Etikettarkiv: kalorier

Träningstrött & hårdheten

För ett par år sedan rörde jag mig överhuvudtaget inte mer än det nödvändiga. Förra året i januari tror jag det var, började jag gå en del. Gick mer och mer och under senvåren joggade jag första gången. Tiden går ju så fort, men förra hösten fick jag upp tempot så pass att jag joggade alltmer. Målet att klara en mil under en timme uppnådde jag också.

Ögon

Nu är jag i den situationen att jag inte riktigt har viljan och orken att jogga på det sätt jag gjort tidigare. Mitt mål nu är att klara två mil i veckan och det funkar hyfsat. Men för det får jag ångest och oro och egentligen är det ju helt ok mål, eller hur? Men jag “slår” på mig själv och sen straffar jag mig med mat och sådant och då blir det ju bättre, eller hur?

Har gått upp i vikt igen. Får in mer kalorier än jag gör av med. Enkel matematik. Den vise säger saker som gör mig än mer anti. Det är inte för någon annans skull jag ska väga mindre, utan för min egen. Tror ni att jag tänker i de banorna?

Den här hårdheten har alltid funnits där. Har aldrig liksom tagit chanserna jag fått gällande olika saker och sen har jag svårt att släppa att det blev som det blev.

Gå vidare och vila i att möjligheten kommer åter. Det handlar bland annat om relationer där jag är en mästare på att straffa ut mig själv. Har sådana hemska tankar emellanåt om mig själv. Orkar liksom inte med mig själv ens.

För det är ju detta också, att våga bejaka det jag känner inom mig. I det är jag tryggare idag, faktiskt. Idag vet jag att jag kan vara sexuellt attraherad av människor och inte kön och det självhat jag hade kring detta är borta. Grubblar inte så mycket på det faktiskt, utan det handlar om närhet och relationer överhuvudtaget.

Närmar mig aldrig de personer som jag gillar och vill lära känna mer eftersom jag är livrädd för att inte duga eller bli avvisad. Då låter jag hellre bli och sitter i mitt hörn och tycker synd om mig själv. De få gånger någon närmar sig förstör och avvisar jag mig själv först så slipper jag bli avvisad. Jag vet att jag får skylla mig själv att jag sitter fast. Jag vet det och kanske är det därför jag inget gör. För att en del av mig vill göra mig själv illa. Det jag känner till, även om det gör mig illa, är en slags trygghet hur tokigt det än kan låta. Hellre det än att bli avvisad igen…

Karma över många liv är för mig en realitet. Så det är inget synd om mig och jag vet att det är bara jag som kan förändra mitt liv. Det jag sänder ut, det får jag tillbaka. Den sanningen är absolut i hela existensen över flera liv.

Annonser

Filmen om socker

Såg en dokumentär på SVT-play igår som handlade om socker. Tala om att återigen få sig en tankeställare om detta söta vita!

Damon Gameau Sugar Movie
Damon Gameau visar i filmen The Sugar film vad sockret gör med våra kroppar.

Programförklaringen gjorde mig intresserad av att se filmen:
Hur mycket socker äter du egentligen? Filmaren Damon Gameau undersöker det dolda sockret i vår vardagskost genom att äta helt vanlig mat i två månader. Resultatet blir en chock – för både hjärta, hjärna och mage.

Gameau åt knappt något socker alls i vanliga fall och nu skulle han göra ett experiment att äta “vanligt” där  han skulle visa vilka mängder vi får i oss av sockret, även om vi äter “normal” kost. Han åt alltså inte åt skräpmat eller godis under detta experiment och bara tanken på hur resultatet då hade blivit skrämmer mig verkligen.

40 teskedar om dagen är ett snitt för vad människor får i sig varje dag av socker där han bor i Australien och det är säkert något liknande här i Sverige, vid en kosthållning utan skräpmat eller godis. För det första så var det väldigt svårt för honom att hålla sig till dessa teskedar varje dag eftersom en “normal” frukost kunde innehålla 20 teskedar!! Tala om socker!

