Etikettarkiv: katter

Det bestående fasta

Maja och Felix på samma bild nu ikväll. Vilken ynnest att få umgås med dem varje dag.
Kungsgatan i Uppsala tidigt i morse.

En mycket kall morgon i förorten, flera grader kallare än i centrala Uppsala. Temperaturen var nere på -15 när jag gick mot bussen. Klart i luften men kallt som sagt. Bilden på Kungsgatan ovan blev fin när jag var på väg mot Stockholm och mitt femte besök hos A.

Idag skulle jag alltså till A och Gamla Stan igen. Ärligen var oron stor i kroppen på mig och då speciellt under gårdagen. Flyktkänslor och ett kraftigt motstånd.

Just detta med motstånd blev dagens stora ämne. Hur jag intalar mig själv att det jag är med om inte är på riktigt, att allt är påhitt av min egen tvistade hjärna. A visar på motsatsen. att det finns flera som upplever det jag gör, men det är ett kraftigt ”Motstånd” i det hela och det tittar fram hela tiden.

Västerlånggatan i Gamla Stan.

Vi jobbar mycket med intuition och vad jag känner precis efter A har kört en avslappningsövning med mig. Vad som kommer fram utan att jag liksom hinner tänka för mycket med intellektet och innan ”Motståndet” tar alltför stor plats i tankarna. Fick teckna ner det som kom till mig.

Den negativa teckningen är en stor svart mur med piggar högst upp där jag står på den invanda sidan i mörkret. I muren finns en glipa där jag står och tittar ut mot den ljusa sidan och ser ”flödet” i det som jag vill komma till, samtidigt som jag står kvar i det mörka trygga som ändå inte är tryggt, men som jag känner så väl igen. Röster långt bort där så kallade vänner ropar på mig att komma tillbaka.

Den positiva sidan dit jag vill komma och som kanske är den där ljusa sidan som jag så väl söker, är en stor grön äng. På ängen står en brunn och bakom där står jag tillsammans med min kärlek och allt känns underbart och tryggt. Det var svårare för mig och jag kom hela tiden tillbaka till ”Motståndet” och då alltmer när intellektet tog över. Intuitionen vill ljusare saker och skäms inte för det jag längtar efter.

Vacker syn på Västerlånggatan i Gamla Stan.

Kärlek, omfamning, befrielse, ”komma hem”, utandning, mysigt, ”äntligen ha släppt”, frigörelse, ”står för den jag är” och trygghet.

Vilket håll? Stanna upp och känn in.

Tryggheten
Det bestående fasta.
Det som alltid är.
Komma hem.

Har påbörjat en resa som jag så längtat efter i alla år… men jag har inte haft redskapen själv. Nu kommer de till mig, en efter ett. Ibland gör jag mig illa på dem till en början, men när jag lärt mig hur de fungerar, då händer det saker. En efter ett, det får ta den tid det tar.

Annonser

Skådespelaren med de fina orden

Ute i byn, på väg till den lokala butiken.

Annandag jul och väntan på besöket från stan. Ska bli fint att träffa stortjejen med J en gång till. De stannar till i slutet av veckan hos modern för att sedan dra norr över på nya äventyr.

Tog mig till den lokala butiken för att handla lite. Nya röda ljus, kattmat och ny tandborste till grabben stod bland annat på listan. Det går mycket pengar när man som jag småhandlar nästan varje dag. Men jag har ingen bil och då blir det på det här sättet.

Skäms över mitt mående och att inte enbart glädjas när jag har fått fira jul med hela familjen och dessutom har två av mina barn hemma. Sen kommer Linn och Jordan snart, jag borde vara glad och tillfreds…

Men det handlar inte om dem. Är så tacksam för det som är, men det är som om någonting ”lossnat” i mig och jag kan inte täppa igen. Det maler och sorglighet vill ut. Det liksom bara maler på oavsett vad jag försöker med i affirmation och de tips jag fått sedan tidigare. Känner mig så eländig och låg. Hoppas verkligen att detta är tillfälligt och att det handlar om att jag nu är på väg genom A och att det är därför jag mår som jag gör? Har svårt att handskas med känslorna helt enkelt.

