Etikettarkiv: kondition

Ett lyckligt slut på en lång krokig väg

Den sommaren i juli 2005…

Detta är historien om en gosse som inte ens hade fyllt tre år när allt började. Då hamnade gossen under vattnet vid en semesterresa. Efter det ville gossen aldrig närma sig vatten igen om det nu inte handlade om att hans mor och far ville duscha honom. Men det var aldrig roligt och många blev åren då det var tandagnisslan och gråt.

Att åka och bada var det aldrig tal om. Gossen vägrade och stod mest vid sidan om. Föräldrarna gjorde sina försök att doppa fötterna tillsammans med gossen, men det gick inte. Så han fick stå där vid sidan om när alla andra badade. 

Åren gick och gossen blev större. Den otålige och nervige fadern ville att den älskade gossen skulle börja på simskola. Året var 2010. Men fadern förstod då inte vidden av den oro gossen kände för att ens vara i närheten av en simbassäng. Att börja i fel ände och direkt gå på simning när det handlade om att överhuvudtaget vara i närheten av vatten, det förstod inte fadern då och det var ett stort misstag som fördröjde allting under ännu fler år.

Fadern ångrade sig djupt när han såg skräcken i sin gosses ögon och förstod att detta låg på ett helt annat plan än vad han trott. Gråten och ångesten fick fadern att backa. Det blev ingen simskola det året och skulden för den negativa upplevelsen gjorde att alla försök lades på is under lång tid. 

Skolan kräver att alla barn ska kunna simma. Kan de inte detta får de inget betyg i idrott. Med den vetskapen försökte både modern och fadern under flera år att få stöd från skolan i detta, men det sköts bara på framtiden. Åren gick och löftena bröts gång efter annan. När gossen gick i åttonde klass fick fadern nog och satte gossen i privat simskola hos Linnéas simskola. Cia blev hans lärare under två terminer och i början handlade det om att ens närma sig en simbassäng. 

När man tar egna initiativ och hjälpen från skolan uteblev får man ingen stöd på något plan, men valet fanns inte där eftersom tiden gick och simprovet måste klaras av innan högstadiet tog slut. Ett tag kändes vägen så lång och krokig, men sakta men säkert blev allt bättre och tillslut var gossen i vattnet. Han kämpade och han gav sig inte. Rädslan förbyttes mot mod och med Cias tålmodighet och pedagogiska sätt gick utvecklingen sakta men säkert framåt.

Första gången fadern såg sin gosse i bassängen kom tårarna. Det var väldigt känslosamt att se detta och få följa stegen framåt. Tillslut ville gossen klara sig själv och fadern följde inte med på vattenträningen. Vilken utveckling det blev under den första terminen, Gossen simtränade nu i en bassäng ensam med Cia efter att under så många år inte ens velat bada och vara i närheten av vatten. Vid det sista tillfället den första terminen var både modern och fadern på plats och tittade på sin otroliga gosse. Inte ett öga var torrt.

Tårar och starka känslor var det också den dagen gossen simmade. Efter lång kamp och många stunder i bassängen satt simningen där i början på 2018. Det som fattades var att få upp konditionen så att gossen skulle klara 150+50 meter (bröstläge samt ryggläge) och få det där godkända simprovet. Men det tog ytterligare några månader innan det blev dags för simprov.

Simträning i september 2018 då fadern var med.

Döm om min förvåning när skolan i höstas helt plötsligt erbjöd sonen en plats för att lära sig att simma. Bättre sent än aldrig kan tyckas men det möjliggjorde att sonen nu kunde träna upp konditionen för att orka med simprovet. Varje fredag åkte två gossar till Fyrishov och tränade. Idogt och vecka efter vecka.

När jag idag satt på bussen på vägen hem fick jag ett SMS från gossen. Han skickade en skärmdump med texten: 

Simkunnighet 150+50 meter (bröstläge samt ryggläge). Grattis till att du klarade simtestet, väldigt kul och bra jobbat! Eleven kan även simma 200 meter varav 50 meter i ryggläge.

Världens största sten släppte från bröstet. Fadern blev otroligt känslosam och efter alla dessa år, är gossen nu framme vid sitt mål.  Ett lyckligt slut på en lång krokig väg. Faderns stolthet vet inga gränser över gossen som aldrig gav upp, trots de svåra förutsättningar han hade från början när han den där olycksaliga dagen i juli sommaren 2005 hamnade under vatten.

När jag tänker på hela den här resan blir jag gråtmild och så tacksam över att det fått ett lyckligt slut. Detta är verkligen någonting att fira!

Gossen och hans pappa 2005 i Örebro.
Annonser

Fullerö handel, punktering & röda ögon

Våren fortskrider i en jädra fart vilket nu har gjort att gubben drabbats av röda ögon. Inte beror det på något krökande eller dåliga dryckesvanor utan det är nog pollenallergin som ”slår igenom” i år. Har klarat mig nästan helt utan besvär de sista åren, men idag måste björken har kommit starkt. Idag funkar det att ta en allergitablett så försvinner det mesta.