Hans kropp reagerade mycket negativt på detta experiment. Han gick upp flera kilo, levern fick sämre värden och han närmade sig gränsen för diabetes. Allt på väldigt kort tid. För att han alltså åt som en “vanlig” människa gör. Skrämmande var det att se.

Hans normala kost påminde en del om LCHF, så nu blev jag stärkt att steppa upp min egen kosthållning en aning. Inte så att jag har spårat ur nämnvärt, utan jag slarvar lite med vissa saker. Detta med naturgodis t ex som innehåller väldigt mycket godis, trots att det ser så nyttigt ut. Många chokladöverdragna nötter i olika varianter är inte bra för mig och det är nog därifrån jag har fått tillbaka mitt sötsug. Inte bra!

Han hade dock frukt i sin kosthållning, vilket jag inte har. Det var nog den stora skillnaden. Det var intressant att se att han uteslöt spannmål helt, i alla fall i de exempel som visades. Jag är helt övertygad om att spannmål och socker är de stora bovarna för våra kroppar, inte fett.

Det mest intressant med dokumentären var nämligen att han låg kvar på samma kaloriintag hela tiden, 2 300 men anledningen till att hans kropp mådde så dåligt och att han gick upp så mycket i vikt var att han fick i sig fel sorts kalorier. Det handlade alltså inte om att han fick i sig fett! Mycket intressant och det stärker min tes om att LCHF är bra för oss och att kolhydrater ska vi minska ner med så mycket det bara går.

Finalbiljetter & “maniskt” gående

melodifestivalen loggaGubben hängde på låset. Fick biljetter till nästa års final i melodifestivalen. Yeah!

Bästa platserna sa systemet, så då får jag väl lita på det… men det måste ha gått undan med biljetterna i den kategori vi ville ha (läktare långsida) de första minuterna eftersom vi hamnade där vi hamnade så att säga.

mello2015 plats
Ser du det svarta krysset? Där ska gubben sitta med sonen i mars 2016.

Men det blir nog bra detta, fick ju biljetter i första hand den här gången, vilket betydde att priserna då blev lägre. Parkett var varken jag eller Elias intresserade av eftersom man då måste sitta väldigt nära för att se hyfsat. Det beror ju på att man sitter på stolar i samma höjd och ju längre bort, ju sämre ser man. Första parkett längst fram hade varit de enda som funkat, men de biljetterna är svindyra och är väldigt svåra att få tag på. Då är det bättre att sitta uppe på läktaren eftersom man då ser bättre.

Vi sover på samma hotell som förra gången. Det blir en heldagsupplevelse detta och det är så kul att vi har den här traditionen, jag och min son. För nu ser jag det som en tradition eftersom det blir tredje gången som vi går på finalen. 2013, 2015 och nu 2016. Istället för semesterresa, så åker vi på melodifestivalfinalen… och 2016 så blir det dessutom en final till i maj som vi ska gå på, eurovisionfinalen kan vi ju inte missa när det nu går i Sverige!

Motion

Gick hem idag från jobbet. Inga problem alls. På ett djupare plan är dessa långa promenader mer terapi än motion för mig. Det går inte att förklara riktigt varför jag nu är så uthållig och bara gör det. Sjåpar mig inte och tänker hur jobbigt det är och hur långt jag ska gå osv osv. Tänker inte alls på sträckan, utan tar en liten bit i taget. Är liksom i nuet när jag går och sen får det ta vilken tid det vill s a s.

13,6 km på två timmar och elva minuter är så raskt som jag pallar med just nu. 1 050 kalorier mindre är min belöning, men tyvärr så har mitt nötmissbruk eskalerat den sista tiden.. men hellre det än annat missbruk. Hoppas åtminstone att jag går lite minus på kaloriintaget sådana här dagar.

