Etikettarkiv: källaren

Rädslan är första känslan – fortfarande…

Gamla Stan rörde om. Är jävligt orolig inför tisdagen även om jag vet att det gör mig väl på sikt. Men att gammalt skit bubblar upp och helt plötsliga stunder av sorg bara tar över, det är jävligt jobbigt. Har sådan plågsam ångest som förlamar mig i perioder sedan jag var i Stockholm.

Varför skriver jag om mitt mående här istället för att prata med någon? Är det en del av mitt mönster sen gammalt? Att ha en blogg och blotta sig är så mycket enklare än att möta två ögon. För ändå någonstans vill jag berätta om mig själv och mitt liv. Mitt Ego är stort. För stort för mitt eget bästa.

Fundera kring riktning och syfte med samtalsterapin. Fundera kring vad du önskar uppnå och vad du vill utforska.

Får man inte ”komma undan” även den här gången? Får jag inte ta till de ”ofarliga” lagren som jag har kontroll på? Får jag ta ”genvägar” igen?? Snälla, kan jag inte få ”komma undan”…..??

Amaryllis polkavarianten – bara för att bryta av det tunga tugget.

Ungefär så går mitt snack med mig själv. En del och den ”friska” delen i mig säger absolut inte, det är dags nu. Smärtan och sorgen som du gömt i alla år MÅSTE upp nu oavsett hur du kommer att må efteråt. Detta självbedrägeri måste få ett slut!!

En annan del av mig, som krymper alltmer, vill springa bort från det som gör ont, gömma sig och äta ytterligare ett paket av den vita chokladglassen. 

Springer jag och gömmer mig är det kört. Den vet jag eftersom marginalerna med stigande ålder minskar för varje dag. För det räcker inte såsom det är nu. Nöjer mig inte med att slå igen kistlocket och må som jag gör idag. Måste kämpa vidare, måste framåt än mer med tankarna och det som gömmer sig i den svarta källaren. Måste köra allt i botten, men den här gången på den ljusa vägen. Blotta mig, visa vem jag är! Komma uoo i ljuset istället för att jag går ner och sätter mig igen bland det jag så jävla väl känner igen, men som i det långa loppet gör det så illa för mig. Vad är det här för liv att leva som jag lever idag? Så jävla självdestruktivt och det vet jag ju för sjuttsingen och ändå är fortfarande rädslan för stor för ljuset och att stå där stolt med allt vad jag faktiskt har inom mig.

VARFÖR är det alltid lättare att stå kvar i mörkret än att gå ut i ljuset? Varför, VARFÖR??

Men jag klappar lite på mig. För jag åkte i alla fall till Gamla Stan och ska dit igen. För jag har inget annat val idag. Ska verkligen försöka fundera på vad jag vill med allt detta utan att låta rädslan vara första känslan som så många gånger förr. Flyktvägen är nu stängd!

Annonser

Jagar ljuset

Jagar ljuset och försöker. Denna hjärntrötthet, hetsätandet i perioder och att jag känner mig bakbunden just nu vill hela tiden dra mig längst ner i källaren. Vill inte vara där, vill inte tänka på det. Vill jaga ljuset istället. Ljuset som funnits där tidigare i perioder.

Bilder med hopp och ljus. Bilder där solen vill fram. Älskar ljuset och solen. Jagar ljuset även om texten inte är just så ljus idag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Uppåt Hälsingland igen

2013-10-24

Ute och far igen i tjänsten. Uppåt Hälsingland. Tågresan gick fint även om en viss leda kan förekomma när folk surrar i sina mobiler konstant. Har alltmer problem med rökare också märker jag…

Två nya enheter ska fixas från grunden på arbetsplatsen som ligger så fint vid Ljusnan. Sen hoppas jag att hinna med lite annat när jag ändå är på plats, det som jag på grund av kurs inte hann med i förra svängen när jag var uppåt Hälsingland.

Uppdatera datorer tar tid. Det tar en väldig tid. Flera hundra uppdateringar om man slår samman allting med flera omstarter emellan. Det är bedrövligt egentligen att det ska vara på det viset och det är märkligt att det inte går att slå ihop det till en servicepack eller något liknande, Microsoft?!!

2013-10-24

Sen är det ju så mycket jox och sådant som är förinstallerat på datorn. 90% ska inte vara kvar, så det tar ju också sin lilla stund att avinstallera sådant vi inte använder.

En dator blev jag klar med strax efter klockan 19:00 ikväll och den andra håller jag fortfarande på med när detta skrivs. Jo, jag körde dem parallellt men fastnade tillslut vid den första för konfiguration och en massa sådant. Men jag ska inte klaga, för att vara på stiftsgården i Undersvik helt ensam är en härlig känsla. Faktiskt. Än så länge i alla fall. (;-)

2013-10-24
En del av matsalen.

För mig är det bra träning på fler än ett plan kan jag säga. Det känns bra.

Mitt mål är att bli klar med dessa två datorer innan kvällen är slut. Får se om jag hinner med det innan jag blir alltför trött i mössan och hjärnan packar ihop för natten. Då smyger jag mig ner till källaren och det rum jag fått mig tilldelat.