Etikettarkiv: Jan Malmsjö

Ingenting för andra, allt för mig

All snö är på väg att försvinna. Det smälter bort i en rasande fart nu när det är plusgrader. Mycket vatten blir det. Frågar du mig så känns det bara skönt, jag gillar inte snö och vinter. Hade jag ekonomi hade jag haft ett litet hus i Spanien under vintertid och varit där så mycket jag bara hade kunnat.

Jo då, jag tittar på Melodifestivalen och jag röstar via appen, men mer är det inte. Engagemanget är långt från tidigare år och när dessutom helt andra låtar än jag gillar går till final, sjunker intresset än mer. Tycker det är så likriktat och tråkigt och de som har riktiga melodier, de har inte en chans att ta sig vidare. Nej, antingen börjar jag bli gammal eller så är konceptet alltmer ungdomsinriktat med bidrag som bara de yngre faller för.

Jag gillar Jan Malmsjö och ”Leva livet”:

Livet går och dagarna försvinner. Saknaden efter någon att krama om finns alltjämt även om jag gör allt för att döva den känslan. Jag klarar inte av att söka någon. Då får jag vara ensam och jag vet att det är på detta viset, men det känns ändå en saknad. Vetskapen om att det är ju detta som är livet, dagarna som går känns tufft ibland. Jag blir ju inte yngre… ingenting för andra, allt för mig.

Försöker vara tacksam istället. Se varje dag som en seger. Även om jag inget gör och bara sitter. Bättre på jobbet än på många år, mina fina katter som alltid är redo för ett gos samt barnen. Barnen som finns där om jag vill prata med dem, men jag vill inte tynga dem med det jag skriver här. Men den vetskapen försvinner lätt när timmarna går och tankarna inte vill släppa. De som kommer inifrån och som äntligen ser sin chans att få komma ut. Efter alla dessa år. Mummel och dravel i parti och minut. Jaget i mig måste vara monumentalt.

Ingenting för andra, allt för mig.

Annonser

Serie, promenad och energi för två

Ingen utan skuld” heter en svensk serie som ligger på ViaPlay. Biggan på jobbet tipsade om den åtta avsnitt långa kriminalaren och nu har jag sett sju av dem. Suger lite på det sista och upplösningen. Helt ok serie, medelbetyg, men jag vill ändå så snabbt det bara går se nästa avsnitt och det är mitt problem. Kan inte sluta titta, även om den börjat sagga lite i de senaste två avsnitten. Minns tidigare serier som varit än fler avsnitt och då jag knappt sov en blund för att jag ville veta hur det skulle gå… hehehe.

”Så mycket bättre” var i år inte bättre utan sämre. Tittade visserligen på alla avsnitten, men återföreningen hoppade jag över. Det finns liksom ingen nyfikenhet eller spänning dem emellan utan det känns hela tiden som man är på kaffekalas med sju sorters kakor. Så mysigt och tillrättalagt hela tiden. Saknade nerven eller hur jag ska förklara det.
Hoppas de får med Siw Malmkvist, Jan Malmsjö eller någon annan med lite intressant erfarenhet och berättarlusta till nästa år. Nu blev det bara mest ointressant och tolkningarna tog inte heller tag i mig. Brukar alltid få minst en favorit varje säsong, men icke i år. Ingen tolkning var en fullpoängare, många helt ok, men de liksom fastnade inte hos mig.

Har haft så mycket energi idag. Hunnit med så mycket. Gick ”Slingan” i det nollgradiga och gråa vädret. Ett tunt tunt täcke av vitt finns, men inte är det mycket.

Knappt en människa ute. För mig är 3,5 km bra i dessa tider. Gick i lagom takt och försökte njuta och andas in den friska luften. Hade mycket kraft kvar när jag kom hem så det blev både tvättmaskin och dammsugning av stora delar av huset. 

Missbrukstendenserna höll på att ”lura” in mig på Coop, men jag avstod. Det är jag nu glad för, men slås över hur lika tankarna är oavsett vilket sorts missbruk det handlar om. På något sätt kände jag mig stark att inte falla för frestelsen och den enkla vägen till ro. Varje liten sak som går åt rätt håll är en liten delseger för mig. I det lilla börjar man sitt segertåg mot att nå framåt och kanske äntligen bli en hel människa med allt vad det innebär.

