Etikettarkiv: jorden

Det finns en mening…

Fika

Sätt dig ner en stund, lyssna på vad jag har att säga dig! Ta koppen med kaffe. Jag vet, den saknar ”öron” och det är ett jädra otyg. Men vänta en stund dårå tills det svalnat lite. Hoppas kakorna är ok, enkla havrekakor men ack så goda.

Det finns en mening med att inte ha allt planerat. Det finns en mening med att bara vara i nuet och inte ha så stora åthävor just nu av aktiviteter och göranden. Det är en tid av att sluta sig för att förstå.

Ibland ska man stanna upp. Förstå ett och annat och vad man gör här på jorden. Inte rusa iväg och aktivera sig hela tiden för att slippa lära känna sig själv på djupet. Jag vet, det är läskigt och obehagligt men tiden är inne nu att ta sig själv på allvar. Inte fly genom att döva eller hela tiden distrahera sig med annat.

Sitt ner. Nollställ tankarna. Bara andas. Följ det som kommer även om det tar timmar.

Det finns en mening med allt. Att uppleva motsatsen gör vi alla. Ibland kanske meningen bara är att sitta ner och inte göra någonting. Hetsa iväg och inte vara sig själv, lyssna på andra och komma så långt ifrån den man egentligen är. Är det meningen med livet?

Trösten är att det aldrig är försent. Det kan fördröjas och känslan av att ha förlorat är chimärt och något som går över. Vi kan aldrig förlora för alltid. Vi får alltid nya chanser. Både en tröst och skräck i min värld. Visst, saker och ting kan ta så mycket längre tid, vi kan uppleva smärta och glädje på vägen. Men tillslut kommer vi rätt och vägen är den stora lärdomen. Det finns inget mål, inget slut. Vi fortsätter för alltid och för evigt.

Det finns inget helvete. Helvetet är här på jorden i så fall eftersom vi känner så mycket blandade känslor. Jorden med dess svängningar och låga vibrationer är tungt att leva i. Tänker inte mer knäppa någon på näsan och säga att så här är det. Detta är min bild och min känsla över hur allt är.

Vad är det värsta som kan hända? Att vi får leva några år till i en värld som vi tror är den enda som existerar? Att begränsa sig så mycket att tro på ett enda medvetande som dör. Vår kropp, vårt skal dör, men medvetandet tar sig vidare. Detta med medvetandet finns ständigt i mina tankar. Ibland är jag tillfreds med det jag känner men ibland skrämmer det mig väldeliga. Att vi alla är ett, ett enda stort medvetande kan få det att svindla rejält inom mig. Det är nog mitt Ego som kämpar för sin ensamrätt och överlevnad till den lilla bit som just nu är mitt egna medvetande.

Vad är det värsta som kan hända? Det finns en mening… …långt större och mer otrolig än vi ens kan föreställa oss med de redskap vi fått här på jorden. Be mig inte att förklara mig, för det kan jag inte utan det är bara min känsla och det jag känner.

När jag får tänka fritt och låter tankarna fara iväg, då blir orden på det här viset.

Annonser

Mitt i livet

jamtland_vy7_010707
En favoritbild från Enafors, Jämtland tagen i juli 2001.

Jag mår bra just nu. Mycket bra. Mer än så behöver jag egentligen inte skriva.

Jordiska Jaget
Innan mitt i livet.

Vill inspirera, ge tröst och hopp i bästa fall, genom mina handlingar istället för de milsvida draporna jag sysslat med här på bloggen.

Allt handlar om balans. I allt.

160130_01

Egot, Jaget och jorden. Ljuset & mörkret och allt däremellan. Allt behövs för att det ens ska finnas en chans.

Min sanning. Mina ord. Mitt i livet.

jamtland_vy9_010708
I de jämtländska skogarna, juli 2001.

Min meditation är att löpa. Det kommer fram så mycket bra tankar just då, men sen när jag sätter mig framför datorn så är hälften av dem borta. Men det kanske är så att dessa tankar bara är för mig?

Skriva någon på näsan har jag gjort alldeles för ofta och för länge i mitt liv. När människor kommer till mig, då är det en helt annan sak. Men när jag försöker ge råd som inte är önskade, då blir det bara tokigt.

Frälsarkransen
Tröstad av Frälsarkransen, ett radband som jag gillar.

Mitt i livet. Om inte en stor, så i alla fall en liten nyckel har jag hittat.

