Etikettarkiv: köttfritt

Tappad lust på den enda vägen

Det är nu det gäller att hålla ihop, det är nu viljan testas på allvar. När saker och ting ”går en emot” så handlar det bara om att fokusera på det som är målet med 2019.

Vegobullar från anamma är jättegoda!

Just nu orkar jag inte skriva om mitt äventyr med ett köttfritt år. Kan dock konstatera att mina barn är minst lika förtjusta som jag är i denna förändring. Det finns ju så bra alternativ numera än förra gången jag försökte 2001. I den vägen är jag trygg och där finns inga problem att fortsätta på samma sätt.

Det känns som om jag är under ”attack” just nu. Både fysiskt och psykiskt. Kanske är det mitt sätt att försöka förstöra det hela och straffa mig själv. Som jag alltid har gjort tidigare och alltid tillslut lyckats med. Att förstöra det som jag någonstans vet är det bästa för mig. Överjaget eller vad det kallas för, det som har kontakt med universum där vi är ett med allt pockar på uppmärksamheten och jag ska lyssna nu. Även om hela jag hamnar i uppror under en tid. Måste igenom skärselden för jag vet att det riktiga ljuset, det äkta och fina finns därborta.

Tappad lust till det mesta. Meningslöshetskänslor som är väldigt starka i perioder. Hade ett jättefint samtal på jobbet igår med E, men det blir SÅ djupt och SÅ personligt. En del av mig jublar och vill prata med henne i timmar, men ”den där” som vill fly är livrädd och vill just fly från det hela. Isolerar sig och berättar inte för någon om hur det verkligen är där inne, utan friserar situationen och drar mig som sagt undan. Som jag alltid har gjort.

Det gäller att hålla i nu. Inte gå tillbaka till någonting gammalt Inte låta sig påverkas av sådant som vill en illa. I tanken, men även på annat sätt. Jag vet vad min väg är och det är nu eller aldrig jag ska gå den. Så är det bara.

Gott Nytt 2019!

Har sammanställt mitt 2018 i en egen bloggpost, men kan ändå inte låta bli att nämna en sak. Jag har inte varit ensam sedan i slutet på februari och i det har jag blivit bönhörd. Ju mer jag tänker på det, ju mer kommer jag fram till den slutsatsen.

Gott nytt 2019!

Frivillig ensamhet är fint medan ofrivillig tär hårt. Först var det en utmaning att leva tillsammans med Johan (sonen), men det vände till någonting bra och vi kom närmare varandra. När han sedan flyttade och Frida (dottern) efter sin separation kom till mig kanske det hade varit skönt med en liten period av egentid. Men situationen gjorde att så inte blev fallet. Men det har gått bra och idag när jag tänker tillbaka på 2018 är det en välsignelse för mig att under nästan hela året alltid ha haft minst ett barn hemma.

Har inte kunnat hemfalla åt ältande på heltid, utan tankarna har varit i vardagen och de rutiner som krävs när man inte är själv. Det har varit bra för mig och det kan jag se idag när jag som sagt tänker tillbaka. Att aldrig fått ha varit helt själv är en välsignelse även om det ibland under året varit andra tankar inom mig. Jag har inte kunnat dra mig tillbaka och tyckt synd om mig själv helt enkelt. Det har inte funnits tid för det.

Vinsten är att jag kommit närmare mina barn och det är värt allt.

Hur jag ser på 2019?
Fortsatt terapi med A som ska förlösa mig i det inre. Det är mitt mål och det är med skräckblandat förtjusning som jag ser på detta. Jag vet, ett stort mål men jag måste tro så för att orka vidare. Att jag ska våga möta mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Är jag äntligen mogen för detta steg?

Ett helt köttfritt år. Måste tackla mina viktproblem på ett annat sätt eftersom jag inte klarar av att sluta med sötsaker bara så där. Under två år i början på 2000-talet levde jag ett helt vegetariskt liv och var dessutom helnykterist. Målet är att komma dit igen, eftersom jag mådde bra i kroppen av detta. Jag kände mig ”lättare” och hade mer energi. Miljöaspekten är icke heller att förglömma!

