Etikettarkiv: Isidor Pettersson

Tröst hos mor

180721 graven

I lätt duggregn satte jag mig på bussen mot stan. Måste till mamma. Hon har varit ifrån mig sedan 3 januari 1981. Saknar henne så oerhört mycket just nu. Ann-Britt Pettersson föddes den 23 oktober 1947 och var min mamma tills jag fyllde 15 år. Tröst hos mor så gott det nu gick.

I samma grav ligger min morfar Isidor Pettersson som lämnade jorden den 11 december 1979. En begravning och jordfästning som min mor var med och arrangerade. Minns så väl mörkret och alla svarta kläder. Honom hade jag ingen relation till eftersom han valde flaskan före människor.

180721 mormor grav

Min mormor Britta Pettersson fick inte ens en egen gravsten, så jag har lite svårt att hitta till den graven. Vet inte ens om detta är hennes sista viloplats? Hon dog i alla fall den 17 maj 1999 vid en ålder av 79 år. Den begravningen minns jag som ljus och fin. På något sätt kändes det som om hon var med.

Henne tyckte jag om även om vi inte träffades ofta. En mild och mjuk människa som tyvärr var ganska styrd av de karlar hon levde tillsammans med. Den ena värre än den andra där också flaskan var det allra viktigaste. Men henne hade jag i alla fall en relation till som var hyfsad så här när jag ser tillbaka. Svårt att förstå att nästa år har hon varit borta i 20 år.

180721 okänd grav

På många ställen finns ingenting kvar. Namn och allt är borta, bara en stor sliten sten står kvar. De är förpassade in i evigheten utan att någon bryr sig om dem mer här på jorden.

För mig en befriande tanke eftersom jag inte vill ha någon gravplats utan min aska måste de strö för vinden någonstans. Någon begravning vill jag inte heller ha. Människor ska inte samlas för min skull genom tvång och för att de måste. Vill inte ha en sådan sista föreställning. Vill försvinna utan falska åthävor från denna värld.

180721 helga tref

Sakta mak genom Uppsala där jag passerade Helga Trefaldighets kyrka. Hörde tyskar som skrattade och tog bilder.

180721 domkyrkan

Uppsala domkyrka går inte att undvika. Har så många bilder på den med tornen.

180721 fonster

Nedre Valvgatan med dess rediga och robusta fönster.

180721 blommor

Vissa blomsterarrangemang är fina i Uppsala. Åt lunch på Burger King och sen blev det bussen hem igen. Klibbigt och ganska kvavt. Lite åska i luften.

Så här ser mina dagar ut numera. Självvalt till viss del, men visst känns det ledsamt emellanåt. Det inre gör ont och jag kan inte bara sitta hemma och fastna i mitt mörker. Måste ut innan kraften tar slut i mig. Det blev 6,6 km och 9 052 steg allt som allt och det får jag vara nöjd med, även om jag vet att det mesta försvinner i kostens virrvarr just nu.

Har också hunnit med att sova en redig eftermiddagslur. Antecknar ni? Resten av dagen är förvaring för att få gå och sova igen. Känns som om jag är på ”hemmet” redan när jag ser vad jag skriver. Håller liksom bara några timmar per dag numera.

Jag är där jag är idag för de val jag har gjort i livet. Det är den hårda men sanna verkligheten. Så är det. Försöker hitta det positiva över att jag fortfarande andas och inte har tappat förståndet. Att jag så att säga fortfarande ”hänger med” hur dumt det än kan låta. För det är absolut ingen självklarhet efter de sista årens händelser.

Annonser

Tänt gravljus, domkyrkan i bilder & medlem i Life Klubb

2015-06-05

Dagens långa lunchpromenad gick till mammas och morfars gravplats.

2015-06-05

För mig var det viktigt att tända ett ljus. Varför? Jag och min syster var till graven för några dagar sedan och då hade vi inga tändstickor till att tända ljuset. Då lovade jag att ljuset skulle tändas dagen efter, i måndags.

