Etikettarkiv: LCHF-kost

Studentfika – lite senare…

Alva har tagit studenten!

Tog mig till syrran idag för att gratulera hennes yngsta dotter Alva som tagit studenten! Grattis!

Skulle ha varit med i fredags, men tvingades tacka nej. Men idag blev det av att träffa den nybakade studentskan en stund… det var roligt att prata med henne om nutid, framtid… och Rickard! (;-)

Två finska muggar till Alva!

En lite studentgåva hade jag med mig, eller snarare två. Det var muggar av märket Sarjaton Varpu Mugg. Tycker själv att de är väldigt fina.

Alva hade bakat bullar och eftersom min LCHF-kost inte fungerar längre så tog jag mig ett par till fikat. Himmelsk goda!

160606_Alva_03

Syrran tillsammans med Morris.

Det var roligt att träffa dem båda. Glad att jag kom iväg och fick göra detta idag.

Annonser

Resan till Israel – första dagen

Tillsammans med delar av mina arbetskamrater gjorde vi en studieresa till Israel mellan den 9-13 maj 2016.

Resan till Israel

Det är en resa som jag inte kan berätta om i en enda bloggpost. Jag har mycket intryck, minnen och tankar och de ryms helt enkelt inte i en enda post, utan att det då skulle bli helt oöverskådligt.

Nu kommer jag att skriva om varje dag för sig med bilder och de tankar som de ger mig. Alla ord är personliga och ska inte tolkas in i någon politisk kontext. Läget i Israel är komplext och det är nästintill omöjligt att skriva om detta utan att någon reagerar och tycker annorlunda. Jag utgår från mina upplevelser och det jag varit med om. Punkt.

Dessutom så behöver jag fortfarande smälta vissa saker och då kan det vara bra att ta det dag för dag. Vissa upplevelser har berört mig så in i de djupaste delarna av mig, att jag har svårt att fortfarande samla tankarna rationellt. Vi får som om det ens går att formulera det jag nu bär på.

Första dagen 9 maj 2016
Detta var en resdag. Från tidig morgon och faktiskt fram till midnatt, innan vi nådde vårt första mål med studieresan.

Resan till Israel - Arlanda

Här sitter vi på Arlanda och väntar på att få flyga iväg mot det heliga landet via en mellanlandning i Istanbul, Turkiet.

Småpirrig och viss resfeber, dock inte som förr i tiden. Nyfikenheten var för stor helt enkelt på den här resan med delar av arbetslaget.

Resan till Israel 9 maj 2016

Vi åkte med Turkish Airlines och mellanlandade som sagt i Istanbul. Total flygresa på ca 5 timmar. Min rumskamrat de fyra nätterna var Mats som här tittar ut genom flygplansfönstret på ditresan.

Resan till Israel 9 maj 2016

Uppåt värre när Gunilla och jag poserar i Istanbul där vi hade ett par timmar innan nästa flight.

Resan till Israel 9 maj 2016

Flight nummer 788 mot Tel Aviv. Vår andra flygning den första dagen bjöd på en härlig solnedgång. Att flyga är som sagt obehagligt för mig oavsett men jag är inte rädd längre. Det är en känsla jag tar med mig efter dessa fyra flygningar.

Resan till Israel 9 maj 2016

På väg till säkerhetskontrollerna efter landningen på Ben Gurion-flygplatsen.

Resan till Israel 2016

Framme i Israel! Upprymd och förväntansfull.

Resan till Israel 9 maj 2016

Efter att vi hämtat bagaget samlades vi alla, innan vi skulle gå mot bussen.

Resan till Israel 9 maj 2016

Det var både en märklig och häftig känsla att stå i Tel Aviv och vänta på bussen som skulle ta oss till resans första mål kibbutzen Ein Gev.