Den största anledningen är dock hur vi behandlar våra djur. Köttfabriker med dagligt dödande plågar mig och kan jag dra ett litet strå till stacken att inte vara en del av detta, genom att skippa kött fullt ut, så är nu tiden mogen för mig att göra det. När fan blir gammal eller vad man säger…

Så ikväll blir det sista gången på minst ett år som jag äter kött. Vi brukar på nyårsmiddagsbordet nämligen ha oxfilé och hasselbackspotatis. Väldigt dyrt, men blir det rätt stekt så smakar det väldigt gott, det måste jag erkänna. En gång om året, denna lyxiga middag.

Vi har sedan ett par år slutat med fyrverkerier också det för att jag vet hur många djur som lider. Vill inte vara en del av det helt enkelt. Förra året köpte vi lyktor som vi skulle ersätta raketerna med, men det regnade så det blev inget av med det. I år har jag inte hittat några lyktor, så det skippar vi också detta år.

Ett helt nytt nyårsfirande blir det med Bingolotto ända fram till 00.15. Vi skålar i Pommac och önskar varandra ett Gott Nytt 2019! Två av mina guldklimpar är hemma med mig, så det går ingen nöd på gubben över tolvslaget.

Ett Gott Nytt 2019 till alla er som följer mig på bloggen!

Beslut inför nyår i en svår tid

Igår sov jag flera gånger. Precis som om kroppen måste ta igen sig efter veckan som gått. Var så trött och orkade inte mycket. Jag skulle gärna åka iväg på julmarknaden i Gamla Uppsala, men vet inte om jag orkar. 

Det basala, det jag har rutin på och kan, det görs. Min trygghetsbox är liten och ganska intakt. Går jag utanför den blir jag så trött efteråt. Egentligen har jag inga problem att gå utanför den i det jag har kontroll på (kanske är jag då fortfarande kvar i boxen?), men jag vet vad det kostar på i trötthet.

Usch vad jag ”dravlar” om mig själv och min ”svåra tid” men återigen, vart ska jag göra det om inte här på min egna blogg? Tänker inte få dåligt samvete för en massa saker längre. Det här är jag och min blogg är mitt vattenhål. Och ändå säger jag inte allt här, även om man kan tro det ibland.

En röd amaryllis i köksfönstret får idag ”bryta av” tuggandet i texten.

Min familj skyddar jag och pratar inte så mycket om. Det positiva och det som gör gott vill jag givetvis berätta om, men varför ska jag utsätta dem för ord om det är jobbiga tider när de själva inte får styra? Är rädd om min familj och vill dem väl, det är självklart för mig. Önskar att jag tänkt så mera förr i mitt bloggande. Men även en gammal Michelingubbe som jag lär mig.

Mentalt håller jag på att bearbeta en sak inför nyår. Man kan se det som ett nyårslöfte där jag ska återta mitt ätande och det jag stoppar i mig. Ett köttfritt 2019 kommer det att bli för mig. Vill inte kalla mig någonting av de vanliga etiketterna, men kött blir det inte i fortsättningen. Det finns så många fina alternativ idag och de kostar inte så mycket mer i pris. Faktiskt. För min egen kropp och min egen skull, men också för att jag hatar den industri av dödade som pågår dag ut och dag in över hela världen, där djur får sätta livet till för att vi ska ha mat. Det värsta för mig är hur kycklingar behandlas och efter 35 dagar dödas de. Har sett så mycket skrämmande bilder att hälften vore nog. Jag vill inte vara en del av detta genom mitt ätande av kött längre.

Detta har skavt inom mig under flera år nu, detta med mitt köttätande och det har blivit allt svårare för mig att njuta av en köttbit. Det är dags nu att göra någonting åt det.

En svår tid är det inom mig. Det vet ni som läser här. Vet inte hur jag kommer att må efter nästa besök i Stockholm, men någonting säger mig att det är ”allvar nu”, Ni ser, jag försöker fortfarande ha ”kontroll” på det som komma skall. Detta sjuka kontrollbehov, i det lilla och i det stora, är min största fiende.