Allt hänger ihop och de val man gör påverkar en så mycket mer än man tror. Ibland ser man inte sammanhangen, men de finns där. Usch, nu känner jag att jag är på väg att skriva er på näsan igen med mitt messande. Men det är svårt att sluta när jag kommer igång (;-) Vill ju så väl.

För jag är bara så glad att jag lever idag och vill att andra ska få uppleva det som jag har fått göra. Att jag inte gav upp, utan fortsatte även under de jobbiga åren att försöka och ibland handlade det bara om att klara dagen. Ser det som jag inte hade redskapen tidigare och tyvärr drabbade de människor omkring mig på ett negativt sätt ibland. Jag vet ju det idag och det enda jag kan göra nu är att fortsätta på ett annat sätt. På denna fina och livsbejakande väg där jag nu går. Framåt och med kärlek i allt jag gör och tänker. Fortsätta våga lyssna inåt.

Söka det i livet som gör mig gott.

030126_storvretaDet finns ingen väg tillbaka. Idag vågar jag säga att jag lämnat det som gjort mig illa.

Men att tro att jag blir klar någon gång, det gör jag inte, men idag är marken fast under mina fötter. Det känner jag i hela mitt väsen, även om jag ibland möts av tvivlande tankar. Men de blir allt färre.

Min sanning. Mina ord. Mitt i livet.

Allt vi gör får konsekvenser

Allt vi gör i livet, det får konsekvenser. När man är ung och oerfaren så kör man många gånger bara på, man säger och gör saker utan att ha tänkt efter före. Många tror också att allt bara snurrar kring dem. Det är också många gånger en mognadsfråga, att inte alltid gå till anfall och tro att människor vill en illa. Ibland är det bättre att tänka efter, reflektera och försöka förstå varför saker och ting händer. Det kanske inte alls handlar om just det man tror.

För mig är detta en ständigt kamp, men är numera bättre på att hantera saker och ting kring mitt eget ego. Inte alltid, men ofta så är det på det viset, just för vetskapen om konsekvenserna och att alla val har betydelse för det som kommer till mig.

Numera så kastas inte saker ut på min blogg om ord där jag tror mig vara angripen utan att först ha tänkt efter både en och två gånger. Ofta får en bloggtext också vila ett tag. Först ett utkast och sen tittas det igenom. Ibland flera gånger för att få fram de rätta tankarna, utan att angripa någon på väldigt lösa grunder.

För angripen och ifrågasatt, det kan man ju ibland bli av andra, men att då försöka höja blicken och se varför och inte hugga tillbaka direkt och förutsätta att allt alltid handlar om mig. Vila i orden och sen, lite senare, reagera om det behövs.

Allt vi gör i livet, det får konsekvenser. Ibland så ser vi inte dem när vi säger eller skriver någonting. Ibland så får prestigen och egot bestämma att här gjordes det minsann inga fel, här tas inga första steg eller liknande. Ett omoget och väldigt barnsligt beteende.

För att ta första steget och be om förlåtelse om det behövs och försöka förändra är en av lärdomarna. Det är moget i mina ögon. Att också försöka förstå den man inte tycker om eller har svårt för. Vad gör att just den här personen agerar på det här viset? Varför blir jag själv så upprörd och arg så fort jag läser någonting eller pratar med vissa människor?

Det första vi gör är att andas in.
Sedan måste vi andas ut det vi har tagit in.

Detta är livets rytm.

Detta är naturlagen om ömsesidighet och växelverkan,
där allt och alla påverkas.

Du börjar med att ta det du slutar med att ge.
Detta är lagen om orsak och verkan.
Denna oskrivna lag inbegriper varje handling vi utför.

Detta är lagen om perfekt rättvisa.
Allt vi ger får vi alltid tillbaka.
Karmalagen

Det vi ger, det får vi tillbaka. När man i djupet förstår detta, då är man på väg mot att bli hel och till en tillvaro som gör att man själv och de omkring en mår bättre.

Ibland får vi tillbaka sådant som vi inte tycker om hos oss själva. Det kan vara så paradoxalt att den man har svårast för, det är den som mest påminner om en själv. Att se detta är väldigt svårt och många vägrar att ens försöka. Det finns personer i mitt liv som till en början varit svåra att vara nära, som irriterat mig så oerhört och att då ens antyda att vi skulle vara lika på vissa sätt, det var tankar som inte fanns hos mig. Inte är jag som den personen, inte!! Nej, nej… försök inte med mig.

