Etikettarkiv: känslig

Bottennappet

Funktioner som inte var som det sagts, framförhållning noll i ärenden och beslut som tas tillbaka. Dessutom denna jädra GDPR som går mig på nerverna!

180918 Bussen

Att få åka hem och kliva av bussen kändes så bra. I morgon är jag på kurs i Stockholm och ska utbilda mig i ett enskilt program istället.

180918 Mininypon

Rethosta på bussen (är luften sämre där?!) gjorde inte starten bra överhuvudtaget. Sen tolkningarna av GDPR som jag inte förstår riktigt. Ibland är det ”journalistiskt arbete” som det så fint kallas och ibland inte.

Tycker inte det finns någon klar linje i detta och det påverkar jobbet negativt. Det känns som om man ska kasta så mycket som möjligt för rädslan att bli granskade. Man kastar och sen behöver man vissa saker av det man kastat. Det har redan hänt och det kommer att hända igen.

Nej, GDPR är inkonsekvent och uppriktigt sagt förstår jag mig inte på detta. Försöker att inte bry mig om det så mycket som det bara går, men det försvårar saker och fördröjer ibland arbetsflödet.

180918 Overgangsstalle

Har fått en inbjudan till en inflyttningsfest. Mitt gamla tankemönster skriker hela tiden nej, nej… men jag har några dagar till på mig innan jag måste svara. Får en sådant obehag över att inte bara kunna tacka ja och sen låta det bli som det blir. Ångestriden helt enkelt på ett sätt jag inte grejar.

180918 Rosen

Har känt mig så arg idag. Över många saker. Irriterad när det inte funkar eller flyter på som det ska. När jag ”misslyckas” med saker och ting. Så påverkbar in i märgen. Idag har det inte varit till min fördel att vara känslig utan denna dag har varit ett riktigt bottennapp.

Vill bara stoppa i mig sötsaker för att liksom döva känslorna. Men jag vet att det inte blir bättre av det. Ja, för stunden, men sen känns det än värre. Ytterligare en negativ sak till listan som gjort den 18 september till en dag av gamla tankemönster, ångest och ett mående jag inte får fastna i.

I morgon nya tag. Mot Stockholm och en kurs. Att bara ”utsätta” mig för det är en framgång. Helt otänkbart för ett år sedan. Bra jobbat, Jerry! Måste ge mig lite credd också efter denna rapa av negativiteter ovan.

Annonser

Budapest, hönspappa & gravvård

Budapest
Frida är just nu i Budapest.

Tidigt i morse så fixades det sista inför Fridas resa till Budapest. Orolig far som jag är så påpekade jag en massa saker i ren välvilja, men det slutade med irritation och jag fick dra in mina hönsfjädrar och låta henne packa det mesta själv. Visst förstår jag henne och visst ska jag hålla mig borta, men jag vill ju inte att hon ska glömma någonting.

Min lilla tjej i Budapest? Då blir jag ju lite på nojen ju… det verkar ha gått bra i alla fall. Hon sa till mig att hon inte skulle skicka några SMS när hon är i Ungern utan jag kommer att få ett när hon är tillbaka i Sverige igen. Det är ju så dyrt sa hon… tala om träning i praktiken på att släppa taget om sina barn. Skarpt läge och det är bara att släppa…

Tror mig ana varför jag är så hönsig och lider av curlingbeteende. Ni som följt mig länge kanske också har en aning? Det tar jag inte upp just nu, men jag har ofta sagt att hellre är jag FÖR nojig och FÖR på än det motsatta. För det motsatta vet JAG vad det innebär och det är inga goda erfarenheter från min uppväxt. Inte någonstans!

När jag satt på bussen hem idag så såg jag en kille som påminde så om Ellet. De var i samma ålder också och han såg så ledsen ut. Jag tror att det var hans pappa som satt bredvid och han rörde inte en min, pratade inte alls med pojken under hela resan och det gjorde så ont i mig. Pojken tittade nästan lite ängsligt och hans min och de sorgsna ögonen gav mig egna flashar från förr. Givetvis så hoppas jag att jag kände fel, men det brukar ofta stämma, tyvärr.

Varit ganska känslig idag överhuvudtaget. I morse så hörde jag en låt i hörlurarna på ganska hög volym och den totalt sänkte mig med sin känslighet och underbara ton. Den heter “Leave the World behind” och sjungs av någon som kallar sig för Lune [Spotify]. När den spelades i morse så gick mycket av livet, min ensamhet och varför det är som det är igenom mig. Ledsenhet i kombination med storhet av att ändå få vara här! Musik kan verkligen påverka mig! Jag lever ofta genom musiken och får genom den fram hur jag mår.

En av livets största gåvor är att få ett förtroende. Att kunna veta när det är något man inte ska dela vidare är ibland svårt och gränserna luddiga. Vad får sägas och inte? En relation som bygger på oklarheter klarar oftast inte sådant. Idag fick jag ett förtroende och jag vet precis vart det ska stanna. De orden och de tankarna. I mitt hjärta och hos mig.

2013-05-27
Nyfixat på mammas och morfars gravplats.

Igår var det Mors dag. Idag så tog jag mig en långpromenad och fixade till gravplatsen. Det blir besök 2-3 gånger varje år och nu såg jag att moster hade varit före och fixat lite jord och några nya blommor. Det var fint gjort.


Nya kyrkogården i Uppsala.

Det är rofyllt att gå på kyrkogårdar. Det tycker jag alltmer och för varje år så känns det som om det är där som den inre friden finns. Att gå och läsa på gravstenarna och se hur gamla människor blir. Spannet är stort, från några år till över hundra. Rofyllt är det i alla fall för mig numera.

Sen måste jag bara hänga med just nu. Bara hänga med eftersom jag tror att det är viktigt för det som kommer i framtiden. Se möjligheterna och inte hindren. Säga ja istället för nej. Hänga med helt enkelt!

Sårbarhet & eget mod

Läser i Kyrkans Tidning om “min” biskop Ragnar Persenius när han berättar om förlusten av sin son år 2007. Vi ska inte fly från det svåra och dessutom våga erkänna den sårbarhet som vi bär på är några av de kloka ord som han säger i intervjun. Förlusten påverkar honom hela tiden men den har också öppnat upp för samtal med andra människor kring detta med en förlust av nära anhörig.

Att som biskop berätta om detta tycker jag är bra och förhoppningsvis så öppnar det upp för att fler inte väjer för det som är svårt och sårbart.

Persenius har varit biskop i Uppsala stift sedan 2000.

Mitt egna mod har sviktat den sista tiden. Det handlar främst om att prata på min egen blogg. Har helt tappat inspirationen och lusten att berätta om hur jag mår och hur min vardag ser ut, åtminstone på en mer regelbunden basis.

Det finns flera orsaker till det, både mina egna tvivel men också påverkan från andra som varit ganska negativ för mig den sista tiden. Jag vill liksom inte blotta mig för människor som missförstår och ger mig ord som sänker mig. Det finns en orsak till att jag numera inte tillåter kommentarer på min blogg och att jag tillfälligtvis inaktiverat Facebook.

Ja, jag är sårbar och kanske får jag skylla mig själv många gånger, men det är jag. Det är sådan jag är. Det är jag som är så känslig och mår jag dåligt av vissa saker så tänker jag inte fly längre, precis det som biskopen berättar om, utan jag är kvar även om jag förändrar förutsättningarna lite för min kommunikation, här på min blogg. Jag skriver ju främst för min egen skull och inte för att tillfredsställa några andra.