Etikettarkiv: kyrkogård

En vecka senare

Förra lördagen så var tanken att jag skulle åka till mors och min morfars gravplats. Då var vädret kasst och orken helt borta, så det blev ingenting av med det.

2013-11-09
Ekonomikumparken i Uppsala.

Men idag så åkte jag och barnen till vår mor/farmor. Tog en annan busslinje än den brukliga och det gick lika bra det. Fick se lite delar av Uppsala som för några år sedan bara var fält och grönt och nu bestod av ett antal höghus. Fascinerande förändring.

2013-11-09
Ellet springer på.

Visst, det var inget kanonväder idag heller men jag kände att det nu var dags att besöka graven och barnen var positivt inställda till att hänga på.


Isidor Pettersson 1917-1979 var min morfar. Ann-Britt Pettersson 1947-1981 var min mor och barnens farmor.

Två ljung och ett ljus blev dagens inköp hos Bellis. En lite äldre ljung satt redan på plats och jag misstänker att det är min moster som redan har varit där. Kanske förra helgen då det var Alla Helgons Dag och då de allra flesta tände ett ljus och gjorde fint för sina nära och kära.

2013-11-09
En ung själ som fick lämna jorden alldeles för tidigt.

Det är så många människoöden som manifesteras på en kyrkogård. Uppsalas kyrkogård är stor med många olika sorters gravar och vid en del fastnar man en stund.

2013-11-09
Dessa fina hjärtan tillhör en ung kille, född på 80-talet.

Visst är det så att jag tänker på om och varför när det gäller min mamma. Jag skulle ljuga om jag påstod något annat. Nu är det inte så ofta, men det finns dagar då jag verkligen hade önskat att hon hade fått träffa mina fina barn. Då gör det ont när jag vågar tänka lite djupare på den saknaden.

Minneslunden i Uppsala
Fina rosor vid minneslunden i Uppsala.

Igår så pratade Frida och jag en del om minneslundar. Jag berättade att det fanns en i Uppsala och den passade vi på att besöka samtidigt som vi var vid graven. De ligger ju ganska nära varandra och den här är vid Stillhetens Kapell.

2013-11-09
En fröjd för ögat.

Det var något väldigt fridfullt över minneslunden. Alltid färska blommor och människor i strid ström som tände ett ljus och lämnade en blomma.

2013-11-09
En del av minneslunden med många ljus och blommor.

Jag pratar ganska öppet med mina barn när det handlar om döden. Den dagen det är dags för mig så vet Frida att jag inte vill ha en gravplats och någon sten, utan att min aska ska strös i en minneslund. En del har ju sina namn på stora stenblock eller på små plaketter, men sådant vill inte jag ha.

Mitt minne ska finnas i minneslunden. I den fria tanken. Varken mer eller mindre.

2013-11-09
På väg mot ett av stadens favoritställen. Kullersten gick Ellet på.

Standardburgaren smakade osedvanligt gott efter promenaden från kyrkogården.

Vi gick sedan och handlade lite och hann precis med bussen hem.

Mor/farmor sågs till. En vecka senare. Men ändå.

Annonser

Budapest, hönspappa & gravvård

Budapest
Frida är just nu i Budapest.

Tidigt i morse så fixades det sista inför Fridas resa till Budapest. Orolig far som jag är så påpekade jag en massa saker i ren välvilja, men det slutade med irritation och jag fick dra in mina hönsfjädrar och låta henne packa det mesta själv. Visst förstår jag henne och visst ska jag hålla mig borta, men jag vill ju inte att hon ska glömma någonting.

Min lilla tjej i Budapest? Då blir jag ju lite på nojen ju… det verkar ha gått bra i alla fall. Hon sa till mig att hon inte skulle skicka några SMS när hon är i Ungern utan jag kommer att få ett när hon är tillbaka i Sverige igen. Det är ju så dyrt sa hon… tala om träning i praktiken på att släppa taget om sina barn. Skarpt läge och det är bara att släppa…

Tror mig ana varför jag är så hönsig och lider av curlingbeteende. Ni som följt mig länge kanske också har en aning? Det tar jag inte upp just nu, men jag har ofta sagt att hellre är jag FÖR nojig och FÖR på än det motsatta. För det motsatta vet JAG vad det innebär och det är inga goda erfarenheter från min uppväxt. Inte någonstans!

När jag satt på bussen hem idag så såg jag en kille som påminde så om Ellet. De var i samma ålder också och han såg så ledsen ut. Jag tror att det var hans pappa som satt bredvid och han rörde inte en min, pratade inte alls med pojken under hela resan och det gjorde så ont i mig. Pojken tittade nästan lite ängsligt och hans min och de sorgsna ögonen gav mig egna flashar från förr. Givetvis så hoppas jag att jag kände fel, men det brukar ofta stämma, tyvärr.

Varit ganska känslig idag överhuvudtaget. I morse så hörde jag en låt i hörlurarna på ganska hög volym och den totalt sänkte mig med sin känslighet och underbara ton. Den heter “Leave the World behind” och sjungs av någon som kallar sig för Lune [Spotify]. När den spelades i morse så gick mycket av livet, min ensamhet och varför det är som det är igenom mig. Ledsenhet i kombination med storhet av att ändå få vara här! Musik kan verkligen påverka mig! Jag lever ofta genom musiken och får genom den fram hur jag mår.

En av livets största gåvor är att få ett förtroende. Att kunna veta när det är något man inte ska dela vidare är ibland svårt och gränserna luddiga. Vad får sägas och inte? En relation som bygger på oklarheter klarar oftast inte sådant. Idag fick jag ett förtroende och jag vet precis vart det ska stanna. De orden och de tankarna. I mitt hjärta och hos mig.

2013-05-27
Nyfixat på mammas och morfars gravplats.

