Etikettarkiv: kapitel

Ett nytt kapitel

180831 barnen

Igår åt vi middag, jag och barnen. Det var bara Linn som fattades. Elias hade varit hos sin mamma i 14 dagar och nu var det dags att komma till pappa. Han har varit lite krasslig men verkade nu vara på bättringsvägen.

Frida flyttar nu in till mig på heltid och anledningen är helt enkelt att det inte fungerade i stan. Det jag fick höra förvånade mig egentligen inte, även om jag i mitt stilla sinne förundras över hur svårt det kan vara med rak kommunikation, konsekvens och att agera som en vuxen.

Nu fokuserar jag på mina barn och tänker inte lägga mer energi på det som inte går att förändra. Barnen ger mig energi. Vi pratade, skrattade och hade trevliga timmar tillsammans. Hoppas jag ger mina barn kraft och energi att vara sig själva. Försöker vara rak och prata om det som de vill berätta för sin pappa.

180831 Johan

Det var så roligt att träffa Johan. Han berättade om sitt liv och idag jobbade han i den lokala skolan. Allt pekar i rätt riktning och vår relation känns idag väldigt fin och den tacksamhet jag känner för det går inte att sätta ord på.

Egen lya, eget ansvar och jobb. Härligt att få vara en del av allt detta och lyssna till framgångarna i livet.

Idag ska jag kapa äppleträd (det är enormt) och sedan tänkte jag gå en promenad med Frida. Hon har mycket hon behöver få ur sig och mitt öra finns där för henne.

Ett nytt kapitel har inletts där Frida nu bor hemma hos mig på heltid, Min älskade dotter som jag kommer att göra allt för nu att det nu ska vända och att hon ska må bättre. Välkommen hem!

Annonser

Dubbelt grattis!

2016-04-26 Grattis Tofflan!

Idag är det en glädjens dag!

Tofflan byter siffror och är dessutom numera fast anställd! Som hon har kämpat och idag så bar det frukt. Det var härligt att få ta del av detta.

2016-04-26 Blommor från en vän

2016-04-26 En fin dag!

Det värmer att se henne så glad på sin födelsedag. Hon är så värd denna framgång efter åratal av kamp. Det har varit tufft många gånger, men nu är det äntligen ett nytt kapitel som börjar. På hennes födelsedag…

2016-04-26 En fin dag!

2016-04-26

Jag och Elias tog bussen hem till Tofflan och Anna efter avslutad skola och jobb. Där bjöds vi på tårta och en härlig stämning. Vi kom med ett hårt paket som innehöll böcker och sen unnade jag mig en bit av tårtan idag. För det var verkligen läge att fira lite extra en dag som denna.

2016-04-26

Dubbelt grattis Tofflan!

Besök på Gränby centrum

2012-12-29

97 butiker på fyra plan. Det hade växt rejält sedan jag var där senast och faktum är att jag var ganska förvirrad när jag och Ellet traskade omkring på Gränby Centrum idag. Det var lite för stort för mig samtidigt som jag ville se allt det nya när jag nu hade tagit mig hela vägen från förorten ut till detta jättecentrum.

ICA Kvantum i Gränby centrum. Om jag inte missminner mig så är det ett av de största ICA-butikerna i landet när det handlar om besöksantal och omsättning. Så var det för några år sedan i alla fall och det var ju ett hårt tryck även idag. Vi handlade kvällsmat och lite gotta och det gick ganska smidigt ändå. Det nya för mig var bröd- och konditoridiskarna där det nu fanns ytterligare en ingång till affären. Snyggt var det, men alldeles för stort för mig om man ser till helheten.

2012-12-29

Ellet köpte fler räls till den legotågstation som han fick i julklapp. Leklust låg längst ner på ett ställe som jag inte alls visste att det existerade. Men som sagt, det var länge sedan jag besökte Gränby centrum.

121229_04

Tofflan och Anna träffade vi på som allra hastigast. Hade en liten teckenspråksövning med Tofflan eftersom vi satt och lunchade på Burger King (där det var proppat med folk) och hon stod utanför trött efter allt handlande och väntade på Anna som kom in en stund och kramade sin son. Kul att träffa dem var det i alla fall.