Samtidigt är jag djävulskt trött på att känna och uppleva detta jävla mörker. Är så trött i själen. När det dominerar mig så mycket kan jag inte gå förbi det helt och inte ens skådespelarmasken funkar hjälpligt. Mitt stora kännemärke förr om åren. Skådespelaren med de fina orden och läpparnas bekännelse finns inte längre.

Maja julafton 2018.
Maja på julafton 2018.

Kanske är det saknad efter fysisk kontakt som också är där och spökar? Varit själv så länge nu och inte haft fysisk kontakt med någon på år och dar. Det tär nog också, fast jag gör sken av annat. Det gör mig ledsen att tänka på, helt enkelt för att det gör så ont i mig.

Katterna mår bra. Maja är ute mer än vad Felix är. Han ”pratar” så mycket mer nu och vill alltid vara nära mig. Det är jag också tacksam för, för han är en gosig kille som jag mår bättre av att umgås med än om det vore motsatsen.

I morgon är det vardag för mig igen och jobb i två dagar. Rutiner och någonting som jag liksom grejar utan att ens tänka så mycket.

Det dubbla i mig

181027 första snön

Första snön kom den 27 oktober.

Så var vi där igen. Första snön och temperaturer nedåt nollan. Ingenting att ens bli upprörd över eftersom det inte går att förhindra. Vore jag rik hade några månader i södra Spanien nu varit att föredra, men det är en dröm och kommer så att förbli.

1504 felix maxi

Felix och Maxi en dag i april 2015.

Den här bilden krossar mitt hjärta. Felix och Maxi, tre år innan Maxi dog. Tiden går så fort och det är väldigt svårt att fortfarande begripa att Maxi inte finns med mig längre. Hans bortgång har tagit hårt. Pratar med honom mycket och inbillar mig att han är hos mig. Ett par gånger har jag fysiskt fått känslan, men jag vet inte. Kanske är det så att jag vill så mycket att jag känner någonting som bara finns i min fantasi.

Han är så saknad.

Det finns en sådan dubbelhet i mig. Den blir tydligare när jag är på väg mot någonting nytt. Å ena sidan å andra sidan, hela tiden och ibland in i minsta detalj så det nästan blir löjligt.

Känner å ena sidan en mera grundlighet och trygghet inom mig inför allt som kommer, å andra sidan en sådan trötthet över att ens försöka. Drömmer om själen som fick mig i sådan gungning var och varannan natt. Förstår inte vad det ska vara bra för eftersom jag bara blir ledsen när jag vaknar.

En del av mig vill berätta och prata. Inspirera i bästa fall och vara så rak och ärlig som det bara går, en annan vill strunta i allt och stänga ner. Det har blivit så tydliga tankar kring detta, som om något mellanläge inte finns. Antingen eller. Ibland känner jag för att försöka ett tag till och förbättra de bitar där jag sitter fast. För det gör jag eftersom mitt missbruksbeteende fortfarande styr mig till stor del. Ibland är tröttheten total och jag får känslan av att det är kört, oavsett vad jag gör. Det gör ju inte mitt ätande bättre så att säga.

Hur kommer jag in på banan igen där jag var sommaren 2014? Två år var visserligen missbruket att motionera, men hellre det än mat. Före 2014 var det alkoholen som ”tröstade” mig, men den vägen är för alltid stängd. Det törs jag säga idag. Vet i hela mitt väsen att passerar jag den gränsen igen och ens dricker en öl, då är det kört för mig. Då kommer jag aldrig att kunna komma tillbaka igen.

Fastnar i sorg och omöjlig längtan. Något som aldrig blev. En ledsenhet som förlamar mig. Ensamhet i tankarna och när någon försöker prata med mig blir jag tyst och säger ok eller att jag inte vill prata om det. För att inte belasta och verka ömklig och patetisk. Ja, det är så jag ser på mig själv om jag blir ”svag” igen och pratar om det som jag idag istället äter mig till ett bedrägligt lugn som aldrig får nog. Drar mig undan för att undvika risken att blotta det som gör ont.

