Etikettarkiv: korset

Evigheten & medvetandet

Evigheten och medvetandet i mina tankar. Kan bli ganska djup när den sidan sätter in. Försöker undvika det eftersom jag vet att för mycket grubblande över sådant påverkar mig negativt. Fastnar ofta i rädslan och det mörka.

Gå mot ljuset...

Men detta med evigheten var svårt att släppa och när det nu även blir en bloggpost i ämnet, förstår ni att jag fastnade och bara måste skriva av mig. I tanken om ljuset, vägledning och mod. Lyssna på det som länge nu försökt nå mig men där jag värjer mig hela tiden.

Evigheten är ett läskigt begrepp. Att leva för evigt och aldrig dö. Smaka på det och tänk er in i det på djupet. Är inte det ganska konstigt att förstå att vi aldrig kommer att dö? Vår kropp försvinner och förmultnar, men vårt medvetande försvinner aldrig.

Vad är ett medvetande? Kan det gränsas av eller går jag in i andra själars medvetande den dagen då jag går över till Andra sidan? Hur begränsas det i så fall av? Vart tar min lilla del vägen i det stora medvetandet? Där allt är ett.

Är ju inne i någonting märklig själv med mitt eget medvetande där just känslan av en helhet skrämmer mig en hel del. Där jaget, den lilla Jerry, är någonting mycket större tillsammans med andra medvetanden. Just detta med gränser och vart jag så att säga “upphör” och går upp i andra medvetandet, det är svårt att greppa med mitt jordiska jag, mitt ego.

Hela mitt väsen känner att vi lever för evigt. Men evigheten och tankarna kring det gör mig trött. När får man ro? Ska man vandra och utmanas för evigt? Känner att jag varit igång länge redan nu och vissa perioder dominerar tröttheten och jag känner mig gammal. På att vandra, på att lära mig saker som jag ibland bara känner som upprepanden och meningslösa samtidigt som jag någonstans vet att det är just detta allt handlar om, att känna en meningsfullhet i det hela.

Att tänka på evigheten i djupet är jobbigt. Att man inte kommer undan när man dör, utan då ställer man om och stöter på nya utmaningar. Detta pågår liv efter liv. För evigt. När får man vila?

Det som komplicerar det hela och som gör att jag grubblar är rädslan för den så kallade döden samtidigt som jag vet om evigheten men jag har inte kontroll över den. Det är kontrollen som jag alltid jagat och så har det varit i det här livet, hela tiden. Alltid kontroll och så lite friktion som möjligt. Naivt och så egoistiskt, men så har det varit för mig.

Det är svårt att skriva ner mina tankar i ord när det handlar om medvetandet och den förskjutning som pågår inom mig utan att jag låter helt tokig. Ibland tror jag själv att jag är tokig för att nästa stund vara helt på det klara med meningen och varför jag går igenom detta just nu. Det är en märklig dubbelhet i detta.

Känner av skillnaden mellan mitt jordiska ego och det högre som finns inom mig alltmer. De båda har blivit mer markerade emot varandra och att själv acceptera vissa saker är väldigt tufft för mig. Att vila i det som sker, acceptera och inte låta det jordiska egot styra på grund av rädsla i den längtan jag har efter kärlek och närhet är väldigt plågsamt för mig emellanåt. För jag vet egentligen inte vad det är som styr och som gör att jag inte bara kan slappna av i det hela.

Humbug, flummerier och struntprat må det vara, men allt detta finns inom mig och för mig är det en verklighet, vad det nu är för någonting? Jag lever med allt detta inom mig och försöker få ordning på tankarna med en balans och ett mod i att låta det som kommer komma och inte vara rädd för det. Kan inte ens skylla på droger och att jag är påverkad av saker utanför mig själv, utan detta blir allt starkare och tydligare inom mig. Kanske just därför?

Så här säger professor i biofysik Hans Liljenström i en intervju från 2006 om medvetandet och utvecklingen av densamma:

Vårt medvetande är kopplat till vårt ”jag”, och jaget är kopplat till tänkande och minne. Ett vidgat medvetande handlar mycket om att lära känna detta ”jag”. Men det är när vi släpper fixeringen vid det egna jaget som vi kan leva mer etiskt i ett globalt perspektiv – och det, menar han, är en viktig del av mänsklig utveckling.

