Etikettarkiv: kasta

Att ta avsked

Det är nästan tvångsmässigt detta som nu pågår. Känner ett sådant behov av att rensa ur och kasta. Lyckas sådär.

181111 Minnen

Bara en bråkdel av allt jag sparat genom åren…

Går igenom allt och det tar tid. Vem har sparat gratulations- och julkort från barndomen? Jag har sparat det mesta, men rensar sakta men säkert ut det mesta. Fjorton julkort från samma person fast olika år är liksom inte mycket att spara på. Försöker ändå inte kasta allt, fast det kanske vore det bästa? För vad ger det mesta av min barndom för minnen?

Mammas fåtaliga brev och ord sparar jag, likaså pappas. En del går bara inte att kasta även om det kanske på ett plan vore bra för mig. Nystart och liksom mer symboliskt att jag lever här och nu. Något inom mig vill kasta en massa.

Har en del brev från tjejer. Lukten av parfym har för länge sedan försvunnit, men jag var förtjust både i Birgitta, Lena och Karin. På mitt sätt. Trodde ju att jag skulle föra mig på ett visst sätt för att verka så normal som det bara gick.

Kan inte sitta still heller. Idag har jag gjort rent på ena sidans skåp i köket och det kan jag säga, det var inte gjort igår. Som om jag inte klarar av att vara med mig själv och mina tankar. Vill fly från livet.

181111 hösten

Hittat en del som rör mig till tårar. Som gör mig helt slut känslomässigt och kanske är det bara dumt att rota i det. Det enda jag inte hittar är mammas avskedsbrev. Undrar jag vart det har tagit vägen?

Har under helgen kastat alla mina kassettband. Vad ska jag med dem till idag? Kastat gamla ungdomsböcker som jag ändå aldrig tittar i. Kastat hockeyalbum där man samlade på hockeybilder. Kastat en del som bara ligger där. Kastat, gråtit och kastat lite till…

Från mitt bröllop hittar jag en del gratulationskort, men jag förmår mig inte att kasta allt. Processen är lång och jag har fortfarande kvar ringen. En del bilder får mig att slungas tillbaka 25 år i tiden. Om jag bara hade förstått bättre då det begav sig kan komma till mig. Så är det, även om det är snabbt övergående och jag någonstans begriper att chansen var då.

Längtar efter att få vila. Känner mig färdig. Orkar inte kämpa mer för någonting som ändå aldrig kommer. Äter så fort jag har lite motstånd. Hur många steg ner i källaren måste jag gå den här gången för att begripa mer än med intellektet? Det räcker inte för mig och jag gör allt för att slippa tänka på det jag känner i djupet just nu. Precis såsom jag inte skulle agera. År av terapi var till stor del bara läpparnas bekännelse eftersom jag inte klarade av mer. Den där jävla löken i mitt liv är enorm. Detta eviga skalande…

Att ta avsked av vissa som funnits i mitt liv är ändå en del av allt kastande och det jag kollar igenom. De som var där en kort period och gjorde mycket gott. Som lärde mig ett och annat, fast jag då inte såg det. Men det är dags att kasta och gå vidare. Ta avsked. Kanske finns det någonstans någonting gott av det jag nu går igenom? Så måste det vara, eller hur?

Annonser

Den här tröttheten…

Nu blir det ett sånt där gnälligt och lite mörkare inlägg igen. Pratade om två steg fram och ett steg tillbaka tidigare. Steget tillbaka verkar vara lite djupare den här gången. Men jag vet att det kan ändras om några dagar. Igen.

Egentligen ska jag inte behöva förtydliga vissa saker, men jag gör det främst för den där som sitter på min axel och försöker rubba mitt mående. Detta är min blogg och här skriver jag om det som finns inom mig. Är det mycket mörker och upprepningar får det vara så. Denna blogg är verkligen mitt vattenhål och mitt tjatande är kanske bättre att det kommer här än hos människor som finns i min närhet. Ok?

Tröttheten

Mitt liv är verkligen en berg- och dalbana. Upp och ner hela tiden och bara tanken hur det skulle vara utan de antidepressiva tabletterna jag nu äter, det kan jag inte ens föreställa mig. Vet inte om det hade funkat överhuvudtaget utan dem, så viktiga känns de just nu för mig.

Den här tröttheten som kommer emellanåt är så tung. Försöker stå emot, men någonstans vet jag att det är meningslöst. Det är liksom bara att vila och inte ens försöka. När jag sedan är känslig för människors tankar till och om mig gör det saken både bättre och sämre i de möten jag nu tvingar mig till. Detta givetvis beroende på hur jag mår just då.

Jobbade igår och det var väldigt påfrestande. Orken tog slut, men jag ville inte erkänna det för mig själv. Försökte och försökte, men när även den mest positiva på jobbet säger till mig att jag inte ser ut att må bra, då förstår jag att det även syntes utanpå.