Det dubbla regerar i många. Det vet jag. Det bedrar och gör illa. Det skvallrar om att inte ta sig själv på allvar. Det är rädsla att inte duga till. Det är att göra mig liten och rädd. För ibland känner jag motsatsen på ett sätt som ger mig hopp idag. Det dubbla är starkare än tidigare, helt klart.

Att stå för den jag är fullt ut är ett livsprojekt. Den dagen jag inte behöver äta eller använda mig av ”missbruk” i någon form kanske jag dör av förvåning? Kanske är det därför jag helt enkelt inte vågar att må bättre? För att jag är rädd att det då är slut och att jag då måste gå vidare till nya utmaningar.

Jag vet att jag är oförbätterlig i vissas ögon, att jag ältar år ut och år in. Men kanske är det min enda chans att överleva? Att få göra det här på min blogg? I de små penseldragen ser man tillslut förändringarna, även om det kan uppfattas som så otroligt träligt för vissa att läsa samma saker (i olika formuleringar) år ut och år in. Men jag kan inget bättre, så är det… och ändå tar det negativa så mycket hårdare än det positiva. Är det 9 positiva och 1 negativ kan ni ju tänka er vart mina tankar fastnar. Det är också en träning i att hitta proportionerna i detta.

Ena stunden tillförsikt och kraft, andra stunden ångest och olust inför framtiden.

Energi av syster

180728 Syrran

Idag kom syrran på besök. Det var väldigt trevligt och hon muntrade upp mig med sina kloka ord. Hett och varmt oavsett var vi satt, men det blev baksidan trots allt.

180728 Fruktglass

Hon hade med sig glass och lite frukter. Värmen var påtaglig och luften klibbig, så det var perfekt med detta till lunch.

180728 Fullerö handel

Vi åkte till Fullerö Handel och tittade på deras utbud. Koppar med @-tecknet bland annat. Jag var ute efter lite nya fräscha blommor, men det fanns inte.

Hon kom med fin energi som jag så väl behövde. Tack kloka fina syster.

180728 Felix

Tror faktiskt att Felix saknar sin bror Maxi. Han skriker mer nu än tidigare och det är alltid när han är ensam. Maxi har nu varit död i mer än tre månader.

180728 Katterna

De lever ett stilla liv tillsammans, Felix och Maja. Idag har de varit ute en del. Temperaturen har ”bara” nått upp till 27 grader och sen har inte solen legat på så mycket idag eftersom det varit molnigt. Men att ha samma temperatur inne gör att det liksom ändå inte finns någonstans att ta vägen, förutom duschen, om man vill ha det svalt. Rör jag på mig det minsta och gör något så rinner det. Inte roligt alls.

Mitt på dagen fick vi en störtskur på 3-4 minuter. Mer blev det inte och luften lättade en aning efter detta. Enligt senaste prognoserna ska det komma regn i morgon bitti vid 4-5 tiden och sen ska det vara skurar hela dagen fram till 18. Hoppas, hoppas verkligen att det nu håller i sig och blir på det viset.

Morgonbus & fråga om äppleträdet

180724 Morgonbus katterna

Tidig morgon med utefika på baksidan. Felix och Maja var med en stund. De var lite på busen och jagade varandra. [YouTube]

180724 Äppleträd 01

En sak förundras jag över i dessa tider då det knappt regnat sedan maj. Hur kan äppleträden på min tomt vara så gröna med rekordmånga äpplen på G?

180724 Äppleträd 02

Det är någonting som jag inte får ihop. Vart får de näringen ifrån? Har de reservdepåer lång där nere bland rötterna? För något vatten har de knappt fått denna sommar och ändå är det så mycket frukt i de båda träden, är inte det märkligt?

180724 Äppleträd 03

Mitt största äppleträd har dessutom växt på bredden så till den milda grad att den nu tynger ner häcken. Det har blivit värre och värre för varje vecka. Hur kan det komma sig, utan näring?

