Etikettarkiv: kristen

Välkommen in i min garderob

Tvåhundrasextiosju sidor, relativt stor text och ett ämne som intresserar mig gjorde att jag läste ut en bok på en dag! När hände det senast?

valkommen-in-i-min-garderob

Boken är en självbiografi om att vara gay och kristen.

I alla fall, boken heter ”Välkommen in i min garderob” och är skriven av Anton Lundholm. Den handlar om hans kamp att acceptera sig själv utifrån Bibelns syn på homosexuella och det tolkarna matade honom med under hans uppväxt.

Bitvis en svår bok att läsa. Ibland vill jag bara skrika ”kasta Bibeln och följ ditt hjärta” men förstår med intellektet att är man uppväxt med Jesus i nappflaskan så är tron på att man är ”fel” svår att bara göra sig av mig utan år av kamper. För det tar Lundholm många år att komma ur tolkarnas grepp och tillslut våga lita på de egna känslorna.

I början drogs han till de radikala inom frikyrkan just för att det kanske skulle hjälpa honom att ”bli av med” sin läggning. Hur vanligt är det inte att man vänder sig emot den man är och blir homofob inom kyrklighetens sfär? Förtränger och hatar både sig själv och andra homosexuella?

För mig blir det smärtsamt att läsa hur fast han var i tolkningarna av Bibeln där homosexualitet ses som någonting som går att bota. Men sakta men säkert förändras hans bild och det är detta boken handlar om.

Han är väldigt ärlig i sin hållning. Berättar om olika sätt att se på detta och också hur han från början trodde sig ha fått ”demoner” och sådant i sig för att han kände såsom han gjorde. Boken tycker jag främst vänder sig till människor som likt honom fastnat i det vad tolkarna säger och det som faktiskt ens egna hjärta säger. Om kampen, konflikterna och hur man faktiskt kan bli fysiskt sjuk i kroppen om man inte följer sitt hjärta.

anton_lundholm

Anton Lundholm

Jag själv som är uppväxt i ett ateistiskt hem känner många gånger när jag läser boken att Bibeln i fel händer gör många människor oerhört illa. Hur man med hjälp av Guds ord tolkar sig bort från det centrala som alltid i en sund tolkning är kärleken oavsett vem man älskar. Min Jesus sätter alltid kärleken främst. Förstår inte ens hur man kan göra något annat?

Första halvan av boken ger jag toppbetyg, men sen tyckte jag att Lundholm själv fastnade i för mycket problematiserande i det teoretiska och tappade bort lite i det jag var nyfiken på. Men i det stora hela får boken positiva omdömen av mig och jag hoppas verkligen att de förkunnare som står där och gapar om hur fel homosexualitet är, ger boken en chans och lyfter blicken ovanför bibelcitaten de håller så hårt i. Att de i djupet försöker våga förstå hur en människa med homosexuella känslor faktiskt känner. Man väljer inte sin läggning.

Det jag gillade också var att han tog upp olika aspekter av hur man kan se på detta. Inte bara att man ska acceptera allt och alla, utan försökte se hela bilden. Det gav mig en inblick i hur vissa resonerar och även om jag inte håller med i en stavelse var det nyttigt för mig att ändå försöka förstå varför kärlek mellan två personer av samma kön rör upp så mycket känslor, när världen ser ut som den gör idag.

Ibland tror jag bara att ”livets gång” kan förändra synen hos vissa samfund och församlingar. Såsom det har förändrats gällande andra saker som förr i tiden var kontroversiella och som idag är en självklarhet.

Relaterat
Anton Lundholm skriver om att vara homosexuell i frikyrkan (Dagen)
Libris-böcker öppnar för en homosexuell livsstil (Världen Idag)
Anton är gay och stolt kristen (Vetlanda-Posten)
Anton skakar om frikyrkligheten med sin bok (ETC)
”Jag bad om att bli befriad från mina syndiga tankar” (Året runt)
HBTQ-kultur. Välkommen in i min garderob – Anton Lundholm (Helds HBT-nyheter)

Smyrnakyrkans hycklande

smyrnakyrkan

Det går liksom inte att komma ifrån det faktumet att homosexuella fortfarande inte är likvärdiga heterosexuella i flera sammanhang. Det finns alltid människor som tror sig kunna berätta hur det förhåller sig och allt som oftast så är det så kallade kristna som tolkar det åt oss som inget begriper och åt de osäkra tonåringar som tror att deras känslor styrs av skuld- och skam tack vare kyrkans hållning.