Nu ska jag se det sista avsnittet av serien jag började att titta på igår kväll.

Nyårskollen #48

Årets sista dag och den sista nyhetskollen. Nu förvandlad till nyårskollen.


Foto från Pixabay.com.

UNT: Hundraketer säljer till nyår
Som om det hjälper att etikettera om raketerna och påstå att de smäller mindre. Vad hjälper det en stackars hund om det smäller på massa ställen samtidigt? Dumheter..

 

SvD: “Något tragiskt över alla dessa farsor”
Brukar inte ha mycket till övers för Katarina Wennstam, men i denna krönika så kan jag inte annat än hålla med henne. Hon skriver bland annat:

Men vi måste inte göra det med miljöfarliga fyrverkerier som skrämmer slag på hundar, sätter eld på hus, skadar människor och kostar mer än ett barns skolgång under ett år.

Göteborgsposten: Dyrare vin, snus och resor vid årsskiftet
Vid nytt år så träder en massa nya lagar i kraft samt så ändras priserna på vissa varor. Alkohol, snus och resor blir dyrare från och med i morgon.

 

Metro: 4 anledningar till att du får en god ekonomi 2015
Men vi kommer att få det bättre ekonomiskt 2015, trots att en del priser höjs. Detta beror på låg inflation, låga räntor och höjda löner för den som jobbar.

UNT: Hon gör Nyårsklockan 2.0
När könet är det som avgör, då blir det sällan bra. Skådisen Bahar Pars har dragit ihop ett gäng kvinnor för att läsa den berömda dikten. När orsaken enbart handlar om könet, då tappar jag fort intresset. Kanske du gillar detta mer?

 

Jan Malmsjö
Jan Malmsjö. Foto: Stefan Söderström (från Wikimedia Commons)

Göteborgsposten: Malmsjö ångrar inte beslutet
Den riktiga läsningen av Nyårsklockan görs inte av 82-åriga Jan Malmsjö längre. De senaste tolv åren så stod han på Sollidens scen, men nu är det dags för Loa Falkman. Malmsjö ångrar inte sitt beslut och ska i år fira in det nya året med sin fru Marie Göranzon.

Relaterat
Tidigare nyhetskollar

Alice Babs gömd för vännerna

Gunvor Pontén

När Jan Allan, Olle Holmquist, Leif Kronlund, Ragnvi Gylder, Peter Linde, Jan Malmsjö, Gert Palmcrantz, Gunvor Pontén (bilden), Ulf Schmidt och Lasse Zackrisson tillsammans väljer att skriva en debattartikel om sin vän med rubriken Var finns Alice Babs?, då är det väl verkligen någonting om inte stämmer. Det är rentutav anmärkningsvärt och visar på att någonting grundläggande i denna numera kända men tragiska historia är så totalt fel.

Vad gör att Titti Sjöblom och de andra barnen väljer att gömma sin mor för ALLA sina gamla vänner? Varför agerar det på ett sätt som helt uppenbart är totalt emot deras mors egen vilja? Så sent som i mars 2013 så varnade hon själv för detta och valde att på eget bevåg ta kontakt med journalisten Anna-Lena Lodenius för att tala ut och berätta om den situation som hon nu tyvärr befinner sig i.

AliceBabs_borta

För mig som utomstående är det uppseendeväckande att det får gå till på det här viset. Oavsett hur man mår och oavsett intentionen hos sina barn. Är det verkligen Alice Babs egen vilja som nu gäller? Eller har hon ingenting att säga till om längre?

En självgod och mycket osympatisk förvaltare (Lena Arenbjörk) och en mycket aggressiv och oförsonlig advokat (Thomas Bodström) förstärker bilden av att hon ska hållas ifrån sina gamla vänner till vilket pris som helst.

Man undrar ju varför?