Egentligen har jag ingen anledning till detta mående just nu. Men jag är otroligt känslig för stämningar, förnimmelser och blickar. Det har inte förändrats så mycket sedan kraschen i december. Människors tystnad som kanske är helt befogad påverkar mig också, trots att jag försöker se klart på situationen.

Mina katter känner hur jag mår. I natt sov Maxi hos mig hela natten och Maja låg på en stol bredvid. Det händer sällan, men kanske kände de att jag återigen är låg och orolig. Skyddsänglar i förklädnad av katter.

Börjar fundera på om jag återigen är pollenkänslig och att det också gör mig trött? Har ätit allergimedicin i några dagar och det kanske också sänker mig? Vet inte vad som är vad längre. Kampen och kämpaglöden som vissa dagar är så stark är andra dagar helt borta. Vill liksom bara lägga mig ner och inte göra någonting. Denna berg- och dalbana alltså…

Elias hade kräkts i skolan igår. Magsjuka och idag blir han hemma. Ingen middag och han gick och lade sig före klockan åtta. Datorn avstängd och då är grabben verkligen dålig. Vi får se hur han mår idag.

Livet, detta livet testar och försöker få mig mer modig och att våga. Men jag är livrädd, ja nästan skräckslagen, inför framtiden. När måendet är bättre kommer tankarna om framtiden och då kommer oron.

Igår började jag att rensa ur i mitt rum på jobbet och kasta gamla saker och tömma pärmar. Det var svårt och jag kände mig som en samlare som inte ens kunde kasta fakturakopior från 1996 utan att fundera både en och två gånger. Kanske någon vill se på detta i framtiden… så tänkte jag men tillslut, med stigande ångestklump i magen, kastade jag. Men det satt hårt åt. Röjde nog ur en 8-10 pärmar i alla fall och det var jobbigt. Vissa nostalgiska saker kunde jag bara inte kasta, utan de fick följa med mig hem i en kasse.

Att inte jobba med IT i framtiden, åtminstone operativt, känns märkligt även om det också är skönt på ett annat plan. Att hela tiden vilja att saker och ting ska vara på topp och fungera hela tiden och jämt, ha koll på listor och inköp, hänga med i det senaste, att människor ska vara nöjda med sin utrustning och ständigt vara i beredskapsläge, det har tärt på mig. Jag har ju ändå hållit på med detta i 20 år och det tar på en. Men är man som jag en trygghetsjunkie så sitter man still i båten, oavsett vad det handlar om och oavsett vartåt mående barkar. För det är kanske sämre på andra sidan s a s. Det är alltid yttre omständigheter som tvingar mig att agera i mitt liv.

Det är sorgligt kan tyckas, men så har och så fungerar jag. Försöker förändras, men jag är en gammal hund som knappt kan sitta och har jag väl fått ner baken då sitter jag kvar. Ni hör, tankarna är inte särskilt ljusa denna dag, även om vi är i min favoritmånad maj. Men var lugna, rätt som det är, så strålar gubben igen. Ibland är det skönt att bara få skriva av sig skiten och visa upp byken för den som bryr sig.

Bästa helgen på länge

Det är ju bara att konstatera faktum att detta var den bästa helgen på länge. Ur många perspektiv med långa avstånd.

2014-05-17

Det är ju lite svårt att begripa att det för två veckor sedan var snö och elände när man ser den här bilden från min uteplats. Det växer så det nästan knakar.

2014-05-17

Det blev en riktig röjarhelg. Många muskler som varit i dvala under lång tid fick plötsligt arbeta igen. Det var välgörande, även om jag just i skrivande stund är ganska slut som människa.

2014-05-17

Två sängar plockades isär.

2014-05-17

Fantastiskt väder gjorde att vi inte bara ville slita, utan det var pauser med fika och lite frisbee. Ellet hängde på och det var bra så att han bara inte sitter inne. [Film]

2014-05-17

Min och Linns gamla sängar helt demolerade. I väntan på transport till återvinningsstationen.

2014-05-17

Det blev en jättefin kväll, så vi bestämde oss för att grilla.

2014-05-17

Bästa tiden är nu. Det blommar överallt.

2014-05-17

Som vanligt så växer rabarberna med en himla fart.

2014-05-17

En gammal dator och en hörnskåp i trä kastades också.

2014-05-17

Det var väldigt gott med grillat.

2014-05-17

Det är bara Felix som inte protesterar när jag tar kort. (;-) Så lite beskuret blev det… hehe Linns bästa kompis var med och det blev en bra kväll. Ja, hela lördagen blev så bra och vi hann med så mycket röj.

2014-05-18

Vi har alltså skiftat rum nu, jag och Linn. Tillsvidare så sover jag i en extrasäng. Min nya säng kommer på tisdag. Linns grejor är numera i kryptan och på sikt så ska hon även få en säng därinne. Spartanskt värre just nu.

