Etikettarkiv: kärlek

Sista bloggposten

Högtravat och överambitiöst med en avslutande post var tanken. Titeln Epilog och ett upprapande av mina år inom bloggosfären sedan 2001 fanns också i tankarna. Allt eller inget på känt manér.

Så blir det nu inte. Nöjer mig bland annat med nedanstående bild som visar att 10 år är en lång tid. Åldrandet kommer ingen undan…

170728_jerryliten

Två bilder. Den första från augusti 2007 och den andra från 28 juli 2017.

Februari 2001 startade jag min första hemsida med adressen http://medlem.tripodnet.nu/jerryo och efter det blev det Telia en period med adressen http://w1.468.telia.com/~u46802772/.

I början skrev jag inte dagbok utan jag kallade det för Intressant och då handlade det inte om mig utan saker som hände i världen och som jag hade en åsikt om.

Den första text jag hittar är:

010301
Att vara lufterian

I veckans nummer av Kyrkans Tidning så finns en artikel om Ankara Nygårds som är lufterian. Jag blev så fascinerad av att hon lever av Guds energi och att det finns ca 20 st till bara i Sverige. Läs själv artikeln.

Sen försöker jag minnas alla mina bloggar och vad jag kallade mig. Det är inte lätt men ett urval är:
Jerrys ord och tankar (2001-2003) Ord av Jerry samt Trueto (2003), Ordbanken och sen Ordbankaren (2004) och Jerrys Ord (2004-2007) är några av namnen jag har haft genom åren.

Denna blogg har dock burit mitt eget namn och nu har jag alltså bloggat i mer än 10 år i sträck utan längre uppehåll. Tycker det räcker så.

En post från 2012 beskriver mer mitt egofixerade bloggande som jag då kallade posten.

Bloggar som ligger kvar på nätet
Bild av Jerry (2007-2008)
Projekt 47:73 (2004-2007)
Projekt 47:73 (Bilder Flickr)
Tyskland 2006

Jag har tyckt om att blogga. I alla fall för det mesta. Det är mitt sätt att uttrycka mig och samtidigt finns det något terapeutiskt över det hela. Egentligen spelar det ingen roll hur många läsare jag har, hur många klick som registreras varje dag. Detta var mer viktigt i början.

Bloggen gav mig många vänner. Några även i det verkliga livet under en tid. Men det tog slut av olika skäl och idag har jag väldigt flyktig kontakt med endast någon enstaka. Dagboksportalen Succé var viktig i början och den hittade jag i början på 2002. Där var det trevligt att finnas och jag minns så väl när min son föddes och hur vänliga alla var.

Men allt har ett slut. Så är det ju, inget finns för evigt. Den enda man är nära är familjen och sig själv. Vänner kommer och går. Endast ett fåtal består. Det har varit ett härligt äventyr under en lång period i mitt liv. De positiva upplevelserna bevarar jag. Men nu lägger jag av med detta.

Under hösten 2017 ska jag skriva av mig om detta livet. Mitt liv som Jerry som varat sedan 1965. Om barndom och MINA minnen. Min verklighet och det jag uppfattat av kärlek, trygghet och familjeliv men även hat, otrygghet, alkohol och våld. Såsom jag har kommit ihåg det, utan tankar på att ta hänsyn till någon, som man ibland måste göra när man bloggar öppet.

Mitt förhållande till min egen sexualitet samt mitt förhållande till alkohol är två viktiga saker i mitt liv som jag haft mycket komplicerade tankar kring. Detta kommer jag att skriva en del om, det vet jag redan idag. Sen får det bli som det blir. Jag skriver av mig helt enkelt.

Bloggen upphör men inte min hemsida. Här kommer jag att ha länkar till mina andra sociala kanaler som jag inte kommer att lägga ner.

Vill du följa mig där, välkommen:

Tack för den här tiden, alla mina läsare! De allra flesta av er minns jag med fina tankar. Det är ni som velat mig väl som jag idag tänker på. Ni som följt mig genom åren. Ingen nämnd och ingen glömd.

Ni har varit suveräna!

Mina årskrönikor
Mitt 2016
Mitt 2015
Mitt 2014
Mitt 2013
Mitt 2012
Mitt 2011
Mitt 2010
Mitt 2009
Mitt 2008
Mitt 2007


All kärlek är av godo!

Annonser

Love does not come with a manual

Madonna i Stockholm november 2015"Love does not come with a manual. Most of the time we are flailing blindly and reeking havoc everywhere. We go. But every once in a while we get it right and when we do we can hear the molecules singing. We. feel the universe conspiring to help us and we hear our hearts pounding in our chests.”