De tio vännerna har inte ens kunnat gratulera henne på hennes 90-årsdag för att de inte vet vart hon finns! Alice Babs är gömd för vännerna. Ni hör väl själva hur det låter. Tänk er själva om er vän sedan lång tid helt plötsligt göms för er. Hur skulle ni då reagera?

Vännerna skriver bland annat i sin debattartikel:

Det är häpnadsväckande att Thomas Bodström på lösa grunder sprider anklagelser mot vissa av vännerna. Han hävdar att skälet till att Alice Babs inte får träffa dem är att det finns några som kan tänkas lura henne på pengar och få henne att skriva under ofördelaktiga avtal. Men detta är ju omöjligt eftersom hon har en förvaltare.

Jag har ju själv sett en del av intervjuerna med Bodström och slås över oförsonligheten och den jargong han har haft i det här ärendet. Anklagelser som vad jag förstår saknar all grund mot människor som inte har en chans att försvara sig, mer än att gå ut i media och berätta om deras sanning.

Ragnvi Gylder - gammal vän till Alice Babs

En av hennes bästa och äldsta vänner Ragnvi Gylder (bilden) hade under 60 år regelbunden kontakt med Alice Babs. Sen april 2013, då Titti Sjöblom och barnen införde besöksförbud så har hon inte sett sin gamla vän.

Gör man på det viset mot en sådan gammal vän till sin mamma? Frågan är befogad och det som skrämmer mig mest är hur många andra gamla i vårt land, som inte har ett känt namn, som får liknande behandlingar av sina nära och kära när man blir gammal och hänsyn tas till annat än måendet? Tanken svindlar…

Thomas Bodström verkar ju ha fått mandat att sprida en bild av Alice Babs där hon idag är gravt dement och inte kan skilja döda från levande. Det om något är väl att sprida en bild som passar vissa syften! Ju mer jag tänker på detta, ju mindre förstår jag Titti Sjöbloms och de andra barnens agerande. Vad är det vi inte vet och som gör att det nu blivit på det här viset?

Vännerna i debattartikeln fortsätter:

Filmen, som vi upplever som en saklig skildring av ett utbrett samhällsproblem, försöker Bodström förvandla till en privat vendetta mellan vänner och familj trots att familjen knappast nämns i filmen. Han söker sig bort från kärnfrågan: förvaltarskapet och dess konsekvenser för den enskilde.

Vi ser Thomas Bodströms agerande som förtal både av Alice Babs själv och av några av de personer som hon själv framhållit som nära och kära.

Visst är det så, att Titti Sjöblom och de andra barnen kan göra precis som de vill med sin gamla mor. De bestämmer uppenbarligen över allt numera och jag tycker faktiskt att deras agerande solkar ner bilden av dem på ett mycket negativt sätt. Detta hade kunnat undvikas bra mycket tidigare, genom att visa försonlighet mot Alice Babs gamla vänner och inte bara frysa ut dem utan att ens berätta vart hon befinner sig. Jag tycker det är ett mycket märkligt agerande och den här debattartikeln förstärker bara den bilden.

Sen som sagt, hur många andra gamla behandlas på liknande vis? Man blir som ett kolli där synen hos sina barn är avgörande för hur de sista åren i ens liv blir. Tanken svindlar och jag hoppas verkligen att detta också sätter fokus på hur våra gamla bara kan gömmas undan för vissa syftens skull, där gamla vänner bara försvinner för att det liksom är enklast så.

Var finns Alice Babs?

Relaterat
Mer om Alice Babs

Alzheimerföreningen – Frågan om Alice Babs kan ha en egen vilja
Sydsvenskan – Alice Babs öde kan drabba oss alla

Uppdaterat 140211
Expressen – Hovsångerskan Alice Babs, 90, har dött

Må hon få vila i frid!

Nyårsafton 2013

Årets sista dag inleddes, med vad ska jag säga, låga energier. Jag gjorde ändå så gott jag kunde för att ändå försöka få dagen att bli lite speciell.

Redan vid fyratiden så ställde jag mig i köket för att förbereda det som alltid förbereds på nyårsafton.