Men, och jag vet att det handlar om mognad, för tillslut kunde jag titta på de här personerna och faktiskt se likheterna, även om det tog emot. När jag kunde det, då ökade också förståelsen för dem, men även för mig själv och hur jag är som person. Sådana personer finns fortfarande i mitt liv och har funnits tidigare. Sådana personer är de som är mest intressanta, om man nu vågar titta med det ögat så att säga. De som skaver, irriterar och ofta orsakar negativa tankar.

Titta på dem! Försök i alla fall… sen behöver man ju inte bli vänner, men att ändå kunna se att det som gör mig arg och ilsken, det är saker som egentligen handlar om mig själv. Inte alltid, men tillräckligt ofta för att det ska påtalas. Detta med spegeln som jag pratat om tidigare, den finns. Vi speglar oss i andra och en del tycker vi om, medan annat det klarar vi bara inte av, just för att vi själva är på det viset.

2015-01-02

Vuxna människor som medvetet vill göra andra illa har jag väldigt svårt för. Man kan göra människor illa utan att veta om det, det är en sak. Men att medvetet och vid upprepade tillfällen rikta in sig på en och samma människa, det handlar om omognad och ett ego som är alltför stort.

Det är inte alltid det bästa att ge igen på samma sätt som man själv tycker sig ha blivit behandlad. Samma mynt tillbaka gör bara att eländet fortsätter. Det klassiska med att våld löser inte våld. Det kan lösa saker och ting kortsiktigt, men i det längre perspektivet så fungerar det inte att möta det man själv tycker illa om med samma metoder.

Ibland förstås karmalagen bara till hälften. Någon kan hjälplöst tänka: ”Om det som händer mig nu beror på vad jag har gjort tidigare, kan jag inte göra något åt det.”

Men om det förflutna skapade min nutid skapar också nutidens tankar, beslut och handlingar min framtid. Istället för att vara en slav till vårt förflutna, inspirerar karmalagen oss att aktivt delta i skapandet av vårt eget öde.
Karmalagen

Detta är också någonting som jag själv har egna erfarenheter av. Jag glömmer aldrig de orden jag fick av en vän för över 10 år sedan. Orden om att försöka se hela världen och inte bara det som snurrar kring mig själv. Jorden snurrar inte kring dig bara Jerry och allt handlar inte bara om dig. Kunde inte ta till mig det från början, blev tvärförbannad och slog ifrån direkt. Såg inte alls det som vännen sa till mig. Varken kunde eller ville se det han sa. Det gick så långt att vi inte längre var vänner och det berodde på mitt omogna agerande och att jag inte kunde ta till mig det han sa.

Åren gick och orden fanns kvar inom mig. Länge med ilska och en känsla av att jag hade blivit angripen. Men tillslut så ramlade polletten ner, men då var det försent för oss och vår vänskap. Men han gav mig viktiga lärdomar på vägen och en del är numera integrerat i mitt liv. Det händer faktiskt att texter redigeras efteråt, sådant som är skrivet i all hast och bara med hjärtat så att säga, detta för att kolla hur många gånger jag har använt mig av just ordet jag. Sådant hände inte alls tidigare. Det är en ganska bra markör på hur man ser på sig själv och den värld man lever i.

Jo, ibland så är det väldigt många jag i mina ord. Fortfarande. Men idag så är jag medveten om det. Bjälken är i högsta grad med i orden. Så var det inte för några år sedan.

Anna har skrivit en bloggtext med namnet Vuxna människor och det skapade tankar även inom mig och gjorde att jag skrev denna post från början. Hur vi bemöter varandra som vuxna människor och hur fort man ibland drar slutsatser om saker och ting utan att veta någonting är viktiga saker som hon tar upp.

Orden hos mig har kommit ur att vi alla har ett ansvar för hur vi agerar och hur vi bemöter varandra. Det har större betydelse än vad man många gånger tror och det får återverkningar förr eller senare i ens egna liv. Det gäller oss alla och det tröstefulla är att ingen får frisedel från det personliga ansvaret i att vara människa på jorden. Det man ger ut, det får man obönhörligen tillbaka. Vare sig man är medveten om det eller inte.

Jag skapar god karma när jag tar ansvar för att på ett positivt sätt ta itu med konsekvenserna av de skadliga vanehandlingarna och är uppmärksam på att från och med nu utföra positiva handlingar.