2012-12-29

När vi satt på bussen så tog jag en bild på killarna med dessa roliga skyltar. Men nu när jag tittar på bilden efteråt så är det ju den runda cirkeln som är märklig. Visst, kortet är taget genom bussfönstret, men är det inte en väldigt konstig reflex av kameran eller vad det nu är? Mysko är det i alla fall… den är ju så skarp cirkeln.

Nu smälter jag intrycken av Gränby centrum, dess butiker, bussresorna och dess människor som fanns där. En del bekanta ansikten, en del inte.

Hemlagad pizza, mys med barnen och sen Stjärnorna på slottet. För mig en fin lördag.

Skrek för livet

Livet är ibland fulla av skitsvåra beslut och vägval. Så svåra att man inte ser någon framtid och bara tror att tunneln tar stopp och det är svart hela tiden. Att våga hoppa och vända blad är bland det svåraste man kan göra. Jag vet.

Jag har fortfarande flera blad att vända. Men jag är så trygghetstörstande fortfarande att jag sitter still, även om jag påverkas alltmer negativt för varje år som går. Men jag vet vad jag har och inte vad jag får. Det är tufft, inte bara för mig att verkligen våga ta det där steget och hoppa. Men ibland så finns det liksom inget val.

Hösten 2007. När Anna väl hade bestämt sig. Då var det fullständigt kaos inom mig. Rent teoretiskt så visste jag vad jag ville, men sen när det blev praktiskt, då blev jag livrädd. Jag glömmer aldrig känslan jag hade i sovrummet en dag, då jag bara grät, grät och grät. Det var en känsla av att jag tvingades att hoppa och att det behövde gå så långt, det önskar jag ingen. Det var bland de värsta känslorna jag hade och livet kändes slut. Jag såg ingenting framåt överhuvudtaget förutom barnen.

Det höll i sig i ett par månader och tillslut mådde jag så dåligt att det mesta var jobbigt. Alkohol kunde jag inte alls dricka och det var en märklig känsla. Men jag såg liksom ingen glädje i någonting och jag var nästan apatisk. Mitt sista vapen blev den urkraft som jag tror alla människor har inom sig. Jag tog mig ut i skogen och sprang och skrek om vartannat. Skrek för livet och det hjälpte mig. Jag hade liksom ingen annat kvar och jag kände så att jag behövde få ut en massa känslor. Sakta men säkert så fick jag ur mig denna skräck för att vända blad och hoppa. Visst, det var jobbigt i månader men det var liksom inte livsakut längre om jag säger som så. Jag tog mig till skogen flera gånger och upprepade samma procedur.

Livet är att våga gå vidare. Våga vända blad helt. Ibland så vill man inte, men ibland så är det en del i ens livsplan och då har man inget val. Det kan gå smidigare om man accepterar och följer det man har inom sig och någonstans långt borta känner är rätt. För långt inne så visste jag att detta var den väg jag skulle gå, men jag var paniskt livrädd för den under lång tid som fick till följd en massa fysiska och psykiska åkommor.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att må helt bra. Det finns ju ett stråk i mig av ängslan och oro, men den är ingenting mot de månaderna 2007-2008. För att jag accepterade tillslut min väg och nu står jag i och för sig för andra utmaningar och det går trögt. Som vanligt höll jag på att säga. Men det går ändå framåt och kanske är min lärdom nu att lära mig att leva ensam och även uppskatta det. Jag är på väg i det kapitlet av min livsbok och kanske kan jag snart gå till nästa kapitel? Fast livet har lärt mig att det får ta den tid det tar… jag har inte bråttom.

Det var tankar många gånger på att strunta i alltihopa. Slå igen boken och dra vidare. Men då blir det bara återupprepningar och en nyare bok startas, men samma kapitel som tidigare. För man ska igenom det man flyr. Någon gång. Kan människor inse detta så går saker och ting så mycket lättare. Fast jag är inget bra exempel egentligen eftersom jag slogs många år mot vissa kapitel i min egen bok. Men jag tror att jag ändå har en del bra erfarenhet som kanske kan vara andra till gagn i deras egen vandring.