Etikettarkiv: Järvsö

Dagar i Hälsingland

Utefika med smörgås i Gävle.

Vi startade från kansliet i Uppsala. Tog en fikapaus med smörgås i Gävle. Där hämtade vi samtidigt upp personal som jobbar på servicebyrån som också hör till stiftsorganisationen i Uppsala stift. Vårt mål var stiftsgården i Undersvik!

Det var kallt när vi kom till gården. Drog mig till värmen…

Resan upp gick bra. Innan vi åkte till Järvsö församling åt vi lunch på stiftsgården. Sveriges största landsortskyrka besöktes och biskop Ragnar höll där en fin andakt med personalen. Vi fick guidning i kyrkan och fikade sedan i församlingshemmet. Ombonat och mysigt.

Eftermiddagsfika hos Järvsö församling.
Järvsö kyrka.
Andakt med biskop Ragnar i Järvsö kyrka.
Biskop Ragnar Persenius går i pension.

På kvällen blev det en resa i biskopens liv samt allsång mellan bildspelet där min insats bestod i att peka ut Ragnar som barn och tonåring på den stora vita duken. Ladan ovanför Varghotellet i Järvzoo, Järvsö var reserverad för oss. För det är så, att nu går biskopen i pension. Ragnar Persenius har varit biskop för Uppsala stift i nästan 19 år. Han tillträde i maj 2000 och lägger ner staven den 24 februari 2019.

Ladan kallas festlokalen ovanför Varghotellet.

Min insats i firandet/avskedet av biskop Ragnar har bestått i att samla bilder. Tillslut hittade jag nästan 500 bilder på biskopen som nu överlämnas på en USB-sticka. Av dessa 500 fick jag äran att välja ut de jag gillade bäst som utmynnar i en fotobok som biskopen ska få som gåva från mitt team. Boken skulle ha lämnats över i torsdags, men tyvärr har den försenats. Kungen har också uppmärksammat biskopens kyrkliga engagemang genom att nu ge biskopen Konungens medalj 12:e storleken i högblått band. Välförtjänt!

Jag önskar jag vår biskop Ragnar fina dagar som pensionär tillsammans med sin Ingrid. Det skrev jag i den bok som kommer att överlämnas.

För mig har Ragnar varit en stabil och trygg biskop. Alltid ”klar i den teologiska linjen” om än lite anonym i de nya sociala medierna som idag finns. Men jag tror det är en generationsfråga också, när han tillträdde fanns ingenting av det som nu finns och man meddelade sig på ett helt annat sätt då än idag.

Det var en trevlig kväll med god mat och trevlig samvaro, även om jag inte orkade hela vägen. Strax efter 22 när den levande musiken drog igång flydde jag fältet. Var helt slut i skallen och alla ljuden lät som jag vet inte vad. Den första bussen tillbaka till stiftsgården gick först vid 23, vilket gjorde att jag satte mig under festlokalen i Varghotellet. Tala om att det dundrade och ett tag trodde jag taket skulle ramla in när de sjöng och dansade som jag vet inte vad. Då kan ni ju tänka er hur det lät i själva festlokalen!

Kylan var påtaglig och silvret var nere i många minusgrader. Jag sov som ett litet barn i rum 35. Min bästa natt på stiftsgården, sanna mina ord genom alla år. Men det klart, jag var helt väck när jag kom till rummet vid kvart i tolv på kvällen.

Innan fredagens program drog igång tände jag ett ljus i kapellet på gården.

Fredagens förmiddag ägnades åt brainstorming om just stiftsgården. Vi fick tycka till och samlades i fyra olika grupper. Många bra idéer och tankar kom fram och det är ju så att när nu Breidagård är ute till försäljning, har stiftet en enda gård att satsa allt på.

Det viktigaste inför framtiden tror jag är att få stiftets församlingar att inse att vill de att gården ska vara kvar, så måste de också hyra den än mer än vad som sker idag. Det var ju det som blev Breidagårds fall att församlingarna i stiftet hyrde gården i alltför liten omfattning. Gården har varit nedläggningshotad i många år så det har ju funnits varningar om det som nu inträffat. Hyr ingen gården så funkar det ju inte till slut. Enkel matematik.

Maten på stiftsgården var väldigt bra. Eftersom jag nu äter vegetariskt hade jag angivit det i anmälan. Ingenting att klaga på utan tvärtom, mycket bra mat!