Karmalagen är absolut rättvis och dess långa arm når med lätthet från ett liv in i nästa. Den gör det möjligt för själen att skörda frukten för de frön som har såtts och att skapa det öde själen önskar.
Karmalagen

Pretentiöst dravel, märkvärdig i orden och en som verkligen kastar stora stenbumlingar i det egna luftslottet där offerkoftor, falskhet och dubbla agendor lurar. Egen projektion eller verkliga ord från andra? Finns nog både ock i de omdömena.

Försöker förändra mig, försöker tänka annorlunda och försöker ge alla en chans. Att alltid bråka och tjafsa, vad gör det med oss? Att alltid tro illa om andra oavsett vad som händer? Hur mår vi då inombords och vilka blir vi då?

Relaterat
Projektion

Kepler-186f, bara en i raden

Kepler-186f
Så här tror de att Kepler-186f ser ut. Foto: Nasa

Det vore väl märkligt om jorden vore den enda planet i ett oändligt universum där det finns intelligent liv? Att Kepler-16f anses uppfylla stora delar av de krav för liv är inte ett dugg förvånande. Planeten ligger 500 ljusår från jorden. Ett ljusår är den sträcka som en ljusstråle färdas i vakuum under ett år.

Namnet har planeten fått efter teleskopet Kepler. Storlek, mängden energi som den alstrar från sin stjärna gör att den är den planet som hittills mest liknar vår egen. Den är 10% större än jorden i diameter och 40% större volymmässigt.

Kepler-186f ligger tillsammans med fyra andra planeter i omloppsbana runt en sval dvärgstjärna och det tar 130 dagar för planeten att rotera runt stjärnan.

Det som dock är mest fascinerande är det som en astronom nu säger är att inom en radie på 1 000 ljusår så finns det minst 30 000 beboeliga världar som liknar jorden. 30 000! Keplerteleskopet är till för att hitta en del av dessa och Kepler-186f är bara först av dem alla. 

Tanken svindlar om man går in i den på djupet. Tala om möjlighet till parallella världar med intelligens som kan påminna om vår egen. Vad tänker de och hur långt gångna i civilisation är dessa världar? Kan det vara så att jorden ligger långt efter med alla krig och allt elände? Eller är vi före många av dem?

Sitter de liksom vi och undrar om de är ensamma? Hur långt har de kommit i sin egen nyfikenhet på liv någon annanstans i universum. Tankarna svindlar faktiskt samtidigt som jag inte är ett dugg förvånad. Vi kan inte vara ensamma.

För mig är det lite tröstefullt att tänka på det här sättet. Vi är inte ensamma.

En gång för länge sedan

Jämtland i juli 2001. En gång för länge sedan. Men ändå inte.

7 juli 2001

7 juli 2001

7 juli 2001

8 juli 2001

8 juli 2001

När jag idag ser på bilderna och tänker tillbaka så förstår jag hur omogen jag faktiskt var. På mer än ett plan. Det var ju en resa för mig detta i mitt inre på ett sätt som jag då inte förstod riktigt. Men det är ju så att livet lär oss en massa. Frågan är bara hur mottaglig man är för förändring och NÄR man är det. Ingenting står still, allt är i rörelse hela tiden.

Då 2001 så trodde jag en massa. Trodde mig veta, men idag så förstår jag ju att jag ingenting visste eller förstod.

När jag ser tillbaka på bilderna så är jag tacksam för att jag fick vara med om de fantastiska stunderna. Naturen visade sig från sin bästa sida. Det är inga dåliga minnen att få bära med sig i den fortsatta vandringen här på Jorden.

Mammas dag

Mamma 1977

Idag skulle min mamma ha fyllt 66 år om hon hade valt att stanna kvar på jorden. Nu har hon varit på Andra sidan lika länge som hon levde på jorden. Hon dog 1981 endast 33 år gammal.

66 år! Det är ju ingenting. Det känns som om det var ett helt annat liv som vi möttes i och så är det väl på ett sätt. Men hon födde mig och under mina år tillsammans så var hon den som betydde mest för mig. Så är det ju utan tvekan.

Det värsta som kan hända, det var ju att hon dog. Det sa jag många gånger innan hon valde att lämna jorden. Det värsta som kan hända…

Idag skulle hon ha fyllt år och jag har ens svårt att föreställa mig hur det hade sett ut idag om hon hade vänt och orkat leva vidare. Men ett ljus och en extra tanke blir det idag, även om jag tänker på henne dagligen sedan 33 år tillbaka. På något konstigt vis så finns hon med mig hela tiden trots allt.

Grattis min älskade mamma, vart du än är idag! Längtar så efter dig.