Resan till Israel 9 maj 2016

Det tog ett par timmar att ta sig dit och ett stopp blev det utanför Magal, där vi fick ett par rediga nattamackor. Det var här mitt förfall från LCHF-kosten drog igång på allvar… …men jag hade inget alternativ om jag inte skulle svälta ihjäl…

Resan till Israel 9 maj 2016

Vid midnatt var vi framme i Ein Gev. Jan-Olof Johansson som var vår guide under dessa dagar, delade ut nycklar till oss.

En lång resdag var över. Tankarna for och flög och jag hade ingen aning då om vad som väntade… …upplevelser som förändrat mig för alltid.

Resan till Israel – andra dagen

En positivt val

Idag kunde jag springa igen! Tala om tillfredsställelse! Det har blivit som min nya drog detta, min nya positiva drog” som får mig att må så himla bra!

Idag gick det att löpa igen!Trots oplogade gator och snöfall tog jag mig ut eftersom jag sagt att är det –5 eller varmare, då är det bara att snöra på sig gympaskorna och springa för allt vad tyglarna håller!

Tidigare i veckan så har det varit mycket kallare och då har jag inte sprungit, knappt tagit en promenad ens. Gillar inte kyla och då speciellt inte när det är så kallt som det nu varit ett tag. Men idag var det läge och som jag längtat!

Det kändes som om kroppen också längtat efter att få röra på sig igen. Pigg och fin första halvmilen, trots underlaget. Sen var det lite mer “kamp” men det gick ändå bra hela vägen.

I mer än en vecka har temperaturen var över –5 på de tider då jag vill springa och då har jag helt enkelt inte vågat mig ut, men nu ser jag ju att det funkar fint vid -5. Vågar kanske sänka gränsen ytterligare lite…

2016-01-10
Senare så var jag till den lokala butiken och då var en del vägar plogade.

Broddarna är guld värda. De funkar skitbra i snön. Sen detta lugn jag får efteråt. Tala om skillnad mot tidigare dagar då jag inte kunnat springa. Detta med att löpa är som jag skrev i början en positiv förändring för mig, inte något negativt som så ofta tidigare i mitt liv. Destruktivitet och jävlighet ihopmixat med en stor portion självförakt är ju vad jag ägnat stora delar av mitt liv åt, men inte detta och att då fastna så för det som jag gjort, det är en välsignelse. En stor fet välsignelse, sanna mina ord!

Ett positivt val i mitt liv. Bättre sent än aldrig brukar man ju säga och så jävla gammal är jag inte ännu. Med bra kost och regelbunden träning så kan jag nog hålla några år till… (;-) Tjatar mycket om tacksamhet, men jag är verkligen tacksam för att jag KAN springa och att kroppen håller. Att jag mår så bra av det utan ont någonstans, utan det är tvärtom att ju lättare jag blir, ju mindre ont får jag i leder och den begynnande stelheten motverkas mycket bra av att löpträna regelbundet.

Får jag vara frisk och kry så ska 2016 bli ett år där jag än mer tar hand om min kropp och är snäll emot mig själv. Vill visa mig själv att jag kan vända så att säga och må bättre än på många år! LCHF-kosten gör mig också stark och kroppen mår så mycket bättre av den.

Allt går lättare överhuvudtaget efter ett träningspass och när jag kom hem så plockade jag ner julstjärnor och stakar samt alla tomtar av bara farten. Nu är julen ute ur mitt hus. Den lilla julen jag hade i år vill säga.

De djupa funderingarna från igår har förvandlats till utropstecken. Vad har jag att förlora genom att följa mitt hjärta? Har inte tid att tveka längre, det är bara att köra på…

Gott nytt 2016!

I år så ändrar vi traditionen lite på nyårsafton, jag och Elias. Vi byter ut laxen mot oxfile som blir middagen tillsammans med hasselbackspotatisen. För övrigt står ett besök hos Anna på programmet med utgång kring tolvslaget för att se på vad himlen har att erbjuda.