– Jag tror att medvetandet är en fundamental egenskap i universum, och direkt kopplat till meningen. Meningen är att vi ska utveckla medvetandet. Det tror jag mänskligheten som sådan är på väg att göra.

Har också hittat en intressant TV-intervju med professorn från 2012.

Just för att jag själv känner som jag gör så intresserar ämnet mig alltmer.

Jesus o korset

Ber om hjälp att hitta en andlig mental coach. Som kan hjälpa mig att släppa de blockeringar av rädsla som är svåra att komma förbi och där jag inte klarar att komma vidare ensam. Ber om hjälp.

Annonser

Resan till Israel – fjärde dagen

Tillsammans med delar av mina arbetskamrater gjorde vi en studieresa till Israel mellan den 9-13 maj 2016.

Fjärde dagen 12 maj 2016
Först en tidig morgon för att gå Via Dolorosa en andra gång. Buss till Herdarnas äng där vi firade mässa. Sedan besökte vi Betlehem och Svenska Jerusalemföreningen som driver flickskolan Den Gode Herdens skola samt ett besök där Jesusbarnet föddes Födelsekyrkan. Dagen avslutades med en spårvagnstur till Mount Herzl tillsammans med Mats.

Men vi tar det från början:

Resan till Israel 12 maj 2016

Via Dolorosa för oss morgonpigga. Kvart i sex så stod ett gäng i hotellfoajén redo för att återigen uppleva Jesus sista tid Via Dolorosa mot Golgata.

Resan till Israel 12 maj 2016

Resan till Israel 12 maj 2016

Resan till Israel 12 maj 2016

Vår reseledare Jan-Olof Johansson berättade lite vid varje station om vad Jesus var med om. Här station 5: Simon hjälper Jesus att bära korset.

Resan till Israel 12 maj 2016

Långa sträckor av Via Dolorosa vandrade vi alldeles ensamma. En fantastisk känsla!

Resan till Israel 12 maj 2016

Två katter men inga människor Via Dolorosa.

Resan till Israel 12 maj 2016

Station 6: Veronica torkar Jesu ansikte.

Resan till Israel 12 maj 2016

Bilderna gör att jag faktiskt förstår att jag gått Via Dolorosa – 2 ggr till och med!

Resan till Israel 12 maj 2016

Station 7: Jesus faller för andra gången.

Resa till Israel 12 maj 2016

Resa till Israel 12 maj 2016

Station 8: Jesus tröstar Jerusalems döttrar.

Resan till Israel 12 maj 2016

Gravkyrkans kupol.

Resan till Israel 12 maj 2016

Station 9: Jesus faller för tredje gången.

Resan till Israel 12 maj 2016

Gravkyrkan (Heliga gravens kyrka)

Resan till Israel 12 maj 2016

Två nyfikna katter uppe på muren.

Resan till Israel 12 maj 2016

Inga basarer hade öppnat.

Resan till Israel 12 maj 2016

Golgata och ingången till Gravkyrkan och här finns station 10 till höger vid ingången där Jesus berövades sina kläder.

Vid altaret i det latinska kapellet spikas Jesus upp på korset vilket är station 11.

Resan till Israel 12 maj 2016

I detta kapell som är grekisk-ortodox uppe på Golgata för man in handen i en öppning i golvet. Där känner man själva klippan, där korset stod om jag uppfattat det rätt.

Resan till Israel 12 maj 2016

Resan till Israel 12 maj 2016

Här låg Jesus när han togs ner från korset. Smörjelsestenen sägs ge kraft och välsignelse. Just här kände jag väldigt mycket inombords. Många gnider ett litet tygstycke mot stenen vid station 13.

Resan till Israel 12 maj 2016

Heliga graven i rotundan. Den sista stationen nummer 14. Fast vi var här så tidigt pågick det mässa. Även denna gång gick det alltså inte att komma in i själva kapellet och få se plattan som är Jesus gravplats.

Här börjar Via Vita, Livets väg med den Uppståndne. “Han är inte här, har har uppstått”.

Resan till Israel 12 maj 2016

Heliga gravens kyrka är stor och består av flera altare och passager. Vid ett ställe så hittade jag dessa lappar. Människors desperata vädjan och önskan om hjälp och kraft berörde mig till tårar. Det var för mig ett väldigt starkt ögonblick under den är resan.

