Tillsammans med delar av mina arbetskamrater gjorde vi en studieresa till Israel mellan den 9-13 maj 2016.
Tredje dagen 11 maj 2016
Först en joggingtur runt muren till den gamla staden i Jerusalem när solen gick upp, frukost och sen en tur upp på Olivberget. Därifrån vandrade vi ner till Getsemane och in i den gamla staden genom Lejonporten. Vi gick Via Dolorosa fram till Gravkyrkan och besökte efter det Västra muren (Klagomuren). Besök hos Svenska Teologiska Institutet på eftermiddagen och dagen avslutades med egen vandring i delar av Jerusalem.
En mycket händelserik och minnesvärd dag för mig som jag berättar vidare om med bilder:
Vi var ett litet gäng som träffades i hotellfoajén 05:45 för att jogga runt muren i Jerusalem.
Försökte ta ett självporträtt in action så att säga, men det gick väl sådär.
Det var mäktigt att se vyerna i Jerusalem så tidigt på morgonen när nästan inga andra var vakna.
Kolla bilden! Solen är på väg upp och vi var tvungna att stanna ett par gånger för att andas in dofterna och ta lite bilder.
Erika, Birgitta, jag själv, Marie och Jan-Olof, vår reseguide, samt hans son John bakom kameran. Vi var hurtisarna som antog utmaningen och det ångrar jag definitivt inte idag. Minnen för livet!
al-Aqsamoskén med sin mörka kupol bakom muren.
Runt muren låg många muslimska begravningsplatser. I bakgrunden Olivberget som vi besökte senare under dagen.
Uppe på Olivberget med utsikt mot Klippdomen, även kallad för Klippmoskén. Där hålls inga gudstjänster längre, men den är öppen för bön. Den guldgula kupolen är 30 meter hög och har en diameter om 20 meter.
Utsikt från Olivberget mot den gamla staden med sin mur. Här finns idag uppskattningsvis 150 000 gravar. Berget har varit begravningsplats för judar i 3000 år och idag finns där många berömda politiker och rabbiner.
Vandring på väg mot Getsemane med utsikt mot bland annat Klippdomen.
Israeliska flaggor på rad.
En israelisk soldat med k-pist. Stora kontraster på små områden.
Bakom mig Maria Magdalena kyrka som är en rysk-ortodox kyrka med väldigt fina guldkupoler. Kyrkan byggdes 1886 med sju stilrena och förgyllda lökkupoler.
Här har vi gått ner en bit på Olivberget. Berget har varit i händerna på olika länder genom åren. Efter 1948 tillhörde det Jordanien och efter 1967 kom berget att tillhöra Israel efter kriget som varade i sex dagar.
En bild inifrån Jesu tårars kyrka ut mot Klippdomen. Här var det Jesus grät över Jerusalem när han såg hur folk bråkade.
Ett sydafrikansk gäng mötte vi på när vi fortsatte vår vandring ner från Olivberget mot Getsemane.
De var helt fantastiska när de började att sjunga medan de gick. Här vet jag inte riktigt vad det var som hände, men det var som att gå in i ett kraftfält av positiva känslor som inte gick att hålla inom sig. Det gick inte att skydda sig mot detta helt enkelt. De omslöt oss i sin sång.
Det var en fantastisk upplevelse och jag har aldrig varit med om någonting liknande i hela mitt liv. Flera spelade in delar av detta och här kan du se flera minuter av denna otroliga upplevelse.
Har också fått en film från en i arbetslaget på över 4 minuter där man hör dem sjunga.
När vi kom till Getsemane så rann tårarna. Inte bara på mig, utan flera i arbetslaget upplevde samma sak. Det var en mäktig upplevelse. Jag är i djupet av mitt hjärta så tacksam över att jag fick vara med om detta och jag överdriver inte om jag säger att det har förändrat en del av mig för livet.
Någonting i mig gick det hål på och då i positiv bemärkning. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna helt enkelt. Stora ord, men så är min känsla. Får jag vara med om någonting liknande igen, tro?
Detta följde med mig resten av dagen och jag kände mig så uppfylld och tacksam. Fortfarande så undrar jag vad det var som hände och när jag nu tänker på det blir jag väldigt berörd.
Lejonporten i muren till gamla staden i Jerusalem.