Tittar tillbaka hur det var i tidigare poster i slutet av åren. En del känns igen, eller hur? Ville ju så gärna att jag skulle gå framåt, men nu i backspegeln så ser jag ju vilken tid saker och ting tagit med mitt mående. Det är ju tur att man i stunden inte är medveten om detta.

29 december 2007
Sen är det ju detta med ensamheten och saknaden. Det går upp och ner. Just nu känns det en del och jag längtar efter min familj så mycket. Det blir en lugn kväll. Orkar ingenting just nu.

Nyårsafton 2008
Känner att jag blivit lugnare på något vis. Inte lika orolig. Trots allt. Men det går sakta framåt. Det är precis som om jobbigheterna skall nötas bort. Sakta, sakta. Att acceptansen och balansen kommer lite lite för varje månad som går.

12 december 2009
Ökenvandring. Medveten och med egenvald sand. Då får jag skylla mig själv. Ja, det rinner och kladdar, jag vet. Jag vill inte betraktas och utforskas av nya människor. Känner mig skräckslagen för att ta nya kontakter.

Nyårsafton 2010
När jag tänker tillbaka så känns året bättre för mig än 2009. Känner mig mer grundad på något vis och mer trygg i mig själv. Detta har inneburit en del förändringar i mitt liv och till största del så har det varit positivt för mig.

30 december 2011
Personligt för mig så står allt stilla ytterligare ett år och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Och det ger ångest… inför 2012 så har jag inga förhoppningar om någonting.

30 december 2012
Lite jobbigare är det faktum att ytterligare ett år gick och jag fortfarande är ensam, nu över fem år sedan mitt äktenskap kraschade. Det tär en del och när jag inte hittar verktygen trots en del åtgärder så tar det ibland emot väldeliga.

Nyårsafton 2013
När jag tänker tillbaka på 2013 så blir jag glad. Ett år som varit bra för mig. Jag ser ljuset allt oftare och för det är jag så tacksam.

Nyårsafton 2014
Har svårt att se framåt. 2015 känns inte lockande. Kanske är det sifferbytet som skrämmer i november? Kanske uppgivenheten inför saknaden av en livspartner i mitt liv? Kanske för att vissa saker bara känns så fastlåsta och omöjliga att ändra på?

När jag läser igenom dessa ord i slutet av åren mellan 2007-2014 så ser jag ju att det först släppte för mig när jag tog mig själv på allvar och tog bort de destruktiva sakerna som gjorde att min personliga utveckling stod stilla i princip. Det var först då, som det sakta men säkert faktiskt blev riktig skillnad i mitt liv. April och augusti 2014 var två viktiga månader för mig, först alkoholstoppet och sen att börja med LCHF-kosten.

Idag på nyårsafton 2015 så ser jag det klart. Då vände det på riktigt eller hur jag ska uttrycka det. Att jag sedan fortsatt med att motionera regelbundet, först med promenader (sen januari 2015)  och nu även löprundor (juni 2015), gör saker och ting än bättre för mig. Jag har kämpat för detta och verkligen bitit i vissa dagar då det varit tufft samtidigt som jag någonstans djupt inom mig känt att alternativen inte finns längre. Leva eller dö. Låter drastiskt, men den känslan har varit stark inom mig. Leva eller dö.

Det enda som gnager och skaver idag är detta med kärlek och livspartner. Idag vet jag att kommer det så kommer det, det går inte att grubbla fram sådant. Det blir som det blir. Det jag kan göra är att må så bra som möjligt både fysiskt och psykiskt. Ta hand om mig själv och förstå att jag är värd det. Då blir det kanske lättare med självförtroende och mod att våga söka mer aktivt efter en man att älska. Så känns det i alla fall. Men som sagt, det blir som det blir med den saken.

En sak i taget. Sanningen gör oss fria. Bemöt människor såsom du själv vill bli bemött.

Nyårsafton 2015

GOTT NYTT 2016 vill jag önska er alla som läser på min blogg!