Resan till Israel 12 maj 2016

Sankt Helenas kapell (Chapel of Saint Helena) som är armeniska kyrkans kapell inne i Heliga Gravens kyrka.

Resan till Israel 12 maj 2016

På Golgata såg jag denna fjäder. Lite symbolik för mig.

Resan till Israel 12 maj 2016

Tillsammans så gick vi vidare och ut genom gamla staden och Damaskusporten.

Resan till Israel 12 maj 2016

Vi möttes av strålande sol och brödförsäljare.

Resan till Israel 12 maj 2016

Frukost ute på balkongen, våning 5. Legacy Hotel.

Resan till Israel 12 maj 2016

Efter frukosten tog vi bussen till Herdarnas äng. Många bilder tvingades jag att välja bort här eftersom jag har så många, men den här på fontänen är fin.

Resan till Israel 12 maj 2016

Herdarnas äng ligger i Beit Sahour.

Resan till Israel 12 maj 2016

Resan till Israel 12 maj 2016

Vi firade mässa i ett kapell som låg nere i en grotta. “Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt”

Resan till Israel 12 maj 2016

Beit Sahour ”Shepherds Field” kyrkan.

Resan till Israel 12 maj 2016

Murar, stängsel och uppdelning av människor. Historien om bosättarna i Beit Sahour ville inte släppa mina tankar. Det var väl just här på min resa som verkligheten trängde sig på och jag kunde inte värja mig mer och enbart tänka på mina egna personliga upplevelser av resan.

Resan till Israel 12 maj 2016

Taket i Beit Sahour ”Shepherds Field” kyrkan. Här sjöng vi en sång som gjorde stort avtryck. Klangen och ljudet i kyrkan var otroligt och vi lät som dubbelt så många.

160512_Israel35

Vi tog oss sedan vidare till Svenska Jerusalemföreningen i Betlehem.

Resan till Israel 12 maj 2016

Ca 300 flickor går i Den Gode Herdens Skola.

Resan till Israel 12 maj 2016

Givetvis så var jag intresserad av skolans datautrustning.

Resan till Israel 12 maj 2016

Skolan drivs utan statligt stöd. Rektorn berättade att de hade elever från 4 års ålder. Skolan ger examen i humanistisk och naturvetenskapliga linjer.

Resan till Israel 12 maj 2016

Vår reseledare Jan-Olof Johansson är ordförande i Svenska Jerusalemsföreningen sedan januari 2011.

Resan till Israel 12 maj 2016

Här sitter delar av arbetslaget på trappan till skolans ingång.

Resan till Israel 12 maj 2016

Svenska Jerusalemföreningen bildades redan i maj 1900. Den Gode Herdens skola övertogs 1959 från den lutherska församlingen i Betlehem.

Resan till Israel 12 maj 2016

Den palestinska flaggan vajar över skolan.

Några bilder lägger jag inte ut från affären som shoppade i. Det skulle vara en affär med lokalt producerade varor, men senare upptäckte jag att flera fanns även i andra affärer på andra ställen.

Dessutom så var det en kvinna därinne som hela tiden försökte sälja in sig hos mig. Så pass mycket att jag tillslut tvingades att säga till henne på skarpen att låta mig vara ifred… på det sättet så säljer man inte in någonting hos mig i alla fall. Det blev precis tvärtom, jag köpte mindre än jag hade tänkt mig, tack vare att den här kvinnan stressade mig genom att försöka kränga dyra saker till mig som jag inte ville ha.

Resan till Israel 12 maj 2016

På väg till Födelsekyrkan tillsammans med en massa andra människor.

Resan till Israel 12 maj 2016

Födelsekyrkan i Betlehem.

Resan till Israel 12 maj 2016

Här prövades tålamodet. Kön ner till födelseplatsen var lång och många tog väldig tid på sig därnere.

Resan till Israel 12 maj 2016

I väntan…

Resan till Israel 12 maj 2016

Här föddes Jesus. Här blev Gud människa. En av oss.

Resan till Israel 12 maj 2016

Sitter vid krubban där Jesusbarnet låg i efter sin födelse till denna värld.

Resan till Israel 12 maj 2016

Vi sjöng “Stilla natt” i grottan.