De smeker med ena handen och slår till rejält med den andra. Fortfarande år 2012.

Nu heter han Tomas Brunegård, styrelseledamot för Smyrnakyrkan och han säger det som alla med så kallat kristet förtecken sagt så många gånger tidigare:

Vi exkluderar inte människor. Men vi tolkar Bibeln som att äktenskapet ska vara mellan en man och en kvinna.

Så får man tycka och så får man se på oss människor, men att påstå att man inte exkluderar är ju ren och skär lögn. För det är precis det man gör! Man exkluderar de människor som valt en annan väg och kanske är det så att just denna kyrka står för sådant, men då ska man faktiskt vara öppen och ärlig med det. Då ska man inte smeka med ena handen och sen klappa till när man får reda på att det finns människor som kan älska, oavsett kön. Just denna inställning där DE tror sig kunna berätta och styra osäkra människor gör mig alltmer vred ju mer jag själv begriper av de mekanismer som de använder sig av.

Anledningen till att just denna kyrka nu kommit på tapeten är att de förvägrat Peter Härnstam att bli medlem eftersom han planerade att gifta sig med en man. Då blev han paria och omöjlig, vilket han inte var tidigare. Det går ju liksom inte att tolka det på annat sätt.

Det är just detta hyckleri och denna dubbelmoral som jag reagerar emot. Säg då rent ut då istället att ni inte accepterar vissa människor just på grund av sexuell läggning och påstå då inte att ni inte exkluderar människor, för det är just det ni gör!

Sen är det ju detta med att denna exkluderande Smyrnakyrka får statliga bidrag, vilket går emot alla de regler och förordningar som finns där det just handlar om att människor INTE ska exkluderas på grund av vem de älskar.

Tomas Brunegård står för en dubbelmoral och ett hyckleri av sämsta snitt. För mig är det hederligare att prata rent ut och säga det man faktiskt tycker, men det klart då ryker väl de statliga bidragen all världens väg?!! Sen får människor kalla mig politiskt korrekt eller vad de vill, men att göra människor osäkra i sina känslor gör ingen gott och är man då tonåring och befinner sig i trångsynta religiösa sammanhang så kan det få ödesdigra konsekvenser när man växer upp och tvingas leva på ett sätt som går emot allt det som ens inre längtar efter.

Mörkermannen Santorum

Rick Santorum

Han är emot könsneutrala äktenskap och abort. Han är bokstavstroende och gillar inte den “radikala miljöpolitik” som förs i landet. Han har uttalat sig negativt om homosexuella många gånger under åren.

Moralkonservativ och far till sju barn. Namnet är Rick Santorum och är numera favorit bland republikanernas presidentkandidater.

Känns åsikterna igen? USA:s kristna höger har mobiliserat och verkar nu enas om denna 53-åriga mörkerman eller högerhök om ni så vill.

I det skenet så är Barack Obama det enda alternativet. Fyra år till, tack!

Läs även andra bloggares åsikter om Rick Santorum, republikan, Barack Obama, politik, intressant?

Carola i The Voice Sverige

Från början så hade jag inte tänkt se en minut av The Voice Sverige och om jag ska vara uppriktig så var en stor anledning Carola. Har sedan 2007 känt sådan antipati för henne just för att hon aldrig växer upp och fortsätter att berätta om sin, i mitt tycke, hårda kristna tro och många gånger barnsliga uttalanden i tid och otid. Många gånger, även när jag inte hade givit upp om henne så tänkte jag att sjung kvinna och var tyst för övrigt!!

Men jag måste faktiskt backa lite nu när det gäller Carola. Tycker faktiskt att det har hänt någonting med henne. Visst, hon kan fortfarande komma med märkliga kommentarer, men numera så verkar hon ta det men humor och skoja tillbaka om någon påpekar detta och det är ett plus. Förr så tog hon sig själv på för stort allvar.

Carola

Så efter att ha sett det första avsnittet av The Voice Sverige och en kompis (som alltid haft svårt för Carola) rekommenderade mig att se det där kylskåpsprogrammet med henne så vände det ytterligare lite mer.