Tog cykeln till Fullerö handel idag. Idag blåste det mer men det gick ok ändå och jag måste säga att en del av grundkonditionen som jag byggde på mig tidigare år fortfarande finns kvar. Nu hetsar jag inte och kör på som en galning, men det känns bra hela vägen att cykla.

180506_penseer

Hade precis synen klar för mig vad jag ville handla. En blomma för att hänga upp på baksidan och tre penséer för att stoppa i en av de krukor som stått tom i evigheter.

180506_superkruka

Innan jag cyklade hem från handeln satte jag mig med en mineralvatten och bara njöt i solen på deras servering. [Instagram]

Ringde till syrran men hon befann sig på Kreta med en kompis. En resa i hälsans tecken men på ett lite ovanligt sätt berättade hon för mig. De hade precis tränat i högklackat, boa och glitter. Hon var på språng och vi kunde inte prata något längre. Får ta det samtalet på lördag istället då hon är hemma igen.

180506_penseerhemma

Försökte mig som sagt på att sätta några blomster i en kruka. En av dem höll jag på att bryta av rötterna på. Lite typiskt mig när jag för en gång skull försöker att piffa lite.

180506_prastkrage

Nån variant på prästkrage måste det ju vara, eller hur? Tanken var att jag skulle hänga upp den, men det gick inte med befintlig kruka på det sätt som jag hade önskat, så den hamnade tillslut bredvid den stora krukan på stenplattorna.

180506_maja

Underbara Maja har fått varit ute en sväng idag också. Vill att hon ska få njuta och må bra, även om ”risken” ökar att hon tillslut blir en utekatt på samma sätt som Felix är idag.

180505_cykel

Det var knappt jag hann med en jungfrutur med cykeln förrän det blev punktering på den. Att åka fram och tillbaka till Fullerö Handel gick bra, men när jag skulle ut på en ny sväng på eftermiddagen fanns det ingen luft i bakdäcket. Så tråkigt, men också lite typiskt för mig och cyklar. Förra gången jag försökte bli med cykel smällde ett av däcken under pågående färd och då fick jag bara nog av cyklar. Nu, några år senare så händer detta. Blir så trött…

Maja flåsar, Maxi jagar & Felix slåss

 

När Maja varit ute en stund (på filmen ovan ca 30 min) och farit runt och haft kul så andas hon alltid efteråt med öppen mun. Hon andas fort och det kommer med jämna mellanrum som ni kan se. Efter ca 15 min försvinner det och hon är som "vanligt" igen.

Är detta någonting att oroa sig för? Är det så att hon har dålig kondition bara, eller vad kan det bero på? Någon som vet och har haft en katt som gjort likadant?

Hon jamar sen och vill ut igen. Så det verkar ju inte bekomma henne mer än direkt efteråt och då kanske det bara handlar om att hon helt enkelt inte är tränad nog för att vara en utekatt? Tilläggas ska att det var ca 15 grader ute och luftfuktigheten var 46%. Det är ju inte några siffror som ska påverka henne att andas fort och med öppen mun, eller?

Annat nytt på kattfronten är sensationellt om det nu ligger till på det viset.. när jag kollade ut på baksidan så stod Maxi och tuggade på en fågel! Maxi?! Har aldrig tidigare varit med om att Maxi har tagit en fågel. Givetvis blev jag nyfiken och gick ut och tittade på det stackars djuret. Det var en svala och den såg ganska välbevarad ut. Felix brukar äta på de fåglar som han fångar, så det kanske ändå är Maxi?

3 juni 2017 Felix öra

Felix har återigen fått ett fult ärr på vänsterörat. Jag får inte titta närmare på det men ser att det antingen är ett bett eller att han har fastnat i någon buske. Det är som en stor skorpa just nu. Hoppas verkligen inte att det blir värre som förra gångenAnna åkte iväg till veterinären med honom. Han är ju ibland i slagsmål med andra katter i omgivningen.

Annars är det som vanligt med mina katter. De mår bra och de har sina fasta rutiner, vilket jag får känna av och då speciellt på helgerna. Ibland känner jag mig också som en dörrvakt som släpper in och ut dem flera gånger under kort tid. Det må låta jobbigt men det är mig kära besvär eftersom de ger mig så mycket bara genom att de bor tillsammans med mig.

Har kommentarerna öppet på den här posten. Ni som har några tips eller ledtrådar till Majas flåsande är välkomna att skriva och då även göra det under ert riktiga namn. Några andra kommentarer släpper jag inte igenom längre eftersom mina erfarenheter genom åren av fejkade namn och e-postadresser är mycket dåliga. Har tack vare detta stängt kommentarerna på de allra flesta övriga posterna.