familjen på revy och bio och det var där intresset för buskis och film odlades hos Carl-Gustaf. Inspiration fick han från Bob Hope, Red Skelton och framförallt Jack Benny till crazyn som han uttrycker det.

Carl-Gustaf gick med i Unga Örnar på pappans inrådan. Pappan var övertygad socialdemokrat så det valet var liksom självklart. Göra honnör, vara hjälpsam och vara en god kamrat ingick i uppgifterna. Och att vara socialdemokrat. (;-)

Det som drog för Carl-Gustaf var dock att få vara med i teatergruppen Unga Röster. För att inte få stryk och bli mobbad i skolan så blev han en av klassens clowner och lustigkurrar. Ett klassisk knep för att slippa få stryk. Han var bra på brottning och var till och med i ett juniormästerskap för Djurgården. Fast det han var allra bäst på var att cykla. Han blev tävlingscyklist under flera år och vann flera priser.

Hans mamma dog 1932, när han bara var 11 år. Det var ett hårt slag för Carl-Gustaf och inte blev det bättre av att de andra i släkten tvingade upp honom på sjukhuset för att se henne när hon hade dött. Barndomen och uppväxten på Kungsholmen var ändå till stora delar positiv.

Teaterskola hade han inte råd med utan han ägnade sig åt revysketcher och uppträdde på klubbar och fester. Han träffade sin livskamrat Tullü på Nalen 1940 och tre år senare gifte de sig. De fick tre barn tillsammans, där Pierre Lindstedt gått i sin fars fotspår…

Karriären tog fart 1942 med Tre Knas som var en slags crazytrio som for land och rike runt. De blev kända fort och faktiskt ett begrepp i nöjesbranschen. 1946 så började Tre Knas att samarbeta med Casinogänget. Första revyn hette Den ridderliga flugan och ensemblen innehöll bland annat Arne Källerud (1913-1981), Gösta Bernhard och Stig Bergendorff tillsammans med Carl-Gustaf själv. Han blev kvar i sex år på Casinoteatern.

Han berättar med värme om sin bästa vän genom åren Gus Dahlström (1906 – 1989). En fin och generös människa som med sin varma humor också privat gladde sin omgivning.

I boken berättas det också om kontraktsbråk och de inte så vackra sidorna av yrket. Bråk och begränsningar, stridsyxor som visserligen grävdes ner med tiden men som aldrig helt täcktes så att säga.

I mitten på 1950-talet så började Carl-Gustaf att jobba för Sveriges Radio. Tillsammans med Arne Källerud så gjorde de stor succé med “Räkna med bråk” som blev en långkörare i radion och en scenversion gjordes för folkparkerna. De turnerade med denna show i landet och det var fulla hus överallt. Stor succé under tre års tid.

1957 så köpte sig Carl-Gustaf tillsammans med Arne Källerud sin egna teater för den facila summan av 30.000 kronor. De var trötta på Casino (som de jobbade för igen) och deras snålhet och brist uppskattning, även via lönekuvertet gjorde att de slutade. De blev teaterdirektörer och startade Nöjeskatten. Den stora succén kom efter ett par år och en som började hos Carl-Gustaf var Barbro “Lill-Babs” Svensson som var med i flera uppsättningar.

Rune Moberg (1912-1999) var medförfattare och skrev och stod för huvuddelen av allt material. Nöjeskatten fungerade i fem år. Samarbetet började efter den tiden att knaka i fogarna. Vänskapen höll i sig mellan Carl-Gustaf och Arne Källerud genom åren, men de jobbade aldrig mer tillsammans på en scen efter Nöjeskatten.

Jag tror jag kan skryta med att jag har varit med i alla dåliga filmer som gjordes under 1940-50-talen.

Carl-Gustaf Lindstedt var under den här perioden med överallt och var då som mest produktivast i filmsammanhang. Sammanlagt så gjorde han 80 roller på TV eller film, allt enligt IMDB. Han fick en guldbagge för rollen i Harry Munter 1969.

Filmen Mannen på taket från 1976 är väl en av de mest kända där Carl-Gustaf Lindstedt spelar kommissarie Beck. Det blev en hyllad film och den vann priser i flera länder.

När det gäller teatern så berättar han i boken om Casinorevyn som återuppstod 1973 och de spelade för fulla hus i sex år. Carl-Gustaf hade då börjat att tröttna på upplägget och fick ett erbjudande om att spela i “Spanska flugan” på Vasateatern som blev en megasuccé med hela 438 föreställningar. Även “Min käre man”“Leva loppan” och “Inte nu älskling” blev långkörare vilket gjorde att han var vid teatern i flera år på 1980-talet.

Han beskriver sig själv som en arbetsnarkoman. 1988 så blev det för mycket. Han föll ihop på stan och blev för första gången i sin karriär tvungen att ställa in en föreställning. Det var då, fyra år före sin död, som han förstod att han inte var odödlig. Men han har aldrig varit rädd och som han säger i boken “Jag tror inte på döden”.

Hans fru Tullü har varit Carl-Gustafs stora idol genom livet. Han tackar henne för allt och för sin karriär. Thor Modéen var den stora filmidolen. Dirch Passer, Lars Ekborg och Jan Malmsjö var tre andra favoriter hos Carl-Gustaf.

Carl-Gustaf Lindstedt som Primus Svensson i Babels Hus

Att läsa den här boken om Carl-Gustaf Lindstedt var intressant. Den är enkelt skriven och i jagform. En del saker lämnar han ute helt och det visar väl vilken bred och lång karriär han hade. Men den är intressant just för att det är Carl-Gustaf Lindstedt det handlar om.

