Etikettarkiv: husläkare

Dags att jula till det en aning

Första december och första advent på ingång. Det är dags att jula till det lite även i förorten och mitt hem. Adventsstakar och ett par stjärnor åker upp i fönstren samt lite tomtar här och där. En liten minigran införskaffades förra året och jag ska se om det går att få liv i den även detta år.

Den stake jag hade på jobbet som jag ärvde av en tidigare anställd ville inte fungera i år. Så en av mina åker med till jobbet på måndag, för det är ju lite mysigt med dessa stakar lite här och där.

Nu är det jul igen och jag hänger inte alls med. När det dessutom nu har regnat ute i över ett dygn (istället för snö) så lyser julstämningen med sin frånvaro. Det enda jag tycker är mysigt är att familjen fortfarande samlas på julafton. Det ser ut att bli så även i år. Prisad vare någonting!

Rider fortfarande på något slags lyckovågor efter gårdagens underbara besked. Det är rörande i tanken att förstå att målet nu är nått för grabben. Så häftig känsla! Lilltjejen som kämpar på med pluggandet fick också ett positivt besked igår genom att bli godkänd i en kurs. Nu behöver hon en kurs till innan hon kan gå på det stora målet. Efter det har hon poäng för att kunna studera på universitet. Lite kvar alltså, men det går framåt. Det är huvudsaken. Så stolt över hennes bedrifter efter allt som hänt.

Träffade min husläkare igår. Vi bestämde att köra på med samma dosering som jag idag har och att jag ska fortsätta försöka minska i vikt och ta tag i motionen. Har ett projekt gällande kosten som jag i mitt inre kraftsamlar inför. Tänkte dra igång med det den 1 januari 2019. På tisdag kastar sig gubben ut i andra okända marker som undvikits alltför länge nu. Hoppas det den här gången finns mod att släppa taget och möta det som finns inom mig. Är livrädd, det erkänns,  men samtidigt finns inte valet att fortsätta på samma sätt som idag. Det går bara inte. Måste våga vara mig själv till 100% och ta itu med det som undviks. Även våga möta tankarna som hela tiden slås bort.

Nej, nu är det dags att jula till det en aning i kåken. God advent på er alla mina läsare!

Annonser

De små detaljerna & ångestritt utan dess like

Det är i de små detaljerna jag finner tröst. När jag tänker på vad jag är mest rädd om av de materiella som finns hemma hos mig, fastnar jag i de små sakerna. 

En ny TV är visserligen bra efter 12 år, men det är inte ”halleluja moment” utan mer ett konstaterande att nu ser jag ju bättre de gånger jag kollar på TV. Ser det inköpet som en impulsgrej när ångesten var som starkast i veckan.

Nej, det är i det lilla jag finner glädjen. Minnas tillbaka och konstatera hur det var just då den saken kom till mitt hem.

Men det klart, ingen sak som finns i mitt hem är så värdefullt att jag skulle gråta över om de försvann. Det skulle vara tråkigt, men mer än så känner jag inte. Har ingenting som jag verkligen är rädd om, mer än känslomässigt bundna saker som mammas brev och saker som hon lämnade efter sig. Det är inte mycket, men kanske är det därför jag månar mer om det, än om övriga saker i mitt hem.

Det är väl en fördel att inte vara så fast i det materiella längre. 

En ångestfylld vecka är slut. Så förbannat ångestriden. Det går så fort allting och kanske är det bra nu i november. Har varit vaken en del på nätterna och det beror på flera saker. En resa nästa vecka är inställd för att jag helt enkelt inte får ro i tanken över min roll och vad jag ska göra där. Klarar just nu inte av att utmana mig själv överhuvudtaget. Livshinnan är så tunn och sårbar. Klarar inte av för många människor samtidigt.