Resan till Israel 12 maj 2016

Mariabilder i Katharinakyrkan (The Church of St. Catherine) som är sammanväxt med Födelsekyrkan.

Resan till Israel 12 maj 2016

Katharinakyrkan (The Church of St. Catherine) ingång.

Tyvärr så blev jag rejält irriterad och den magiska touch som denna resa givit mig sjönk en del denna eftermiddag och detta berodde på:

Kvinnan i shoppingaffären, många knuffar och människor som trängde sig på och även mutade sig in till födelseplatsen (som jag fick höra efteråt) gav helt plötsligt ett mer mänskligt ansikte över det hela. En person knuffade dessutom till mig medvetet inte bara en utan två gånger under sista delen av denna vandring och det var på gränsen att jag tappade tålamodet helt, men jag lyckades lugna ner mig.

Detta kändes inte alls bra och jag var faktiskt glad att komma därifrån.

Resan till Israel 12 maj 2016

Arabisk cola lugnade ner gubben en del…

Resan till Israel 12 maj 2016

Några av oss satt på The Square och tog igen oss efter denna upplevelse som både innehöll sött och salt för mig. I bakgrunden syns Manger Square med Betlehem Peace Center längst bort.

Resan till Israel 12 maj 2016

Vandring i Betlehem. Kolla in de snyggt friserade träden.

Resan till Israel 12 maj 2016

Mur ut från Betlehem. Ledsamt och tråkigt att det inte går att komma sams utan dessa murar.

Resan till Israel 12 maj 2016

När vi sedan var tillbaka i Jerusalem så gick jag och Mats ner i de västra delarna för att titta lite.

sparvagn jerusalem

Vi tog spårvagnen så långt det gick söderut.

Resan till Israel 12 maj 2016

Slutstationen heter Mount Herzel (Herzlberget).

Resan till Israel 12 naj 2016

En härlig utsikt!

Resan till Israel 12 maj 2016

Sen tog vi oss ut på en vandring i Jerusalem. Om sanningen ska fram så hade vi inte riktigt koll på vart vi befann oss. Detta gjorde att jag tog en bild på en gatuskylt för att efteråt veta vart vi vandrat.

Eliezer Bergman street, Jerusalem

EliezerBergman street 2

Eliezer Bergman street ligger där pilen är. Eliezer Bergman (1799-1852) var en rabbin och författare.

Resan till Israel 12 maj 2016

Den israeliska flaggan vajade på många ställen eftersom Yom Ha’atzmaut firades. Dagen av oberoende och självständighet för landet Israel som inträffade samma dag 1948.

Resan till Israel 12 maj 2016

Mount Herzl, spårvagnsstationen längst i söder.

Resan till Israel 12 maj 2016

Att sitta på en spårvagn i Jerusalem och se stora delar av staden kändes märkligt. Tur att jag har bilderna kvar.

Resan till Israel 12 maj 2016

Centralstationen i Jerusalem. Vi steg av på stationen Shivtei Israel och gick till vårt hotell.

Resan till Israel 12 maj 2016

Precis bredvid hotell Legacy ligger det amerikanska konsulatet Consulate General United States of America.

Resan till Israel 12 maj 2016

Dagen avslutades med gemensam middag på hotellet och en samling där de som ville fick berätta om sin dag.

För mig var den som sagt en blandad dag med både fantastiska och lite jobbiga saker. Om tisdagen och onsdagen var otroliga och fantastiska rakt igenom, så var torsdagen fantastiskt på förmiddagen och ok på eftermiddagen för att bli mycket bra igen på kvällen. En del funderingar trängde sig på om människors levnadsvillkor och hur olika vi behandlar varandra, även om avstånden är nära. Ledsamt och upprörande på samma gång.

Visst använder jag ordet fantastiskt ofta? (;-)

Tre dagar av så mycket intryck och minnen gör att jag fortfarande har svårt att sortera ordentligt. Jag har säkert glömt en del och kanske blandat ihop något.

Den femte och sista dagen i det heliga landet var åter en resdag och om den och lite avslutande tankar berättar jag i nästa post.

Klosterliv

Idag kom solen och den semesterbild som jag så länge längtat efter. Att gå ut på baksidan och bara sätta sig ner och ta in allt, det är semester för mig. Samtidigt så öppnar det upp för andra saker som jag vet att jag måste ta itu med.