För i Här är ditt kylskåp så kändes det som om hon faktiskt hade mognat en del och när hon berättade om sin kristna tro och sin skilsmässa så fanns där en ödmjukhet och ett backande gentemot en straffande Gud som jag inte sett tidigare hos henne. Nu pratade hon mer om den barmhärtiga Guden och att det är så lätt att i teorin fördöma saker men sen när det blir praktik då ruskas man om. Precis som skilsmässan innebar för Carola.

Att hon också jobbat och umgås med den öppna bögen Rikard Engfors kanske också har gjort sitt till? Vem vet?

Jag vet att man inte ska blanda ihop musik och privata åsikter. Och det gjorde inte jag heller när det gällde Carola under många år. Men det blev tillslut liksom för mycket med allting kring hennes kristna tro och hennes tvärsäkra uttalanden om saker som hon inte visste mycket om. Men hon har uppenbarligen mjuknat vilket även jag gjort nu när det gäller henne.

Ska berätta för er att Carola är den enda artist som fått mig att gråta av lycka och glädje. Det var när hon var med i 2006 års melodifestival och uppträdde i i sista delfinalen i Göteborg med underbara Evighet. Det var starkt för mig och egentligen så vet jag inte varför, men tårarna bara kom. Det var så underbart att se henne på den scenen igen.

Avsnitt två och tre av The Voice Sverige fick mig fast. Gillar alla i juryn förutom Ola Salo som svävar iväg lite för mycket ibland. På Twitter så är han hos vissa helgonförklarad. Carola hackar många på och det gör ju också att hon får min sympati för så hemsk är hon inte som en del vill göra gällande. Jag tycker som sagt var snarare att hon mognat och visar upp en mer ödmjuk sida även i detta program. Sen när hon som enda jurymedlem vände sig om i sista programmet och valde den sista tävlanden Mikaela Samuelsson, då steg hon ännu mer hos mig! För den tjejen, hon hade pipa hon och skulle bara med!

Di Leva I grunden så har jag alltid älskat hennes röst. Men det påverkar mig hur de är som personer också och ibland blir det bara för mycket. Det är inte ofta det är så med artister, men det händer.

Thomas DiLeva är ett annat exempel för mig där jag idag bara känner antipati. Jag kan inte bara med denna så kallade kärleksprofet efter allt tjafs med Zinat Pirzadeh och hans märkliga agerande i och med denna misshandelsanklagelse som var för ett par år sedan. Han var inte rak i detta och det kände jag lång väg och att då lyssna på hans kärleksbudskap, det klarar jag bara inte av längre!

Vi är många som mognar sent i livet… (;-)

Läs även andra bloggares åsikter om Carola, The Voice Sverige, Di Leva, kristen, Ola Salo, musiktävling, intressant?

Den modiga prästen från Aspeboda

Plocka bort talet om synd, skuld och slaktade lamm är rubriken på en debattartikel som prästen Ulla Karlsson från Aspeboda församling skrev i Kyrkans Tidning den 24 mars 2011.

Debattartikeln har blivit den mest uppmärksammade i Kyrkans Tidnings historia med hundratals kommentar där de allra flesta är upprörda och negativa emot det hon säger.

Vad är det hon säger då?

Hon ifrågasätter den gamla gudsbilden och människosyn där mycket handlar om skuld och skam. En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte, där Guden är som vilken diktator som helst i vår tid.

Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling istället? Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!

Hon vill att vi ska tala om kärleken istället, om barmhärtigheten, godheten och det positiva som vi människor står för. För att, som jag förstår det, lyfta oss istället för att hela tiden berätta om arvsynden och den skuld och skam vi alltid måste känna som kristna människor.

Artikel från Kyrkans Tidning

Ulla Karlsson från Aspeboda församling är en modig kvinna. För detta som kan låta självklart för de flesta av oss så har det i kristna kretsar tagits emot med bestörtning bland vissa och hon är till och med anmäld till domkapitlet av Gabriel Fjellander. Han säger att det faller inte under den kristna bekännelsen att uttrycka sig på det här viset. Han förutsätter att hon inte tillåts fortsätta som präst om hon håller fast vid sin åsikt. Frankt uttrycker han sig att prästerna i Svenska kyrkan måste vara kristna!

Ulla Karlsson från Aspeboda vill ifrågasätta och starta en debatt. Så har jag uppfattat saken och för det så ska hon avkragas och till och med brännas på bål enligt en så kallad kristen förkunnare. Reaktionerna på hennes debattartikel är många gånger hätska och onyanserade.