Julen närmar sig med stormsteg. Den verkar inte bli som det varit tidigare år och det känns väldigt tråkigt samtidigt som det ger mig en del ångest. Tänker mycket på de låsningar som finns och kan inte begripa att den ”vuxna i rummet” ingenting begriper över sitt eget ansvar i den situation som uppstått. Men som jag skrivit tidigare, jag kan ingenting göra i detta mer än hoppas på att förnuftet ”vaknar till” innan såret är permanent och det är helt kört för all framtid. Men det kanske är detta som önskas?

Ja, jag kan inte tolka situationen på annat vis efter veckor av tystnad gentemot den berörda samt efter en text som jag läst om familjen tidigare, vilket först förvånade men sen gjorde mig mest ledsen. När man exkluderar på det viset, tacka sjuttsingen för att det bli reaktioner bland oss andra i den så kallade familjen. Vet inte vad jag ska tro längre…

Julen är så mycket tradition och i familjen är detta en av få som vi har kvar tillsammans. Ska den nu bara upphöra efter alla dessa år? Ja, inte vet jag men det kanske är dags att vi firar på det sätt som så många andra familjer gör? Det fina vi hade tillsammans som hel familj var att kunna samlas åtminstone på julen. Det verkar nu vara ett minne blott.

Den 30 november har jag tid hos min husläkare igen. Det bävar jag för eftersom jag inte riktigt vet vad som kommer att hända när jag ärligen berättar för henne om hur jag mår just nu.

Det har i perioder varit en ångestritt utan dess like. Efter ett samtal kanske får jag hjälp från ett håll som jag inte räknat med om allt går i lås…

Min vecka

black calendar close up composition

Photo by Pixabay on Pexels.com

På måndag förmiddag går jobbet in i Public 360. Så spännande och jag är med från start! Ska göra mitt yttersta för att det ska bli bra för alla handläggare och vara på tå och lära mig så mycket jag bara klarar av systemet. Är nyfiken och fylld av lusta!

Veckomöte, avslut av GIP-konto samt ett möte med vår lilla men ack så effektiva nyhetsredaktion står också på agendan under måndagen. Det är en dag av många möten för mig numera. Men i de allra flesta fallen är det inspirerande och numera ses min kompetens för vad den är, det vill säga jag behöver inte sitta med på dragningar som inte har med mitt jobb att göra. Detta blir speciellt tydligt på min ena halva (kommunikation) där jag så att säga inte behärskar vissa bitar och helt enkelt inget förstår.

Tisdagar är vanligtvis möte med stiftsdirektorn för personalen på kansliet. Då informeras det om vad som beslutats i de högre organen. Vill veta vad som händer, så därför försöker jag alltid vara på plats.

Information om hur dokument- och arkivhantering blir det för tredje gången på onsdagen. Det händer mycket på det här området, dels för att jobbet inför 360 men också för detta med GDPR. Det har väl klarnat något kring detta, men jag tycker det är svårt att begripa skillnaderna gentemot PUL som försvann i maj och ersattes av nämnda förordning.

Torsdagskväll är det ett mycket intressant föräldramöte på Elias skola. Det handlar om framtid och gymnasieval. Vi sitter i storsal med andra föräldrar som har barn i nionde klass och för mig är det bara att bita ihop och fokusera på varför jag är där. Det är inga problem idag, även om tankarna försöker dra iväg och hitta de mörka molnen.

Sen på fredag ska jag ringa min husläkare igen för att boka en ny tid i slutet på november. De kunde inte fixa det när jag var där senast eftersom schemat för november ännu inte hade kommit. Det handlar om uppföljning av den halverade doseringen. Olika är vägarna till målet.

Sen mellan allt detta jobbar jag på som vanligt med webb, omvärldsbevakning, avtalshantering, telefonifrågor, infotavlan, anmälningsystem och att försöka göra det bästa för var och en som kommer till mig med olika frågor och behöver min hjälp. Mitt jobb blir allt mer upplyftande och inspirerande för mig. Det ena ger det andra, numera på ett positivt plan!