Nyårsafton 2013

Hasselbackspotatis tar nämligen sin lilla tid att göra i ordning. Men det är värt det eftersom det blir så gott.

Nyårsafton 2013

Vår nyårsmeny:
Lax i ugn med hasselbackspotatis och hollandaisesås. Till det ett glas Fanta exotic (som Elias hade fått välja dagen till ära). Till efterrätt så blev det marängcup.

Efter allt detta så stod kistorna i fyra stora hörn. Åtminstone hos mig.

Nyårsafton 2013

Försökte göra lite fint i vardagsrummet. Älskar ju ljus. Många ska det vara en sådan här dag.

Nyårsafton 2013

Nyårsafton 2013

Juleskum, chips och ostbollar. Nyårsmys på hög nivå!

Ellet kom lite motvilligt ut från sitt rum för att se på Grevinnan & betjänten ( från 1963) tillsammans med oss andra. Betjänten James (Freddie Frinton) är ju mimikens mästare och jag tycker mig hitta nya underfundigheter i hans rörelser varje gång som jag ser denna sketch. Tala om att det har blivit en tradition detta! Den har gått i svensk TV sedan 1969, alltså snart i 45 år!

Stämningen blev allt bättre och samtalen såsom det brukar vara kom igång efter några minuter med den tokiga betjänten snubblandes i TV-rutan. Härligt!

Nyårsafton 2013

Jag och Frida kollade sedan på någon slags buskis på sjuan för att vänta in tolvslaget. Det var inte mycket kul för oss att titta på så vi drog igång YouTube och kollade på en del David Bowie-intervjuer. Det var riktigt roligt att se dessa.

Nyårsafton 2013

Nyårsafton 2013

Ljus var det här!

Nyårsafton 2013

När Jan Malmsjö började att läsa Nyårsklockan, då var det dags att bege sig ut för att kolla in lite raketer.

Gott Nytt 2014!
Filmade dessutom ca 5 minuter från 23:58 till 00:03.

Våra katter är inte särskilt rädda för fyrverkerierna och alla smällar. Ibland så spetsade de öronen, men mer är det inte. Felix har de sista åren till och med följt med oss till fältet för att vänta på oss när vi kollar in alla raketer. Frida har en bild på sin Instagram. Han är så söt så… (;-)

Vi var alla överens om att det nog var lite mer raketer i år än vad det brukar vara. Efter en stund så gick vi in igen och tog det sedan lugnt med lite mer gotta och TV-tittande.

Nyårsafton 2013 började lite trevande, men blev tillslut riktigt bra. För mig har det numera blivit en högtid tillsammans med barnen. Att fira in det nya året med dem som jag älskar allra mest är något som jag är tacksam över att få göra. Hoppas den traditionen håller i sig i många år till.

Ni som läser hos mig, jag vill önska er alla en god fortsättning!

Farliga förbindelser på Dramaten

Min dotter Linn och jag begick en premiär igår när vi tog tåget till Stockholm för att gå på teater.

2013-08-23

Premiären bestod bland annat i att en väldigt nyfiken och spänd herre äntligen skulle få besöka Dramaten.

Vi skulle se pjäsen Farliga förbindelserDramaten i Stockholm.

Kungliga Dramatiska Teatern är det formella namnet och teatern är Sveriges nationalscen. Teatern ligger på Nybroplan och den byggnaden invigdes 1908 men Dramaten grundades redan 1788 av Gustav III.

Huvudanledningen till att jag fick ett infall i våras och ville gå på teater beror faktiskt på att jag en gång i livet ville se Jan Malmsjö live på en scen. Sen lockade ju som sagt var också Dramaten eftersom jag aldrig varit där och sett någonting tidigare.

Minnen från föreställningen

Program, biljetter och rekvisita från föreställningen.

Först så blev vi lite förskräckta över att ha plats allra längst fram på första bänk. Det var VÄLDIGT nära scenen kan jag säga…

2013-08-23

För att få perspektiv i bilden så la jag mina brillor på scengolvet.