Jag vet inte vart gränserna går och hur långt man kan vidga tron och ändå vara kvar som präst i Svenska kyrkan, utan det jag reagerar på är just alla rabiata reaktioner och att det som vanligt är de som ser sig som mest kristna (enligt egen definition) som är mest dömande och liksom bara viftar bort det hon säger utan någon som helst form av reflexion av vad hon faktiskt säger.

Hon fick gå i svaromål med en ny debattartikel Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer. Där är hon ännu tydligare med sitt budskap:

Det finns ingen fallen skapelse, inget som en gång har varit fullkomligt och därför måste helas. Därför faller hela idén om försoning. Vi behöver inte försonas med någon gudomlig skapare. Människan är inte ondskefull för att hon är syndig, hon utför ondskefulla handlingar bland annat på grund av rädsla, maktanspråk och för att hon har en inneboende överlevnadsmekanism.

Tanken att Jesus dog på korset för "våra synders skull", att "han har betalat skulden med sitt eget blod", är motbjudande och bortom allt sunt förnuft och rimlighet i en modern tillvaro.

Själv tycker jag ju att det är så uppfriskande med en präst som ifrågasätter på det här viset och får fram en diskussion som visar på att en del bitar i den kristna förkunnelsen lever i en tid som vi passerat för länge sedan. Håller inte den kristna tron ihop om man har den uppfattningen som Ulla Karlsson har?

Den "tysta" kyrkan är mer skrämmande än den som högljutt står på barrikaderna och kämpar för sanning, rättvisa och frihet. Att man inom kyrkan hävdat saker i århundraden, innebär inte att dessa utsagor är "sanna".

Hennes slutkläm är en stor käftsmäll till de som bara pratar om skuld och skam och offer i kristenhetens namn:

Men kärlekens kraft som han predikar är större än något annat. Detta Jesus budskap ser jag som min främsta uppgift att föra fram i Svenska kyrkan. Om det anses okristligt får vara upp till var och en att bedöma.

Hon är modig, Ulla Karlsson från Aspeboda församling, som vågar stå upp för det hon tror på och hon får efter denna enorma storm chans att förklara sig i en artikel med namnet “Nu vet jag vad som är tabu i kyrkan” där jag får än mer sympati med henne och det hon uttrycker är kärnan i kristendomen.

Ulla Karlsson tror inte på en fallen skapelse och ser inte på människan som syndig från födseln:

Vi utför ondskefulla handling­ar, men för det mesta gör vi goda saker och vill våra medmänniskor väl. Jag plockar inte bort ondskan utan ser den som en realitet. Men jag tycker det är beklämmande när människor går omkring och bär på bilden av sig själva som usla, syndiga varelser. Bättre att fokusera på det som är bra i en människas liv än det som är dåligt, det vet vi ändå.

Reportern frågar om hon vid någon punkt inte kan tänka sig vara kvar i Svenska kyrkan. Svaret som Ulla Karlsson då ger är:

Frågan är hur högt i tak det är. Är jag en resurs och en tillgång eller är jag ett hinder? Jag hävdar att jag har en uppgift som präst i Svenska kyrkan utifrån det sätt som jag tänker.
Jag har sagt var jag står. Jesu kärleksbudskap är mitt rättesnöre och det centrala i min verksamhet. Sedan får kyrkans makthavare ta ställning till om det stämmer överens med kyrkoordning, lagar och paragrafer.

Ulla Karlsson från Aspeboda församling är en mycket modig präst och det ska bli väldigt spännande att se vart detta tar vägen. Jag ser det som att hon ligger före sin tid och frågan är hur långt före och om dagens svenska kyrka har så högt i tak som jag hoppas att de har.

Andra i samma ämne
lila tankar – Inte ens de dödas uppståndelse!
Tankar om kristen tro – Ulla Karlsson
fjärde väggen – Mer om Kalsson
rupeba-bloggen – Ulla Karlsson: “Nu vet jag vad som är tabu i kyrkan”
Gunnels plats i rymden – Ett kodat budskap
Mikael Karlendal – Måste man vara kristen för att vara präst?

Läs även andra bloggares åsikter om Ulla Karlsson, Aspeboda församling, Kyrkans Tidning, Svenska kyrkan, Jesus, kärleksbudskapet, bibeln, intressant?