Av olika anledningar så blev det inte av. Men idag fanns förutsättningarna och ljuset är till mamma från mig och min syster. Då blev det viktigt för mig att verkligen göra detta och i mina tankar fanns min syster.

2015-06-05

Skulle sätta mig en stund och filosofera som jag gör ibland hos mamma, men bänken var borta!?! Har de tagit bort bänken för alltid eller är det försenat bara?

 2015-06-05

Så det blev lunch väldigt nära mamma istället. Tror inte hon hade någonting emot upplägget heller…

2015-06-05

Men jag städade så fint efter mig. Det gick ju bra det också och ljuset brann fortfarande när jag tog mig tillbaka till jobbet igen. Ann-Britt Pettersson och Isidor Pettersson är namnet på min mamma och morfar. Något att även få i tryck och inte bara i bild, googla mina ord.

2015-06-05

Uppsala domkyrka passerade jag och var bara tvungen att ta lite bilder.

2015-06-05

Ni förstår varför, eller hur? Underbara syrener omgärdar just nu delar av kyrkan.

2015-06-05

2015-06-05

Mörkrosa syrener är de allra finaste tycker jag.

150605_11

2015-06-05

Alla bilar av olika märke och modeller och glada skålande ungdomar som tog studenten fick mig på så bra humör idag. De tutade, skrålade och var så positiva. Kan man bli annat än glad då? Uppsala i positiv feststämning.

150605_13

Ja, jag vet… hon pratade omkull mig även gällande detta… (;-) Life Klubb och jag var någonting jag hade hånskrattat åt bara för några månader sedan. Nu en realitet och något trevligt att vara med i… (;-) Måste nog förresten dit nästa vecka igen för att fylla på förråden lite och förhoppningsvis så jobbar hon då…

I morgon förmiddag så har jag bjudit in mig på förmiddagsfika hos Anna och Elias. Vill träffa dem och samtidigt så drar jag innan ut på en redig löprunda innan. Är ju extremt morgonpigg numera…

Symboliska platser

Grav Britta Pettersson 1919-1999

Min mormor Britta Pettersson (1917-1999), fick aldrig någon egen gravsten.

Tog ledigt i eftermiddags för att ta en tur och besöka kyrkogården i Uppsala.

Grav Inger Hoffner 1918-1988

Min farmor Inger Hoffner (1918-1988) som lämnade jordelivet strax innan de sjuttio.

Grav Fadime och Songül Sahindal

Songül Sahindal (1978-2014) vilar bredvid sin syster Fadime Sahindal (1975-2002). Blir så ledsen inombords när jag tänker på deras vandring på detta jordklot. Ljusen brann i båda lyktorna.

Gravplats Isidor Pettersson 1917-1979

Min mamma och min morfar Isidor Pettersson (1917-1979) gravplats. Ann-Britt Pettersson (1947-1981) symboliska plats var inte synlig idag och snöfrosten satt hårt, men inom mig så är hon närmare än någonsin.

Min tacksamhet är så stor och min glädje stark över den hjälp jag har fått att komma dithän.

Min morfar Isidor Sixten

Morfar och mormor
Idag satte jag upp både morfar och mormor på väggen.

Isidor Sixten Pettersson, född den 28 september 1917, död den 11 december 1979.

Han var min morfar. Dödsorsaken var Alcoholismus chron. Det var allt som stod i brevet från Pastorsämbetet i Gottsunda. För det var där han bodde sina sista år, i Gottsunda.

Morfar begravdes den 21 december 1979 i Stefans kapell. Prästen hette Bo Larsson. Hans tre döttrar var med och tog farväl.

Hur fort blir lönnarna gula
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.

Mina egna minnen av morfar är få och av det jag minns är det mesta ledsamt. De sista åren så satt han med sin kompis Ingvar i en lägenhet och drack i princip dygnet runt. Någon gång var jag och mamma dit upp. Den synen och speciellt lukten glömmer jag inte i första taget. Total misär och bara så eländigt det hela. Jag var rädd för honom, vågade inte gå nära och pratade inte någonting.

Jag minns aldrig att han gick ut eller att jag träffade honom någon annanstans. Han gjorde aldrig någon ansats att under min uppväxt vilja ha kontakt.