Tycker det praktiska överlag var riktigt bra och sen fick jag dessutom ”hälsa” på Erik innan vi åkte tillbaka till Uppsala. Han håller ett vakande öga över gården. Vänlig, stöttande och omfamnade uppfattar jag hans närvaro som.

Det enda som gör mig lite ledsen är att jag inte orkar som förr. Måste ta det lugnare än jag vill. Men samtidigt vet jag att alternativen hade kunnat varit än sämre om jag inte ”dragit i bromsen” överhuvudtaget. Måste fokusera på det positiva med dessa personaldagar.

Ungefär lika mycket snö som nu finns i Uppsala. Dock kallare…
En del snö och blåst, men hem kom vi tack vare chaufförens säkra körning.

Personaldagarna i Undersvik är jag glad nu att jag följde med på. Tyvärr ”bråkar” mina tankar med mig på ett sätt som jag inte riktigt mår bra av, men jag har förhoppningen att det blir allt bättre efter varje besök i Gamla Stan och hos A. Hur är det nu man brukar säga… det blir sämre innan det blir bättre? Ja, så är det även om det är så utdraget och i den vetskapen lägger jag dessa dagar bakom mig. Tacksam på ett plan att jag fortfarande ”hänger med”

Annonser

Minnen av Lill-Babs

Det är lite svårt att ta in att Lill-Babs är död. Hon har liksom alltid funnits där och det kändes alltid som hon var mitt i livet på något sätt. Trots att hon var 80 år känns det alldeles för tidigt.

Lill-Babs död 180403

Barbro Svensson 9 mars 1938 – 3 april 2018

Barbro Svensson föddes den 9 mars 1938 och avled 3 april 2018 efter en kort tids kamp mot cancer. För mig är hon den ultimata ambassadören för Sverige. Man tar ofta till överord när människor dör, men med Lill-Babs tycker jag verkligen att hon var omfamnande, positiv och alltid så relevant hela tiden. Hon var liksom en stor del av många människors uppväxt och hann med hela 65 år som artist.

Mina egna minnen av Lill-Babs är några stycken. Förknippar henne med folkparker, Järvsö, Hälsingland och stort hjärta. Hon var så inkluderande och ville alla väl.

När jag var på sommarhem i Söderfors åkte vi den 25 augusti 1975 och tittade på hennes ”Lill-Babs Show” på ett ställe som hette Gammelgården. Efter konserten satt hon själv och delade ut idolkort och jag lyckades få ett som jag sparat:

Lill-Babs 1975

Idolkort från 1975.

Man ser knappt vad det står på kortet, men betänk att det är nästan 43 år sedan. Det går dock att se om man anstränger sig att det står ”Kramar Lill-Babs”.

I december 1983 såg jag henne tillsammans med jobbet på Flustret i Uppsala. Så varm och inbjudande under hela föreställningen:

Lill-Babs på Flustret i Uppsala 1983

Lill-Babs uppträdde på Flustret, Uppsala i december 1983.

Lill-Babs biografi 1996

1996 kom självbiografin ”Lill-Babs Hon är jag”.

Hennes självbiografi från 1996 ”Lill-Babs Hon är jag” köpte jag 1 augusti 2001. Kan inte låta bli att delge er hur hon avslutade boken:

”Kommer jag vid 80 års ålder stapplande på Skansen i kortkort med högklackade skor oh liten handväska och hatt och ska upp på scenen och sjunga med Lasse Berghagen, lås in mig! Frakta mig till ett ålderdomshem och låt mig jamma där, tillsammans med andra gamlingar till artister och musikanter, men lås in mig!”

Inte blev Lill-Babs gammal vid 80 år! Hon var aktiv nästan in i det sista och stapplade inte alls. Det är ungefär så jag känner när jag nu tänker på Lill-Babs, hon blev aldrig gammal utan hon kändes fräsch hela tiden på något vis.

Två tidiga ”filmisar” från 50-talet:

Lill-Babs filmis 01

Lill-Babs filmis 02

Quincy Jones säger följande om sin mångåriga vän:

Den 18 december 2017 gjorde Nyhetsmorgon på TV4 en av de sista stora intervjuerna med henne och med då var också dottern Monica:

Hon gjorde stora avtryck hos många själar under åren. Den saken är helt klar och det kommer att bli väldigt tomt utan henne i offentligheten. Uttrycket ”du fattas oss” stämmer verkligen när jag tänker på henne.

Vila i frid, Barbro ”Lill-Babs” Svensson!