2015-10-29 Gamla Uppsala
Passerade tunnelbygget i Gamla Uppsala. Tunneln blir allt längre…

2015-10-29
Ut mot Upplandsslätten…

Men visst är jag nöjd med mig själv, att jag kommit hit och nu orkar att gå sådana här sträckor utan problem. Minns ju hur det var för ett par år sedan när jag provade att gå hem, var ju helt slut i dagar efteråt och hade ont i benen. Tvångsmomentet finns där ibland, det erkänner jag, men ändå är det inte så maniskt att jag mår dåligt av allt motionerande. Inte ännu i alla fall…

Två mål har jag. Två mål som jag ska klara av. Så är det bara. Då är dessa långpromenader kombinerat med joggning en förutsättning. Fick för övrigt ett telefonsamtal ikväll och då skojade vi om att man får vara glad så länge man kan gå överhuvudtaget… (;-)

Resan i resan

Nu hade jag inte gått lunchpromenadvägen på väldigt länge. Min motion har jag lagt till efter jobbet istället, men idag så kände jag bara att jag måste ut en sväng och då tog jag den runda som jag började med i februari, för att börja röra lite på fläsket.

2015-10-13 Kungsängen
Kungsängen i Uppsala. Det ploppar upp nya bostäder hela tiden.

Drog igång Runkeeper för att kolla hur lång sträckan var, hur lång tid det tog och hur många kalorier som försvann. I skenet av vad jag “kommit upp i” gällande sträcka så kändes 3,85 km väldigt futtigt, men jag får vara nöjd med det nu.

Det är att börja om helt enkelt nu när benet fortfarande krånglar. Köra från början med promenader och försöka vara snäll mot kroppen. Försöka och försöka förresten, kroppen säger ifrån så jag kan inte jogga just nu och får vara glad att jag kan gå några kilometer i alla fall. Erkännas ska att benet gjorde lite ont även på denna “lilla” promenad och jag är bekymrad.

39 minuter, 289 kalorier och 3,85 km är vad jag mäktar med just nu. Det är långt ifrån 71 minuter, 111o kalorier och 10, 72 kilometer som jag joggade när det gick som bäst. Då var jag ändå långt ifrån mitt mål, men som sagt det är bara att backa motionsbandet och börja om igen.

Jag kommer aldrig att ge mig. Jag kan helt enkelt inte göra det för då går allt åt helvete. Det känner jag.

2015-10-13 Fyrisån
Nu är verkligen hösten här.

Min andliga träning i detta är att acceptera bakslaget och inte döma mig själv för hårt. Inte slå på mig själv och ge fan i allt som gamla tankemönster försöker tvinga på mig som förr i tiden. Inte tycka synd om mig själv och ta detta som anledning att strunta i både kost och motion. Acceptans i att ibland så måste man backa ett steg för att kunna ta två nya framåt.

2015-10-13 Fyrisån
Fyrisån i höstskrud.

Känner mig både uttråkad och orolig. I det har hård träning varit bra för mig och nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Visst, det går att cykla eller gå på gym, men det är en tröskel att komma över. Den tröskeln passerade jag tillslut när det handlar om att jogga, men tyvärr så blev det så att jag tog i för mycket för min gamla kropp och då främst det vänstra benet. Det är så tråkigt detta.

Motionen har ersatt så mycket annat för mig och därför är den viktig. Det får bli längre promenader med ett tempo som benet klarar, för att sätta mig ner på mitt svullna arsle och inte göra någonting, det går bara inte. Det går bara inte.

En resa är påbörjad i resan.
April 2014, augusti 2014, februari 2015 och juni 2015 är viktiga månader för mig, då jag tog nya och avgörande steg i den här resan. Det går bara inte att backa nu. Då faller jag och det tänker jag inte göra. Jag kommer aldrig att ge mig. Mitt mål är klart och jag ska nå det om det så ska ta 10 år till…

Webbstrul & pizza

2013-06-26

Så här grinig kan man se ut när man sitter på bussen efter en dag av webbstrul och kraschade webbläsare. Frustrerande och påfrestande. Supporten gjorde dock ett bra jobb och verkar ha lokaliserat problemet till vårt virusskydd. Hoppas så att det är löst till i morgon och att det då blir en normal arbetsdag.