2014-07-02
“Beskyddarna” ovanför min säng.

Det finns en stor mening med det liv jag nu lever. Det är nästan ett klosterliv och snart är det bara korset runt halsen som fattas. (;-) Skämt åsido, men för mig är dessa dagar väldigt viktiga. Om jag bara vågar.

För jag har aldrig mött mig själv. Aldrig på riktigt. Jag har alltid flytt i hela mitt liv. Tagit till distraktioner och då pratar vi inte bara om alkohol eller andra sorters missbruk, utan även i det lilla. Att liksom bara sitta ner, i mer än några minuter, det har för mig varit stört omöjligt. Jag ser ju det nu.

När jag medvetet tränar på detta att vara med mig själv och bara med mig själv, då kommer det upp ångest inom mig. Direkt kommer känslorna som jag flytt i hela mitt liv. Att då stanna kvar och låta dem komma, det är en stor utmaning för mig. Jag har tränat på detta tidigare, med både terapeuter och vänner men som det känns idag, så var jag då aldrig riktig med eller hur jag ska förklara det. Jag var inte med med hela mig själv, utan bara med den del som hela tiden hittade på ursäkter och genvägar. Det jordiska egot om du så vill.

Hela tiden så har jag flytt. I det lilla såsom att sätta på musik, gå en sväng eller liksom fly det som vill komma fram, som i det stora att planera och sätta rutin på allt för att liksom inte tappa kontrollen och genom det slippa att möta mig själv på djupet.

Nu vet inte jag hur det är med andra själar, men jag känner när jag skriver om detta hur viktigt det är för mig att verkligen våga möta mig själv. På riktigt och utan andra distraktioner. Att vara naken inför mig själv. Detta kan jag bara göra själv.

Att sitta ner, andas och bara tänka på just andningen är en stor utmaning för mig. Just nu klarar jag inte lång stund förrän jag börjar ta till det jag är van vid. Lyssna på grannarna, på jag vet inte allt som inte är en väg till mig själv. Gå upp och gå, sätta på kaffe, titta i kylskåpet, kolla om någon twittrat osv osv…

Men jag försöker och jag kommer att fortsätta, det är min väg framåt nu. Ja, jag måste helt enkelt för min egen skull och jag måste kunna ha sällskap av mig själv, i det ytliga men även i det djupa. Våga vara ett med mig själv vilket i sin tur skapar ett med hela varat.

Tänker också en del på att våga möta händelser och människor med utgångspunkten att det är ok, det är ingen fara, det finns ingenting att vakta och vara rädd för. Den sociala ångesten är stark inom mig sedan länge. Social fobi är väl att ta i, men just detta att vara rädd för att inte duga, inte vara godkänd eller hur jag ska säga. Det är ju mina egna inre tankar som spökar, de som sen lång tid tillbaka skyddar mig, men på alldeles fel sätt. Öppna upp, titta och inte tänka alls.

Visst kan jag fortsätta att fly från mig själv. Göra allt, utom att lära känna mig själv på riktigt. Vetskapen har jag nog haft, men jag har viftat bort den tidigare av olika anledningar. Inte haft ro, varit för rädd för det tysta och upptäcka vem jag egentligen är. Det sköna i det hela, är att jag kommit fram till detta just genom att vara utan mediciner, alkohol eller sådant som för mig bara gjorde att jag sköt upp detta som jag nu går igenom. För mig är det en väldigt stor framgång och för mig känns det som en seger.

Men det har krävts mod av mig själv. Tårar, och tandagnisslan inför att de vanliga genvägarna varit stängda, de sätt att döva som funnits, de har jag vägrat att använda mig av eftersom jag känner så djupt numera att det är återvändsgränder.

Ångesten är inte borta. Rädslan tittar fram ibland. Suget att förstöra allt, det finns där vissa sällsynta dagar. Men jag vägrar nu att gå den andra vägen. Den vägen som jag VET förstör allt för mig, som gör att jag backar flera steg. Då står jag hellre still ett tag och accepterar att det är så. Att bara vara i nuet. Här och nu. Med hela mig.

Förresten så börjar jag mer och mer förstå detta med att leva klosterliv…