Igår var det Mors dag. Idag så tog jag mig en långpromenad och fixade till gravplatsen. Det blir besök 2-3 gånger varje år och nu såg jag att moster hade varit före och fixat lite jord och några nya blommor. Det var fint gjort.


Nya kyrkogården i Uppsala.

Det är rofyllt att gå på kyrkogårdar. Det tycker jag alltmer och för varje år så känns det som om det är där som den inre friden finns. Att gå och läsa på gravstenarna och se hur gamla människor blir. Spannet är stort, från några år till över hundra. Rofyllt är det i alla fall för mig numera.

Sen måste jag bara hänga med just nu. Bara hänga med eftersom jag tror att det är viktigt för det som kommer i framtiden. Se möjligheterna och inte hindren. Säga ja istället för nej. Hänga med helt enkelt!

Cypern – stamhak & avslutning

Den 14 april så tog jag inte en enda bild under min semester på Cypern. Kanske är det symptomatisk med tanke på det som hände? Jag vet inte jag, men så var det i alla fall. Jag badade då i alla fall i poolen och hade det trevligt med grannarna.

På måndagen så blev det dock några bilder trots att jag var trött… (;-)

Seasons

Om något kan kallas för stamhak för oss så måste det ju bli Seasons. Där var vi fyra gånger efter att ha gått runt i Ayia Napa under förmiddagarna. Trevligt och vad jag tror bredvid huvudgatan, vilket gjorde att det åtminstone var lite folk och rörelse där.

Ett besök på Kentucky Fried Chicken blev måndagslunchen. Friterat och så gottigt.

130416_cypern01

Dagen efter så tog jag detta fina självporträtt när vi var ute och gick.

En rolig korv såg jag också. Det var väldigt många ställen som fortfarande var stängda. På en del andra så renoverade de, målade och stod i.

Borta i horisonten så syns pariserhjulet. De hade ett eget litet nöjesfält nära havet.

Vi tog oss till stranden en dag. Jag testade att doppa mig, men klarade bara av halva hyddan. Det var blåsigt och lite för kallt och dessutom var botten väldigt stenig där jag gick. Men jag försökte i alla fall… [130416]

Bild från vår balkong. En sen kväll så åskade det och blixtrade det utav sjuttsingen för övrigt.

130417_cypern01

Balkongen med tre blåa handdukar var vår balkong. [130417]

Fint väder som vanligt. Fina färger på blommorna.

Den sedvanliga stunden på Seasons. Idag så testade jag en Mojito för första gången i mitt liv. Har länge varit sugen på en och den var väldigt god! [130417]

Hungrig som en häst? Ja, man kunde ju tro det när vi fick in middagen på Hungry Horse. Vilka jätteportioner och vilken trevlig personal!

Vi besökte också kyrkan i Ayia Napa där vi tände ett ljus för de som gått över till Andra sidan. [130418]

130418_cypern02

Utanför kyrkan i Ayia Napa.

Även denna dag så begicks det en premiär! Grekiskt kaffe som var starkt och gott. [130418]

Efter att ha shoppat tröjor, ett litet skepp, en kylskåpsmagnet och lite annat smått och gott så tog vi oss en lite lunch på Aragma.

Kyrkogård i Ayia Napa.

Fick hjälp med packningen på torsdagskvällen.

Sammanfattning? Ja, vad ska jag säga… första dagarna trevligt och sedan blev det lite olustigt genom den incident som inträffade. Känner också än mer att solsemestrar på det här viset inte är något för mig, det blir lite för utdraget det hela. Jag föredrar 2-3 dagar i en storstad, men det visste jag mycket väl innan jag åkte iväg på denna resa. Den känslan förstärktes efter en vecka i Ayia Napa på Cypern.

Mammabesök, möte & ändrade planer

Nya kyrkogården

Portalen till Nya kyrkogården i Uppsala. Den gick jag igenom idag efter ett viktigt möte som hölls i närheten.

Morfar och mammas grav

Jag passade på att fixa till lite på morfar och mammas gravplats. Det stod redan en påsklilja i full blom. Själv hade jag med mig tre stycken som jag omsorgsfullt planterade ner i jorden.

Fadimes grav 2011

Minns ni Fadime Sahindal? Hon som mördades av sin pappa i januari 2002 för att hon hade förstört HANS heder. Så här ser hennes gravplats ut idag. Lite tragiskt tycker jag att ingen tar hand om den. På den lilla skylten står det nämligen att kyrkogårdsförvaltningen tar hand om graven. Och det syns ju, helt tomt, inga blommor, ingenting. Jag var till hennes grav något år efter att hon blivit mördad och då var det massor av blommor och sådant, idag mer än 9 år senare så ser det ut på detta sättet…sorgligt på något vis.

Vattenkruka

En stor kruka eller vad det är fanns på kyrkogården, full med vatten.

Uppsala domkyrka

Sveriges största kyrka passerades på hemvägen. Uppsala domkyrka.

Samling vid Fyrisån

Fler och fler sitter vid Fyrisån och myser så här års.

Ellet gick inte på fritids idag. Snorig och hängig och de timmar jag inte var hemma så ställde Linn upp och tog hand om guldklimpen. I morgon så ska jag åka och jobba även om Ellet är hängig. Det handlar om så få timmar och snälla Linn har lovat att ställa upp. Det känns så bra att de större barnen numera kan hjälpa till när det krånglar till sig.

Det blir bättre – idag lades ytterligare två berättelser upp på sajten. Det är Cecilia Bylund och Eli Pettersson som berättar sin historia. Sedan två dagar så finns även min egen berättelse på sidan. Har du själv en komma-ut berättelse där du känner att det blivit bättre? Tveka inte att berätta din berättelse. Du anmäler dig här!