Ser ut som en bra vecka. Tänk om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag skulle vara tillbaka på det sätt som jag nu är?! Är så glad över det positiva i mitt liv och att det i djupet känns bättre. Inte vad jag vill med tankarna där jag bedrog många gånger, utan vad jag faktiskt känner i det där djupet jag tjatar om ibland. På riktigt och på allvar.

Allt går åt rätt håll

Min tandläkarhistoria är numera ett glatt kapitel i livet. Där har det gått framåt på ett positivt sätt som fått min tandstatus att höja sig flera snäpp de senaste två åren. Idag togs ytterligare ett sådant steg när jag tog bort amalgam från tre tänder i höger underkäke på grund av att det var sprickor i dem.

Började först med att jag bara skulle kolla mina tänder och ta bort tandsten. Allt såg bra ut, även om jag slarvat med mellanrumsborsten mellan tänderna. Men skillnaden mot hur det såg ut för två år sedan är ändå enorm. Då var det ständigt blodbad i munnen på mig när de gjorde något och allt gjorde ont.

Idag blöder jag ingenting och att ta bort tandsten fungerar bra. Min underbara tandhygienist C har gjort stordåd med mig. Genom sitt lugna sätt och att hon alltid pushar mig framåt, så ser min tänder idag helt ok ut. Hon var så noga och gjorde så fint i underkäken. Frågade henne också om skillnaden mellan henne och en tandläkare och det var att hon inte får borra i tandvävnaden, utan det måste en tandläkare göra. För övrigt så gör hon allt annat.

Hon är verkligen en inspiration för mig och tala om att jag själv blev förvånad när jag gav henne en kram efteråt! Jag som har svårt för kontakt överhuvudtaget, kände att jag var så glad efteråt att kramen bara kom. Ingen smärta, ingen ångest, ingenting längre när jag har med tandläkaren att göra, helt otroligt! Tack C!

180927 tandis

Dômentandläkarna har hjälpt mig med finare tänder samt tandläkarskräcken.

Nya borstar att testa samt lite annat fick jag av henne efteråt. Jag tror jag satt sammanlagt i nästan två timmar i stolen och även om det kostade en redig slant var det värt varenda krona! Dômentandläkarna is da shit!

Allt går åt rätt håll för mig just nu.

Måste berätta om en annan positiv sak. Var till min husläkare för ett par dagar sedan för att få svar på mina prover och allt såg bra ut. Inga problem med några värden och det gjorde mig väldigt glad och tacksam. Egentligen märkligt eftersom jag numera inte skött kosten alls och tappat stora delar av motionen. Men det kanske handlar om att annat inom mig blivit bättre? Ibland vet man inte vad saker och ting står för och varför.

Det blir fortsatt halv dos till åtminstone november gällande mina antidepressiva. Det är positivt allting och jag känner att jag har fått mycket mer energi sedan vi ändrade detta.

Just nu i en bra period i mitt liv. Orkar mer, vill mer och känner mig nyfiken.

Familjeflytt & halverad dos

180829 rosor

Rosorna på baksidan börjar att tackla av.

Frida flyttar till mig på fredag. Situationen just nu gör att ingen annan möjlighet finns. Hastigt men inte alls lustigt har det blivit på det viset. Jag är mest förbannad för hennes skull och hoppas att hon efter allt som hänt ändå mår ok.

180829 äpplen

Märkvärdigt röda äpplen med en mörk himmel i bakgrunden.

Du kan väl skaffa en ny katt? 

De orden kändes och jag försökte verkligen förklara vad Maxi betytt för mig genom åren. Men det verkade inte som hon riktigt förstod mig. Det kändes att höra det.

Sen detta med att viljan saknas när det gäller motion. Nog kan du ta dig ut en liten stund, även om du är trött… ungefär så gick orden… försökte berätta så ärligt det bara gick hur jag mår idag. Det är svårt med vissa saker, eftersom jag skäms för att jag känner på det viset. Men till stora delar gick det bra.