2014-05-18

Idag så kom både Clabbe och Raffe för att hjälpa mig att forsla bort allt som jag ville kasta till återvinningen. Kul! Det gick så fort och smidigt allting eftersom vi hade två bilar, så efteråt fick vi lång stund att umgås.

2014-05-18

Är så tacksam över den hjälp jag fick med detta. Bjöd på smörgås och fika. Tänk, jag har varit vänner med dem i mer än 30 år nu… ?! Är det klokt, eller? (;-)

2014-05-18

Felix ville vara med.

Linn har verkligen varit en klippa i det hela. Hennes pushande och hjälp har varit ovärderlig. Jag vet att utan den så hade jag inte ens kommit till skott från början. Nu så har vi skiftat rum, kastat två gamla sängar och en massa annat gammalt. Det känns så skönt att vara av med allt, och för mig har det varit en bra energikick detta. Sen när också vädret har varit helt fantastiskt, så blir det för mig den bästa helgen på länge. Utan ett uns av tvekan.

Konstigt känsla av att jag är på banan igen. Kan inte förklara mer än så utan bara att det känns bra.

Tack Linn och tack Claes och Rafael för er hjälp!

Kasta ut det gamla

2013-12-15

Tredje advent och den ena staken fick lysa i morse när det var dags för morgonkaffet.

2013-12-15

Pratade i veckan med Claes om att jag skulle behöva hjälp med bil för att rensa ur lite. Idag så kom han och hjälpte mig att köra iväg lite gamla grejor. För några månader sedan så hade vissa saker inte kastats, men nu känner jag mer än någonsin att jag inte vill leva kvar i det gamla. Så nu åkte en del saker som jag tidigare sparade av nostalgiska skäl.

2013-12-15

En gammal madrass, barnleksaker och sådant som hörde tiden före 2008 till fick idag lämna mitt hem. Det kändes så bra, som om det lättade lite även på den fronten eller hur jag ska uttrycka det. Att kasta är ju att skifta fokus, ändra och börja om på vissa sätt.

2013-12-15

Efter åkturen till återvinningen så bjöd jag på fika och smörgås. Den andra staken tändes.

131215_05

Claes har varit i mitt liv sedan 30 år tillbaka. Vi pratade många minnen och gick igenom en text tillsammans och gjorde lite ändringar.

Tänk att vi känt varandra så länge! Tiden var ett av ämnena vi pratade om och vi träffas alldeles för sällan nuförtiden. Jag är så glad för den hjälp jag fick av honom idag att få rensa ur lite gammalt ur mitt hem.

Operation Röj

Dagen innan grabben skulle till sin mor så fick vi ett ryck. Vi inledde Operation Röj. En operation som säkert kommer att hålla på ett tag. Men vi är igång och det som först fick stryka på foten var alla pussel. Ellet har ju pussel som bara ligger. Bitar fattas och allt är i en enda stor röra.

2013-11-14

En vit låda med många gamla saker gick också igenom. Han var mer villig att kasta än vad jag trodde, så mer än halva lådan tömdes.

2013-11-14

Operation Röj är bara inlett. Fortsättning följer om 14 dagar när grabben är tillbaka. Kanske så smyger jag in och kastar det mest uppenbara. Vem vet?

Röjning på jobbet

Kasta saker är bra härligt. I början av eftermiddagens röjning på jobbet (den första i sitt slag) så var jag väl inte helt på G. Jag började lite lamt med att “röja” på kansliets servrar och fick bort några GB i ett nafs. Inspirerande faktiskt och sakta började jag snegla mot de gamla dammiga pärmarna i arbetsrummet.

Fem pärmar tömdes fort. Sen kastade jag kansliets gamla modem, som jag sparat “i fall att” nu under många år. De åkte allihopa idag. Var väl en 10-12 st. Sen när jag ändå var i stöten så rensade jag ur muslådan. I botten så fanns det några riktigt gamla rariteter, men jag visade ingen pardon, då åkte ut de också. Blev säkert av med en 20 möss i alla fall. Och då sparade jag ändå några äldre i rent nostalgisyfte.

Tog mig sedan in i serverrummet och monterade ner två avsomnade servrar som suttit i vårt serverrack alltför länge. Tunga stora pjäser som nu vilar lugnt och tryggt i “datakyrkogården”. Där är det mycket skit kan jag säga… … och just i datavärlden så blir saker och ting gamla väldigt fort. Jag har till exempel stora problem att idag bli av med 17-19 tums platta skärmar. För ett par år sedan så var de hett villebråd, men idag får man nästan kasta dem efter folk eller välja att skrota dem. Verkligen slit-och-släng på grejor som fungerar alldeles utmärkt.

Gamla manualer sen hedenhös, disketter och CD-skivor de åkte också all världens väg. Klockan gick fort och helt plötsligt så var det dags att dra sig hemåt. Till min lilla fina familj.