180724 Äppleträd 04

Ni ser ju själva. Måste ta bort en del grenar med massa frukt på för att häcken ska få luft. En del sticker även ut på den allmänna marken och det måste tas bort.

Så här har aldrig detta äppleträd vuxit som i år och det har dessutom rekordmånga äpplen på gång. Då har jag ändå bott här i 10 år och just den sommar då den knappt fått något vatten alls, då blir det rekord på alla fronter. Det är konstigt och jag hoppas att det finns någon äppleexpert därute som har ett svar? (Jag sätter på kommentarerna på detta inlägg och publicerar dig som anger ditt namn samt en fungerande e-postadress och som håller en god ton emot mig.)

 

 

Rivstart & återbud

180719 landsväg

Hyfsat svalt i dessa tider och ett lugnt tempo gjorde att jag orkade med en promenad i slingans tecken, med en liten omväg, tidigt i morse på halvmilen. Inget folk, fina vyer och en värme som kändes medelhavslik.

180719 Solen

Har fått värme och lite därtill. Tyvärr påverkar den mig ganska negativt ju längre dagen går. I bagaget har jag min utbrändhet som jag också tror påverkar detta än mer. När klockan börjar närma sig 15 orkar jag ingenting knappt, utan måste ta det väldigt lugnt.

Det gjorde att jag igår tvingades tacka nej till den årliga grillningen i Husbyborg. Den började klockan 18 och då var jag inte kapabel att ta mig någonstans. Det handlar bara om att vila och ta det lugnt. Värmen förstärker tröttheten och allra piggast är jag på förmiddagen.

Det kändes väldigt tråkigt eftersom det i år tillkom en gammal arbetskamrat som det hade varit kul att snacka med, men det gick bara inte. Inte nog med att man blir äldre, orken och tröttheten har blivit så påtaglig sedan utmattningen för ett par år sedan. Har inga reserver att tillgå och då hjälper ingen vilja i världen.

180718 extremvärme

Egentligen ska jag inte klaga över värmen. Har fått en sommar med värme och sol under lång tid som jag så mycket längtade efter tidigare i vår.

Men detta som nu råder är lite som att äta av en tårta, att tar du en bit för mycket, då börjar du att må illa. Ungefär så har det blivit för mig med värmen. Det är lite FÖR mycket och FÖR länge med dessa höga temperaturer. Upp till 25 grader fine, men att ligga på 30 och drygt det i flera dagar utan en uns av regnskur, då är det som att ha tagit en tårtbit för mycket.

180719 Felix

Stackars Felix fick vara med om ett drama i morse. Jag satt och drack kaffe på baksidan, då en hund kom inrusandes och skällande på tomten. Jag försökte skydda Felix och skulle bära upp honom för att ta med han in i kåken, men det ville han inte alls. Han sprattlade och satte klorna i mig på flera ställen och drog iväg till den lilla skogen.

Blodvite på gubben och skurning av en platta blev mitt resultat av dramat. För Felix var det mer skräck för hunden och det tog en lång tid innan han kom in igen. Sen satt han och spanade utåt ett bra tag, innan han ville gå ut igen.

Grannarna kom och bad om ursäkt för att hunden hade slitit sig. Det var helschyssta och beklagade det inträffade. Det är lätt hänt och kanske skulle jag ha låtit Felix vara ifred och reda upp situationen själv. Men jag blev orolig för honom och visste inte riktigt hur hunden skulle vara emot honom. Vilken ras det var kan jag omöjligt säga, men den mellanstor och ganska kompakt. Ingen kamphund, utan mer en terriertyp. Han verkade mest nyfiken.

180717 Maja

Maja smyger omkring vid deras tomt för att kolla in hunden ibland. Hon är en väldigt nyfiken katta och kanske kom hon lite för nära den här gången? För henne såg jag inte röken av på ett bra tag efter det inträffade.

En rivstart på dagen, vilket för mig gjorde att jag bara inte kunde sitta still. Ut och promenera i sakta mak och sen pusta ut i köket där det för närvarande är 27 grader varmt.