Men efter en stund så var det bara så fascinerande och fantastiskt att få sitta så nära. Ibland kändes det nästan som om man var med i pjäsen (;-) och vid ett par tillfällen så fick jag ögonkontakt med en av de kvinnliga skådisarna. Vid ett tillfälle så hoppade hon ner och gick förbi både mig och Linn och det blev väldigt trångt. Hon tittade på mig och log och jag rätade upp mig så hon kom förbi. Sen stod hon bredvid mig och spelade vidare… ja, det var en sådan märklig men häftig upplevelse att få vara så nära i en teaterföreställning.

Man såg liksom “allt” och vid ett tillfälle så kastade Jonas Malmsjö (som hade den manliga huvudrollen) upp en massa brev i luften och ett av dem singlade ner precis på mig. Så det fick bli ett minne från föreställningen. (;-)

Farliga förbindelser var för mig en fantastisk föreställning. Jag njöt av varje sekund. Att se spelet mellan skådespelarna, kostymerna och den levande musiken och att också få vara så nära allting, det var en otrolig energiinjektion. Pjäsen handlar om moraliskt förfall, maktspel och hämndbegär hos välbeställda människor som tappat all form av empati och medkänsla.

Kärlek är inget som tas på allvar och sex handlar bara om makt. Brustna hjärtan och ett elakt spel med en mycket hög insats. Pjäsen skrevs redan 1782 av Choderlos de Laclos.

Det var skratt, humor men också allvar. Precis som livet självt. Linn var också nöjd efteråt och tyckte att det var en häftig upplevelse.

Att få se legenden Jan Malmsjö gjorde mig inte besviken. Nu hade han ingen huvudroll, men jag är nöjd med det jag fick se av honom. Gillade också Livia Millhagen lite extra men jag måste säga att alla skådisar får mer än godkänt av mig.

I rollerna:
Markisinnan de Merteuil – Livia Millhagen
Valmont – Jonas Malmsjö
Mme de Tourvel – Ellen Jelinek
Cecile – Josephine Alhanko
Azolan/Emilie – Elin Klinga
Mme de Volanges – Alexandra Rapaport
Mme de Rosemonde – Jan Malmsjö 
Danceny – Adam Pålsson

Det har gjorts flera filmer på pjäsen och den mest kända är från 1988 med bland annat John Malkovich, Glenn Close och Michelle Pfeiffer i de ledande rollerna. Den svenska titeln blev Farligt begär och givetvis så måste jag ju nu bara se den för att jämföra. Det blir nog ett av helgens nöjen för mig.

2013-08-23
[Video]

Pjäsen höll på i 3 timmar och 20 minuter med en paus i mitten. Då passade vi på att gå runt och titta lite. Det var väldigt få personer som satt kvar på sina platser. För det var nästan fullsatt kan jag tillägga.

2013-08-23

Uppspelt och glad var jag. Att gå runt och bara känna atmosfären var en upplevelse.

I pausen så kunde man få sig en fika, ett glas vin eller varför inte en öl. För mig räckte det gott att bara gå runt och titta på arkitekturen och hur allting var utformat. Lantisen från förorten är ju inte van.. (;-)

2013-08-23

Ser ni soffan därnere till höger? Då ser ni första raden också, eller? Där satt jag och Linn.

På plats igen efter pausen så tog jag en bild rakt upp. Högt i tak och mycket konst var det.

Jag vågade inte ta några bilder när föreställningen pågick eftersom vi fick uppmaningen att stänga av våra mobiltelefoner. Vågade inte utmana det ödet när jag äntligen var på plats. (;-)

2013-08-23

Så de enda bilder jag fick var på en tom scen. Men genom att ändå ta dessa bilder så har jag minnet kvar av denna fantastiska föreställning.

För mig var det alltså en väldigt fin upplevelse detta och jag kan direkt säga att detta inte var sista gången jag var på Dramaten. Jag tänker faktiskt beställa ett par biljetter till en annan pjäs och givetvis vill jag igen sitta på bänkrad 1. Det var en sådan speciell upplevelse som jag vill uppleva igen.

Det är aldrig försent att upptäcka någonting nytt… …tack för det, Dramaten!