Madonna 

 

Svårt att översätta ordagrant men något liknande:

"Kärleken kommer inte med en färdigskriven manual. Större delen av tiden letar vi blint och söker överallt där vi går. Men för varje gång det blir rätt kan vi höra molekylerna sjunga. Vi känner hur universum konfererar för att hjälpa oss och vi hör vårt hjärta som dunkar i vårt bröst.”

Tycker det var fint.

Foto: chrisweger (Madonna Rebel Heart Tour 2015 – Stockholm) [CC BY-SA 2.0], via Wikimedia Commons

Det vet jag ju… detta snusförnuftiga “intellekt”…

Har ni varit med om att drömma så verkligt att ni vaknar upp ledsen och uppriven? Så var det för mig igår och inte ens Majas buserier fick mig på bättre humör.

Det var symboliskt men med personer som är med mig i detta liv. Relationer och känslor som gjorde mig ledsen. Fortfarande någon timme senare var jag märkt av drömmen genom eländighet i kombination med uppgivna känslor.

Drömmar är ofta vägledande, även om man inte kan se det direkt. Ibland förstår man ingenting, men så var det inte för mig i denna dröm. Jag begriper exakt vad drömmen vill säga mig.

Det är svårt att släppa vissa saker. När jag väl känner närheten av någonting som jag saknat länge blir det än värre. Det gör mig både arg men mest ledsen att jag inte kan hantera detta. Tror dessutom att mitt agerande tidigare är en del av att jag sitter där jag gör idag. Längtan tog över och jag tyckte så jävla synd om mig själv och mitt så kallade förnuft fick stryka på foten. Mest inom mig, men även genom mitt agerande under en tid. Det blockerade allt och sen gick det som det gick…

Drömmen vill hjälpa mig när jag inte i det verkliga livet kan komma vidare. Jag vet ju det. Men när budskapet inte är som mitt jordiska ego vill att det ska vara då blir det konfrontation inom mig. Om och om igen eftersom jag är så jävla envis. Det vet jag ju också. Drömmen var märklig eftersom jag mötte mig själv som inte låter sig förklaras mer än så.

Det borde ju handla om att försöka ta vara på att jag kan känna vissa känslor som jag trodde var begravda och vara glad för det. Detta är budskapet till mig. Att jag kan känna, även positiva känslor. Det vet jag ju… detta snusförnuftiga “intellekt”… som finns där i botten. Fan, vad jag hatar det ibland. Att någonstans ändå veta, men ändå inte klara av att leva upp till det.

Mitt ego är oerhört starkt i vissa avseenden. Helt klart har jag mycket kvar att jobba med. Detta ältande alltså, ni kan ju tänka er hur det var i höstas kring vissa tankar. Tänkte så mycket att det tog stopp och jag gick sönder. Sakta men säkert blir jag bättre och att jag återigen får energi av att blogga, är ett steg framåt.

Ändå är likgiltigheten värre. Försöker ta in det när jag är förlamad av både minnesproblem och det ledsna försöker ta över. Det är skarpt läge nu. Vägskälet har aldrig varit tydligare för mig.

Dagarna passerar i ett rasande tempo

Fullerö Hage

Att våga stå kvar och berätta det innersta för en själ. Att känna vissa saker men ändå berätta och stå kvar. Inte fega ur utan ta ner garden och vara den man är fullt ut. Stå där rak i ryggen och berätta sådant som berör en i djupet.

Så många känslor kring detta, där stolthet och mod faktiskt är de främsta, även om det finns stänk av ledsenhet. Men den känslan dominerar inte längre efter en inre bearbetning under en tid, utan det är lärdomen i att kunna våga känna vissa saker och även säga dem, även om man vet om reaktionen efteråt. Det finns en tacksamhet i det att kunna känna någonting nytt när man nått min ålder. Det är en gåva jag har fått av en annan själ. Det känner jag då också att det ska den själen få veta. Tidigare så sprang jag när saker och ting påverkade mig i djupet. Nu gjorde jag precis tvärtom.

51:an Olsson

Sifferbyte i måndags. Det blev precis på den nivå som jag ville ha det. Egen födelsedag är svårt för mig, men jag jobbar med att acceptera den här dagen. Finns liksom inget annat val, men det är lik förbannat jobbigt. Nu blev det fint och bra på alla sätt och vis. TACK till alla ni som hörde av er och till min fina familj som kom på en liten fika på kvällen. [Instagram]

Dagarna passerar i ett rasande tempo. Det gäller att hänga med och ta tillvara på det man har kvar. Det är därför jag vänder på det självklara numera och jag klarar även av det. Tror det handlar om livsmognad till stor del. Faktiskt.