För mig så gjorde han ett stort intryck i den allvarliga rollen som Primus Svensson i Babels Hus (1981). Om den fina rolltolkningen sägs det ingenting om i boken…

Som fotnot måste jag nämna orden kinesa, barrolin och vederkvickelse. De hör man inte så ofta numera, men i denna bok finns de med.

Carl-Gustaf Lindstedt avled den 16 januari 1992 i sviterna efter en hjärtattack. Han blev 70 år gammal.

Relaterat
Intervju med Carl-Gustaf Lindstedt 1991

Rensar ur från det förflutna

På jobbet så har jag börjat att rensa ur i gamla dokument. Nästa vecka så ska jag byta rum och då är det ett perfekt tillfälle att göra sådant.

Det gjorde att jag fick inspiration att rensa ur lite hemma också. Började så frankt och det var roligt att gå tillbaka i gratulationer, militärtjänst, konfirmation och jag vet inte allt.

2014-09-27

Ju mer jag grävde, ju längre tillbaks i historien kom jag. Nottingham Forest, sparade bilagor om stora händelser och gamla biobiljetter. Ja, jag var en riktig hamster ett tag och sparade på alla möjliga olika sorters biljetter.

2014-09-27

Idolkort från 1975 med Lill-Babs och sen det som blev lite påfrestande var konfirmationshälsningar till min mamma när hon tog konfirmationen, diplom från hennes skoltid och en teckning som jag gjort till henne när jag var tre år!

Då blev det lite jobbigt. Det handlar inte om sorg och sådant, det har jag kommit förbi, utan mer av en längtan, att få träffas igen. Det är väl det här klassiska, att hon inte varit med rent fysiskt sedan 1981. Men jag vet ju att hon är med på annat sätt. Aftonbladet intervjuade mig om detta 2010 och sen har jag själv skrivit om det flera gånger.

Men jag har varit en riktig hamster alltså. Hittade så många biobiljetter från 1979-1985. Skrev filmens namn bakpå, mitt betyg, vilka jag såg filmen med och självklart datum. Lite förvånad blev jag när jag på en del hittade “själv”, vilket måste ha betytt att jag gick ensam.

En del saker minns jag inte. Det fanns gratulationskort och julkort från människor som jag inte kom ihåg vilka de var. Lite läskigt faktiskt. En kort från mamma kändes lite extra kan jag säga, men det var mer av tacksamhet att hon var min mamma.

Hälsningar från släktingar som jag inte hört av på många år, de bara liksom försvann. En del har gått över till Andra sidan och de hälsningarna är jag så glad för att jag har kvar. Från mina fosterföräldrar, från min mormor, farmor och även ett från farfar. Hittade också ett par julhälsningar från min mormors syster, som jag knappt träffat.

Tydligen så brevväxlade jag med en tjej också! I ett brev så avvisade hon mig, vänligt men bestämt…hehe…

Ett fint kort hittade jag också som jag inte minns att jag hade:

140927_03

Jag har alltid gillat Marilyn Monroe! Detta kort har jag nu tagit fram och satt upp i vardagsrummet bland de andra Marilynbilderna.

Tar nu sats för att ta mig ut en sväng. Måste ju köpa lite nötter till kvällen. Sen så går det åt väldigt mycket grönsaker numera… sen behöver ju min lekamen röra lite på sig.

“Så mycket bättre” en succé på TV4

Egentligen är det ju konstigt att inte konceptet gjorts tidigare. TV4 gör ju nu stor succé med “Så mycket bättre” och jag är imponerad över så mycket i programserien.

CD-omslag till samlingsalbumet.

Sju olika artister träffas under en vecka och alla har en dag då de står i centrum. De bestämmer vad som ska göras och de andra artisterna tolkar en låt av just den artisten. Ett egentligen inte så märkvärdigt koncept men det funkar oerhört bra detta. Kanske är det just den här kombinationen av artister som är ovanligt lyckad för varje lördagskväll är som en högtidsstund numera när detta program går.

Thomas Di Leva, Barbro “Lill-Babs” Svensson, Petra “September” Marklund, Christer Sandelin, Petter Alexis Askergren, Lasse Berghagen samt Plura Jonsson är de artister som är med i “Så mycket bättre”.

Det är en härlig stämning, gemenskap och helt enkelt mysigt att få vara med dem på lördagskvällen. Den jag imponerats mest av hittills är Petter. Tala om att gå rakt in i folkhemmet med sina fantastiska tolkningar av de andra artisternas låtar. Versionen av Di Levas “Dansa din djävul” finns på spotten liksom “Stockholm i mitt hjärta”. I senaste avsnittet så gjorde han en sjukt härlig version av Lill-Babs “Tuff brud i lyxförpackning”. “Imponerad!

Flera av musiktolkningarna och det senaste programmet som är tillgängligt veckan ut kan ses här! Dessutom så kommer låtarna att släppas på CD den 6 december. Det blir så spännande att få ta del av den plattan.

Nästa lördag så är det Christer Sandelins dag. Det ska bli så spännande att höra vad de andra artisterna kan göra av hans största hits. Jag rekommenderar verkligen “Så mycket bättre” till dig som ännu inte tittat på programmet.

Läs även andra bloggares åsikter om Så mycket bättre, TV4, Di Leva, Lill-Babs, September, Christer Sandelin, Petter, Lasse Berghagen, Plura, intressant?