Hon är ganska rak och lite ”karg” min husläkare, men hellre det än tvärtom. Hon bestämde att jag ska halvera min medicinering och se om likgiltigheten släpper. Tog blodtryck (som var bra 140/88) och försökte skoja med henne om att hur fet jag än är, så är trycket jämnt i alla fall, men det gick inte riktigt hem… Däremot när jag berättade om gruppterapin i början av året då jag kände mig mer deprimerad efter än innan när dam efter dam under sessionen berättade om den ena depressionen och kollapsen efter den andra. Då skrattade hon i alla fall…

Tog dessutom blodprover och ska tillbaka om en månad för kontroll och se om jag mår bättre med minskad dos. Alla reagerar olika gällande antidepressivt och jag har tidigare hamnat i dessa zoombieliknande tillstånd. Känner att jag måste bryta det mående jag bär på sedan en tid. Det framförde jag mycket klart att så här kan jag inte må utan att jag måste försöka med någonting.

På fredag flyttar som sagt Frida till mig och det ska bli intressant att höra vad hon har att säga om den uppkomna situationen. Elias kommer också eftersom det är skifte i umgängesfabriken.

Första jobbveckan & valfläsket brinner

180809 resecentrum

En vecka av att jobba. Det har varit väldigt lugnt på arbetsplatsen, men för mig har det ändå varit väldigt trögt att komma iväg. Sen när jag kommer hem är jag helt slut. Totalt jädra borta och utpumpad. Har nog varit ledig för länge och bara flutit omkring, vilket gör minsta ansträngning skitjobbig.

180817 Uppsala

180809 resecentrum2

Vyer när jag sitter och väntar på bussen för att få komma hem efter jobbet.

Det går så trögt med allt. Bara att ta mig upp hur sängen när jag vet att jag har tider att passa tar så emot. Faktiskt mer fysiskt nu än tidigare och kanske har det med fetman att göra? Att jag liksom tär även på kroppen och inte bara på knoppen?

Verktygen är uddlösa att göra någonting åt det eftersom jag inte har kraften. Det blir liksom som en ond cirkel det hela. Det ena ger det andra och ingen eller väldigt liten input från positiva energier.

Mitt hopp är att nästa vecka på jobbet ger mer impulser och samtal där ljuset tränger in i mina tankar. Sen är ju Cher en frälserska just nu. Säger bara Gimme! Gimme! Gimme!

Besöket hos min husläkare som jag skrivit om tidigare kanske också förändrar situationen till det bättre. Så här kan jag inte ha det som det är idag. Men jag lever och jag försöker.

180807 Valstugor

Politisk ökenvandring bland valstugorna som kom upp på Stora Torget, Uppsala i veckan.

Helt plötsligt är det val överallt.. eller är det jag som ”vaknat till”? Tycker det varit ljumt hittills, men idag är det valfläsk överallt. Känner mig redan mätt. Så otroligt trött på rädda politiker som enbart försvarar sina positioner och är livrädda för att lämna den smala åsiktskorridoren. Välfläsket brinner så det luktar bränt och sörjan blir oaptitlig.

Ta ut ”trollen” till solen och prata med dem. De spricker förr eller senare. Att blunda gör bara att de blir större och större. Ta till er de bra tankarna och förslagen och lämna resten. Vart finns den modiga politikern som vågar bryta mönster?

Började att titta på den där filmen som Sverigedemokraterna gjort om Socialdemokraterna och dess nazianstuckna historia. Obehaglig och ett sådant töjande på sanningen fick mig att må illa. Lösryckta citat hit och dit bakades ihop till en sanning som verkligen kan ifrågasättas. Vem tror de att de ska övertyga med denna propagandafilm förutom de redan frälsta? Sådana här angrepp på sina politiska motståndare brukar slå tillbaka på den som angriper. Glashuset deras är förresten fullt av stenar och helt demolerat. De faller på eget grepp.

Nej, valet 2018 lutar åt en blank röst från min sida. Känner inte förtroende för något parti eller vad de säger. Det blanka kanske kan undvikas om jag hittar en kandidat som jag kan personrösta på i riksdagsvalet? Varför ställde du inte upp, Nalin Pekgul?