Det fina taket i Church of All Nations, kyrkan som ligger bredvid Getsemane. Här predikade Jesus innan han arresterades.
Trädgården i Getsemane.
Lejonporten in mot den gamla staden i Jerusalem.
Vita Fädernas trädgård.
S:t Annas kyrka är en korsfararkyrka som ligger strax innan Via Dolorosa. Den var klar 1138.
Via Dolorosa gick jag två gånger under denna resa. Den här första gången var mitt på dagen och det var ganska mycket folk i rörelse.
Via Dolorosa består av 14 stationer som berättar om Jesus väg till Golgata:
- Station I: Jesus döms till döden.
- Station II: Jesus tar korset på sina axlar.
- Station III: Jesus faller för första gången.
- Station IV: Jesus möter sin mor, Maria.
- Station V: Simon hjälper Jesus att bära korset.
- Station VI: Veronica torkar Jesu ansikte.
- Station VII: Jesus faller för andra gången.
- Station VIII: Jesus tröstar Jerusalems döttrar.
- Station IX: Jesus faller för tredje gången.
- Station X: Jesus avkläds.
- Station XI: Jesus spikas fast vid korset.
- Station XII: Jesus dör på korset.
- Station XIII: Jesus tas ned från korset och återlämnas till sin moder.
- Station XIV: Jesu kropp begravs.
Gravkyrkan där korset med Jesus stod.
När man kommer in i Gravkyrkan så finns en smörjelsestenen liggandes som ständigt är inoljad med någonting som påminner om olivolja. Det är stenen som Jesus låg på efter att han tagits ner från korset. De troende tar med sig ett tygstycke och drar på stenen för att välsignas. På bilden fångade jag ett par som la sitt lilla barn på smörjelsestenen.
Adams kapell i Gravkyrkan.
Det var så mycket folk, så att få se plattan inne i gravkapellet var inte att tänka på. Graven består av två rum. Ett litet kapell samt själva graven.
Ljuset från Gravkyrkans tak ovanför kapellet där Jesus begravdes.
Efter Via Dolorosa var det dags för lunch.
En härlig buffé på Nafoura innan det var dags för nästa äventyr.
Västra muren eller Klagomuren som är en helig plats för judar och muslimer.
Den 11 maj uppmärksammar Israel Yom Hazikaron vilket är en minnesdag för stupade soldater och offer för terrorism.
En bön vid Klagomuren.
Till vänster så fortsatte muren in under tak och där satt många och läste, bad böner och mediterade.
Har fortfarande lite svårt att ta in att jag faktiskt varit vid Klagomuren. Det var väldigt spännande och intressant att studera andra själar när de bad sina böner.
Svenska Teologiska Institutet stod sedan på tur för ett besök. Föreståndaren berättade om verksamheten och vi fick hämta andan med en kopp kaffe.
Uppsala stift har fått ett rum uppkallat efter sig.
Efter besöket hos dem så hade vi lite fri tid innan middagen. Då gick jag, Mats och Mona in i ett kvarter där det bor ultraortodoxa judar. I hela Israel finns det 800 000 av dem som håller västerländska idéer och modern livsstil på avstånd.
Det kändes direkt att vi hade ögonen på oss och vi hann inte gå många meter förrän det kom fram en person som sa att Mona skulle täcka sina armar. Jag fann det olustigt och känslan blev inte bättre av att vi såg ett par polisbilar vid ett hus och någonting var i görningen. Här stannade vi inte länge eftersom man faktiskt inte kände sig välkommen, utan vi fortsatte mot den gamla staden istället.
Vi tog oss in i den gamla staden via Damaskusporten.
Vi gick och kollade i många basarer. Trött men inombords väldigt uppfylld av dagens alla aktiviteter. Fortfarande när jag skriver detta så har jag lite svårt att greppa att jag faktiskt har varit med om allt detta.
Det är många bilder som jag inte tagit med just för att det blir alldeles för mycket att visa. Kanske återkommer jag till vissa händelser lite mer i egna poster, vi får se. Just nu så bearbetar jag fortfarande vissa saker.
Den sista dagen (förutom resedagen) innehöll också en mycket märkvärdig stund för mig när vi nästan helt ensamma återigen gick Via Dolorosa tidigt på morgonen. Att se vissa saker fick tårarna återigen att återigen komma…
Resan till Israel – fjärde dagen