Mungiporna visade lite uppåt när jag tog med ungarna till den lokala pizzerian för middag.

2013-06-26

Min favoritpizza är Bussola. Ett par tusen kalorier och några minuter senare så var hela skönheten snyggt förpackad i kistan min. Mums!

Ja, annars så kör jag på som ni vet. Gör så gott jag kan. Dock gnager det saker i mig. Saker som förr inte var så problematiskt att göra något åt, men som efter skilsmässan tynger och plågar mig alltmer när det börjar nalkas semester. Ja, ja.. det blir som det blir, även i år…

100% uppe i Undersvik

Undrar jag om tuppen var vaken när jag slog upp mina ögon? Klockan var en bit före sex och jag kunde omöjligt somna om. Så jag tog en dusch och fixade i ordning mig och satt i matsalen strax för sju.

Kökspersonalen började redan klockan sex eftersom de har mycket gäster just nu. De är beundransvärda tycker jag och gör så god mat. Min frukost blev lite för kraftig men det var så gott att jag bara var tvungen. Men jag har reglerat det senare under dagen så att jag inte gick över det kaloriintag som jag nu får ha varje dag. Viktklubben, ni vet!? (;-)

Härlig yoghurt med blandning av nötter och en massa mojs. Två smörgåsar med skinka och ost samt fina grönsaker. Ett ägg med lite kaviar och ett glas juice. Avslutade med två muggar kaffe!

2012-03-01

En fantastisk takmålning från 40-talet i huvudbyggnaden.

Molnslöjor längst bergen som var häftiga att titta på.

2012-03-01

Dessa fantastiska änglaflickor blev inte mina. Hade inte råd eftersom de kostade en del, men jag tog ytterligare en fin bild på dem. Jag gillar dem skarpt, men ekonomin prioriterar inte det estetiska för ögat just nu.

120301_uvik05

Nyckel till Undersviks kyrka, dit jag gick och satte mig en stund. Tände ljus och filmade lite också. Som finns på min YouTube-sida och är för dig som gillar kyrkor.

Klockstapeln syns fint mot den blåa himlen.

2012-03-01

Vy från predikstolen.

Två ljus tände jag och tänkte på de som gått före. Min mamma var väldigt närvarande under mitt besök i kyrkan.

2012-03-01

Kyrkor gör mig lugn. Det finns en frid därinne och Undersviks kyrka var inget undantag. Det finns så mycket energier från olika sinnesstämningar kvar. Dop, bröllop och begravningar blandar allt i en salig blandning. Sen att kyrkan var helt tom var för mig bara ett plus. Jag kunde i lugn och ro tänka mina egna tankar utan att bli störd av någon annan. Suveränt!

När jag tåget igår så tänkte jag stilla för mig själv att klarar jag av att fixa en del av alla saker som skulle fixas så skulle jag vara nöjd. Det blev bättre än så. Jag fixade allt som de hade problem med och det känns väldigt bra att jag klarade av det. 100% uppe i Undersvik är ju bara en succé.

Mycket trevlig personal. Jag kände mig väldigt välkommen och det betyder mycket. Förhoppningsvis så tar det inte flera år till nästa gång. Är ganska säker på att det inte kommer att ta mer än ett par veckor om jag får bestämma. Två nya datorer är nämligen beställda och att konfigurera och testa dem på plats är absolut det optimala. Frågan är ju bara vad chefen säger… ? (;-)

Hälsingland och Undersvik visade sig verkligen från sin bästa sida när jag var där.

2012-03-01

Huvudbyggnaden. Jag filmade också lite om att våren är på väg.

Stationshuset eller boden eller vad det nu kallas för i Vallsta. Var ju bara tvungen att ta en bild på jättebygget.

Som vanligt så svischade tiden bara förbi. Så fort livet går. Det gäller att agera NU och inte sen. Det är många jag vill tacka för att jag kom iväg och när jag väl gjorde det så var det väldigt bra och lyckat.

Två fina dagar ur flera aspekter. TACK du som tackas ska, levande eller död.