Breidagård

Precis avslutat två teamdagar med jobbet som vi hade på stiftsgården Breidagård.

Marielund

Ett litet annorlunda upplägg på förmiddagen var att vi tog en ganska lång promenad i en grupp på tre till Marielund och samtidigt diskuterade dagens ämne “Utmaningar inför framtiden”.

Tar tillvara känslan av att känna mig levande och se tacksamt på det. Ingenting är förgäves även om otåligheten många gånger är ett hinder i mitt liv som försenar saker för mig. Som jag skrev tidigare, att kunna och i det våga känna vissa känslor fullt ut för första gången är på många sätt fantastiskt och jag väljer att se det som en gåva jag fått och ingenting annat.

Livet kan vara fantastiskt samtidigt som det i perioder kan sänka en helt. Men att stå kvar i känslorna är en styrka. Oavsett vad det handlar om.

Stöd av mamma

Nya kyrkogåraden 29 oktober 2016

På kyrkogården i Uppsala kom tungsinnet över mig. Trots solsken och blå himmel. Var tvungen att ta mig samman idag och kände för att åka till mammas symboliska viloplats.

Hjärta av rosor

På väg till mamma hittade jag ett hjärta av rosor. Vackert och personen de tillhörde måste ha varit en omtyckt själ.

Blommor

Dessa gillade jag också mycket.

Ljusets port

Ljusets port visade sig. Står mamma och väntar på mig?

Mammas gravplats

Tände ett ljus hos mamma och morfar. Längtan i den enorma trötthet jag känner… tog stöd av mamma.

Den svarta fågeln

Den svarta fågeln satt vid mammas gravplats.

Gravar

Stora breda svarta kors. Vackra på sitt sätt.

Det var en solig dag. Efter besöket handlade jag lite saker till mig själv. [Instagram] Konstigt nog driver någonting mig framåt. För en framtid jag omöjligt kan se idag. Omfamnad.

Ljuset

Det gäller att inte backa nu. Fortsätta, plocka upp det tappade och kämpa vidare. Kärlek, beröring och en själ som älskar mig för den jag är har jag ju redan mött i en verklighet. Mod, att vara ärlig utan skyddsmurar inför den, som det känns, livseviga längtan.

Ljuset tränger alltid igenom. Alltid.

Skifte av veckor i umgängesfabriken

Sista september 2016

Skifte i umgängesfabriken. Sonen är nu hos mig, dock bara i en vecka mot normala två. Detta beror på att hans moder idag gör sin sista dag på sitt nuvarande jobb. Ett jobb hon varit på i nästan 30 år. Det ni!

I och med detta vill hon skifta i veckorna så att grabben är mer hos henne vissa helger än vad som skulle bli om vi körde på som vanligt. Så nu är han hos mig en vecka och sen hos modern sin i en vecka. Sen kör vi på som vanligt igen…

Sista september 2016

Det känns väldigt bra att han är hos mig nu. Livet får liksom en annan mening för mig. Jag betyder något och jag har ansvar. Det behöver jag även i det privata och inte bara på jobbet. Visst, jag har ansvar hemmavid också även när jag är ensam eftersom jag har 3 katter, men det blir lite annat när grabben är i huset.

Sista september 2016

För det är då ljuset tränger fram. När mitt älskade barn är hos mig. Hoppet tänds och jag får kraft att klara även de perioder då jag är ensam genom det energipåslag barnveckorna ger mig.

Att leva utan någon att älska överhuvudtaget är tungt. Att få älska, att våga och allt det. Ensamheten tär mer än jag vill erkänna. Saknar någon att krama om och vara nära. Har drömt alltför länge nu känner jag.

Sista september 2016

Livet handlar många gånger om tålamod. Att vara i det som är och inte springa på för fort. Går det för fort så går det inget bra och bakslagen hopar sig.

Sista september 2016

Fatta att det är sista september?! Jag har lite svårt att ta in detta med tiden och vad den gör med mig. Det går så fort och ibland hänger jag inte riktigt med känns det som.

I helgen så ska min lilla uteplats höststädas. Det är dags att sätta över presenningen igen och invänta kylan och snön.

Måste berätta om äpplena! Har ett äppleträd som för andra året i rad producerar väldigt många äpplen för sin storlek och de smakar suveränt gott också. I år har jag ätit flera stycken, vilket ni som hänger med lite här, då förstår att LCHF just nu är på paus. De är så goda och det kliar ingenting i halsen på mig!

Prisad vare Gud eller vem det nu är som man ska tacka! Det är så skönt att slippa den allergin.

Vill önska alla mina läsare en trevlig helg!