Redigt återfall

2015-06-20 Tarragona

Igår så hade jag hyfsat kontroll på mitt ätande. Höll mig någorlunda inom LCHF förutom gällande lite sill, lite mycket nötter och ett par chokladbitar. Men idag, då har det spruckit rejält och det är faktiskt första gången sedan jag började med denna kost i augusti förra året.

Det jag nu måste fokusera på är att inte slå på mig själv och få ångest över detta. Det är bara att ta nya tag och fortsätta. Choklad har jag ätit alldeles för mycket idag och jag har inte kunnat låta bli när det har funnits hemma. Så är det och jag kapitulerar helt inför det faktumet. Att jag helt skulle klara mitt mål, utan att någon dag “klappa igenom” det trodde jag inte heller.

Nu är det slut i alla fall. Nya tag i morgon. Påt igen och goda tankar kring fortsättningen.

Kanske är det dessa snedsteg som fått huvudet att bråka med mig? Har sprängskalle och måste ta en tablett. Det gör jag väldigt sällan, men nu står jag inte ut längre.

Midsommardagen har varit lugn förutom att jag drog ut på en liten joggingrunda tidigt i morse. Det var väldigt skönt och det var knappt en själ ute. Det går inte fort när jag älgar fram, men principen att inte stanna, den fungerar bra. Så lite vilja finns det ändå kvar i gubben även om chokladen fick mig på fall idag…

LCHF & jag håller ihop

2015-05-16Nu har jag kört på LCHF-kost i 279 dagar. Under den tiden har det nästan blivit 27 kg mindre av mig. Kroppen förändrar sig och i det stora hela mår kroppen och psyket mycket bättre nu än före LCHF.

Kläder kastas och kan inte användas längre. Igår skulle jag testa ett par kortbyxor eftersom jag tänkte ta mig ut och försöka löpa lite. Döm om min förvåning när även dessa var för stora! Det handlade inte heller om lite för stora, utan så pass att det inte gick att ha dem på sig eftersom de gled av… då blev jag glad, även om löpningspremiären sköts upp ytterligare.


Så här såg jag ut strax innan jag började med LCHF…

Detta att leva med LCHF ger fina effekter på kroppen, även om vikten inte rör sig neråt så fort numera. Kroppen liksom omformas och blir hårdare och kantigare eller hur jag ska uttrycka det. Helt enkelt mer fast i hullet och då har jag inte tränat, mer än att ta väldigt många promenader som jag mer frekvent började med i februari 2015.

Tycker det är lite häftigt faktiskt, även om jag inte igår kom igång med nästa steg gällande motionen. Vikten har inte förändrats så mycket de tre månaderna som sagt, men kroppen fortsätter att förändras. Midjan minskar hela tiden, trots att jag inte går ner så mycket i vikt. Nu är det inte så att jag står still, utan ner går jag.. men det går väldigt sakta.

För mig har detta nu blivit ett sätt att leva, en kosthållning som jag kommer att fortsätta med under överskådlig framtid.

2015-05-17 Min frukost

Är dålig på frukost. Har alltid varit. Tar mina två blodtrycksmediciner i kombination med två vitaminer. Sen kör jag ju på en kokosolja där en sked åker ner, både på morgonen och kvällen. Två muggar kaffe blir det också. Måste ha kaffe på morgonen. Resten av dan kan jag låta bli, men inte på morgonen.

När jag jobbar så blir det på lunchen oftast en plocksallad som bara innehåller LCHF-godkända saker. När jag är ledig så blir det rester ofta från dagen innan (när Elias är här), men även ibland något lite enklare när andan faller på. Ibland blir det bacon och ägg. Avokado ingår också i basutbudet.

När Elias är här så lagar jag middag. Då blir det ibland kött, ibland kyckling och undantagsvis fisk. Grabben gillar bara lax och det kan man ju inte äta så ofta. Med kött menar jag fläskkött, köttbullar, hamburgare, köttfärs, pannbiffar och schnitzel. Jag äter det jag kan och försöker hålla mig till värden som är under 10g/100g kolhydrat. Går inte det, så kör jag på ändå men väldigt ofta så finns det köttprodukter som går under det värdet.