Isidor_pass
70-talet
Isidor_sjoman
30-talet

För övrigt så har jag bara fått berättat för mig att han var en tuffing när han var ung. Jobbade mycket med kroppen och byggde sitt eget hus på Tegelgatan i Uppsala. Det tror jag står kvar än idag. Jag tror att han jobbade som murare, men jag är inte säker. Han var svår och ganska aggressiv när han drack, men var en arbetsvillig man som själv försörjde sin fru och sina tre döttrar. Han var gift med min mormor långt efter det att dom separerade. Han var endast 62 år när kroppen inte orkade mer.

Det känns bra att han nu sitter på min vägg. Fick en ingivelse att göra det. En stark känsla är att han nu vill göra gott och återgälda, nu när han är på Andra sidan. Får också allt oftare känslan av att han är med mig i mitt liv nu för att stötta och ge mig kraft att orka framåt. Att min mormor gör det, det vet jag.

Det känns bra att skriva om honom nu.

En vecka senare

Förra lördagen så var tanken att jag skulle åka till mors och min morfars gravplats. Då var vädret kasst och orken helt borta, så det blev ingenting av med det.

2013-11-09
Ekonomikumparken i Uppsala.

Men idag så åkte jag och barnen till vår mor/farmor. Tog en annan busslinje än den brukliga och det gick lika bra det. Fick se lite delar av Uppsala som för några år sedan bara var fält och grönt och nu bestod av ett antal höghus. Fascinerande förändring.

2013-11-09
Ellet springer på.

Visst, det var inget kanonväder idag heller men jag kände att det nu var dags att besöka graven och barnen var positivt inställda till att hänga på.


Isidor Pettersson 1917-1979 var min morfar. Ann-Britt Pettersson 1947-1981 var min mor och barnens farmor.

Två ljung och ett ljus blev dagens inköp hos Bellis. En lite äldre ljung satt redan på plats och jag misstänker att det är min moster som redan har varit där. Kanske förra helgen då det var Alla Helgons Dag och då de allra flesta tände ett ljus och gjorde fint för sina nära och kära.

2013-11-09
En ung själ som fick lämna jorden alldeles för tidigt.

Det är så många människoöden som manifesteras på en kyrkogård. Uppsalas kyrkogård är stor med många olika sorters gravar och vid en del fastnar man en stund.

2013-11-09
Dessa fina hjärtan tillhör en ung kille, född på 80-talet.

Visst är det så att jag tänker på om och varför när det gäller min mamma. Jag skulle ljuga om jag påstod något annat. Nu är det inte så ofta, men det finns dagar då jag verkligen hade önskat att hon hade fått träffa mina fina barn. Då gör det ont när jag vågar tänka lite djupare på den saknaden.

Minneslunden i Uppsala
Fina rosor vid minneslunden i Uppsala.

Igår så pratade Frida och jag en del om minneslundar. Jag berättade att det fanns en i Uppsala och den passade vi på att besöka samtidigt som vi var vid graven. De ligger ju ganska nära varandra och den här är vid Stillhetens Kapell.

2013-11-09
En fröjd för ögat.

Det var något väldigt fridfullt över minneslunden. Alltid färska blommor och människor i strid ström som tände ett ljus och lämnade en blomma.

2013-11-09
En del av minneslunden med många ljus och blommor.

Jag pratar ganska öppet med mina barn när det handlar om döden. Den dagen det är dags för mig så vet Frida att jag inte vill ha en gravplats och någon sten, utan att min aska ska strös i en minneslund. En del har ju sina namn på stora stenblock eller på små plaketter, men sådant vill inte jag ha.

Mitt minne ska finnas i minneslunden. I den fria tanken. Varken mer eller mindre.

2013-11-09
På väg mot ett av stadens favoritställen. Kullersten gick Ellet på.

Standardburgaren smakade osedvanligt gott efter promenaden från kyrkogården.

Vi gick sedan och handlade lite och hann precis med bussen hem.

Mor/farmor sågs till. En vecka senare. Men ändå.