Jag har alltid haft 10g/100g som maxvärde gällande kolhydrater i det jag äter. Det betyder att jag inte är strikt, då ska man köra med 5g/100g som max. Det handlar helt enkelt om logistiska saker eftersom det är svårt att hålla sig under 5g hela tiden. Intentionen är dock att hela tiden har så lågt som det bara går gällande detta. Till maten på eftermiddagen så har jag alltid till någon fet sås, som givetvis håller sig under värdena. Behöver jag tala om att jag ALDRIG skär bort fettbitarna på köttet.. (;-)

Kvällarna… där är det just nu lite problem. Överäter inom LCHF. Så är det. Blir ofta lite extra såsom en ostbit och ibland även hallon med naturella nötter. Kvarg har jag också fått lite dille på just nu. Men jag resonerar som så, att detta är bättre än att jag börjar med sådant som jag vet är skadligt för mig. Den här kosthållningen är så viktig för mig överhuvudtaget för att komma vidare på andra plan. Vet också att det går över och att detta överätande kommer att rättas till. För jag är stenhård trots allt att inte gå utanför LCHF-ramarna.

Socker, stärkelserik mat som exempelvis bröd, pasta, ris och potatis är helt bannlyst i mitt hem. Likaså alkohol, frukt, snacks och godis. Detta fungerar bra för MIG och jag är ganska säker på att min kropp gillar min kosthållning bra mycket bättre idag än den jag hade i slutet på juli 2014.

För mig är det uthållighet och tålamod som prövas när vikten inte går ner i den takt som jag vill. Men jag vet, att fortsätter jag och bara är just uthållig så kommer det att släppa. Sen detta med löpningen… måste köpa nya skor samt nu även kortbyxor. Ekonomin är lite tajt så här några dagar innan löning, så detta får vänta tills den 25:e… men då… DÅ ska det bli fart på gubben. Det lovar jag mig själv, här och nu inför öppen ridå på min blogg!

I grund och botten så mår jag bra av LCHF. Men ibland så är min fantasi så begränsad och mitt tålamod kort. Berättade jag förresten det att jag fick svar från min husläkare gällande den 24-timmars koll som jag gjorde gällande blodtrycket? Det som med ett finare namn heter Ambulatorisk blodtrycksmätning. Blodtrycket låg inom godkända nivåer.

Har alltså ingen problem kroppsligen, inga förhöjda värden varken i blodtryck, kolesterol, blodfetter och jag vet inte allt. Så på ett medicinsk plan så är inte LCHF skadligt för mig. Det är skönt att veta. Nu medicinerar jag sedan flera år mot högt blodtryck och där har inte kosten påverkat mig varken negativt eller positivt.

Blir också taggad av Anna och att hon inte ger sig. Hon har ju tappat en del i vikt och det är kul att kunna prata med henne om kosten. Rotfruktsstrips till exempel tipsade hon om idag… så det ska testat i afton!

2015-05-17
En del av Slingan*. I dag var det inte många själar ute. Regntungt och knappt 5 plusgrader…

Det är vid sådana här stunder, när vädret är kasst (regn) och inspirationen är låg som jag testas. Det är då som det är viktigt att ändå gå Slingan* och bara köra på! Följa det jag nu gjort de senaste 279 dagarna. För det ger resultat och det tänker jag på hela tiden när det är tufft. Det ger resultat att vara konsekvent och inte falla för lättjan och de falska resonemangen om att fuska någon gång ibland, för det gör väl inget! Jo, det gör det och det är just den inställningen som är skillnaden för mig nu och den gången jag försökte 2009!

* En runda jag tar runt Storvreta, som är ca 4 km lång och tar cirkus 30 minuter att gå.